…och jag vågar!! Jag är en glad och mestadels positiv tjej som har insett att jag är redo att ta kontroll över mitt liv och inte sitta hemma och vänta på att någon annan ska göra det åt mig… Den här bloggen handlar om mina funderingar, rädslor och förhoppningar…
Den här dagen började redan 0614 när unge herr surpotta klättrade upp på mig för att konstatera att jag inte var pappa. Han ville samsova med pappa och inte mig. Senare gav han mig en avhyvling för att sockret på gröten hunnit smälta innan jag hann servera honom den. Dagen började inte optimalt, haha. Men det blev ju snabbt bättre!
Vid nio vaknade maken. Jag var så trött att jag inte visste till mig. Jag hade städat köket runt halv sju och renoveringskaoset kan vi inte göra så mycket åt än så jag sträckte ut mig en stund. Runt tio (?) somnade jag och vaknade vid 13. Eller ja, vaknade och vaknade. Jag lyfte ögonen, försökte komma upp till ytan och däckade igen. Runt 14 åt jag en smörgås, satte på en film och somnade om. Familjen hade åkt till svärmor och jag hade inte märkt ett skvatt!
Vid 16 ringde grannen och jag insåg att jag nog faktiskt vaknat på riktigt! En snabb dusch senare satt vi på lokal uteservering med ett glas vin i eftermiddagssolen. Hon skulle iväg till pojkvännen men först hann vi med lite barnfri kvalitetstid. Så trevligt! Och så oplanerat.
När hon tog bussen knatade jag hem. Tog en titt på diskbänken och la mig istället i soffan igen. Efter en stund trillade en trött familj in med buller och bång. Kramar, skratt och bubblande munnar senare sov alla små människor och de stora sitter med en tekopp.
Asså… jag har inte så mycket av varje sort. Egentligen. Men när jag nu plockat ut varje enskilt klädesplagg jag äger ut från garderobsutrymmena så inser jag att jag har JÄVLIGT MÅNGA SORTER. Asså jösses.
Med det sagt ser jag fram emot att sortera hårt sen. Jag har slängt och slängt och slängt redan (slängt = vräkt till andra hem. Inte till tippen) men tydligen har jag ett jobb kvar att göra.
Jeezuz vad grejer jag har 🙈
En kapselgarderob kommer aldrig någonsin bli aktuellt. Men jag tänker att nån form av plan behöver jag
Just nu är klockan 21:29 och jag ligger för andra gången ikväll hos lillstrumpan för att natta. Däremellan har jag legat hos fis för att sänka honom. Barnen är mammiga och den lilla sover oroligt. Jag tror det lika bra blir hela natten här. Igen, haha. Vem behöver sova bredvid sin partner liksom?
Vi har haft barn hemma sen förra måndagen, lilla hade solklara men ack så kortlivade förkylningssymptom. Hon fick vara hemma en vecka på grund av kombinationen ”mys” och ”för säkerhets skull”. Helt ärligt tror jag dock det varit i onödan så att säga, men vi har turats om att vara hemma med barnet och gosa. Ja alltså, ta ut vabben. Hemma är vi ju ändå. Idag var hennes första dag tillbaka och hon är helt slut!
Stora började förstås hosta han oxå. I en timma, bokstavligt talat. Det här är den mest knasiga förkylning jag sett, men den triggade hans förkylningsastma – en helt annan typ av hosta – så vi har haft honom hemma också. Det har känts i allra högsta grad onödigt men imorgon ska han få gå tillbaka. Äntligen. Jag är lite rädd att de ska höra honom dra in snor (vi kallar det snorka, det låter som en korsning mellan en snark och en utombordsmotor) och hans hosta (låter som en redig gammal rökare) och skicka hem honom. Snorkandet är ett tics och hostan kommer han ha länge till. Läääänge. Nåja. Vi får se.
Hur som haver. Förhoppningsvis barnfritt imorgon och jobb utan distraktioner. Förhoppningsvis även utan huvudvärk, för satan i gatan så mitt huvud har bultat och bråkat. Bitvis har jag undrar om skallen är en ballong på väg att implodera. Än så länge sitter det kvar men värken går över hela huvudet och ner i ryggen.
