Månadsarkiv: augusti 2018

Så bra dag!

Standard

Jag har haft ett par dagar på jobbet som varit så vansinnigt bra! Jag känner mig klok, efterfrågad och lyckad. Jag gör bra saker och får bra resultat. Eftersom vi har så många tillfällen där ”usel förälder” blir rubriken så är tillfällena ”kompetent JVJK” så otroligt stärkande! Det gör att jag har mer ork fysiskt och psykiskt med mig hem sen – vilket sen gör mig till en bättre förälder.

Jag är fasansfullt trött hela tiden och jag undrar om det är jobbet/omställningen/vardagen som gör det eller något annat. Jag ska försöka få en tid hos en privat klinik i Göteborg som kan det där med TSH värden. Kanske jag kan få lite mer svar?

Just nu, apropå trötthet, sover lillfia bredvid mig i sängen. Hon däckade på ungefär tre minuter haha. Maken håller på med storebrors läggning. Jag sitter kvar här och njuter av tystnaden, av en varm liten kropp mot min och av en stund där ingen har några krav på mig. Strumpan andas lugnt och stillsamt. Snarkar till ibland.

Mys.

Annonser

En helg till ända

Standard

Vi har nog faktiskt haft en riktigt bra helg. Faktiskt. I fredags var jag iväg på fika med en gammal kompis jag inte träffat på nånstans 8-10 år. ÅR. Shit… nog för att tiden går men herregud. Det var fanatiskt roligt och jag hade gärna suttit hela dagen men vid två behövde jag hem.

På kvällen skulle maken iväg och hänga med vänner för en gångs skull. Jag är otroligt glad för hans skull varje gång han kommer ut!! …även om det innebar att jag fick ta kvällen och nattningen själv med barnen. Fis började potta sig mitt på eftermiddagen och min psykiska ork sjönk som en sten. På något sätt överlevde vi alla kvällen med förnuftet i behåll och barnen sov vid åttatiden. Kvällen var konstig – ensam? Tyst? What to do??

På lördagen bestämde jag mig för att jag ville dra nytta av löning och åka till Toys’r’us. Ungarna skulle få välja varsin grej för 100-150 kronor. Jag får säga att det var underskattat som utflyktsmål! Haha ungarna hade jättekul – precis som alla andra kids som blev vallade där.

Idag var det plötsligt söndag och premiär för simskola. Farmor kom och tog stora till Simmis och medans de plaskade runt åkte jag till stora Coop för middagsmat och en stilla kaffe. Maken och lillfisan passade på att sova lite middag ihop.

Kvällen har dragit förbi i rasande fart och ungarna sover. Hur gick det till? Imorgon är det ny vecka som inleds med flygande fläng. (Hoppas mitt allergiska öga har lugnat ner sig, jag vill inte gärna ha massa möten med ett knallrött och svullet öga.)

I övrigt har veckan fört med sig bra besked. En kär person har producerat en liten lillebror. En annan är nygravid. En tredje hämtar efterlängtad dotter i ett avlägset land. En fjärde har fått besked om tillsvidareanställning. En femte vann en bok. Mycket att glädjas åt i helgen med andra ord. Massor!

Tja

Standard

Igår kväll skrek fis som en tok vid nattning. Jag hade ohyfset att precis som vanligt stänga toadörren om mig när jag kissade. Sen skrek han ilsket när han vaknade mitt i natten och krävde min närvaro. Som bonus skrek han när han vaknade. Mammaaaaa koooom!!!

Jag pajade. Gick och drog täcket över mig i sängen och bara stirrade rätt ut.

Maken rattade påklädning och hela kittet och fick iväg ungarna till dagmamman. När han kom hem igen hade jag lyckats duscha och klä mig men jag kände mig som en urvriden trasa.

Möte på jobbet till tio, grejer att fixa till elva och sen gick jag. Jag kan inte gärna ange ”4,5 åring” som orsak till sjukanmälan så det fick bli huvudvärk. Stämmer iofs bra, elak och molande spänningshuvudvärk som avvisar varje värktablett och som får mig att må ordentligt illa.

Det blev en stilla tur på stan. Bok i ensamhet på kafé. Tröstätning deluxe. Skönt.

Jag kom hem i tid till hämtning. Vi cyklade bort och hämtade barnen. Sen tog jag fis till köpcentrat för att inhandla ny hjälm och äta middag. Egentid med mamma. Mestadels var det mysigt men så fort vi kom till bilen för hemfärd började han skrika på mig igen. Jag inser att det kan vara en protest mot hemfärden egentligen, men mitt tålamod finns inte. Axlarna hukade sig. Ögonbrynen drogs ihop och hej huvudvärk. Kul sätt att avsluta på.

