Månadsarkiv: december 2018

Egentid

Standard

Igår när jag steg upp på morgonen (läs; förmiddagen, min tur att få sovmorgon) sa min man till mig att han ville att jag skulle åka iväg, sova nån annan stans den kvällen och få en stund för mig själv. Du har varit på så otroligt dåligt humör senaste tiden. Du behöver en paus.

Det är inte kul att vakna upp till budskapet att man går runt som ett svart moln – men det stämmer ju tyvärr. Humöret är kort. Orken är ännu kortare. Jullovet hittills har inte gett det där lugnet och återhämtningen jag längtat efter. Julafton var hemsk. Annandagen var iofs mysig och allt jag längtade efter – men lillstrumpans totala sammanbrott lagom till klapputdelning gjorde att allt bara blev stress och frustration. Igen. Dagarna efter jobbade maken istället för att använda insamlad flextid och vara hemma med familjen (läs; hjälpa till med barnen). Så återigen sitter jag med allt själv, hela tiden. Eller nej, förstås inte. Men mitt humör har påstått det.

Kontentan; sur jävlig pruttmamma och tråkfru.

Jag lät mig köras bort. Samtidigt som han är så trött att han knakar och knappt kan ställa sig raklång (visst är det avslappnat att lämna dem ensamma?) så bokade jag in mig på hotell. Hastigt och lustigt bokade syrran och jag middag.

Jag kom hit igår runt 15-tiden och checkade in på Post. Hörnrum på tolvan, utsikt över hela stan!

Låååång dusch. TV nedkrupen i sängen tills det var dax för middag. Vi inledde med ett glas bubbel, pratade, skrattade. Lite allvar, lite gnäll, lite skvaller, lite flams och trams. Underbart.

Lagom till att jag var helt sprickfärdig var jag tillbaka i sängen. Messade med kompisar. Pratade lite med maken som hade barn som VÄGRADE somna. Strumpan däckade vid 22 igår. Alltså… wow.

Jag har kämpat med känslor av att vara den värdelösa frun som måste skickas bort pga humöret. Men en kär vän gav mig en annan vinkel och nu kan jag känna bara tacksamhet, utan skuldkänslorna på köpet.

Nu sitter jag med mitt hotellfrukostkaffe och ska strax bege mig hem till mina älskade.

Annonser

Visst ska väl varje julgran ha två stjärnor i toppen?

Standard

På morgonen har jag gråtit floder – det kom en hord av känslor som grundar sig i att vi idag börjar som vanligt smått kaotiskt med tjat, gnat, kramar, hopp i soffan och öppnande av ett litet paket. Tänk så annorlunda det kunde varit. Förra året visste jag inte om min älskade skulle finnas kvar ett år till. Eller en dag till, vad det anbelangar.

En sån galen resa det varit.

Nu är vi i alla fall här och snart är vi där. Hos svärfolket alltså. Det är dax för jul, mat och klappar. Förhoppningvis är det även dax för skratt, glädje och kramar!

Jag önskar er alla en fridfull jul 💚 Jag ska dra igång tvättmaskinen och diskmaskinen, sen tänkte jag duscha. Ja det är helg, men vi fortfarande en småbarnsfamilj, sisyfosarbetet tar inte slut haha.

Jag bjuder på en detaljbild på vår gran. Barnen har dekorerat och den med OCD skulle nog gråta, den är både ljuvlig och förfärlig samtidigt. Saker är staplade hur som haver och vi har två toppstjärnor. En uppepå och en nånstans i mitten. Varför bara ha en liksom?

Varma kramar

Dan före dan…

Standard

Just nu sitter jag i soffan och pöser. Verkligen pöser.

Ikväll nattade jag lillan, hon somnade på tre röda – utan krav på varken läsa sagan om tulls/Trulls eller sunga vajjen/sjunga vargens visa från Ronja. Det tog längre tid att skriva det här än vad nattningen tog… Fis däremot vägrar visst att somna. Jag hör dem prata därinne, jag tror pappa läser Star Wars för honom igen. Det ska börjas i tid! Lever man i en nördfamilj finns ett par viktiga saker att lära sig, Star Wars är en av dem.

Jag har försökt få tid hela veckan att slå in julklapparna, men dagarna har varit för korta i förhållande till vad som ska göras. Jag ville verkligen inte bli sittandes kvällen innan. Såååå vad har jag gjort ikväll? Haha. Nåja det blev klart vid middag iaf, så nu på kvällen är vi klara. Helt. Känns underbart!!

Jag hoppas ni har en härlig kväll med någorlunda lugn.

VAB – VOBB – LOBB eller?

