…och jag vågar!! Jag är en glad och mestadels positiv tjej som har insett att jag är redo att ta kontroll över mitt liv och inte sitta hemma och vänta på att någon annan ska göra det åt mig… Den här bloggen handlar om mina funderingar, rädslor och förhoppningar…
Äntligen har lilla mormor kommit till ro. Äntligen. De sista månaderna var inte roliga för henne, hon hade inte ett värdigt avslut. Det finns så mycket jag vill säga om henne och hennes liv men jag är alltjämt lite avtrubbad. Jag är tacksam att hon stillsamt fick glida in i Nangijala. Vi ses där.
Jag är också tacksam att hon var faktiskt var borta när Putin gick in i Ukraina. Som jag ser det har han en treårings mentalitet i sandlådan – den var min först!!! – men olyckligtvis med lite större muskler än barnets plastspade. skulle vi följa den logiken borde väl Skåne tillhöra Danmark och vi skulle annektera Norge. Kanske även Irland med tanke på var Vikingarna tog vägen?
Det är klart att alla krig är tragiska för människorna som involveras. Men att distansera sig mentalt är ett sätt att överleva. Att fly. Att leka struts. Vi kan se förfärliga bilder och hjärnan likställer det med den där Hollywoodrullen som flimrade förbi igår. Det är först när det förmänskligas, med gråtande barn och skadade hundvalpar som det blir på riktigt. I alla fall för mig.
Det kommer ännu närmre när flygen drar över Gotland. När amerikansk politiker inför FN hävdar att Ryssland kommer invadera Finland och Sverige.
Jag dras med oro. Ska jag ta ut kontanter? Ska jag leta upp våra pass? Borde jag springa bort till XXL och köpa ett lager med sovsäckar, stormkök och ficklampor? Borde jag? Förråden är någorlunda fyllda, det brukar det vara. Men vad händer med maken om det skulle bli problem med medicinerna? Eller vaddå vad. Han dör. Punkt.
Nånstans i bakhuvudet ligger oxå Wag the Dog och Tomas DiLeva sjunger vem ska jag tro på?
Så var den där magiska dagen här. Dagen då räkan blev en klump blev en liten kille. Sisådär åtta år senare är vissa detaljer fortfarande glasklara i minnet medans andra är lite lagom dimmiga. Å andra sidan var jag själv lite lagom dimmig då.
Visst är han en utmaning som får själen att krylla sig av oron för hur vi ska lyckas göra det bra för honom. Men han är oxå en generös, omtänksam och go liten kille. Och idag fyller han åtta. Herregud. Två år kvar till tio. Han är ju stor!!
Vi firade med frystårta och presenter på morgonen och klankalas på eftermiddagen. Vi har en lite mör men väldig glad som här hemma nu. Vi har ganska möra föräldrar också. Jag däckade efter gästerna gick och nu sover maken. Förhoppningsvis somnar barnen lätt och enkelt när det är deras tur sen… men det är kanske för mycket att hoppas.
Just nu förbereder vi middag. Det är lite sent förstås, vi har inte haft någon brådska idag. Sonens önskemiddag står i ugnen – Nuggets och pommes. Min gourmand! Hans önskemål till tema på tårtan var ”Rubiks kub”. Ja kära nån. Men han blev nöjd och det var viktigast i sammanhanget.
Igår eftermiddags ringde lillstrumpans bästis och frågade om hon ville sova över. Vi var då hos svärmor och frågade lite försiktigt om sonen fick sova hos henne.
Hastigt och lustigt var vi barnfria för kvällen och överlyckliga barn fick lite äventyr.
Men tjena… när hände det sist?
Vi kröp upp i soffan med På Spåret, lite rött vin tillsammans med kex, baguette och ost. Till efterrätt blev det semla och en stor kaffe. Japp. Hela kostcirkeln! Eller… ja. Haha.
Ute ven vinden men det var aldrig ”oj det måste vara storm” utan snarare ”jo men lite friskt är det allt”.