Kvällen sen var konstig. Alla tassar på tå kring ungen i fråga. Maken tassar på tå kring mig. Ingen mår bra.

Oh joy.

Lite mys får vi förstås till, men lika mycket som det är mysigt att mysa på äggskal känner jag stress över att hans behov att annektera mig helt gör att lillstrumpan inte får vara med. Hon har det kanon med pappan sin men jag vill gosa med henne oxå. Det är alltid hon som får stå åt sidan för hans behov.

Bitter

Standard

Vi har ju haft problem med fis och hans beteende i över två år. Det har gått lite upp och lite ner men i det senaste så slutar dagarna alltför ofta med lättnad att det är över. Dagar börjar alltför ofta med oro inför vad dagen ska föra med sig och en allmän ovilja att gå upp.

Idag är en sån där dag där jag bara vill gå hemifrån, avsäga mig mitt föräldraskap för jag suger helt uppenbart på det.

Fis sover till slut och jag sitter på sängkanten och gråter. Jag älskar mitt barn men jag vill ha den där ungen alla andra pratar om, han som är så fiiiin och en jävla pärla. Tänk om jag nån gång kunde få träffa den ungen? Istället gråter jag ett varv till och bläddrar snabbt förbi harmoniska bilderna på nyblivna tvåbarnsfamiljen som dyker upp i instagramflödet. De kommer säker lyckas. Jag orkar inte se det. Jag är bitter.

BVC är inkopplat och vi ska bland annat på nån jäkla kurs i höst, men jag vill laga problemet. Jag vill ta bort det med en alvedon eller nåt. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte komma hem och mötas av rapporten att han idag igen haft en jobbig dag socialt hos dagmamman. Jag känner mest av allt för att ge upp och gå hemifrån.

Dax för lite verklighet kanske?

Standard

Nu är min sista semestervecka snart slut. Läggning pågår av motsträvig strumpa och fis ska snart vallas in i sömnen han oxå. Imorgon ska vi fira min pappas födelsedag med middag hos klanen, söndag var tänkt hos vänner men yngsta är sjuk så vi får se.

Sen är det måndag.

Verklighet.

Semestern har varit helt underbar! Och skitjobbig.

För att ta det jobbiga först; Fis har utvecklat ett monsterhumör som vi kämpar dagligen med. Han är explosiv, extremt mammig och vi får gå som på äggskal runt honom. Vi har ju haft problem med honom i över två år men nu känner vi att vi inte klarar honom själva. BVC är inkopplade och genom dem hoppas vi få det stöd vi behöver för att kunna vara bättre föräldrar till honom. Vi försöker ha ett lågaffektivt bemötande och stoppa saker från att eskalera. Det går bättre vissa gånger än andra.

Och det underbara;

Fis är en fantastiskt rolig liten kille. Han resonerar, funderar och öser klokskaper. Han har mer och mer utvecklat storebrorsnerven och tar hand om sin lillasyster (när han känner för det) på ett sätt som är helt bedårande. Han har fått lite nya kompisar i grannskapet och cyklar gärna runt med dem.

Här gosar en liten herre med morfar.

Lillfia har börjat ösa ur sig ord. Hon ligger fortfarande efter storebror i språkutvecklingen men det händer massor nu! Lillstrumpa är du rädd för hajar? Nää rädd hajar. Lillstrumpa är du mammas busapa? Nää apa! Vill du ha efterrätt? Jaaa! Ha lasch!!! Glass är alltså nåt hon skulle kunna leva på.

Hon är en solstråle med ett sjuherrans humör, ibland får vi bita oss i tungan för att inte skratta rätt ut när hon stormar iväg och surar.

Morsan har äntligen skaffat sig en cykel. Det dröjde till sista dagen på semestern innan vi kom till skott men hittade en fin på blocket till bra pris. Jag är själaglad! Även om jag så himla gärna hade velat haft den redan tidigare i sommar.

Maken mår bättre hela tiden. Jag tror det är bra för honom att vi alla försvinner iväg dagtid igen för han behöver vila, sommaren har varit intensiv. Men han mår ganska bra och vi har det bra.

Igår var vi på dejt, bara han och jag!! Middag på pinchos och bio. Filmen var sådär tyckte jag men det gjorde inget, vi var där tillsammans. Farmor var här hemma med barnen och skulle sova över så vi hade ingen brådska hem. Eftersom hon även tog morgonen fick faktiskt vi båda sovmorgon. Halleluja. Finns det bättre sätt att avsluta semestern på?

Hoppas ni haft det underbart i sommar!