Monthly Archives: april 2018

Egodag. Egovecka!

Standard

Nu närmar sig min 40-årsdag med stormsteg och eftersom så många veckor har handlat om bara ren överlevnad så har större delen av den här veckan fått lov att handla om mig. Bara mig.

I tisdags var mamma och jag på Hagabadet och gjorde halvdagsmys med vattengympa, poolhäng och god lunch. Igår var min första kärnfamilj och jag ute på finmiddag för att fira min kommande födelsedag. Jag har inte varit ute med mamma, pappa och storasyster våra utan makar och barn på flera år (känns det som iaf). Det var skitkul! Lite bubbel i solen och sen mat på Puta Madre.

Min man får tyvärr inte vistas bland folk sådär ännu. Jag försökte bortse från att det gör mig ledsen att han fattades mig och istället bara njuta av familjeterapin. Det funkade.

Idag åkte jag till stan direkt efter (en kaosartat försenad) lämning och fick 60 min helkroppsmassage. Det var en blandning av skööönt och AJFAN! haha. Därefter blev det fransfix så jag ser ut som folk igen.

Hela veckan har jag drömt om en räkmacka! Jag vet inte varför just en sån, men jag promenerade genom soliga gator till Posthotellet och intog en fantastisk macka med ett glas bubbel. Jag beställde prosecco men det var lite väl avslaget tyckte jag, så jag fick från den andra flaskan istället. Riktig champagne alltså! Lyx lyx lyx!

På hemväg debatterade jag med mig själv om jag inte skulle fullborda egodagen med nagelfix. Är man ego så är man – och nu är naglarna jättefina!

Imorgon ska vi till makens klan på födelsedagsmiddag. På söndag kommer mamma på fika. På måndag smäller det sas och då kommer våra närmsta vänner på middag. Nästa lördag ska jag ut med mina tjejer på stan.

Jag kommer vara så grundligt firad i slutänden! Det är rätt bra att fylla 40 tydligen.

Annonser

Omtanke från en främling

Standard

Min söta mamma har en kär bekanting som tagit oss under sina vingar. Hon har själv genomgått en större operation och känner frändskap med oss. Vi har inte haft så mycket kontakt, hon och jag, men jag vet att vårt liv och mående avhandlas då och då i mammas och hennes samtal.

Idag kom ett kort med vidhäftat presentkort på posten. Jag öppnade det precis när jag skulle hämta mina marodörer och fick dröja mig kvar några minuter hemma för att torka tårarna…

Tänk att en främling sträcker ut en hand till oss sådär. Jag känner tacksamhet.

Tur det finns jourtelefoner

Standard

Ikväll är min man lite febrig och har en skrällande huvudvärk. Feber och sjukdomskänsla kan vara tecken på avstötning – och på förkylning – så vi kände oss lite villrådiga. Maken har tid imorgon på mottagningen och tyckte vi kunde vänta men jag drev på att vi skulle ringa avdelningen.

Jag kände mig vansinnigt trygg så fort jag hörde rösten på andra sidan, de tar hand om oss… Hon rådgjorde med jourläkaren som inte var bekymrad än så länge. Skulle det bli värre får vi skicka honom till akuten, men tills dess kan vi vila lugnt och åka in imorgon enligt plan. Puh.

Jag påminns återigen om vår nya verklighet. Bajs. Dubbelbajs.

Här hemma pågår rehab annars för fullt, idag vandrade vi runt i området en liten sväng i den blåsiga solen. För mig en ”bensträckare”, för honom ett ”ordentligt fyspass”. Ja jösses. Men han kämpar på! Städar, plockar, lagar mat, gör sina övningar. Han hatar att vara sjuk, han hatar rehabtiden och vill bli frisk. Nu. Resan hit har varit lång och i hans själ känns den oändlig.

Jag själv vacklar mellan ”åh jag är ju pigg och kan jobba” och ”herregud, du måste skoja!”. Förnuftet vinner dock och jag har sjukskrivit mig i två veckor. Jag sover så mycket jag kan och försöker göra saker som jag mår bra av. Idag blev det lunch med mamma på stan. Imorgon ska jag klippa mig. Inga avancerade utflykter med andra ord men jag har inte kunnat prioritera mig själv på så himla länge nu.

På soffbordet står min kaffekopp och väntar. Jag är en ruskigt dålig viktväktare för närvarande men jag tänker att livet går upp och ner och så även vikten. Jag kan vara en bra viktväktare imorgon igen.

Krama om era kära eller åtminstone närmsta kudde.

Gyllene ögonblick och mer om en hjärtlig make

Standard

Hörni den här veckan har varit bra för mig. Jag har blivit guldmedlem på viktväktarna! Det betyder att jag nått min målvikt och hållit den i 6 veckor. Slutresultatet är alltså -18 kilo ganska så precis och jag väger mindre än vad jag gjorde när jag träffade min man. Vigselringen sitter numer på långfingret eftersom den annars bara åker av…

Apropå min man så var mina föräldrar och jag på Öl- och whiskey mässan idag. Maken ville så gärna att vi skulle få komma ut tillsammans – ett litet tack för allt – och det var verkligen urmysigt! Jag har provsmakat lite allt möjligt. Jag som inte ens gillar öl, haha. Biljetter köptes från sjukhussängen redan för ett par veckor sedan.

