Monthly Archives: september 2013

Sköna söndag

Standard

Efter att ha snyftat i min fina mans armar igår, medans vi samtidigt pratade om det som bekymrade mig, så somnade jag med huvudet mot hans bröst. Det är så skönt att vi kan prata även om det som är jobbigt. Vi gör det lugnt och stillsamt (dock förvisso genom tårar ibland), men framförallt utan att någon blir upprörd eller känner sig påhoppad.

Vakentillståndet infann sig sedan alltför tidigt imorse, som vanligt. Jag tråcklade mig ur sängen och beredde dagens första frukost utan att väcka den snarkande. Min andra frukost intogs på stan med fina H och FC. Vad mysigt! Så glad att vi äntligen kom iväg!! I början av min tid med min fina man så ägnade jag ju all tid åt honom. Sen ägnade jag all tid åt att må illa. Sen började jobbet ta över vardagen. Nånstans längs vägen började jag känna att jag försummar mina vänner, att jag inte hinner med dem. Heller, borde jag kanske säga. Det är en sabla massa saker som jag känner att jag borde göra/ha gjort för närvarande. Lägenheten ligger fortfarande i startfas och tidpunkten för definitiv sammanflytt närmar sig – för att inte nämna tidpunkten för klumpens ankomst. Shit, jag vet inte hur vi ska få till det……… Nåja. Idag fick jag i alla fall fika med två av mina mestaste favoriter och jag är glad!

Efter blev det promenad på stan och så småningom hemgång. Nu sitter jag vid datorn hos mina föräldrar och försöker undvika att kärlekas ihjäl av två kissar som varit ensamma över natt 😉 Maten är påfylld, vattenskålen bytt och sanden är rensad. Maslow hade det rätt från början – lös de akuta överlevnadsbehoven så kommer kärleken sen. Jag försöker förtvivlat komma åt tangenterna medans storkissen lika förtvivlat kämpar för att komma åt att bita mig i näsan, tassa mig på kinden och tvätta min hals. Imorgon kommer parenteserna hem igen och får ta över kräken igen.

Snart kommer mannen min hem från dagens ärenden. Jag säger snart och hoppas snart, men tiden får visa när det blir. Tills dess tänker jag svepa in mig i en filt och krypa upp i soffan och låta mig kelas med av kissemånsarna.

Annonser

Fredag, jag är så redo för dig!!

Standard

Shit vilken bra vecka det ändå blev!! Inspirerande föreläsning (som dock sammanföll med nollsex tåget till storstan med hemleverans klockan 20. Trött.), skitbra möten och en möjlighet till effektivitet som gjorde att jag kunde gå hem lite tidigare både igår och idag. Yippee!

Igår parkerade jag rumpan jag på ett café tio minuter från jobbet, där jag sen blev sittandes ifred med en bok i nästan två timmar… Det kändes nästan som om jag var ledig! Välsignat skönt att bara vara.

Idag smet kollegan och jag redan vid två-tiden. Säger bara rabarberpaj med vaniljsås…

Sen är jag förstås lite allmänt trött efter att återigen ha blivit jagad av zombies. Den här gången fick vi låtsas vara zombies – ni vet, gå med hängande huvuden och okordinerad kropp – för att kunna ta oss oupptäckta genom massan av zombies uppför backen till huset. Vi till och med låtsades tugga på varandra.

Uppe vid huset tog vi trappan på utsidan till terassen där de andra överlevande var. Det fanns en rejäl arsenal däruppe, men dåligt med ammunition. Så jag tog en dynamitgubbe (se framför er en cigarr med en kortkort sytråd i) och började tända. Insåg dock att reklamen hade börjat, så jag fullföljde aldrig. Skulle ju bara spränga tvn…

Hej tisdag! (Resor, stRess och RUL)

Standard

Ja hjälp vad tiden har gått! Såväl förra veckan som helgen försvann i flygande fläng. Jag har inte hunnit tänka, än mindre ta hand om min stackars försummade blogg…

Sen jag sist skrev har jag t ex hunnit med två dar på resande fot i storstan (dvs hålan i marken som det krävs leksaksflygplan för att ta sig till). Vi fick jättespännande och inspirerande föreläsningar från skickliga och erfarna personer som lockade skratt såväl som eftertanke. Tyvärr varvades de med interna tråkmånsar som sövde istället för att inspirera. Men man kan ju inte skratta en HEL dag, det vore ju förfärligt!

