Månadsarkiv: december 2019

Gott slut, gott nytt och allt det där 💕

Standard

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Senaste veckorna har försvunnit i ett både behagligt och superfrustrerat töcken. Frustrerat för att barnen inte låter mig sova, jag går på knäna nu. Behagligt för att vi kunnat umgås som familj och ha det rätt bra utan ständiga bråk. Fis är ju fis och bitvis hemsk att ha att göra med – och vi tacklar det inte bra vilket knappast hjälper men är samtidigt en sån go och klok kille. Strumpan är en kränkt dramaqueen utan dess like men skrattar och pratar nonstop. Det är tydligen karma, jag lär ha varit likadan som barn…

Om jag ska försöka mig på ett bokslut så har det varit ett bra år. Vi har fått chansen att börja läka som familj. Jag vet att maken fortfarande kämpar med mycket som han inte vill dela med mig, men JAG mår bättre. Jag har fortfarande dåliga dagar och gudarna ska veta att de är fler nu när jag är så trött, men i det stora hela har jag börjat kravla mig ur mitt svarta hål. I höst brakade jag ganska ordentligt och jag tror faktiskt att det var i nedtrappningen mellan jobb som jag fick chansen för första gången att slappna av sen maken blev sjuk. Psykisk och fysisk ork hängde på en smal tråd, jag orkade inte hela dagar. Som tur är var jobbet funtat så att jag kunde anpassa ansträngning efter arbetsbelastning, dvs jag kunde gå långsamt. Jag är fortfarande inte stabil, jag kan få pyspunka ganska fort, men k det stora hela känns det som att det vänt. På kuppen har jag tio pluskilon som svider hårt men det är bara att göra.

Just nu ser vi fram emot kommande helgen, farmor tar barnen och vi ska sova på hotell Avalon i stan. Semestra i egen stad, äta god mat, sova en hel natt. Efter det börjat vardagen igen och jag ser med tillförsikt fram emot att gå tillbaka till jobbet. Det var intensivt inför helgen och jag har lite att bita i när jag kommer tillbaka. Start i flygande fläng, det gillar jag!

Årets största överraskning; jag är en bullmamma. Jag. Jag har utvecklat en bak-tarm som är livsfarlig. Kolla bara in årets nyårsefterrätt nedan och en sockerkaka med frosting kan jag slänga ihop på en höft

Årets bästa val; att flytta barnen till förskolan. Vi älskade dagmamman, men shit vad stora blommat ut.

Årets bästa val 2; att jag klippte av mig håret igen. Jag är inte vuxen nog för att ha långt hår. Än mindre utväxtlängden som får mig att se ut som en tant.

Årets roligaste uttalande; fis säger om sitt spel ”pappa jag köpte en kvinna men jag vet inte vad jag ska göra med henne”

Årets bästa minne; den är svår. Vi har lagt en massa tid på överlevnad så vi har blivit ganska bra på att njuta av det lilla såväl som det stora. Därmed blir det svårt att välja en enskild händelse. Att få resa med klanen. Att få förlåtelsekram från en liten liten människa när jag ber om ursäkt för att humöret sprungit iväg med mig. Att upptäcka en viss talang för kakbak. Det är inte alltid vackert, jag lär mig fortfarande, men det är alltid gott. Att få älska och älska med min man istället för att begrava och sörja honom.

Jag önskar er alla en riktigt härlig kväll och ett gott nytt år

Dan före dan före… vad det nu blir ;)

Standard

Nu borde det väl ändå räknas som dags för nedräkning? Alla klappar är köpta och inte en enda är inslagen. Skinkan är i kylen och väntar på griljering. Granen är i affären och väntar på att bli köpt.

Idag har vi röjt hemma. Det låter lite för sorgligt att säga ”den årliga städningen” för så är det inte, men helt klart är det inte ofta nog vi river ut allt som finns för att torka, moppa, dammsuga osv i väl vald ordning. Men nu är det gjort. I alla fall delvis. Barnens rum och vårt sovrum är skurade uppifrån och ner. Kök och vardagsrum är avtorkade och moppade. Badrum… som jag skrev till mamma så öppnade jag dörren, tittade in och stängde dörren igen. Min ork tog slut – kanske hittar jag den imorgon igen? Vi ska visserligen inte vara här på julafton men det är ändå gott att få avsluta året med nystädat.

I övrigt den här veckan har vi haft hemma en rörmokare för att laga ytterligare ett av tidigare ägares misstag/klantigheter. Vi har hyrt ut ungarna till svåger så vi fick komma iväg på Star Wars, tjohoo!!!, och en ruskigt god middag. Vi har beställt julmaten från stora Coop, med utkörning!, planerat kakbak och klädval. Tvättmaskinen har gått varm men tvätthögsamöban delar sig fortare än vi hinner med.

Barnen är uppspelta inför jul och fis har fått premiärköpa egna julklappar med morfar. Han kom hem stolt som en tupp och berättade nogsamt om allt han köpt (bla till mig dårå) – men med strikta order om att hålla det hemligt. Haha sötnos! Fisafia har pärlat halsband och ”hjälpt till” vid städningen.

Allt som allt.

Det går bra nu.