Asså det är lite spännande ändå att vara inne i en sån här process. Något händer och man känner YES skönt att jag har en FÖRSÄKRING!!! Sen inser man hur många förbehåll försäkringsbolagen har. Det är ingen idé att bli upprörd, man får försöka navigera runt det – de lär inte göra annorlunda för att lilla kunden JVJK tycker de är dumma…
Trygg-Hansa menar att det inte framgår av rapporten från Anticimex vad som är orsaken till skadan. Det stämmer ju förvisso! Men orsaken till skadan är vad som avgör huruvida vi får ersättning eller inte. För att ta reda på detta skickar Trygg ut sin egna Byggare Bob som ska göra sin bedömning. Fullt rimligt!
Jag pratade med BB som säger så här, grovt citerat då förstås;
Förmodligen behöver han göra någon form av ingrepp i vägg eller badrum för att hitta en orsak
Den undersökningen betalar Trygg om det visar sig vara ett försäkringsärende, annars får vi stå för den själva
Om han bedömer att orsaken till läckan är ett byggfel GÄLLER INTE FÖRSÄKRINGEN. Så om jag glömmer stänga av vattnet så det rinner över och blir en skada kan jag få en försäkring, men om någon annan gjort ett bajsjobb så gäller den inte. Den logiken är ju… logisk. Fast jo… jag antar då att de menar att den där ”andra” förmodligen har en försäkring och att dennes försäkringsbolag får ta smällen så Trygg slipper. Men för mig som kund känns det ologiskt.
Antingen får han öppna upp ett större hål i vår vägg mot vardagsrummet eller så går han in när Tumlehed river badrummet och ser vad som finns under.
Om försäkringen inte faller ut får vi gå på dolda fel och försöka lägga det på förra ägaren till lägenheten. Då hoppas jag innerligt att Trygg hjälper till med åtminstone den processen. Eftersom förra ägaren med all sannolikhet gjorde badrummet själv och ljög om det så lär han inte ha på fötterna vad gäller försäkringar.
Frågan då. Som jag fö ska ställa till handläggaren på Trygg. Förstås.
Trygg-Hansa vill göra sin egen undersökning för att fatta beslut. Rimligen skulle förra ägarens försäkringsbolag vilja göra detsamma för att fatta sina beslut. Jag menar, här påstår ju jag att deras kund gjort bort sig och att de ska betala. Om då badrummet redan är rivet, hur gör vi den undersökningen då? Men badrummet måste eventuellt rivas för att Trygg ska kunna göra sin. Det känns som ett lagom Moment22. Eller så är det helt självklart? Jag känner mig dock snurrig.
Under tiden har koordinatorn från Badrumsvärlden/Bauhaus och jag mailat fram och tillbaka. Vi har en plan för badrummet! Tjohoo! (Den meningen låter som att det är vi två som kuckilurat och inte maken och jag som mailat genom mitt konto. Läsaren har tolkningsföreträde men jag vet att jag inte menade riktigt så 😉 ) Vi har som sagt stora drömmar i ett litet badrum och pusslet har inte varit självklart. Det som är kvar nu är att gå igenom sortimentet och plocka fram listor på konkret innehåll. Vi vet vilket badkar vi ska ha men mer än så har vi ingen aning! Jag vill dock gärna ha lite svar på om och hur mycket vi får ersättning först. Budget avgör lite granna budgeten. You know.
På fredag kommer Byggare Bob. Då får vi väl lite mer info. Kanske. Han är ju inte försäkringsbolaget och representerar inte dem, men kanske kan ge lite mer info om hur det hela går till.
I övrigt har senaste veckan präglats av biverkningar från vaccinspruta 3. Jag vet många som mått huuur bra som helst efter sina sprutor och flera som mått rätt så risigt. Jag hade oturen att tillhöra den senare kategorin och har flera gånger undrat om man kan få covid av vaccinet. Trött, tröttare, tröttast. Första dygnet efter sprutan sov jag mer än jag var vaken. Jag klarade liksom inte riktigt av att vakna. Yrslig, illamående, huvudvärk, ledvärk, kraftiga sjukdomskänslor. Blä och dubbelblä! Andra dygnet var jag inte riktigt lika utslagen men sov ändå mesta delen. Maken klarade sig bättre, men runt dag 3-4 började det smyga sig på honom också. Eller så fick han något annat skräp med sig hem från vårdcentralen. Vem vet? Idag är det en vecka sen och jag känner faktiskt fortfarande av det. Jag mår fortfarande lite illa, känner mig lite skum i kroppen och känner mig som en trött och urvriden trasa.