Under tiden har vi haft målare här för att uppdatera barnens rum. Samtidigt förbereder vi vårt sovrum för en vägginsats som kräver att nästan allt vi äger och har placeras i vardagsrummet istället. Det börjar bli bra trångt där nu och värre ska det bli. Sista högen som ska ut innan snickaren kommer på onsdag.
Jösses.
Det har blivit lite mycket på en gång men jag är ändå så himla glad över det. Vi kommer framåt. Jag har aldrig varit så här kompis med dotterns rum, tvärtom har jag hatat det aktivt. Hennes kommer bli helt färdigmålat innan projektet är klart.
Sonen har fått en fondvägg och resten måste också målas men med risk för besviken unge som inte förstår varför han behöver vänta så får hans sista väggar faktiskt vänta. Jag orkar inte mer pusslande haha. Men gardiner, överkast osv… det kommer bli så fint! sen ska båda barnen få en sänggavel.
Grönt med guldglitter 😍
Vårt sovrum kommer bli runt 1,5 meter bredare när väggen till klädkammaren tas ner. Vi ska sätta upp ett elfa system och äntligen ha en riktigt bra garderob! Det löser inte alla problem, tvärtom är jag säker på att vi kommer upptäcka nya!, men det är en förändring till det bättre. Det är rätt och slätt en förändring. Och jag är glad.
Jag visste redan innan sommarsemestern att jag skulle behöva vila lite innan höstsäsongen drog igång. Mitt batteri är inte direkt uttjänt men det är ganska slitet och hur det än är behöver lite extra insats för att kunna laddas. Så i valet mellan en semestervecka och sjukskrivning valde jag det smidigaste alternativet och löste en vecka ledigt.
Jag har ätit utelunch ena dagen och nästa rostat en macka. En annan dag blev det en modifast för att det helt enkelt var lättast. Barnen har fått halvfabrikat till ugnsmat eller middag på Ikea. Tempot har inte varit högt och kraven få.
Jag har haft svårt att få till vila dagtid, jag har svårt att slappna av. Men idag somnade jag som en gris i soffan och sov i nästan två timmar. Äntligen. Lagom tills att torsdag slår över till fredag och min vecka är slut känner jag att jag lyckats få till vila. Hela dagen i pyjamas!
Sertralinet har slutat stöka med sömnen, men jag har påmints om en effekt jag glömde från sistgång. (Om den meningen nu håller). Pulsen går ju ner! Inte kraftigt. Bara några punkter. Men ändå. Jag brukar inte ha en fyra först.
Jag märker ingen större skillnad i mitt mående men fortsätter i alla fall med sinnesrosbönen. Eller ja, min version därav – jag minns aldrig hela ordalydelsen. Ändra det du kan, acceptera det du inte kan, skit i resten.
Jag kan inte påverka makens mående, jag kan påverka hur jag bemöter honom. Jag kan inte påverka sonens utbrott, jag kan (försöka…) påverka hur jag bemöter honom. Och så vidare. Jag jobbar stenhårt på det. Vissa dagar lyckas jag bättre än andra men framförallt är det acceptansen som är utmaningen. Jag KAN inte ändra på all skit som händer eller har hänt. Jag kan faktiskt inte det. Men det jag kan ändra på, det ska jag försöka jobba med.
Det är svårt att tänka sig men idag för fem år sedan hade vi, såhär strax efter 08, nyss kommit till östra sjukhuset. Jag hade svidat om till snyggekläderna och vi åt frukost o lugn och ro. Om drygt 45 minuter tar de hinnorna så vattnet går och sen inleds ett par timmars väntan. Om ytterligare ett par timmar kommer första värken och sen går det ganska fort. 1345 var det klart och vår lillstrumpa hade landat.
Jag gick igenom bebiskläderna i vår ”spara låda” häromdagen. Herregud vilken liten sparv hon var.
