Category Archives: Uncategorized

-17.1 kilo och i mål

Standard

Jag är nästan lite gråtfärdig 💚

Annonser

Illamående suger.

Standard

Jag börjar känna lite panik över det envisa illamåendet. Jag får flashbacks till graviditeten – ont i magen och illamående. Nej, det är inget jag vill återuppleva. Blä.

Jag har tagit pantoprazol och ondansetron och jag hoppas att mellan dem ska illamåendet och jag komma överens.

Jag försöker äta men inget lockar och jag mår räv efter oavsett vad jag äter. Nu ligger ett bröd i rosten och jag hoppas det ska lugna surpottan bakom naveln.

Skitmorfin. Skitmage.

Saker man kan göra på en tisdag

Standard

Igår fick jag återigen chansen att uppleva lite svensk vård. Ända sen förlossningen har jag haft vansinniga mensblödningar. Det tog mig tillbaka till de första åren när det rann så jag trodde jag skulle dö! Med smärtorna jag hade och de rikliga blödningarna så började jag så småningom med p-piller och då lugnade sig allt. Men nu hade det tydligen börjat om igen så jag gick till gynekologen och bad om en remiss för att bränna av slemhinnan.

Det tog några månader men nu så äntligen!

Väntetiden var längre än ingreppet, haha, men jag fick en förvånansvärt skön säng och sov som en gris.

Jag rullades in till operationssalen, i ena ögonblicket pratade narkossköterskan med mig och i nästa var jag på uppvak. Det gick över förväntan att vakna! Jag mådde kanon! Sen fick jag en oxynorm mot smärtan. Fyfan. Blodtrycket dippade från beskedliga 110/66 till 84/43 och jag började må illa som sjutton. Idag på morgonen mår jag fortfarande illa. Tiden efter det var gräslig.

Så småningom kunde jag stå upp och hämtades hem till mina föräldrar. Maken ville att jag skulle få en ostörd kväll natt och så här med facit i hand är jag extremt tacksam över det. (Han ringde ut bästa kompisen som sovit över och hjälpt till med allt.) När jag kom hit spydde jag och stöp i säng. Ett par timmar senare vaknade jag och fick i mig lite macka. Sen sov jag igen.

Alla jag träffade igår, från hon i receptionen till läkaren på avdelningen älskar sina jobb. De lyser av glädje och är ständigt beredda att ta hand om. Fantastiska är de!

Men hoppsan!

Standard

…det har ju gått en hel vecka sen sist, vad hände?

Vi har

– firat en fyraåring. Min lillfis, mitt mirakel, har fyllt FYRA! Vi väckte honom med tårta och present på morgonen och tog en sen lämning. Det är så mysigt! Han är stor nog att förstå grejen nu.

– bjudit in till kalas – och avstyrt det. Lillasyster kräktes i bilen idag. Whooppifuckinghoo… ris, sås och kyckling på ställen där det inte ska finnas. Hot om magsjuka är precis vad jag längtar efter nu.

– svurit ve och förbannelse över min hals och mina öron. Hur sjutton kan jag fortfarande ha så här ont efter att ha ätit en Kåvepeninkur?

Dessutom har jag pratat med min chef om att gå ner i arbetstid ett tag framöver. Jag vet inte riktigt formerna för det, egentligen behöver jag tid för mig själv men såvida jag inte sjukskriver mig på deltid så blir det svårt. Föräldradagar eller semesterdagar och kidsen kan inte vara hos dagmamman. Hmm. Jag vill ju samtidigt ge dem kortare veckor borta. Jag är kluven.

Dax för blöjbyte! Gonatt på er!

Dejtnajt! eller ja, dejtdäj.

Standard

Idag var det meningen att farmor skulle ta ut fis på lite äventyr, men hon hörde av sig igår kväll och frågade om hon skulle ta båda så vi kunde gå ut en sväng. Jaaaa och Wohooo sa vi!

Första tanken var väl middag och bio men ingen av oss orkar med några stora boliner – så vi tog en sen lunch på stan. Det passade oss perfekt, vi var framme runt 14 och hemma till barnens middag.

Vi bussade in till Heden och promenerade mot Avenyn. Vi var på dejt!

Vi landade på Hard Rock. Det var inte helt enkelt att hitta nåt viktväktarvänligt men jag gjorde de bästa valen jag kunde; jag åt grillad lax med potatismos och grönsaker. Alltså… wow.