Jag var bra orolig innan för hur det skulle funka med mage, mat och vila – men shit vad bra det gick!! Största utmaningen var faktiskt att få igen sätesbältet på planet… 😉

Helgen sen försvann lika fort den. På fredag fick vi finfrämmat!! Boxare på smällen var hit och sov över, så härligt roligt!!! Det bubblades graviditetsliv, bebisliv och livetiallmänhetliv. Lördagsmorgonen var långsam pannkaksfrukost. Heja min söta man som stekte pannkakor för en hel armé!!

Lördag och söndag försvann sen i flygande fläng medans vi väntade in måndagsmorgonen och RULet. Jag var lixom lite nervös innan, det är jag inför varje ultraljud. Tänk om bebis inte lever???? Sen valde ju vi att hoppa över KUBen, så lite kymig i magen var jag på ditvägen. Tänk om något konstigt syns på skärmen.

Ja skärmen… den som satt på väggen var ju trasig. Barnmorskan och mannen tittade på hennes skärm, men den såg ju inte jag, så det var inte mycket jag såg av bebis. Men hen sprattlade, hade både hjärta, hjärna och lungor som såg ut precis som de skulle. Däremot hade hen ingen som helst lust att visa upp kön – låg med navelsträngen mellan benen. Busbebis.

Allt så kanonfint ut i alla fall och jag blev återigen framflyttad några dagar. Hon bedömde det hela till 19+4 med nytt BF 12 februari. Det är nio dagar från ursprungliga BF… då räknade jag helt enkelt med en 28 dagars cykel och lutealfas 14 – för att göra det enkelt för mig. Normalt sett har jag ju 16 dar. Jag frågade henne hur man egentligen tänker här; räknar de på bebis storlek eller? Nej, sa hon, de utgår från 28 dar rätt och slätt ”så du måste haft en kort cykel den månaden”. Men då blir ju cykeln inte bara kort utan rekordkort om utgångsläget är från dags dato minus 19 veckor och numera 5 dagar, för då bör jag ha haft ägglossning medans jag fortfarande hade mens… Jag får inte ihop det. Men men. Jag har tydligen 19,2 cm bebis (plus ben) i magen. Shit, hen börjar bli stor. Är det dags att fatta att nåt är på g??????

Jag känner fortfarande inte av några direkta rörelser. Häromveckan kände jag ett fladder i magen som skulle kunna vara fosterrörelser, men sen dess har det varit knäpp tyst om jag bortser från att det av och till gurglar i tarmarna (ofta följt av en fis, vassegod för den infon, så jag är rätt säker på att det är gurgel och inte förklädda rörelser)…

Idag kom jag ifrån jobbet framåt sex först och imorgon blir det taxihämtning halv 05:25, den här gången är det riktig storstad som hägrar.

Ha det bäst! Vi syns om nån dag igen ❤

ps. bild kommer så småningom – kommer landa på bildsidan. Jag hojtar när jag fått till det!

ps2. vi är nu outade på fejjan, så det måste ju vara på riktigt – eller hur?

”Är du säker på att det bara är en”

Standard

Eeeh ja. Jag vet att jag är rätt stor om magen för att vara redan – men det mesta av det är nog alla mackor jag ätit…

Jag vet att en del kvinnor tar det som ett personligt påhopp på dem och deras barns prestation att få höra att magen är stor eller liten. Jag ser det inte så, jag är helt enkelt så rund om mage som mage bestämt sig för att bli – inte så mycket jag kan påverka.

Men med det sagt förundras jag över folks vilja att kommentera min förmodade icke-en mage. Varför säga nåt alls? I en tid där kvinnor fasar för att vara eller bli tjocka (självfallet finns de som har motsatta problemet men jag är ju då inte en av dem) så undrar jag vad folk tänker när de fäller en sån kommentar.

Vad vill de nå?