Idag känns hon så stor. Hon pratar, tänker och filosoferar. Fantasin går i ett och munnen med den! Det är tydligen ett morsarv och karma. Helt ljuvligt.
Vi är i Mellerud på Vita Sandars camping och njuter av vår första ”riktiga” semesterresa på flera år. En hel vecka ska vi vara här! På ena sidan har vi skogen och några minuters promenad åt andra hållet ger oss Vänern. Utsikten är fenomenal.
Hittills har vi badat i poolen, lekt i sjökanten, ätit galet god glutenfri pizza i restaurangen och spenderat onödigt mycket pengar på Bloms (Klädkällaren). Vi upptäckte bland annat att handdukarna inte torkar lika fort som vi blöter ner dem. Salt hade vi inte heller med och himlen höll på att rasa när lillfian upptäckte att hon glömt sin nalle. Sen KAN jag ha köpt några saker till, men det är inget jag tänker erkänna högt.
Första dagarna var min syster här med sin familj. Det var en lisa för själen att få hänga lite avslappnat med dem. Mina små vallade deras kids runt campingen och kommer antagligen alltid minnas hur deras storkusiner ställde upp och tog hand och lekte. Tålamodet hos dessa tonåringar är otroligt!
Lillfian grät när de åkte men verkligheten kallade och vi fick nöja oss med en helg. Imorgon kommer mina föräldrar för att stanna ett par dagar. Tjohoo!
Första två kvällarna var det lögn i helsicke att få barnen i säng. De hade för kul! Ikväll sov de dock 21 även om det krävde sin insats. Hjälp, det var en riktigt strid. Men jag fattar, vi är på semester och det är inte lätt att slappna av i ny miljö efter så mycket intryck. Dessutom regnade det nåt kopiöst och golvet skakade av åskan. Våra grannar tyckte rimligen att jag var lite knasig när jag lös av lycka över åska. Men det är så mysigt att vara här!
När barnen somnat kom vin och ost fram. Nyduschad, insmord, fixat naglarna och med en ny hyperexklusiv (haha!) men så galet skön nattskjorta från Bloms. Livet är gott. Sömnen uteblir fortfarande gärna men shit happens.
Jag försöker få tag i vårdcentralen nu, men slussen har inte öppnat ännu.
Jag är inne på dag 11 nu men helt ärligt… jag vet inte om den gör nån nytta för humöret egentligen – jag märker ingen skillnad. Däremot är sömnen galet påverkad. Av dessa åtta nätter har jag haft tre som varit mer eller mindre sömnlösa.
Första natten med knasig sömn somnade jag 0230, vaknade 03, somnade om 04 och sov till… ja när det nu var.
Andra natten med knasig sömn somnade jag strax innan 05.
Inatt somnade jag 03 för att vakna strax innan 05. Klockan är 07:11 och jag är fortfarande klarvaken. Inte så pigg dock.
Jag kan tycka att det här lite motverkar syftet med tabletterna. Däremellan har jag haft två jättefina nätter men det var med hjälp av makens insomningstabletter.
Mja. Det känns som om det är dags att tänka om. Nog för att det är normalt med en insättningsperiod, men detta? Eller?
Ps. Jag pratade med vårdcentralen nu. ”Man får räkna med två veckors insättning och går det inte över får du testa melatonin. Det går att köpa på hälsokosten”. Inte för att jag vet vad jag ville haft för svar men det där gjorde mig inte gladare direkt. Stå ut över helgen oxå! Och köp sen sömnmedel. Normalt?
Det känns overkligt att halva semestern gått nu. Jag är inte ens nästan redo för att det ska vara hösttermin igen. Tiden går så galet fort.
Vädret den gångna veckan är nånstans mittemellan tortyr och paradis. Solen strålar och himlen är blå. Men…
…det här är vad min bil sa efter tio minuter på en solig parkering. Helt vansinnigt! Tack vare mor och far har vi ett brummande monster som tillfälligt står i hallen och spyr ut kall luft in i lägenheten. Förr eller senare ska den flytta hem till dem igen men tack vare den har vi ändå överlevt de senaste dagarna med förnuftet i behåll. Ingen av oss mår jättebra i den här värmen. Jag avskyr att vara gnällig när vi ändå får sommar – men det här ska föreställa landet lagom. Var tusan är mitt lagom?
