Monthly Archives: juli 2013

Saknar

Standard

Jag saknar min fina man
Jag saknar att kramas
Jag saknar att krypa upp i hans varma famn i soffan
Jag saknar att sova tätt, tätt intill
Jag saknar honom

Jag känner mig så ensam. Han är där men jag klarar inte närhet, det rubbar min jämvikt så att jag mår än mer illa. I snart sju veckor har jag sovit i soffan, jag blir ju sjösjuk av att ha honom bredvid mig – det räcker att han andas. Det enda jag kan göra är att luta mig bort eller sätta mig på mitt golv och vänta in magens åsikt för dagen.

Jag märker på honom att han oxå börjar bli frustrerad. Han kämpar på för att vara min stabilitet och min styrka, men det är jobbigt. Han hör mig kräkas gång efter gång men kan inget göra för att hjälpa…

Jag känner mig ensam och så liten.

Mvh från ett toagolv

Annonser

En dansande klump, och inställt KUB.

Standard

Ja nu sitter jag på mitt kära golv igen med min trogna filt, kudde och padda.

Men med det sagt. Lördagen var minus skrämselhickan jättebra! Förmiddagen var skakig förstås men eftermiddagen kvällen med lite föräldramys var hur bra som helst. Bortsett från enstaka tryck över magmunnen blev det inget mer av illamåendet. Det var längesen jag hade föräldrarna på tumanhand och det var… helt enkelt jätteskönt. Nuff said, lixom 😀

Sov gott på soffan. Fick lite kattgos på köpet.

Söndagen var hur bra som helst, nästan inget illamående alls. Det var sådär att torsdagen kändes som en avlägsen mardröm – hade det hänt? På förmiddagen körde söta mannen mig till Slottskogen och fika med ett gäng gravidmagar i varierande grad av utveckling; allt ifrån den nyplussade till den som har beräknat nedslag till om två veckor bara. Jösses. Det var hur roligt som helst!! Flera av de här tjejerna tillhör mitt nätverk som jag saknat jättemycket i det senaste!!! I våras var jag mest upptagen med min fina man att jag litegranna prioriterade bort annat folk – och sen dess har jag varit upptagen med att vrida mig i soffan/häcka på ett toagolv.

Efter det blev det en tur till torget och till sist middag hemma hos föräldrarna. När vi till sluuuut kom hem var klockan strax nio på kvällen. Heldag!! Men oooh vad jag var glad!!

Inte lika glad nattetid när jag inte kunde sova som folk. Så var det sist, min braiga dag, oxå jag vet inte om det är lite upproddad energi från dagen? Men jag lekte propeller och somnade till slut ordentligt vid två, innan dess gled jag in och ut i allmän oordning.

Idag var så den stora dagen!! Tid hos tant doktor för att prata illamående och sen ytterligare en tid för bokad KUB. Meeeen så lätt var det inte säg. Men i rätt ordning; hon skrev ut omeprazol som komplement och säger åt mig att söka akut om det blir för mycket. I övrigt kan hon inget göra. Om KUBen säger hon nääääääh det gör vi inte här, är på östra isf. Men vad sjutton har min snurriga men ack så rara BM gjort nu??? Medans admin försökte leta rätt på svaret frågade jag tant doktor efter ett UL, för att se om klumpen lever. Hon skrattade till och sa att så dåligt som jag mår finns inga tvivel, men visst – en snabbtitt kunde hon fixa. Said and done. Jag fick ingen bild med mig hem och ingen riktig mätning, men vi såg ett hjärta, en antydan till ryggrad, en navelsträng – och en dansande klump. Den låg och gungade med hela kroppen ❤

Svaret på KUBfrågan visade sig vara att vi idag skulle ta förberedande prov för att sen BOKA TID för KUB. och här tröttnade jag. Jag bad att få den andra BM som min och byta bort virrpannan som inte tycks lyssna och som ger lite halv info. Återigen, jättesympatisk! Men hon vi fick prata med idag hade så mycket mer koll. Nåja. I samtal med BM kom vi iaf fram till att vi hoppar KUB. Vi vill inte ha ett resultat att oroa oss för, det är i slutändan så mycket som kan gå fel ändå men som inte syns just här, så vi avsäger oss den oron och siktar på att njuta. Om illamåendet går över. Nåja.

