Mamma på vift! Bloggar lite på bussen…

Vi har haft ett par riktigt bra dagar hemma!! Visserligen har vi haft ett par räliga episoder med fis men i det stora hela har allt funkat. Vi har badat i plaskpoolen, hängt med vänner och familj och allmänt njutit av livet. Ett par gånger har jag tom lyckats avleda fis kassa beteende till nåt bra utan att bli arg och jag är så stolt efter! Så, bra dagar.

Det är varmt utav bara faaaan här, runt 30-strecket vilket utan vind och när solen ligger på känns ungefär som 3245 grader. Blä och dubbelblä! Igår brakade det lös med ett sjuherrans åskväder. Lycka. Jag är helnöjd med solig varm sommar men nu har det blivit ett par grader eller tio för varmt. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande, ovädret var rosa… världen antog en mycket märklig färg.

Nu sitter jag på bussen till stan och pillar med fånen. Jag ska på bio- och middagsdejt med en kompis. Jag har längtat! Jag funderar iofs på att stanna på bussen och bara åka runt runt. Den har ac…

Jag har apropå telefonen lite Facebook kris. Jag vill hänga i mammagrupper och få inspiration, goda skratt…. men det är så vansinnigt mycket drama jämt. Det är frustrerande! Det tjafsas, gnälls och hålls på. Jag har gått ut flera grupper för att jag är trött på att bl a en falang som är passionerade för sin sak (vilket jag har full respekt för!) anklagar alla andra för barnmisshandel när man har en annan filosofi. Men ärligt, det som funkar för era barn funkar kanske inte för mina? Det är fö bara ett exempel. Suck. Dubbelsuck. Varför är inte kvinnor mer snälla mot varandra?

Jag gick med i en annan grupp istället och upptäcker att det är samma människor med där oxå. Och de är lika dömande där. Herregud att de orkar. Mindre fejjatid kanske bara är bra för mig.

Nåja, strax framme. Ha en fin kväll därute! Smält inte och dunsta bort bara.

Annonser

Lite semester 😻

Dagarna går fort här, men inte så fort som jag tror. Förra veckan var jag övertygad om att halva semestern gått – men jag var vilse med en hel vecka haha! Plötsligt blev min semester en vecka längre och den lika plötsliga jobbångesten försvann.

Vi knatar runt i rätt maklig takt. Vi hälsar på vänner och familj, gungar, leker i sandlådan, mösar runt i trädgården… Fis var hos farmor tre dagar och då passade vi på att ta en lunch på riktig pastarestaurang (bad bad baaaad viktväktare den dagen 😉 ) och en tur till Ullared. Det är ingen bra plats för en fyraåring tycker vi så det var lite kul att komma iväg.

Maken blir bättre för varje dag men vi märker oxå vart gränsen går. Igår åkte vi till Universeum en sväng och det blev en sak för mycket på kort tid. Han var riktigt tung igår kväll och är sliten fortfarande idag. Så idag tar vi det lugnt. Vi ska fira en tvååring i eftermiddag men det blir stillsamt.

Lite asfaltslek – visualisering av storleksskillnaden mellan fis och mig. Vi fick så småningom ansikten, hår och skärp haha. Vi blev jättefina! Utveckling!! Lillstrumpan har fått egen säng i eget rum och det går så himla bra!Universeum är fantastiskt men jag har samtidigt lite svårt att förlika mig med instängda djur. Ormar i en låda á 1×1 meter? Även pytteormar som den här vill väl migrera lite? Strumpan har det hur livat som helst. Hon springer, hoppar och sjunger. Storebror är svår att fånga på bild, han drar åt andra hållet så fort kameran kommer fram haha.

På tisdag ska jag på biodejt med en kompis och jag längtar. Jag ska försöka få till barnvakt och dra med maken på dejt oxå nån kväll.

Solen strålar och livet är så gott det kan vara just nu.

Manligt och kvinnligt?