Jag vet inte om det är sertralinet eller värmen men min sömn är åt skogen. Jag har konsekvent svårt att somna. Inatt somnade jag 0230, bara för att bli väckt av lillfian vid 03. Det kändes som ett hån men det var bara att gå upp och fånga in henne. Vi kröp ner i hennes säng och efter nån timma sov vi båda igen. Jag har gått runt som bakfull idag och känner mig mest bitter över att inte ha gjort nåt för att ”förtjäna” det. En härlig sommarfest hade inte suttit fel!
Nån form av nytta kanske sertralinet ändå gör för jag känner mig ganska plan i humöret. Jag är bara inne på dag fem eller var det är och så fort kanske det inte går. Det kanske är placebo? Jag har skrattat en del så den biten är dock inte utplanad helt 😉
Idag tog jag min lilla på tur till Frölunda Torg för att fika med mina föräldrar. Strumpan är rätt kul, hon spelar blyg och vägrar prata med dem när de är där men gråter sen förtvivlat när de åkte hem. Jag vill inte vara här utan mormor och morfar!!! Skruttunge.
Efteråt pratade jag med svärmor om ett fläktköp. Som alla andra smälter hon i värmen och jag erbjöd mig att kolla på Jula när jag ändå var i närheten. De fick enligt uppgift in ett par hundra fläktar igår men vartenda en var slut idag! Ja kära nån. Jag är glad att jag planerade framåt och såg till att köpa hem vår fläkt i maj.
Hur som haver åkte vi hem till svärmor efter besöket på Torget. Jag kan komma på hundra bortförklaringar men i grunden ville jag inte åka hem. Jag ville få en stund att sitta ner utan ansvar. Lilla fick en positiv utflykt där hon fick fullt fokus från tre vuxna utan konflikter med storebror. Poolen fylldes med vatten och lilla fröken sprang mellan vattenlek och matbord. På så sätt fick hon i sig både tacomiddag och glass.
Imorgon ska maken åka dit med stora och jag blir hemma med lilla. Svåger kommer ta ut ungen på tur medans maken vilar lite. Win och win. Beroende på vädret kommer strumpan och jag hitta på nåt eget.
Nu på kvällen är det välsignat svalt. Båda barnen sover, jag fick förmånen att natta båda. Stora knasbollen somnade med vår kylfilt över sig, den är ganska tung och jag funderar på om vi ska testa ett tyngdtäcke till honom. Jag ska eventuellt till Ullared igen om några veckor – behöver fixa nya glasögon – och undrar om de har sånt. Klart värt att testa i så fall tänker jag.
Förra veckan åkte lillfian och jag till Ullareds camping och min fina vän och hennes kids. Vi huserade alla fem i deras husvagn i tre dagar/två nätter. Fasen hon är cool som vågade sig på att skaffa och lära sig köra husvagn på egen hand! Backade in den på platsen lättare än jag backar min bil 😂
Vi hade koll på kökameran och var i butiken när det var som minst besökare. Trots att jag tänkte ”äh jag ska inte ha så mycket” lyckades jag handla bort alldeles för mycket pengar. Fy. Men roligt! Och mestadels nödvändiga grejer, bland annat höstjacka till båda barnen och en halv garderob för min stora unge som växer så det knakar.
Barnen lekte och härjade och vi vuxna pratade massor. Allvar såväl som o-allvar. Drack lite vin och pratade lite till. Så mysigt. Och så givande med miljöombytet! Tiden vi avsatt var precis lagom dessutom, mot slutet kände jag att jag blev ofantligt trött och behövde hem. Som tur är förstår hon precis och kände sig inte bortvald för att orken tryter 💚
På söndag hämtade vi hem sonen från farmor. Först blev han fly förbannad när vi kom – han ville ju inte alls avbryta sitt äventyr! Men vi lyckades vända honom och kom hem med en kramig och glad liten kille som nog faktiskt längtat hem. Det var så mysigt!