Men det går ju framåt!
Dotterns förskola stänger på fredag på grund av att de inte klarar sin bemanning, för många sjuka i personalen!, och sonens skola smittspårar. Hans test kom tillbaka negativt men frågan är hur länge det dröjer innan det är vår tur? I Aftonbladet läste jag en rubrik på temat ”är du förkyld, räkna med att det är omikron. Skit i testningen”. Med tanke på hur smittan skenar som en löpeld på Savannen en torrperiod så låter väl det rimligt. Så vi bidar vår tid och hoppas spruta 3 kickar in ordentligt innan smittan knackar på här hemma.
Jag berättade om vårt badrum och mögelproblem. Efter ett antal mailväxlingar fram och tillbaka har vi fått lite besked; där vi står just nu är att föreningen och Folksam löser problemet med att riva badrummet och så att säga laga det fram tills fuktspärr/tätskikt. Därefter får vi själva stå för alla ytskikt, alltså kakel och inredning.
Genom föreningen är det Tumleheds bygg som genomför själva rivningsprojektet. När jag frågade kontaktpersonen om offert på uppbyggnad av resten skickade han mig en lista att fylla i ”så gör han en beräkning”. Ja alltså… jag kan inget om att bygga badrum. Jag behöver någon som kommer hit och pekar och hjälper oss att tänka. Konkurrent till dem i det här läget är Bauhaus vars koordinator kom ut till oss imorse för att mäta, titta, diskutera och rådgöra. Har Tumlehed blivit så stora att de är för bekväma för sånt eller är det Bauhaus som är så stora att de har råd att ta tid? Ingen aning. Men jag föredrar helt klart Badrumsvärldens inställning.
Vi har stora drömmar men ett litet utrymme. Mitt absoluta skakrav är ett badkar. Jag. Ska. Ha. Ett. Badkar. Punkt. Punkt igen. Hur vi får in det är en fråga för experten. Maken vill ha ett funktionellt och praktiskt fyrkantigt badkar som är bekvämt att duscha (två) i. Jag är mer inne på de där fina, lite mer smäckra ovala grejerna. Vi får se vad vi kan få plats med. Rummet är typ 1,85×230. Med andra ord inte jättemycket att leka med! Vi vill ju undvika känslan av att sitta på toa och slå knäna i badkarskanten. Helt ärligt är jag rädd att vi är för optimistiska, men koordinatorn ska återkomma med ett ritningsförslag.
Jag har hela tiden tyckt att det är så himla konstigt att VI ska stå för hela inredningen om det är ett försäkringsärende. Då borde vi väl ändå får hjälp med den biten också? Åtminstone delvis? Så jag kontaktade Trygg-Hansa där hemförsäkringen ligger och det visar sig att jo, det kan vi. Förhoppningsvis. Innan handläggaren har gjort sin bedömning kan vi bara hoppas och drömma förstås men det står tydligt i underlaget från Anticimex att badrummet bör rivas i sin helhet.
Jag ringde Trygg idag för att följa upp vår anmälan med ett par frågor som jag glömde ställa sist. Till exempel; vad ingår egentligen om de beviljar vår skadeanmälan? Hon pratar då om ”att återställa”. Vad det innebär praktiskt i pengar kan hon förstås inte sia om, om de går oss till mötes måste en av deras byggkontakter komma ut och göra en bedömning. Utifrån den bedömningen får vi sen en summa att använda antingen genom att anlita sagda byggare eller i form av kontanter om vi vill anlita någon annan. Vi bör få svar i slutet av veckan. Men med lite tur så är det en vettig summa. Vi kan fylla på med banklån om vi vil ha ”mer”, men ligger ändå en viss tyngd i ”återställa”. Med lite tur får vi… ja herregud. Ingen aning. Fem hundra? Fem tusen? Fem hundra tusen? Hahah nä, knappast. Men vi är grymt tacksamma oavsett. Det måste ju göras, ju och allt som kommer vår väg då är ju galet positivt.
