Monthly Archives: oktober 2016

Nöjd 

Standard

Lilla donnan har haft en händelserik dag;

* badat i handfatet på Ikea. Vi behöver inte gå in på detaljer. 

* kräkts ner hela mammas nytvättade tröja 

* rullat från mage till rygg och fnissat rätt ut

Då har man förtjänat att bli lite trött och vilja gosa en stund…

Annonser

Vad tänkte jag nu…?

Standard

Jag tänkte förut att åh det ska jag skriva om idag. Men jag kommer inte ihåg. Minnet är bortblåst och det känns tomt i skallen, mycket märklig känsla. Woooohoooo ding dong det ekar i tomrummet mellan öronen, haha. 

Nåja. Idag var det åter dax att jaga efter skor, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Jag är för närvarande helt beroende av mina somriga gympadojor vilket är mindre kul när det kyler på. Problemet är att varje gång jag går ut kommer jag hem tomhänt. 

Men skam den som ger sig. 

Jag tog lillstrumpan under armen och gav mig av. Vi fick inleda med att lillan badade i handfatet på en offentlig toalett. Japp. Igen. Haha tur man har ombyten i väskan och tvättmaskin hemma! 

Jag tycker att det där med skor är otroligt frustrerande. Jag har alltid haft många par, gärna med klack. Men sen första graviditeten har fokus legat på bekvämt och praktiskt. Den här gången fick jag ju så ont dessutom så jag har levt i mina gympadojor. Fötterna är vana vid oknutna sketchers och kommer inte ihåg hur ett par ”riktiga” skor känns. 

Varje gång jag ska leta skor blir jag irriterad, jag vet inte vad det är jag ska ha! Jag behöver nåt som är skönt och enkelt som funkar vid lämning/hämtning hos dagmamma oavsett väder men samtidigt är snyggt till kjol. De praktiska tycker jag oftast är våldsamt tråkiga tantpjuks (som är snygga på andra men funkar inte för mig). De snygga har oftast för hög klack och är obekväma för att inte nämna opraktiska. Blä. Budgeten tillåter ju inte multipla skoköp nu utan jag måste verkligen hitta nåt som funkar brett. 

Nästnästa fredag ska jag på aw med mammagruppen och jag vill så gärna få känna mig snygg. Jag vill inte gå ut i nån gammal trasa som kanske passar efter två graviditeter  och dessutom ha slitna gympaskor till. Min starka fantastiska kropp som har tagit mig igenom vidriga graviditeter och gett mig två mirakel ser inte ut som innan. Jag försöker vara snäll mot den men det är lite av en utmaning ibland! 

Ergo behöver jag skor. Och nya kläder. 

Nattlur

Standard

Lillfis, strumpan och jag har varit hos farmor i eftermiddag/kväll – hon är ju oxå förkyld så det är den enda personen som vi vågar träffa nu. 

Fis har varit på sitt bästa humör och pladdrat, lekt och donat. Ordern samoj ska fölla med ut!! ledde till en stund ute bland gungorna. Förutom att jag oxå tycker att det är mysigt att hänga med farmor har det varit otroligt skönt, min lilla sambagroda blir överöst med kärlek, uppmärksamhet och energi. Hemma hade det blivit tv och konflikter. Med tanke på hur jag mår så har jag mindre ork än vanligt att sysselsätta honom. 

När vi kom hem till pappa hade jag en trött men fortfarande glad liten kille. I alla fall tills tröttheten kom ikapp och världen rasade! Jag fixade flaskan och maken säger till barnet att nu ska här sovas.

Fis säger med tårar i rösten att nej jag vill inte sova!

Jag föreslår att de inte sover utan att de bara kryper upp i stora sängen och myser lite. De kanske ska släcka lampan och kramas lite? Fis drar resolut igen dörren och släcker lamporna. Förhoppningsvis sover han snart. Haha mamma är slug som en räv! Eller som han kallade mig häromdagen mammaräven. Eller ja, mammajäven då…

Snörvel

Standard

Högmod går före fall heter det ju… jag sa till svärmor igår att jag minsann klarat mig från förkylningen!! Imorse vaknade jag upp och fick inse att nähäpp det hade jag inte. Urk. Jag är så otroligt sällan sjuk att jag glömmer från gång till gång hur uselt man mår, haha.

Hjärnan känns allmänt som sockervadd, ögonen svider, huvudet känns som om det ska trilla av och näsan tror att den är en läckande kran. Det är en sån där vattnigt rinnande snuva som utan förvarning letar sig ut – så man får plötsligt och panikartat hitta ett papper innan det droppar ner nånstans man inte vill ha det. Fräscht, verkligen. Än så länge verkar lillstrumpan ha klarat sig men vi får se hur länge. 

Lillfis är väl den som plockat hem skräpet. Han snörvlar lite (fast det gör han ju hela hösten och vintern ändå) och han hostar rätt illa (som han gör hela hösten och vintern ändå). Maken är febrig och eländig, han har verkligen fått hela paketet!

