Monthly Archives: februari 2015

Lite fortsättning…

Standard

Näh han ville ju inte sova lillfis, trots biltur och diverse äandra nattningsförsök. Envisa pruttbebis… 

Så här ikväll blev det kris och kaos lagom tills middagen skulle serveras vid fem. Middagen står oäten på bordet och jag håller istället på att försöka natta prutten.

Jag har haft ett hysteriskt, skrikande,  sparkande, knallrött, skakande och totaltokontaktbart litet troll här. Jag kunde över huvud taget inte nå fram till min älskade lilla kille… 

Till slut var det bara att ge upp och ta fram flaskan. Det tog inte lång tid innan han slocknade, även om han snyftade sig igenom en stor del av den. 

Men på den positiva sidan har vi varit ute på promenad idag. Premiärtur för transport på egna fötter! Underbart! 



Annonser

Ett par vidriga dagar 

Standard

Vi börjar se ljuset i tunneln nu, men sen i torsdags har vi mest bara haft tunnelseende. Vi har sprungit i skytteltrafik till toa med än den ena än den andra änden före ner i stolen. Mys på hög nivå! Isch!!!

Vi har mått så ofantligt jävla dåligt. (Lillfis däremot har varit hur pigg som helst och uttråkad som bara den 😛 )

Min fina man har hittat resurser någonstans och ägnat sig åt sonen. Jag har inte klarat av det. Det har väl inte han heller, men han har lyckats ändå. För det är jag evigt tacksam, jag har varit en urvriden trasa utan större rörelseförmåga. Periodvis har jag haft så ont i magmunnen/av halsbränna att jag mest velat gråta.

Inatt verkar det ha vänt. Vi vaknade slaka, spaka, trötta och ömma. MEN vi mår inte så uselt längre. Det har vänt! Tjohooo! Det kommer förstås ta ett bra tag att få ordning på oss igen men vi har kommit över puckeln! Vi äter och dricker – försiktigt – och vi sanerar, dvs byter lakan, tvättar handdukar… 

I skrivande stund vilar jag i sängen. Hade fått grodan att somna. I och för sig vaknade han efter fem minuter så jag måste hoppa upp igen. Ska bara skriva klart meningen.

Sådär ja. Punkt. 

Arla morgon

Standard

Imorse ringde klockan halv fem. Nollfyratrettio. 0430. Yiiiisch!! Taxi hämtade strax efter fem och tåget gick strax innan 06. Blä och dubbelblä.

Men mina möten i grannstaden klarades av med glans och bravur (vadådå, lite ödmjukhet har väl aldrig skadat nån? Fniss!) trots mördande trötthet. Att min kollega beundrade min nyinköpta klänning skadade förstås inte 😛

Nu sitter jag på tåget hem och längtar efter mina killar. Fördelen med ett vansinnestidigt tåg ut är att oxå komma hem någorlunda tidigt. De hämtar mig på centralen om en timma och då ska vi hitta på nåt!

Men det ska inte inbegripa mat, det är då sant. Min mage har fått spader! Så fort jag äter nåt svullnar den upp som en tok, jag ser på riktigt ut att vara 6-7 månader gravid! Och ont gör det. Jag har ännu inte lyckats identifiera vad det är jag reagerar på dock… Men kaffe, macka och banan på tåget var tydligen inte bra iaf.

Nåja det finns mycket man kan göra utan att äta. Gå på museum kanske? Hmmm…

IMG_7375

Det där med vikt…

Standard

Jag vägde mig hos BVC – vågen visar tre kilo mer än på nyårsafton. Mävafan fel på vågen eller?? Men mammas våg visar samma. Upp tre kilo på typ 1,5 månad. Hur??? Då är jag plötsligt 15 hela jävla kilo från målvikten.

Jävla förbannade pisshelvete. Känner mig totalt nedtryckt. Jag tyckte jag gjorde allt rätt! Dragit ner på portioner, dragit ner på det där lilla extra. Inte för att jag trodde på massiv nedgång men jag trodde aldrig på uppgång.

Funkade visst bra. Jättekul att planera bröllop och fin klänning. Verkligen.

Rullande släckning och härlig egentid

Standard

Ikväll tyckte vår groda att det där fåniga konceptet sömn var mest bara onödigt. Vi hyssjade, vyssjade, flaskade och bröstade men lillkillen sprang fnittrande därifrån. Han har varit på ett strålande fantastiskt humör idag och busat som en tok.

Det hela slutade med att vi packade in strålande glad ål i overall och sedermera bil. Vi tog omvägen runt hela Göteborg med en macdonaldskaffe i handen och så småningom en sussade bebis i baksätet.

Visst finns det roligare saker att göra en fredagskväll än att rulla runt stan, men faktum är att jag tycker det är skitmysigt. Det är min fina man och jag. Ingen annan. Ingen tv, dator, telefon eller padda. Vi pratar. Bara vi.

Väl hemma packade vi upp vår kåldolme och välte försiktigt ner honom i sängen. Min fina man står i duschen och jag ligger raklång i soffan. Vi kommer snart sammanstråla i sovrummet, influensan sitter fortfarande i och vi är lite möra. Men vi har det bra. Vi smider planer inför hösten, bröllop och framtid.

Mys!

Ps. Bebiskansjälv

IMG_7335