Det pirrar i magen. Jag längtar fortfarande inte efter det här projektet vad gäller stök och bök – tänk om vi får kräksjuka mitt i allt? Eller nån blir förkyld och allt försenas med ett antal veckor? Vi vet ju ännu inte skickat under/bakom det skadade badrummet. De kan vara en aktiv fuktskada som måste torkas upp och gud vet hur lång tid det tar? Eller så kan det vara torrt så att allt är löst så fort de skadade partierna är nedplockade. Den vidare gången efter det blir ju helt avhängig den där lilla detaljen. Men att gå upp mitt i natten med femåring som behöver kissa och skicka ut henne på altanen för att kissa i buskarna känns… ja… sådär lockande. Fast det är klart, vi har en till toalett. Men jag svamlar bort mig. Jag längtar däremot efter att få det klart, att få det fint, att få leka med drömmar och hitta just det DÄR badkaret, det DÄR handfatet och kanske få till en handdukstork? Golvvärme? Badkar…
Så idag tänker jag på väldigt mycket annat än det jag borde. Jag har förstås jobbat längs vägen också men det är nog inte min mest effektiva dag. Jag är pirrig.
Senaste dygnet har vi varit enbarnsföräldrar. Alltså… lillfian var uthyrd till sin farmor och vi fick egentid med stora.
Igår blev det bio och middag på stan och idag åt vi frunch på Walfrids skafferi. Det är inte ofta han kan gå på café och ha flera saker att välja mellan. Celiaki är förstås inte det värsta en unge kan drabbas av, men det är jobbigt för honom emellanåt. Bara en sån där sak att gå förbi dignande hyllor med godis och allt innehåller gluten… Sorry grabben, du kan få en skumraket, en biskvi eller budapestbakelse. Idag igen. Som vanligt. Som alltid.
På Walfrids fick han den där goda mackan och kunde sen välja mellan kaka, bulle, muffins, moussekopp och biskvi. I hans värld är det rena överflödet. Ofta brukar de även ha lite mer godis i frysen, t ex prinsesstårta, men det glömde vi fråga efter idag.
Apropå gluten åt vi gårdagens middag på Pinchos på Magasinsgatan. Utbudet för honom där är egentligen under all kritik. Det är fan bröd i ”allt”. Det som finns valbart utan gluten är mer vuxna smaker men med tanke på att han hade grundat med en herrans massa popcorn blev han mätt ändå och tyckte hela restaurangrejen var väldigt spännande. Men nästa gång blir det nog Vapiano istället.
Vi har tankat massor av närhet. Kramar. Pratat. Gosat.
Efter frukost/lunchen lämnade jag make och barn hemma för en snabb tur till Frölunda torg. Jag hade en fråga till banken och ville inte vänta på 98 nummer före mig i telefonkön. Maken sa till mig att ta det lugnt. Titta i affärer. Ta en fika.
Vem är jag att tacka nej till det? Tyvärr hade jag ju bara hoppat ur sängen på morgonen och gömt håret i en mössa. Det blev lite varmt till slut så jag gick in på en salong och fick håret tvättat och fönat. Tyvärr kunde jag inte trolla bort klädvalet men va’sjutton haha. Oops. Tur man är tant och kan rocka mysbyxor in public. De var nytvättade i alla fall.
Det är en känsla av lyx. Lite minispa. Hon var dessutom så noggrann med hårbottenmassage och extra inpackning. Sen fönade hon lite hit och pillade lite dit. Tog tid på sig.
Efter det tog jag min kaffe och vände hem.
På kvällen kom en utmattad liten potta hem och tröttgrät sig hela vägen in i sömnens land. Fis ville tydligen inte avsluta sin myshelg- för han vägrade somna.
Så småningom sov alla korta personer i hushållet och vi vuxna satt med ett glas vin och yatzy.
Vi är ju knappast ensamma om att tycka att 2021 har varit något av ett skitår.