Komplimanger och igenkänning

Standard

Jag har nog sagt det förut – jag gillar måndagar!! Även såna här gråregniga småkyliga höstmåndagar 🙂 Imorse låg jag i sängen och lyssnade på regnet som smattrade och min fina mans sovande andetag. Ååååh vad jag önskade att jag kunde fått ligga kvar och bara mysa lite, lite längre…

Men jag hade ju morgonmöte som, sedvanligt numer, fick inledas med en ursäkt för att jag hade mackan med. Mitt monster i magen kräver mat regelbundet annars mår jag lite dåligt. Idag visade det sig att jag skulle möta med tre kvinnor som alla gått igenom det där. Det utbyttes medlidsamma suckar, historier om cravings och frågor om mående. Det är så påtagligt att jag ingår i en helt ny klubb, ett nytt distrikt i Narnia. När jag så småningom började knapra på mackan fick jag inkännande leenden och andra skötte snacket en stund.

Efter mötet stötte jag på en av mina chefer som frågade hur läget är, hon fiskade lite så ag sa att jag har en fripassagerare numer. Ja jag tänkte väl det, vilken fiiin mage du har – hur mår du, har du mått bra?? Mja inte direkt, men nu är det för det mesta bra. Ja du ser sååå fräsch ut, det hade man aldrig kunnat tro!! Sicket lyft för självförtroendet! Därefter kom ännu en inblick i mitt nya distrikt. Är fö andra gången idag jag fick höra att jag ser pigg och fräsch ut. Kollegan blev lite senare dessutom förvånad över mina plus nästan åtta kilo – va, det syns ju inte!

Just nu ligger jag på sängen och känner mig allt annat än fräsch. Nyspydd med smink som runnit över halva ansiktet. Nystucken med ett nytt tillskott i prickigkorvlooken. Då är det lite extra skönt att minnas dagen.

Tack för det!

Lite allmänt om sprutor, krämpor och bilder

Standard

Så blev det lördag. Sovmorgon!! Eller njaeeee… vaknade halv åtta. Jälla skräp. Men frukost i soffan till tonerna av Forbidden kingdom på dvd och samtidig läsning av min första gravidtidning!! gjorde morgonen till en mycket trevlig tillvaro 😀

Så småningom när vi skulle göra oss festfina (skulle på vigsel idag) så lyckades jag välta en hög med småramar i trä rakt ner på foten. Gjorde ungefär lika ont som att slå tån i en kant; AJFAN men inte mer. Sen ser jag att ungefär en halv sekund senare hade the point of impact svullnat upp till storleken av en halv golfboll… Eeeewww!!! Fot i högläge och is på. AAAAJJJJ!!! Såhär ett antal timmar senare har svullnaden nästan halverats men det är blått och hårtsvampigt. Mutantfot. Måste vara fragminet som gör kärlen så känsliga för det där var en löjlig reaktion.

Det går i alla fall, apropå fraggisarna, bättre och bättre att ta dem. Gudars vad skönt det är att inte behöva ha ångest inför varje stick längre. Kul är det förstås inte, men vad sjutton. Jag har sagt det förut, jag tror jag överlever allt (oavsett om jag vill eller ej). De här är bara ett minor nuisance i det stora hela. Jag övar på att flytta runt nålarna och börjar långsamt likna en prickig korv. Jag väntar ju fortfarande på att blåmärket på högerflanken ska lägga sig, så jag siktar än så länge på vänster.

Och när vi ändå är inne på magen. Cecilia frågade häromsistens efter magbilder. Vi har varit usla på att fota, men några bilder har det allt blivit. Jag har gjort så att jag skapat en flik/sida med bilder, så hamnar de inte i nåns flöde. Är trots inte alla som vill se gravidmagar… Jag kommer fylla på allteftersom det finns nåt att fylla på med 😉

Nu ska vi fylla magen med glass och inlagda päron medans vi tittar på World War Z. Säkert jättebra… men lite lagom lördagsunderhållning!! Tjohoo!

Trevlig kväll på er ❤

Edit; inser att Z står för zombie. Blir lite tveksam om det här är nåt för mig… Är för lättskrämd för såna filmer.

Edit 2; det blev Star Trek istället. Mycket bättre!