Monthly Archives: november 2015

Lite mer söndag och ytterligare en läggning 

Standard

Jag sitter just nu med en lätt snarkande liten kille i famnen. Jag tittar ner på lilla miraklet och viskar till min man (💚) att vi har gjort den där! Tanken svindlar.

Dagen har för övrigt bestått av bus och skratt trots bykdag. Lite oförmodat kom farmor på besök mitt i stöket. Tvättmaskinerna har gått varma, diskmaskin och dammsugare har fått hjälpa till. 

Farmor hade förstås med sig en massa gott till kaffet. Hejdå resolution att dra ner på skräp! Gudars om jag ändå hade haft lite självdisciplin 😛 

Men nu är det klart. Sista pinalen är upphämtad från tvättstugan. Barnet sover. Diskmaskinen kör sista lasset. Nya lakan i alla sängar. Julgardiner och adventspynt är där de ska vara. Förmodligen kommer jag förföra min make sen, såvida vi inte båda slocknat av trötthet först. Life is good.

Annonser

Toanödig och världssämst

Standard

Efter en kanondag med lite jobb, lite vila och en herrans massa klossar så är familjen nu samlad och håller på att smälta middagen. 

Biologin talar om för mig att jag behöver gå för mig själv en stund. Jag sätter mig, låser dörren. Vissa gränser har jag – när det går.

Utanför ställer sig en liten kille och vrålar mamma mammaaaaaaaa samtidigt som han rycker och sliter i handtaget. 

Pappa försöker påkalla uppmärksamhet och avleda den Stora Förtvivlan. Det går sådär. 

Inne i lugna (?) vrån sitter jag och känner mig som världens sämsta mamma. För jag vill vara ifred några minuter. MAMMMMAAAAAA!!!

Plötsligt hör jag fniss och saker som släpas. Jag vet ärligt talat inte vad lillfis fått tag i men stolt som en tupp är han. Jag troooor att det är pappas hoodie. 

Plötsligt är mamma glömd. Jag kan spela spel på mobilen ett par minuter extra så får stor och liten hänga lite 💚 

Vilsamma dagar

Standard

Den här veckan fortsätter inskolningen hos sonens nya dagmamma. Det är ganska så soft för min del, vi har kommit till punkten lite längre lämningar. 

Dagmamman tycker han verkar redo för heldagslämningar och jag tror hon har rätt – men vi tar det piano ändå. Lite kortare dagar för honom, lite längre pauser för mig. I slutändan möts vi vid tre och båda är pigga och glada. 

Det verkar så bra! Vi känner oss som glada amatörer bredvid hennes vana, fasta, hand. Vår kille har tagit henne och de andra ungarna till sitt hjärta. Han stortrivs!

Under de timmar jag varit barnfri men standby omutifallatt har jag svarat på mail och ringt samtal. Jag har tagit reda på julgardinerna och tvättat kläder. Idag bröt jag till min stora förtvivlan (näääh, snarare äsch!!!) ytterligare en nagel. Tänkte inte mer på det förrän jag kom på att lokala Coop ligger granne med en nagelsalong med drop-in. En knapp timma och 250kr senare så har jag numera jämnkorta naglar i en vacker lila nyans. 

Jag hämtade en lycklig fis efter mellanmålet och gick hem för att bygga med klossar. Rotfrukter rostades så smått i ugnen medans vi badade i baljan. 

Vid kvällningen somnade lillkillen  så småningom mellan oss i stora sängen. Än kramade han mamma, än pappa. Rulla lite hit, rulla lite dit. Kolla att båda är där. Ta tag i Nust (snutte) och somna djupt. Snarka lite. 

Nu sitter vi som hösäckar i varsin ända av soffan. Min älskade make klappar mina fötter. Om jag varit katt hade jag börjat spinna för längesen. Ute rasslar regnet och jag mår så bra.