På måndag hade vi bokat Liseberg. Första turen dit på två år och vi längtade! Vädret var ju fenomenalt, just förbi gränsen till för varmt. Solen strålade! Vi delade upp oss så att de två mer äventyrliga personerna i familjen åkte läskiga saker och de två mer normala, sansade och förnuftiga personerna åkte de lite mindre äventyrliga sakerna. Ja, ni får gissa vem som åkte med vilket barn.
Jukebox!
Vi sammanstrålade efter ett par timmar för att äta mat och åka lite gemensamt. Sen fortsatte vi. Summa summarum var vi där i åtta timmar. Mot slutet var vi alla rätt möra men jag är galet imponerad av den lilla som kämpade på till nästan 21! Vi räknade med att stora orkar rätt mycket men hon är inte lika uthållig.
Hon är i alla fall över 110cm nu så vi kunde åtminstone delvis lämna barnavdelningen och åkte bland annat Jukebox, Virvelvinden och Flumeride. Hennes stora önskemål var Lisebergshjulet och mot bättre vetande gick jag med på det. Men jag måste ju testa för att veta säkert! Och nu vet jag. Aldrig. Igen. Fy. Fan. Vad. Högt. Jag fick blunda och försöka djupandas så fort vi satte oss i gondolen haha. Sen tre varv runt… tror aldrig makens arm kommer återhämta sig efter mitt kloliknande grepp.
Tortyrredskapet
Mat, glass och ett antal åkturer senare kom vi hem trötta och nöjda. Idag sen har vi alla känt oss bakfulla, tunga och möra. Humöret har svajat betänkligt hos allihop men dagen har ändå gått hyfsat. Vi gjorde ett försök med fikamiddag på café på eftermiddagen för att komma ut åtminstone något från hemmet men det föll inte väl ut. Framförallt fis var ett härke och uppförde sig därefter. Det var ett vågspel och det gick åt skogen.
När vi kom hem vid 1730 somnade lilla ganska omgående och vi lät henne sova med förhoppningen att hon skulle sova hela natten. Det gick fint tills en annan liten person väckte henne vid 20-tiden. Nu har det gått en halvtimma och lilla verkar inte alls vara på väg att somna om och jag är inte alls, inte det minsta, redo att tejpa upp storebror upp och ner från basketkorgen på lekplatsen i hopp om att måsarna ska äta upp hans favoritskor.
Dagen idag började med sovmorgon och fortsatte med ärenden i sakta mak tillsammans med dotera. Vi var iväg till Knas Ohlson och köpte lådor med lock som ska bli våra lakans temporära hem. Jag orkade inte bära hur mycket som helst så jag tog bara tre, men inser vid hemkomst att jag nog behövt en till. Plus en i reserv tror jag. Men ny dag imorgon!
Tvätten står i hallen. Man får nästan gå hinderbana runt. Idag är det ingen av oss som ägnat den en tanke och imorgon åker jag iväg ett par dagar. Vi får ta det framåt helgen eller nåt. Det ger sig. Det är ju åtminstone rent! In mot väggen stor påsar staplade på varandra. Helvete vad många maskiner jag måste kört igår!
Note to self är dock att verkligen alltid kolla barnens fickor innan overaller eller dylikt körs i maskin. Jag plockade ut både småsten och diverse leksaker ur trumman efter tvätten var klar…
Vi började dagens gärning med utflykt till lokala cafét för lunchfika och därefter åkte vi en runda via bland annat Coop och mina föräldrar. Creepy med nästan tom affär!
Tyvärr avslutades det hela med en biltur hem á en timma istället för den dryga kvart det ska ta. Mot slutet var jag sugen på att somna precis som fian gjorde i bilstolen bredvid. Lerspill och köbildning runt Lumdbytunneln och hela min del av stan stannar upp. Men vilken mysig dag vi fick ihop 💚