Efterföljande prover visar att jag ligger fyra kilo plus nu och har skitbra värden som vanligt. HB 133, BP 100/60 eller vad hon nu sa och blodsocker 5,7. Shitgood helt enkelt.

Efter besöket kände jag mig hyfsat skakis. Jag var mer orolig inför det här än vad jag hade trott… Så jag kände inte att jag klarade av en bilfärd hem. Istället tog vi en längre promenad i området först och det var sååååå härligt! Solen hade börjat brassa på, men det var fortfarande svalt i skuggan. Ljuvligt.

Eftermiddagen har tyvärr varit skakig. Snurrat i soffan och suckat. Suttit på golvet.

Men vi har en dansande klump.

Skrämselhicka som heter duga…

Standard

Min fina man forslade hem mig till föräldrarna ikväll eftersom han ska jobba även ikväll. Jag tog med mig ett förråd av skorpor, kex och annat smått. I påsen fanns även mitt ingefärste – som jag tänkte ordna en kopp av så snart jag kom fram.

Eftersom det dragit lite väl länge och var surt som fan kokade jag upp vattnet i vattenkokaren och spädde. Fortfarande surt som fan. Spädde lite till. Då hojtar pappa till – va, tog du det vattnet??? Visade sig att avkalkning var på g. Jag har alltså druckit vatten med avkalkningsmedel i, tro fan det var surt.

Slängde mig på luren till 112 och giftinfo som säger att det inte är nån fara – som mest surt i slemhinnorna.

Men jävlar i min lilla låda vad rädd jag blev.

Illa mår jag iaf inte längre.

Ett toagolv, ett toagolv det är så glatt med toagolv (melodi; en busschaufför)

Standard

Igår var hemsk. Jag försökte behålla det positiva men illamåendet täckte in hela dagen – för att sen mynna i ett golvmaraton vid sjutiden på kvällen. När svidande stinkande galla var allt som fanns kvar så kände jag mig fullt redo att ge upp.

Mannen min fiskade upp mig från golvet när han kom hem vid midnatt. Välte mig i säng (läs: soffan) ställde fram en spann för säkerhets skull, spenderade sen halva natten med att komma upp och titta till mig.

Idag började ok, men nu sitter jag här igen. Fan fan fan. Ute mullrar åskan och regnet häller. Jag älskar verkligen att sitta med en tekopp och lyssna på vädret, räknar tiden mellan blixt och knall för att avgöra om det är nära/långt bort/kommer närmre/avlägsnar sig. Just nu är det förvisso filt och padda på golvet som gäller, men jag har haft hela morgonen på mig. Se där!! Nåt positivt!!

En annan sak som är positiv är… ojdå jag måste tänka lite… jo jag hade en riktigt bra morgon. Vaknade som vanligt vid sex och tittade på ett hem i solen på åttan, sanslöst trevligt program!

Sådetså.

Har precis skickat ut min gubbe i regnet för att köpa ingefära, hoppas att lite te kan lugna ner mitt tjuriga fanskap till mage.

Ps, har tydligen gjort mig av med allt extra jag samlat på mig i det senaste för magen har helt klart återgått till en storlek som känns lite mer normal för vecka tio plus än vad det sett ut hittills. Är väl oxå positivt?

Att försöka fokusera på det bra

Standard

Under de senaste sex veckorna har jag mått illa dygnet runt. Jag har haft några (få!) tillfällen där det legat och vaskat i bakgrunden men ändå låtit mig njuta av att vara ute – långt borta från en soffa.

Det har varit solsken, fika hos mina föräldrar, fika hos svärfolket, träffa syster med familj, provköra bil…

Jag har haft EN dag som varit i princip illamåendefri, och det var för några få dagar sedan när jag fick fika med Elida, lilltjejen och Sudd i solen. Jättemysigt!!