Vet ni vart min man var under tiden?

Hemma. I vår soffa. Med våra tekoppar. I egna mysbyxor snarare än landstingets. Duschad i vårt schampo/tvål, torkad med våra handdukar. Nysoven i vår säng.

Min älskade har blivit utsläppt…

Lycka!

Det är ju inte så att jag fått hem en frisk man, han mår rätt pissigt. Men han mår pissigt hemma!

De pratade några dagar innan om sannolikheten för hemgång men det var inget vi vågade tro på. Biopsierna ser bra ut och värdena i övrigt är bra. Han har kämpat sig blå för att bli stark nog. Han har fortfarande issues med vätska i lungor och hjärta men inget som kräver fortsatt inläggning för att åtgärda. Jag gråter mycket.

Jag grät när jag såg detta t ex, ett avklippt sjukhusarmband bredvid strumpans nappar på diskbänken. Hemma.

Jag njuter av att han är hemma. Jag får hans närhet, hans sällskap och som bonus fotgos.

Lycka.

Vi har en jäääävligt lång resa framför oss men vi gör det tillsammans, precis som vi gjort allt annat hittills.

Tacksam.

Jaga tandtroll

Standard

Idag var det dags för fis att bli av med lite tandtroll. Jag har fasat i flera dagar, men det var bara att bita ihop. Ytterligare en sak att ta ansvar för, ytterligare en persons smärta och rädsla att ta ansvar för. Mitt barns smärta och rädsla.

Vi kom dit vid 13 och jag hade försökt förbereda honom för vad som skulle hända… Tandtrollen har byggt hus i dina tänder, vi måste ta bort dem. Ska de borra då mamma? Jag älskar inte det, det är läskigt. Lilla gubben.

Han fick lugnande och när han var helt uppenbart lullig bar jag bort honom för en timmas tortyr av mammahjärtat. Han var medveten, men ska enligt uppgift inte komma ihåg så mycket av det hela. Tyvärr kommer jag ihåg allt. Han skrek, grät och kämpade emot. Han hade inte ont (förutom när de satte bedövningssprutan) men tyckte det hela var fruktansvärt läskigt.

Min respekt för barntandläkare är skyhög! Att arbeta med precision när patienten leker ål och att hålla fast och samtidigt vara lätt på handen. De tröstade, klappade och lockade. Jag höll fast hans händer och ben och grät ner i filten. Han var jätteduktig! Öppnade munnen och hjälpte till även om det var så jobbigt.

Efter blev det en tur till Toys’r’us. Läkarbesök förtjänar leksaker. Punkt. Eftersom vi var fler som la ihop hade jag en maxbudget för 500kr, i slutändan hittade han ett flygplan som var stort och skinande vitt för ca 200. Perfekt.

Han verkar ha glömt det under kvällen. Då och då har han nämnt att han inte älskar tandläkaren men inget mer än så. Mormor och morfar var här som förstärkning ikväll och jag behövde verkligen den dosen mammaterapi, jag är utschasad!!

Båda mina småproppar sov vid 20 och jag har legat platt i soffan sen dess. Snart ska jag samla mig för sängen. Snart.

Saker man kan göra en måndag

Standard

Idag ringde min lilla (och snoozelösa) väckarklocka 06 som vanligt. Hon hoppade och klättrade på mig i sängen tills jag masade mig upp. Sketonge. Fis kom en liten stund efter men var nog inte riktigt sugen på att vara vaken egentligen. Jag kan berätta en hemlighet – det var inte jag heller. Jag avskyr verkligen tidiga mornar. Trevlig är jag nog inte heller… men kaffe och macka i ensamhet i köket medans de fick lite morgontv och förmiddagen var räddad.

Vi packade sen in oss i bilen för en tur till vännerna. De bor runt tio minuter bort och det är ungefär gränsen för vad jag orkar. Deras barn matchar mina i ålder på några veckor när – och de har verkligen jättekul ihop! Vi mammor drack kaffe och småpratade och barnen härjade. Jag är inte på topp just nu och det är skönt att vara hos någon som förstår sig på att inte orka.

Dagen har verkligen varit fantastisk på så många sätt! Rolig lek, trevlig samvaro och vädret. Ja vädret! Hopp om vår! Vid hemkomst sögs fis ut till kompisarna på lekplatsen och strumpan och jag intog trädgårdsplätten.

Det var inte planerat att jag skulle åka upp till maken idag, vi hade fridag. Men i sista sekund bestämdes det att farmor skulle komma med middag till kidsen så jag kunde smita iväg. Så skönt det var!

På kvällen sen har maken och jag som vanligt pratat med varandra i telefon ett bra tag så båda slappnar av mer och mer. Förhoppningsvis kan vi båda sova gott inatt. Jag är så trött!