Jag har alltid varit bra på att ta hand om mig själv – men jag är då verkligen inte speciellt sugen på att bygga, slipa och måla saker. Jag är heller inte speciellt road av att t ex klippa gräset eller greja med en trädgård. Det är bäst för alla parter om jag inte ska jobba med målarfärg och dylikt men jag är inte oförmögen att lösa de andra grejerna. Tyvärr har jag en man som är dels rätt bra på att göra grejer, dels är han uppfostrad att in absurdum ta hand om sin omgivning. Det leder ofta till att han slutför det jag påbörjat – och helst då lite bättre än vad jag kan åstadkomma. Vid matlagning är det oftast han som lagar maten, men när jag gör det så kommer han mot slutet och frågar om han ska förädla det. Förstås är han bättre än jag på det. Han är verkligen urbra på att krydda och det är inte jag, men min mat blir god ändå. Om jag hittar ett recept jag vill att vi ska prova slutar det alltid med att han lagar det. Jag sa till honom idag att det får mig att känna mig värdelös – alltså inte att jag saknar värde utan att det jag gör inte är bra nog. Hans version är alltid bättre. Det är ju mer mitt problem än hans förstås men jag tycker det är skitjobbigt. Nu går han runt som en grinig gammal buffel hemma. Jag mår däremot bättre eftersom jag fått lyft det 😉

Mera semester – och stolt morsa!

De senaste dagarna har gått i flygande fläng. Mitt viktväktande går käpprätt söderöver vilket känns ganska så ledsamt – men jag vet samtidigt att det är något jag kan lösa. Om jag har semester och vill ha en glass så tänker jag bannemig äta en glass 😉 Och hör sen! Utflykter och kalas avlöser varandra. Idag var det Bohus fästning och innan dess har vi bland annat hunnit med Plaskis i Majorna, Borås djurpark och häng med farmor och morföräldrarna. Foto från djurparken I söndags var vi på kalas och min stora lillfis gjorde mig så stolt! Födelsedagsbarnet är en tvååring med mycket stark vilja och som visar sig ta till knuffar och slag när han inte får som han vill. Han gick på fis ute i trädgården ganska hårt och innan hans mor rusade ut och avbröt det hela drog hon mig till fönstret; titta på din kille, han blir knuffad ordentligt – men ger inte igen. Han bara står. Ni som varit så oroliga för hans beteende, se hur bra han tar det här! Jag fick en tår i ögat. Idag på fästningen var vi nästan ensamma där och mina barn fick massor med uppmärksamhet av gycklaren och de andra – de tog sig an framförallt stora på ett sätt som gjorde mig alldeles glad i magen. Vi fikade på vattenmelon, drack kaffe och njöt av solen i flera timmar. Efter alla utfärder har vi haft trötta ben här hemma – men som inte riktigt haft ro att sova. Natten som gick delade jag med fis i gästrummet, han behövde närhet för att kunna vila… Tro jag det, så som den ungen snurrar i sängen haha! Lillstrumpan har börjat komma med väldigt mycket ord. Häromkvällen när hon vägrade somna hade jag henne i knät i soffan när hon vände sig till mig och uppmanade hung, hung! Ska jag sjunga? Jaa! Lovis visa om vargen som ylar är den hon kräver då. Det låter för eländigt eftersom tonarten är helt galen för mig men hon är nöjd. När hon ätit nåt kladdigt kommer hon ut med näven i vädret hann! hann! att handen ska torkas. Hon klappar på dörren till toaletten och ropar tätta! Av någon anledning är det superroligt att tvätta händerna 😉 Det händer massor. Mina små mirakel!

Wiiii SEMESTER!!

Tjohooo och wihoooo jag har nu påbörjat sex veckor semester. Yay!!!

De senaste dagarna på jobbet har präglats av febril aktivitet för att bli redo inför frånvaron. Dels har det handlat om mina egna förberedelser, dels har det handlat om mina internkunder som plötsligt kommer på allt som måste göras.

Jobbet är för övrigt en galen blandning av ”gudvadroligt” och ”fanvilkenröra”.

Som alltid älskar jag mitt jobb och jag får mycket feedback på att jag gör det bra vilket alltid gör mig både väldigt glad och stolt.

Men.

Min sektionschef är hårt ifrågasatt i sitt ledarskap och sjukskrev sig i maj. Det är rimligt att tro att förtroendekrisen är en del av problemet men vi vet faktiskt inte. Vi vet inte hur det är med hen alls. Vår trygghet har då skötts av vår enhetschef, men ur det blå sa hen upp sig för två veckor sedan ”på grund av samarbetsproblem med avdelningschefen”. Avdelningschefen å sin sida är helt omedveten om att det funnits en motsättning, hen är dessutom uttalat helt ointresserad av oss som grupp och har skött hela situationen som ett skolboksexempel på begreppet ”uselt”. Vår avdelningschef är då för övrigt den som ska sätta våra nya löner från september. Jo jag tackar jag.