Standard

Ja alltså om man ska jobba på ledighet borde det bli LOBB väl? Haha jag insåg igår att jag missat en sak fullständigt, så jag behövde åka in.

Först skulle maken klara av sina 25% på sitt jobb och under tiden passade jag på att stoppa barnen i duschen. Den ena får jag knappt ut därifrån och den andra kan jag knappt hålla kvar därinne, jag undrar alltid om socialen kommer komma springandes när hon skriker sig blå sådär. Men rena blev de. Vi duschar dem sällan, båda har sandpappershud som är extremt torr. Ibland måste det dock göras. En gång om året iaf, haha.

När han kom hem och löste av tog jag mig till stan. Efter min timma vid skrivbordet gick jag till nordstan för ett par ärenden. Blä, dubbelblä och jisses. Jag är extremt tacksam att alla julklappar är klara, jag hade aldrig pallat att gå därinne en längre stund. Men efter mormors ärende var fixat passade jag på att köpa en sällskapsbok och liten flaska bubbel till maken och mig – jag tänkte att vi kanske har tur och faktiskt orkar göra nåt ikväll efter ungarna somnat?

Igår var vi på Liseberg med barnen. Det första vi gjorde var att hitta en fantastiskt god och lyxig chokladtårta – glutenfri!!! Så istället för en nyttigare mellanmålspaus fick ungarna socker deluxe men jag blev så lycklig.

Därefter åkte vi, åkte, åkte och ja… åkte. Eftersom det var lillstrumpans första riktiga åk visste vi inte om hon skulle älska eller hata men hon har tydligen storebrors fullständiga åk-nerv och älskade det. Hon tjöt av skratt när vi åkte och skrek av ilska när det tog slut. Mini-uppskjutet (hissen? Hissningen?) fick vi åka två gånger, hon var fly förbannad. Jättekul! Fis och jag åkte Rabalder till hans stora förtjusning.

Så småningom vände vi kosan hemåt med två sjövilda barn som nog helst inte ville sluta ha kul. Hem kom vi dock med förståndet någorlunda i behåll.

Jullovet har fått en underbar början och jag är så lycklig!

Tjohooo jullov!!

Standard

Idag kom slutspurten, köret in i kaklet och de sista skälvande ansatserna att knyta ihop snörena inför ledigheten. Morgonen gick i 110 kan jag säga. Roligt och stimulerande och lite stressigt!

Bland annat pratade jag med min chef om att vi från nu och fram till minst mars kommer vara ca 2,5 resurs istället för fem i Göteborg. Vi kan knappt leverera hälften av vad vi borde och än mindre vad vi behöver. Rekrytering pågår men det går för långsamt.

1130 lämnade vi kontoret i trupp och tog oss till Liseberg för julbordsavslutningslunch. Åh vad gott! Jag fortsätter vara en förfärligt dålig viktväktare men jävlar vad mycket mat. Efteråt skildes våra vägar, nån skulle hem, nån skulle jobba, nån skulle handla julklappar osv.

Själv stannade jag kvar på Liseberg och lyssnade på julmusiken, strosade bland bodarna och åkte Jukebox. Två gånger. Det kändes superkonstigt att åka själv, men jag kunde, jag ville, jag gjorde. Och jag hade vansinnig roligt! Jag vandrade runt där nån timma med ett konstant leende i ansiktet.

Sen promenerade jag ner till stan och bussen hem. Jag kom hem lagom till middag (som jag handlade på vägen haha) och mina tröttgnälliga barn. Det tog inte lång stund så hade jag båda i knät och successivt landade vi i att kramas istället för att gnälla.

Bra dag.

Bra kväll.

Nu väntar två veckors ledighet!!

Glutenångest del två och nästan jul!!

Standard

Ikväll vid nattning pratade fis och jag länge om kommande femårskalaset han ska ha i februari. Han vill under inga omständigheter att W från i lördags ska få komma – om inte jag fick tårta hos henne får hon inte komma. Jag älskar inte chokladmuffins och den var mycket MINDRE än tårtbitarna. Lillhjärtat. Han är fortfarande så upprörd. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.

Imorgon är sista arbetsdagen för mig på detta året. Halleluja vi överlevde!

Det är 547 dagar sen jag körde maken till akuten med det som sedermera visade sig vara akut hjärtsvikt.

Det är 501 dagar sen jag gick med i viktväktarna.

Det är 256 dagar sen jag gick i mål – och jag har hållit vikten sen dess.

Det är 💚 dagar sen det nya hjärtat. Den räkningen kommer vi nog aldrig släppa.

Det är en dag sen jag senast sa till min man att jag älskar honom. Ska nog gå och göra det nu.