Monthly Archives: mars 2017

Fislisa

Standard

Min mage har brakat fullständigt, jag är uppblåst och gasig. Så fort jag äter expanderar magen till oanade proportioner – vilket för övrigt är rätt smärtsamt. Sen måste luften ut. Mmm.

Alla i min familj har besvärliga tarmar så jag är inte förvånad när sånt här händer. Jag har köpt ProIBS och hoppas på lite lättnad även denna gång. Och lättar gör det.

Jag är ju alltid bubblig, har som sagt kass mage, men jag börjar känna mig fanatiskt okvinnlig nu. Det tar inte slut. Maken bara skrattar rätt ut och liknar mig vid Blazing Saddels mest ljudliga scen. Japp, så illa är det. 

Suck. 

Och fniss. Jag får ju skratta till slut jag oxå…

Grådassigt mys

Standard

Det är plusgrader ute, om än inte många, och grått grått grått. Det kunde ha varit riktigt deppigt men faktum är att det känns hoppfullt! Det är vindstilla och fåglarna kvittrar…

Kan det vara vår på gång? 

Strumpan vägrade somna igår kväll, hon kämpade tappert emot och var både glad och leksugen till 2130. Sketonge. Inte vaknade hon senare idag heller – hur är det möjligt? Hon har dessutom kämpat emot sömnen idag oxå, haha. Men jag vann. Mamma vinner alltid till slut! 

Måndagsgos och sommartid

Standard

Tänk om någon kunde berätta för mina barn hur det där med sommartid funkar? Zznark… Ljusare kvällar i all ära men att lägga en treåring när det är ljust ute är inte nödvändigtvis helt självklart 😂 Som tur är vallade min fina man honom över halva Göteborg igår så barnet var slutkört.

Strumpan håller på att återhämta sig från förkylningen. Hon har varit lite trött men det är förstås inte så konstigt. Vi var ute och gungade igår och hon skrattade så hon skrek! Sen sov hon som en stock. Ett tag var jag orolig för nattningen men efter ett par timmar med att sitta (stora tjejen!) och leka eller åla på mage var hon så trött att hon somnade innan vi hann lägga henne nästan. 

Hon är inne i nån fas nu. I mammagruppen har många beklagat sig runt åtta månader så jag var beredd även om jag hoppades vi skulle slippa… men ungen vaknar 10-15 gånger per natt och behöver nappen. Hon somnar om lika fort som man hittat proppen och tryckt in den, men man blir ändå störd förstås. Tröööött zombie.

Apropå zombies har sonen och jag precis legat och tryckt tätt intill varandra under täcket. Det är ett spöke med en jättestor nallebjörn!! Göm dig mamma!! Ja hjärtat, en hel halvtimma med liten kille tryckt tätt intill. Den leken leker jag gärna 💚

Sen sa han till mig mamma du får inte äta min mormor! Haha okej, jag ska göra mitt bästa. 

Lite virus kanske?

Standard

Vi har haft några riktigt jobbiga nätter med ledsna uppvak i parti och minut. Till slut har jag varit redo att klättra ut från fönstret och rymma och då har vi bytt barn. Vi tror att det är fasen kring åtta månader som lägligt nig samspelar med en kraftig förkylning.

Återigen undrar jag varför RS får klä skott för allt ont i världen – den här förkylningen är bra mycket värre än RSen i november. Observera! Jag säger igen; man ska ha respekt för RS men för merparten är det bara en förkylning – men när det slår illa så är det redigt illa. 

Anyway. Eftersom helgen nalkas ringde jag på torsdagsmorgonen in läkaren och bad honom kolla till strumpan. Hon är fruktansvärt snorig och har svårt att både amma och nappa. Idag kom provsvaren och det är nåt grinigt virus. Det lät som Adele, Adonis…. Adena kanske?

Hon är fortfarande varm men febern har gått ner lite. Snoret är tjockare och grinigare och vi har inte kunnat amma på ett dygn. Jag är förtvivlad för det känns som om detta är dödsstöten för min amning…  hon reagerar med frustrerad ilska när jag halar fram damerna. Hon vill hellre ha flaska. 

Nåja.

Imorgon är en ny dag. Just nu ligger jag bredvid henne och försöker hålla mig vaken. Det känns inte lönt att somna när jag kommer få vakna igen inom en kvart… 

Zzzzzzzzz

Explosion

Standard

Min älskade make är fullständigt oförmögen att komma i tid till något över huvud taget. Jag i gengäld kommer ifrån en lång rad tidsfascister. Det är en någorlunda kulturkrock… Tyvärr inte jag lyckats spilla över på honom utan snarare tvärt om – numer har jag en tendens att vara sen även när inte han är med. Pinsamt. Om vi ska träff min familj klockan 15 säger jag 1430 till honom, då kanske vi är i rätt tid.

