Monthly Archives: juni 2010

PS – jag glömde

Standard


Min goa väninna sa något intressant idag. Hon upplever att jag är lugnare och stabilare nu sedan jag fattat mitt beslut om räkfisket. Och vet ni vad, jag känner (för det mesta ;)… )ett lugn i själen. Jag känner att jag är på väg någonstans… Och det känns ganska bra faktiskt.

Semestergriller i huvudet

Standard

Svårt att koncentrera mig!! Jag sitter inne på kontoret och spanar ut på den vackra solen som ändå kom ut till slut… Underbar lunch på stan med en väninna drog ut lite på tiden, så nu sitter jag vid datorn och kämpar på för att komma ikapp. Det är svårt idag!

Mitt i allt ringer systeryster, hon har gjort sin sedvanliga sväng på Hemnet och har hittat den perfekta lägenheten för mig och min räka! Jag har i slutändan kommit fram till att jag ändå inte är riktigt redo att flytta. Eftersom en flytt i mångt och mycket är baserat på ett barns behov, så vill jag nog inte ta det steget innan jag vet att allt fungerar… Tänk att sitta där, granne med lekplatsen med ett litet barnrum som väntar på inflyttning – och så kommer det ingen unge. Inte den här gången heller. Kanske inte alls? Jag har flera gånger varit på väg att köpa nåt gulligt – allt från barnkläder till mammakläder till pryttlar av olika slag – men avstått. Tänk om det inte kommer till användning?

Trägen vinner säger de ju! Så ge upp, gör jag inte. Det gör jag aldrig. Det är jag för envis för – fråga bara min familj! Jag brås på min mormor. Eller, vänta. Min syster. Eller är det pappa? Jaja, jag har några generationers envishet att plocka ifrån. Förhoppningsvis gör det att min räka är envis och livskraftig även h*n när det blir så dags. Annars får jag väl börja vifta med chokladen igen…

Vill citera Gloria Gaynor

Standard

Och säga – I will survive!! Ja alltså, I did survive. Och tack alla ni som på ett sätt eller annat hörde av er igår :0)

Jag pratade med kära syster efter besöket hos doktorn på KK och vi kunde konstatera att en kropp inte kommer ihåg smärta. Man kommer ihåg att det gjorde ont, men inte hur det gjorde ont. Lustigt det där! Men som syster sa; vilken kvinna i historien hade annars fött mer än ett barn då?

Det som gjorde ont och var obehgaligt en gång hos dr gyn var obehagligt och gjorde ont tre gånger hos dr KK eftersom han inte fick en bra bild och gjorde om det. Igen. Och igen. Stackars rara barnmorskan fick sin hand mosad samtidigt som hon försökte assistera honom och avleda min uppmärksamhet genom frågor om semester osv.

Men slutresultatet är att han sätter upp mig på väntetid för operation som ska ske inom tre månader enligt vårdgarantin. Min redan kända kompis myomet är 1,5 cm långt och har tydligen sällskap av ett ytterligare som är 1 cm. Allt över 1 cm vill de ta bort, så de här två ryker. Bokstavligt talat. De söver ner (halleluja!), går in i livmodern och bränner bort eländena med elström. Om jag tänker efter, hmmm. Juli, augusti, september… Inom tre månader kan alltså bli rätt snart ändå!

Jag frågade hur meningsfullt det hade varit att göra ett försök ändå, innan operation. Han är ju läkare och säger därför inte ”ja kör!” eller ”nej kör inte!”. Utan säger att infertila kvinnor väldigt ofta dras med myom. Att det är konstaterat att myom försvårar. Självklart kan infertilitet ha många många orsaker, men myom är överrepresenterade jämfört med hos icke infertila. Man kan ju bli gravid ändå, men träffytan för ägget minskar och simmarna kan få svårt att hitta fram till slutdestinationen. Typiskt karlar att inte fråga efter vägen! Jag frågade hur stort 1,5 cm är, egentligen. Vad är 1,5 cm i proportion till resten? Limodern är 8 centimeter lång säger han. Då är 1,5 cm + 1 cm plötsligt ganska mycket. En operation ”är till för att öka dina chanser vid en behandling”. Jaja, jag väntar väl då.

En sista tanke; livmoder. Jag satt och vände på ordet och insåg vad det faktiskt säger – livets moder. Life mother. Finns en viss poesi i det!

Nervös i magen…

Standard

Idag har jag min undersökning hos KK och jag är SÅ NERVÖS i magen. Dels för att jag tycker att det är obehagligt och faktiskt gör ont. Dels för att jag är ett steg närmre en operation. Eller åtminstone ett besked om operationens hur, vad och eventuellt då när.

Nervös i magen! Vaddå fjärilar som gracilt fladdrar med färgglada eleganta små vingar? Har en hel hord med överviktiga och halta elefanter som skuttar runt hysteriskt. De är väl rädda för musen ;0)

Åt helvete, halleluja!

Standard

Idag har jag funderat på att gråta lite igen. Jag kunde bara inte bestämma mig om jag ska göra det av glädje och hopp, förvirring eller pur ilska. I slutändan bestämde jag mig för strunta i det och ta en dusch istället. Men det som är klart är att dagen har medfört ett par överraskningar och change of plans. Igen. Och jag börjar bli förvirrad! Så snart jag bestämt mig så kommer nåt och förändrar förutsättningarna…

Vi har akuta likviditetsproblem som kommer att påverka min semesterlön. Inte en ideal månad att ha snålt med pengar på direkt! Med hjälp av farbror banken kommer allt lösa sig förstås, men det är onekligen ett irritationsmoment jag hade klarat mig utan. Speciellt när jag sparar pengar inför fisketuren… Jag kanske skulle göra som Å och börja prenumerera på trisslotter?

Min andra stora överraskning kom idag när snälla rara sjuksköterskan från KK ringde. Jag kom kanske ihåg att vi pratats vid tidigare? De har fått ett återbud nu på måndag – vill jag komma in då? Ja, hmmm. Låt mig tänka. Nja. Eeeeh. Hmmm. Ja för fan! Om jag så hade mitt bröllop planerat då så hade jag kommit!!! Jag undar hur det funkar, låg mitt namn verkligen överst i högen? Fanns det ens en hög? Eller la hon mitt namn överst för att hon kände hur viktigt det här är för mig? Oavsett vilket fick hon, för att citera min älskade mormor, en stjärna i himmelens bok idag.

Så nu hänger mina planer löst. Igen. Augusti eller inte augusti? Det beror naturligtvis på vad de säger om operationstid – säger de september så är det inget att orda om egentligen. Säger de januari, ja då blir situationen en annan.

Men som Hamlet skulle sagt (han är ju dansk!!) åka eller inte åka, det är frågan.

Bankrån och drömmar

Standard

För några dagar sedan fick jag för mig att jag skulle titta runt på Hemnet, se vad det finns för boendemöjligheter för en enräksfamilj. Ojojoj vad mycket fint det finns! Krävs bara ett smärre bankrån först…

Jag hittade en tvåplans radhusvariant inte långt ifrån lyckliga familjen. Vilket läge! Vilken lägenhet!! Kära nån vad det började rycka i hjärtesnöret; titta där kan räkan leka. Och där kan räkan sova. Och där kan…

Men det må väl finnas ett visst mått av realism i drömmarna? Ekonomin som ensamstående förälder är väl inget att drömma om egentligen? Jag tror att det är dags att börja köpa trisslotter i förberedande syfte. ”Plötsligt händer det” säger de ju. Finns klara paralleller med räkfisket.

Vad vore väl livet utan lite drömmar?