Ja jag vet, jag är ingen bra matfotograf. Men jag är bra på att äta den! Alla har vi olika talanger…

Vi delade på en efterrätt stor för en armé, en brownie med glass, grädde och chokladsås. Herregud, jag dreglar fortfarande! Hade vi ätit hela hade vi nog svimmat av matkoman där och då, men vi hade fått en kantbit med kanter som påminde lite lätt om tegelsten i textur. Dessa gick att äta med våld om inte annat. Tyvärr. Men vi åt det som gick och njöt nästan ihjäl oss. När nästa servitris kom förbi påpekade jag det oätliga och hon flög bekymrat iväg med den till köket. Hon kom rätt så omgående upp med ett erbjudande om en ny (Gud nej!) eller att ta det från notan. Sen kom vår designerade servitör tillsammans med kvällens restaurangchef förbi och bad igen om ursäkt å restaurangens vägnar. Vi blev erbjudna ny kaka (aarrh jag spricker vid tanken!) eller att få den avtagen notan. Vår servitör drog även av kaffet och försökte bjuda på glass.

De är verkligen sanslöst duktiga på kundbemötande! Vid det laget var vi proppmätta så vi tackade för allt och bad dem dra av det från notan istället. En delad halv efterrätt räckte tydligen för att sänka oss två amatörer.

Vi hade så mysigt! Vi pratade inte om barnen, inte om jobb. Vi höll hand, tittade djupt in i ögonen och skrattade massor. Vi skojade med hovmästaren om vår status som ovana småbarnsföräldrar på vift så hon kom och tittade till oss ibland. Vi var tydligen gulliga 💚.

Skratta eller gråta?

Standard

Jag sov fruktansvärt dåligt inatt och vid 04 gav jag upp tanken om sömn. Boven i dramat var mitt tjocka öra… redan igår var det ett redigt lock över örat men det började successivt göra ont under natten. Det är inte sådär ont aj jag vill döööö som när lillstrumpan var nyfärsk i magen men tillräckligt för att vara jobbigt.

Vid 06 nånting ringde jag vårdcentralen och ställde mig i kö för att bli uppringd, sen gjorde jag mig klar för att åka till jobbet. Herrejösses ett sånt snöfall att navigera! Det är förstås borta nu men här ute såg jag knappt vägen framför mig.

Jag fick tid till 13.

Eftersom vi fick en ny kollega idag ville jag vara kvar så länge som möjligt och är glad att vi hann med lunch allihop.

Efter lunch fick jag då min dom; dubbelsidig öroninflammation. Spår av blod i ena örat antyder att det redan spruckit en gång. Oh joy. Kåvepenin i fem dagar, tre gånger dagligen. Det känns som om jag fått en riktig hästedos! Haha jag passade på att köpa Pevaryl för säkerhets skull när jag ändå var på apoteket.

Jag är i alla fall glad att vi slipper influensa och andra konstiga virus som florerar. Det känns mest fjantigt med öroninflammation. Såhär på kvällen känns det lite jobbigare dock, tröttheten spelar förstås in men jag har ont lite varstans och har en känsla av sjuk. Mitt sätt att lösa det var att äta en massa pointsdyr pasta till middag – som om ett sånt hämndtänk drabbar infektionen haha. Nåja den var god.

Önska oss lycka till! Jag undrar vad som kommer härnäst.

När locket krackelerar

Standard

Igår var en ljuvlig kväll med fis. Vi lekte inne på hans rum, läste massor av sagor och långt om länge somnade han i min famn…

Första kvällen på evigheter utan bråk.

Natten var hemsk, men det är en annan historia. Han vaknade och vrålade som av smärta igen och igen – men vi fick lixom inte kontakt och kunde komma fram till vad problemet var. Till slut somnade vi (utan att vara det minsta klokare) tätt intill varandra i gästsängen.

Det var mysigt.

Inte lika mysigt är att dagmamman berättade att fis sen några veckor agerar ut bland de andra dagbarnen. Han bråkar/tjafsar och beter sig dumt. Han gör elaka saker som att på pin kiv välta nåns duplotorn och helt enkelt förstör för de andra.

Maken och jag har pratat om vad vi kan göra och har kommit fram till att försöka ge honom så mycket tid och uppmärksamhet som möjligt såväl som att vara stenhårda med alla rutiner. Vi kom oxå fram till att vi vill ta hjälp av en psykolog; så mycket som händer kring min lilla prins nu så är det kanske nåt mer vi behöver göra för att vara honom till bäst hjälp.

Jag pratade med psykologen i förmiddags. Som vanligt när jag pratar om vår situation med någon som påverkar mina känslor så börjar locket glida undan. Mellan att känna mig som en misslyckad förälder och att diskutera pressen vi lever under så sprang locket läck helt och hållet. Pyspunka deluxe lixom.

Jag fick gå från kontoret. Med tårarna sprutandes åt alla håll. Det gick inte att trycka fast locket igen.

Nu ligger jag i soffan och vill helst av allt bara sova. Om en timma ska jag hämta mina små hjärtan igen.