Jag sitter i soffan med en bebis som vägrar somna. Jag längtar efter en säng så kroppen värker! Dagen har varit bra med Ikeabesök, promenad och middagsfix. Igår gjorde fis och jag varm choklad tillsammans och idag blev det pizza. Det är så himla roligt att han börjar bli såpass stor att man kan göra saker ihop på ett annat sätt, han älskar ju att få hjälpa till. 

Strumpan är mindre vrålapa och mer smilfink allteftersom tiden går. Hon skrattar ganska mycket och det är ljuvligt att höra!

Oj, ursäkta jag nös visst. Igen. Fem gånger på raken den här gången. Strumpan som slumrat till vaknade och jag måste akut snyta mig. 

Ha en trevlig kväll! Jag ska leta reda på papper…

Mat- och sovklocka

Standard

Idag dök det upp en diskussionstråd i ett av mina fb forum – frågan handlade om i vilken mån våra små har rutiner. Och shit vad alla verkar vara organiserade… 

Deras bebisar tycks sova regelbundet tre gånger dagligen vid fasta tidpunkter. De verkar tom ha fasta mat tider. Hur??? 

Vi kör med fri amning, så när hon frågar efter det så får hon. Ofta somnar hon vid bröstet och vilar en stund. Det har hänt ett par gånger nu att hon sovit ett par timmar i sträck på eftermiddagen men annars är det glida in och ur som gäller.

Framåt kvällen har hon tills nu somnat runt 2230, sovit fem timmar första passet och sen tre timmar andra passet. Hyfsat! Men sen tre dagar vägrar hon somna innan midnatt. Nattsömnen sen följer visserligen typ samma mönster som tidigare, problemet är bara att min dag börjar vid 06-07 så jag blir tröttare och tröttare även om hon glatt sover till 08.  De andra ungarna i gruppen tycks vara out vid 18-19 redan. Hur???  

Jag känner mig som världens mest värdelösa mamma just nu. Jag är frustrerad som fän att hon inte kan komma till ro. Hon somnar i famnen men vaknar så fort jag försöker flytta henne till hennes säng. Varenda jävla gång. Jag kan hålla på ett par timmar med snutta/försöka lägga/vakna och gnälla/försöka snutta igen. 

Efter en heldag med henne så behöver jag en paus på kvällen och tycker det här hattandet är kanonjobbigt!

Åh vilket kalas!

Standard

Nu i veckan körde jag min fina man till ett läkarbesök. Jag hade förberett mig för väntrumstråk med en bok och nyladdad telefon, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Först satte sig en ung tjej bredvid oss. Tatueringar över hela armarna i vackra och klara färger. De fångade väl lillstrumpans öga för hon tittade och  tittade på tjejen tills hon började titta tillbaka. Då började strumpan le och skratta varpå tjejen ler och skrattar. Vi bytte några ord om söta bebisar tills dess det var hennes tur hos doktorn.

När hon går kommer nästa soffgranne, en kvinna i typ min ålder. Hon hade uppenbarligen ingen lust att sitta där men efter en liten stund förde även hon dialog med en glittrande bebis. Så småningom förde hon dialog även med mig.

Vi kom att prata om hennes mycket intressanta jobb och bakgrund när lilla donnan bestämde att det var fikatajm och bröstet kom fram.

Mitt i en mening öppnas dörren och en gammal dam kliver in i rummet och rätt in i samtalet. Jag har aldrig någonsin fått negativa reaktioner på min amning ioffentliga  miljöer men jag undrar alltid när den första kommer. Kanske med denna gamla dam? 

Hon tittar på mig och brister ut men åh vilket kalas jag kommit till!! Hon fortsätter med åååååh där har du det bra vid tuttisen!  Hon formligen överöste min lilla tjej med bedårade blickar och kommentarer. Hon satte sig mellan kvinnan och mig och kastade sig in i anekdoten om lilla flickan på vagnen hit och hennes pappa. Sen började vi prata bebis.

Jag hade väldigt gärna velat höra mer om kvinnan jag pratade med men damen exploderade verkligen in i rummet. Men hon gjorde det med charm, humor och otroligt mycket kärlek så det gick inte att irritera sig på det. Det här var en dam som var otroligt barnkär!

Hon var också otroligt intressant. Henne hade jag velat prata länge med! En är ju nästan 90, berättade hon, och fortsatte med att prata om hur hon såldes till Sverige som barn efter andra världskriget. 

Hon hade mycket starka  minnen av klänningar, personer och samtal. Hon beskrev hur hon gått till förmannen och begärt att jobba någon annan stans för det där fruntimret går fan inte att jobba med. Fan? Från en oerhört proper och välformulerad ”nästan 90-åring”? Haha min generation lär svära som gamlingar men där trillade jag sånär av stolen. Jag kunde väl inte väva heller, köss mäj! Kaxig hade hon allt varit! 

Under tiden damen berättade om barnen, maken och jobbet fortsatte strumpan hålla hov, hon flörtade med alla som gick förbi. Så småningom kom maken ut och möttes av en fru som skrattat, inspirerats och hört spännande livsöden medans han fått en smärtsam kortisonspruta i knät. 

När vi åkte hem kände jag mig upplivad och glad. Strumpan sov en utmattad sömn och maken stönade av smärta. 

Livet är inte alltid rättvist 😉