Men det reder sig väl. Saker gör gärna det. Vi får försöka ta dagen som den kommer allt eftersom.

Men först; semester. Imorgon ska jag väga mig och fixa fransarna. Maken tar kidsen till farmor och hänger lite och sen möts vi upp för lunch. Mys!!

Ps. Jag kollar klänningar… har inte råd just nu men jag vill haaaaaaaa

Varning för TMI…

…ja alltså too much information.

En graviditetslång förstoppning gav mig ordentligt med hemorrojder. Förvisso rätt vanligt efter en förlossning men jag har nöjet att dras med dem även efter. Långt efter. Lillstrumpan närmar sig två år och under hela den tiden har jag haft återkommande skov med en till två månaders mellanrum. Det senaste är snart en månad gammalt och väcker mig på nätterna av smärta. Varje toabesök åtföljs av ren skräck eftersom jag vet att smärtan kommer som ett brev på posten (…eller förresten; dålig liknelse…) direkt efter.

Idag har det varit överjävligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vårdcentralen sa till mig att jag helt enkelt får stå ut tills det läker ut. Man kan bara behandla med det receptfria som finns och remiss till op får man egentligen bara om det blöder och har sig. Att jag inte kan sköta mitt jobb räknas inte. Att jag mår illa av smärtan varje gång en våg kommer räknas inte.

Imorgon ringer jag Carlanderska och kollar vad det kostar att undersöka privat.

Fy fan för det här.

Danskt besök!

Vi är just nu på väg hem från Billund och Legoland. Vi har haft tre fantastiska dagar!!

Torsdagen var resdag och det tog mig ungefär en timma att börja undra vad vi tänkte när vi bestämde oss för att resa, haha. Lilla skulle åt ett håll och stora ett annat. Ingen ville äta mat och tröttheten gjorde så småningom båda sjukt gnälliga. Makens fot passade på att paja nån dag innan avfärd – skitkropp, skitreumatism – så han har knappt kunnat gå. Lägligt och fruktansvärt smärtsamt. Jag har fått projektleda, packa, förbereda, tänka, ringa alla samtal; boka av läkarbesök, prata med försäkringskassan, oroa mig konstant för förtvivlad och ledsen make och samtidigt sköta mitt jobb. På jobbet är det fö full turbulens med chefer, sjukskrivningar och uppsägningar. Jag var sliten.

Det var lite oro i kroppen när vi svängde vänster efter färjan i samma riktning som till Hobro. Men tänk så annorlunda livet blev. För några år sen var resan ångestladdad men nu var åkte jag med min make och våra två barn. Wow.

Vi kom fram utan problem ändå och barnen var riktiga stjärnor. Vi har bott i stuga på Lalandia, vi hade tänkt vara lite på Legoland och bada lite, men i slutändan har vi inte ens sneglat åt badkläderna. Vi har inte orkat! Vi har haft jättekul!

Lillfisan har väl ingen större behållning av utflykten, hon hade nog haft lika roligt/roligare på en lekplats hemma. Stora däremot har verkligen njutit. Han har sprungit, hoppat, klättrat, väntat, åkt och skrattat. Han har varit en sjuhelvetes utmaning oxå men vi verkar alla ha överlevt med förnuftet någorlunda i behåll.

Jag stod med tårarna i ögonen när fis åkte bergbana med pappa. Det var så himla mycket som var häftigt med det! Och då tänkte jag inte ens på hjärtat utan på min lilla lilla kille som börjar bli så stor!!

Första dagen var fantastsikt väder, andra inte riktigt lika så. En armé av gulklädda gick runt – dvs med Legoland poncho på – och plaskade i vätan. Vi hade med oss regnkläder men kom ändå hem sjöblöta och gapskrattandes. Det var bara att ge upp i syndafallet och leka i regnet. Idag ska vi åka hem och mina skor är fortfarande plaskblöta. Urk.

Men kul hade vi. Nörden i mig var stolt som en tupp när fis hängde över staketet och namngav den ena efter sen andra Star Wars figuren. Min lilla hjälte!

Nä nu ska jag fortsätta åka. Ha en fin dag!

Kramar