Lite kul när man tittar objektivt på det

Standard

Jag måste säga att Sertralinet varit en livräddare. Jag – och därmed hela familjen – mår så mycket bättre när denna gigantiska börda av skakigt humör lyft från våra axlar. Dock är inte medicinen ofelbar och ibland får jag vackert be om ursäkt till alla. Sist sa lillfian ”mamma det gör inget, det gör inget” som en lillgammal dam.

Andra gånger kan jag tappa hatten ändå, för retar du mig tillräckligt mycket finns ingen medicin i världen som kan lösa det. Då får man oxå be om ursäkt emellanåt. Sist sa sonen ”men mamma, har du inte tagit din medicin mot humöret?” Jodå älskling men mamma kan faktiskt bli arg ändå. Sådetså.

Sen finns dagar som idag. Jag tog tabletten ordentligt i morse – meeeen jag glömde den igår. Igår gick iofs hur bra som helst, men idag vaknade humöret och vankade fram och tillbaka mellan öronen och ryggraden som en sårad tiger, redo att anfalla. Eller åtminstone morra högt.

Jag ser mönstret så tydligt så jag har verkligen försökt hålla mina reaktioner i schack och prata mjukt med mina barn. För det mesta har det gått bra men emellanåt så… ja, lite mindre bra. Fis märker ju att nåt är off och även om jag inte går runt och fräser så reagerar han. Antar jag. Han har nämligen varit överjävlig idag. Som tur är överlevde alla dagen och han somnade lugnt i pappas armar.

Jag sitter på kvällskvisten i soffan och känner mig ledsen och övergiven för att maken vill spela klart sitt spel istället för att kolla på tv med mig. Jag ska ju bort två dagar nu och VILL HA EN KRAM!!

Hrm.

Skärp dig.

Han kan inte studsa för att du vill det och han är definitivt ingen tankeläsare. Det är inte ofta han spelar på kvällarna och normalt sett uppmuntrar du det. Varför är det annorlunda ikväll?

Jaaaa… sertralinet. Knäppgök.

Lite huslig ändå

Standard

Igår kväll städade jag hela lägenheten medans maken och fis var iväg och handlade. Strumpan sprang runt mig och pratade non stop och lekte med mig/sina leksaker.

När de kom hem med shoppingen och gourmet MacDonalds fick kidsen sin middag (kan man kall det mat?) och jag fixade med köttfärssoppan som vi skulle äta. Jag länkar in receptet men vill säga att vi gör den med lätt creme fraiche och det blir precis lika bra!

Sen slängde jag ihop en tårtbotten och medans den stod i ugnen nattade jag den lilla. Jag kom ut lagom till att kakan oxå var redo att komma ut – och då grejade jag ihop en chokladmousse och en hallonmousse . Under tiden nattade maken fis. Sen fick allt stå i kylen en timma medans vi åt soppa och kollade på spåret.

Nån timma senare kom eldprovet. Skulle kakan gå att dela? Skulle moussen ha stelnat på ett bra sätt så det gick att tårta ihop det?Jag har ingen erfarenhet av mousse alls och än mindre på laktosfri grädde…

Man kan väl säga att… tja… smakerna är toppen. Men det blev inte vackert haha. Nu har jag gömt mig en kortis på toa för att undkomma ljudnivån och snart är det dax för provsmakning. Slutbetyg återkommer.

Ps japp den var god. Jättegod!

Surfia , choklad och mys

Standard

Idag blev jag riktigt sur på jobbet.

Igår fick jag en försynt, försiktig och vänlig påminnelse att vara noggrann med detaljerna – en grej hade blivit fel och två grejer saknades. Jag lägger ingen värdering i att bli påmind, har man tabbat sig kan man ju inte bli bättre om det inte uppmärksammas!! Fast… i det ena fallet hade jag faktiskt skrivit fel. 1 istället för 2. Det ÄR inte bra. Det andra felet förstod jag däremot inte så jag började leta – och vet ni vad? Inget saknades. Personen i fråga hade kollat på fel ställe bara. Her bad.

Påminnelsen är fortfarande valid men jag avskyr att göra fel och min stora skräck är att bli ansedd som slarvig, så det var galet skönt att hitta rätt på det som gick.

Idag kom ett mail strax efter 13 ”var är du?”. Mäh… det mötet är ju imorgon!!! Som tur är hade jag kvar mailbokningen för personen i fråga använder inte kalenderfunktioen i outlook. Japp, imorgon. Återigen lyckades jag avstyra ”mitt fel”. Men jag tar illa vid mig att bli sedd som slarvig när det är andra som inte har koll.

Sammantaget är det kanske inte så mycket att hänga läpp för, men mitt dåliga samvete över att ha missat en hel veckas jobb, = ett par leveranser, gjorde att jag blev sur.

Som tur är hade bästa kollegan choklad. Jag fick choklad, mitt på blanka eftermiddagen! Lycka i en liten ruta! Och allt kändes bättre.

Meeen i alla fall. Efter att ha jobbat mig korsögd kunde jag äntligen åka hem och slita med mig ungarna från förskolan. Stora byggde Lego och lilla älskar sin fröken så mycket att hon grät när vi skulle gå haha. Vi har haft en skön kväll och nu sover lillan bredvid mig. Hon somnade omgående strax efter 19 men jag har det så skönt så skönt här. Fis hänger med pappa och spelar lite storpojkespel på datorn. Han ska oxå sova snart. Sen är den här dagen slut och vi väntar in morgondagens hamsterhjul.