Igår kväll nattade vi fis så att jag kunde få sova ifred i lilla sängen. Jag skojade med maken och sa att sketungen ju ändå kommer efter mig så det är väl ingen idé. Men man får leva på hoppet. 23:37 kom pottsorken vandrandes. Så småningom sov vi tillsammans, han så intryckt i famnen man kan bli. Så nära, så varmt, så kärleksfullt.
När morgonen kom hade jag förvisso sovit okej men ytterligare en natt med för många uppvak och jag var ett komplett vrak. Jag skickade iväg fis när han vaknade innan sju ”gå till pappa, jag fixar inte att vakna redan”. Fis kom dock tillbaka. Det visar sig att lillstrumpan vaknat vid 01 och haft noll intresse av att sova vidare. Hon hade hållit pappsen vaken till femsnåret och han ville inte vakna. Två timmar dålig sömn trumfar helt klart fem timmar dålig sömn så jag fick snällt gå upp.
Men jag är så trött. Fysiskt och psykiskt. Jag känner mig misslyckad som människa för att jag äter så illa. Jag räcker inte till på jobbet. Min lön är slut – ett par extra utgifter och några VAB dagar. Resultatet är inte enbart kul. Så här pengalös har jag inte varit sen jag var arbetslös. Vi har fortfarande inte mäktat med att fixa sonens femårskalas. Nu har vi inte råd. Hej misslyckad förälder. Makens smärtor… ja nä vi går inte in på det. Tvätt. Städa. Mata. Planera. Göra. Göra ännu mer.
Till slut satt jag här imorse och bara grät. Jag. Orkar. Inte. Kan jag inte bara få sova? Vakna med några färre bekymmer? Inte behöva försöka se kristallkulan vad som är bästa lösningen för fis och hans sociala liv och framtida mående?
Efter dansskolan var mamma här och hängde med strumpan en stund så jag kunde få sova. Så välbehövligt. Men jag är trött. Så trött. Fis var då med pappa på simskola. Det är praktiskt att barnens aktiviteter ligger typ samtidigt haha!
Nu på kvällen gjorde jag matlådor för veckan. Linssoppa och kikärtsoppa. Många portioner för få pengar! Perfekt. Jag har ju läst så mycket om maränger på Aqua faba. Måste ju prova! Så jag gjorde de här. De blev ju toppen!
Inte för jag vet vad vi ska göra med dem men det gör ju inget. Fina blev de.
Maken vallade barnen ute lite så jag fick lite tystnad. Jag hade tänkt läsa men sjöng istället. Jag satt med text och musik och övade inför onsdagens kör. Det är verkligen så roligt! Men en otränad röst är som vilken otränad muskel som helst – den funkar sådär innan man fått grepp om det. Låt oss säga att jag hoppas det blir bättre med tiden 😉
Jag vill jag kan... 