När jag stod på balkongen vid tolvslaget och tittade på fyrverkerierna grät jag, det har jag nog aldrig gjort förut. I år mer än någonsin kändes det symboliskt, att raketerna skulle skrämma bort eländesåret och bjuda in till nya möjligheter. Barnen kämpade in i det sista för att hålla sig uppe, men runt 23-tiden la jag en utslagen femåring i sängen ”mamma, jag ska bara vila lite”. Haha lilla gurkan märkte inte ens när tillräckligt med oljud för att skrämma bort både den här socknens och de närmsta grannarnas spöken, troll och knytt så småningom utbröt. Herregud att inte golvet skakade! Stora däremot sprang ut till fotbollsplanen för att komma närmre smällarna. Maken fick snällt lubba efter medans jag stod kvar hemma utifallatt lillan faktiskt skulle vakna. Det blev ju att vi fick pussas lite snabbt där innan tolvslaget och skåla i efterhand. Sånt som händer när man har en sjuåring som är snabb som en vessla i fötterna, haha. Som tur är har vi resten av natten på oss att kyssas om vi vill. Vi kommer ändå vara döda sillar imorgon, så why not?
Vi skulle ha firat in nyåret med min klan, men i sedvanlig ordning för det här året var det någon som blev sjuk. Varför inte liksom? Så vi fick alla snällt ställa om på varsina håll och planera in en nyårsmeny. Hos oss blev det helstekt fläskfilé, rotfrukter i ugn med bea. I teorin fanns även en rödvinsreduktion, men den fick vi visualisera. Under matlagningen pillade vi i oss parmesanchips och chips på hyvlad mandelmassa med flingsalt och chiliflakes på. Namnamnam!
Till efterrätt blev det passionsfruktspannacotta med passionsfruktsgelé på, några gräddrosor och jordgubbar. Det var så galet gott! Och fira ihop gjorde vi ju ändå med lite facetime på väl valda tillfällen. Laga efter läge och allt det där – myset går att uppnå ändå. Mellan mat och fyrverkerier avverkades några rundor Yatzy och lufthockey. Det som slutligen knäckte lillan var Greven av Monte Cristo på tv. Stora var i gengäld helt uppslukad även om han de facto inte förstår många ord.
Det var faktiskt en alldeles ofantligt mysig dag. Det blev extra bra av att mina föräldrar kom förbi med en flaska bubbel, vackra blommor och massor av kramar. Vi fick fika ihop en stund och bubbla lite. Jag fick lite familjedos ändå ❤
Vi trodde ju att vi skulle få fira julafton i ensamhet också. Det hade inte varit lika lättsmält för egen del, jag behövde min klan mer än nånsin i år. Mellan allt som varit med våra respektive brist på ork och återkommande sjukdomar (min make har hostat lungorna ur sig i snart 6 veckor och som grande final på året avslutade han med en riktigt elak öroninflammation) ses vi otroligt sällan. Det är mycket kontakt via mess, sociala medier och telefon tack och lov men det blir inte så många träffar. Jag BEHÖVDE min familj den här julen. När lillfian drog på sig feber som envisades med att hålla i dag efter dag satte jag mig på golvet och grät. Vi var överens om att hon behövde ha två feberfria dagar för att våga ses och det var bannemig på håret men det gick. Febern bröt den natten och då satte jag mig och grät igen. Jag vet att vi hade kunnat få till en galet mysig julafton på egen hand, men jag ville inte behöva göra det.
Vi började dagen med paketöppning, sen samlades vi alla hos syrran, åt lagom mycket jättegod mat, fick lagom många underbara julklappar och åkte sen hem i lagom tid med väldigt nöjda barn. Helt perfekt på alla sätt och vis.
Året som sådant skulle jag däremot inte kategorisera varken som lagom eller underbart. Jag tror inte jag gör någon mer summering än så, det känns mest som om det skulle bli en lång litania av gnäll. Men vi har överlevt även det här året och stärker min tro på att vi klarar fan allt.
2022 börjar vår lillfia nollan och vi kommer officiellt ha två skolbarn. Herregud.