Efter det kom dock ett bakslag som heter duga, med illamående som bröt ut ungefär samtidigt som middagen skulle serveras hos systeryster. De fick i samlad trupp valla ner mig till bilen så jag fick åka hem och kräkas istället för att mysa med finmiddag.

Dagen efter, dvs igår, tillbringades på toagolvet. Hela dagen. Jag tror inte jag fick behålla nåt enda under dagen, jag kräktes och kräktes och kräktes. Usch och dubbelusch. Jag vet inte vad jag ska säga för att beskriva vilken förfärlig dag det var…

Kära syster hittade en tabell på nätet som kanske kanske kan ge en del av förklaringen? Det är en hcg tabell kopplat till veckor – och jag är ju på 10+1 idag… Vad tror ni?

20130726-140724.jpg

Jag har fått rådet tidigare att inte glömma de positiva stunderna, att inte låta dem drunkna i det negativa.

Så here goes the positiva;

– fått hem lite preggokläder från bla Zalando och de är jättefina! En blommig sommartopp, ett par svarta mysbyxor, en kofta och en tidig-höst-kappa. Tjohoo! Kappan kändes liiite tidigt att köpa men det var sista…
– min söta man har städat badrummet idag och det luktar så gott!
– fika hos systerfamiljen i förrgår blev tyvärr kort men det var efterlängtat!!! Har inte setts sen strax efter jag plussade… det har lixom inte blivit av med sommarresa och illamående 😦 Men nu så!!
– har fått rådet att koka te på ingefära för att evt hjälpa illamåendet. Och jag älskar ju ingefära! Min snälla man har gått iväg och blir sen hem (jobb) så det dröjer innan kan prova men jag ser fram emot!
– piggelin är det bästa som finns!
– jag tappar nästan inget hår just nu
– att spy en heldag rensar systemet, är klart mindre svullen om magen…

Lite varannan dag

Standard

Jag har haft ett par riktigt bra dagar, vi har varit ute bland folk, vi har fikat och shoppat och gjort ärenden.

Men jag vet ju att bakslaget kommer – det är som att orken räcker en dag i taget. Sen mår jag skunk. Nu orkade jag två dar så jag antar att det blir två dar skunk… igår var pestjobbig och idag (dvs sitter där nu) har jag umgåtts med toagolvet för första gången sen i tisdags.

Men visst funkar medicinen! Jag mår pest men spyr för det mesta inte. Fram tills idag då.

Hade tänkt första livstecknet på nästan en vecka skulle va lite roligare/mer fokus på de braiga dagarna. Men just nu känner jag mig inte så våldsamt inspirerad, sorry.

Första riktiga semesterdagen!

Standard

Första riktiga semesterdagen för oss båda!! Jag har haft två veckor på mig att varva ner så jag känner mig rätt lugn – utöver det konstanta illamåendet som idag behagat ligga på topp! – men min söta man har gått in i första semesterdagen-väggen. Han är och har varit heelt slut idag! Stackaren!!

Det har varit en intensiv vår för oss båda, men jag tror den senaste månaden har gått hårt åt honom.

Omställningen mentalt efter plusset, och sen frustrationen över att ha mig konstant grönblek och/eller spyendes utan att kunna hjälpa mig. Han har rattat två hushåll – våra respektive lägenheter som vi fortfarande flyttar mellan – med allt vad städning, handling och matlagning anbelangar. Han har plockat upp mig från golvet några gånger, matat mig varje 1.5 timma och fixat fixat fixat… Stackars man jag förstår att han är sliten! Ikväll slocknade han halv åtta. Får se om han vaknar till nåt mer eller om han kommer sova tills imorgon.

Själv har jag haft en skitdag. Jag har mått konstant redigt illa, som ingen tablett kunnat bita på 😦

Ligger iaf i soffan och lyssnar på snarkningarna från sovrummet. Det är faktiskt mysigt! Jag är glad att min fina fina man dök in i mitt liv!