Jag har sagt många gånger att den dag vi verkligen kommer gräla så kommer det vara om tid. 

Nu packar jag ihop och åker! Säger sms:et. Tjohooo jag får snart avlösning och sällskap!! Lättnaden hopas och nedräkning börjar, han borde vara hemma om en halvtimma. Vi hade tänkt åka till Ikea för middag men strumpan är såpass dålig att vi kom fram till att vi tar en prommis till affären i solen istället. Tillsammans. Så jag skyndar mig hem! 

Efter den där halvtimman får jag sms, det jag väntat på ”nu är jag nästan framme så ni kan klä på er”. Eller… snarare jag träffade en gammal kollega/vän och skyndar mig nu till bussen. Jag tappade hatten helt.

Obs – det är KLART han ska få tjöta lite. Men var lite alert, tänk till! Messa mig med en gång och säg jag träffade Kalle, jag ska skynda mig men jag vill så väldigt gärna säga hej! Säg det inte efter. Ska det vara så svårt? Ställer jag orimliga krav? 

Det händer så ofta att något kommer ivägen så att han inte kommer när han lovat. Det är ”något som dyker upp” vilket inte alltid kan påverkas eller oftare hans egna dåliga planering. 

Det rök ur öronen och ur munnen. Den där halvtimman gör skillnad. Dels för min del, jag går och VÄNTAR, dels för barnens mattider. Om vi går ut vid 18 får sonen inte äta förrän framåt 19 och då drar vi ju igång nattningen. Är det bra tycker du? 

Jag börjar slänga ihop en ilsken middag som jag under inga omständigheter tänkte äta. Jag ger strumpan hennes middag och lagom till sista skeden kommer han. Jag sitter då i ytterkläder och matar.

Vi ”pratade” lite innan jag åkte. Det var kanske inte vårt trevligaste samtal hittills och sonen var jätteupprörd. 

Sen gick jag,

Åkte till lokala köpcentrat och satte mig med en bok. Jag åt en macka jag inte ville ha och en delicatoboll jag bara fick dåligt samvete av. Sen åkte jag hem. Kom hem lagom till att natta en treåring som plötsligt blev katastroftrött och föll ihop i en vrålande hög. Jag sjöng sov du lilla vide och vi kramades hårt tills han somnade i mitt knä. Sen bytte jag barn i knät tills även strumpan sov. 

Nu sitter vi i varsin ände av soffan. TVn är på men ingen av oss tittar. Jag känner mig less och ledsen. Imorgon skulle barnen och jag åka till en efterlängtad kompis men jag kan inte ta ut strumpan när hon mår såhär. Bajs. 

Duschterapi

Standard

Min gubbe petade in mig i duschen igen. Nedsläckt, levande ljus och en fantastisk spellista på Spotify…

Jag har låtit vattnet rinna varmare och varmare tills jag nästan skållats. Jag har skrubbar hår, ansikte och hud med vartenda preparat jag har. Nu sitter jag på toastolens lock och lyssnar på Georgia on my mind och gungar till musiken medans jag  självtorkar.  

Snart ska jag smörja in mig med favvokrämen och gå ut till kaffekoppen som väntar. Jag mår så gott!

Idag har för övrigt varit en ganska så bra dag. Fis och jag har nästan inte bråkat alls och stöket med försäkringskassan löste sig så fort en handläggare tittade på det. Lillstrumpan har snorat och varit växelvis sprudlande och gnällig men 39 graders feber här på kvällen förklarar de svängningarna. Lillhjärtat! 

Båda mina små sover och min stora väntar med kaffet. Jo det är väl dags att börja röra mig igen! Men jag är så avslappnad….zzzzzzz. 

Tant röd vs tant psykolog

Standard

Jag tror jag glömt skriva om det men jag hade sista mötet med psykologen förra veckan. Vi kom fram till att det inte finns något hon kan göra för att hjälpa mig. Istället har jag bokat tid hos en gynekolog för att prata om det somatiska. Sen kan jag kontakta henne igen länge fram om det behövs.

Tyvärr är det här precis vad jag var rädd för, att prata kan inte fixa det som är trasigt. Med det sagt är jag glad att jag testade! Men så mycket av det hänger så uppenbart samman med cykeln. De senaste två dagarna t ex har varit riktigt bra, men så är jag mellan mens och ägglossning. Snart börjar det igen. 

Vi får se om tant gyn kan göra nåt.