2022 kommer vi fira vårt nionde år som par och fis fyller åtta.
Maken fyller 48 i maj. Herregud jag är gift med en gammal gubbe. Han har i alla fall önskat sig pannacottan jag gjorde idag – så den gick tydligen hem ordentligt.
2022 ska bli bra. Eller åtminstone bättre. Vi kanske inte ska sikta för högt haha!
Jag önskar er ett underbart år! Må önskningar slå in ❤
När vi flyttade in här gjordes en besiktning av bostaden. Vår förening har den rutinen och jag tycker det är väldigt bra, de ser till att ha ordning på husen! I badrummet gjordes fuktmätningar som gav stort utslag och jag ringde ut Anticimex för att följa upp. De mätte på utsidan, alltså de väggar som vetter mot hall och vardagsrummet, och fick inga utslag. Fukten konstaterades innesluten innanför fuktspärren även om badrummet sannolikt var taffligt utfört.
Sen har tiden gått. Med ytterligare en HG graviditet och allt kring makens hjärta har en uppföljning hamnat på efterkälken. Igår ringde jag hur som ut Anticimex igen för att kolla igen. Även denna gång gjordes samma typ av mätningar med samma resultat.
Med ett undantag.
Den här gången tog de dessutom upp ett hål i väggen för att kunna titta och göra närmre mätningar.
Ja för det här ser ju bra ut 🙈
Not.
Svartmögel och rekommendation att riva badrummet helt.
Via BRF styrelsen har jag fått kontakt med förvaltaren som i sin tur har kontaktat Anticimex och kommer sköta kontakter med försäkringsbolaget.
Om allt går vägen för oss tar föreningen kostnaden för besiktningen. Sen tar försäkringsbolaget kostnaden för att riva och laga. Sen får ju vi förstås installera och fixa med all inredning. Om allt går väl.
Vi får se hur de bedömer skadan och därmed ansvaret. Vad jag förstår är det torrt och möjligen gammalt men det är ändock mögel.
Hålet i väggen har stått öppet hela dagen och det kliar överallt… jag vet inte om det är komplett inbillningssjuka eller om jag de facto reagerar. Lite obehagligt hur som. Jag har tejpat över det så länge.
Jag pratade länge och väl med förvaltaren och känner ett stort förtroende och en tacksamhet över att ha nån kompetent på vår sida. Vi vet ju inte ett skvatt om badrum eller försäkringsärenden av det här slaget!
Inte vad jag längtat efter.
Men jag HAR längtat efter att göra om badrummet och känner lite pirr över chansen att börja leta upp ett badkar, ett snyggt ljust kakel och… ja allt det där. Leka lite med olika design och material.
Processen lär kunna dra igång rätt omgående även om vi är överens om att riva badrum innan jul var en o-bra idé. Så vi får lägga tid under jullovet på att leta, planera och drömma. Drömma stort men landa i realism. Ska bli jättekul! Ja den biten alltså. Stöket, fixet och projektledningen… mja…
Igår var en sån där jobbig dag. Morgonen gick åt skogen med både ledsen fis och ledsen mamma. Sen ringde skolsköterskan för att rapportera hälsoundersökningen. Dels för att resonera om hans kraftiga viktuppgång, dels för att höra hur vi alla mår och hur skolan funkar för honom.
Det drog igång så mycket känslor att en bråkdel hade varit nog! Vi VET att han gått upp i vikt. På samma sätt som vi VET att jag ligger 20 kilo plus och att maken har diabetes typ 2. Vi VET att vi behöver göra förändringar hemma. Men när fan ska vi orka det? När ska jag orka det? Oron för hans sociala situation har inte direkt lagt sig. Hans födelsedag närmar sig och med den kommer ångesten över kompiskalas.
Efter det bara grät och grät och grät jag. Som jag sa till chefen sen är ju problemet med att prata om jobbiga känslor att jag börjar känna dessa jobbiga känslor. Jag lugnade ner mig, gick in till gruppmötet. Jag var en lugn och sansad deltagare i gruppen i ungefär tre minuter 🙈 Sen började syndafloden igen och jag fick hulkande av gråt ursäkta mig från mötet. Yay för mej. Jävla lipsill…
Resten av dagen var riktigt tung. Men jag överlevde och kom så småningom hem till lite fler måsten. Men kvällen med barnen blev fin och vi tankade varandra. Till slut sov dock de små och maken överraskade med tända ljus, vitt vin, kex, ost och kramar. Massor av kramar. Det blev en fin avslutning av det hela.
Jag somnade runt 0130, hade av förklarliga skäl lite svårt att ändå komma till ro. Av lika förklarliga skäl var jag inte skitpigg imorse direkt. Haha fyfabian det är helt klart en annan grej att jobba efter en för kort natt när man är 20 än 40+.
Dagen blev riktigt bra. Bra möten. Bra respons från min chef och omtanke från de kollegor jag mötte. Efter jobbet kom jag hem till tyst och lugn. Grannen hämtade nämligen alla barnen från skola/förskola idag, dvs våra plus en till utöver sin egen unge. De hade fullt hus ikväll!!
Maken och jag kröp upp i soffan, åt middagen i knät utan att fundera på spillrisk, tittade på hela Sverige bakar och bara var. Barnen kom så småningom hem och sen satt jag med båda mina skruttar i famnen. Kvällsträngseln var trängslig men ack så mysig.
Lillfian är i säng och fis väntar på mig i soffan. hela Sverige bakar löper fortfarande på TV4play. Det blir bra det här!
En av en mors mest användbara egenskaper är förutseende. Och ett lager av väskor eller kassar.
I lördags tog vi vår efterlängtade och sen länge planerade tur till Liseberg. Jag hade plånboken i innerfickan och telefonen i ytterfickan – kände mig nöjd där. Tills jag kom på barnens mössor och vantar. Förr eller senare kommer de hamna hos… ja… mig. Ergo en kasse.
Vi hängde tillsammans första timman nånting, åkte barnattraktionerna och njöt av därvaron. Jag fick ganska omgående en monstruös huvudvärk så resten av besöket var allt annat än kul eller avslappnad för min del. Men shit happens antar jag. Jag borde haft med mig mina öronproppar men så långt sträckte sig inte förutseendet, haha. Mina egna behov rök visst i planeringen.
Fis är ju lite förstås mer inne på Loke och Valkyria än Rabalder så vi delade på oss efter ett tag. Maken och sonen delar samma vildhjärnegen och tur är väl det eftersom lillfian är för liten och jag för smart för att sätta mig i de där åken.
Medans lilla och jag fokuserade på Jukebox och Hissningen åkte mina stora runt, runt och runt – bokstavligt talat. Det var ingen kö på varken Loke eller Valkyria.
Undrar varför…
Tempen låg runt nollan så huden i ansiktet sved lite lagom när vi kom hem. Men resten av oss var väl skyddat av ett antal lager långkalsonger och dylikt. Jag har aldrig varit på vinter på Liseberg utan att frysa ett skvatt förut!
Efter ett antal åk och lite shopping i julbodarna sammanstrålade vi för middag innan vi åkte lite till. Sen var det faktiskt dags för hemgång. Stora hade nog gärna fortsatt åka hela natten, men lilla var trötter. Vi var redan på väg ut när hon packade ihop helt. Vi tog oss dock till bilen och till slut satt vi i lugn och ro med en mjukiskanin och en påse lördagsgodis och gled hemåt i mörkret.
Idag är det söndag och målet var egentid. Egentid med respektive barn alltså. Först tog jag stora till glutenfria caféet vid Stenpiren och sen tog jag lilla till Klädkällaren. Jag fick dubbel fika – aj sa magen till slut!! – och massor av närhet med. Strumpan konstaterade att det här var bästa tjejdagen någonsin. Hon är så bra på att bekräfta, lillhjärtat.
Han är så stor nu… fick beställa själv och betala med mitt kort 💜
På kvällskvisten sitter vi med varsin tekopp och en näve NonStop och tittar på film. Det är förstås dags att sova men vi njuter lite för mycket av livet för att faktiskt resa oss.
Tredje advent. Och vi har äntligen en adventsstake!
Jag vill jag kan... 