Monthly Archives: augusti 2014

*Sätt rubrik här*

Standard

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska rubriksätta, hjärnan funkar sådär.

Nåja.

Natten till torsdag var hemsk, sådär att koppen rann över. Jag messade fina mannen på morgonen sen och skrev att imorgon behöver jag dig hemma, du måste vara hemma. Jag struntade i hur han tänkte lösa det – VAB, sjukskrivning, semester eller smitning bara han kom hem.

Den natten (till fredag alltså) var faktiskt riktigt bra, vi delade på gnäll och matning såväl som stök och kel. När morgonen kom hade jag fått sova oavbrutet från cirkus nollsex till nio! Inte illa att avsluta en natt med nästan tre timmar *tjohoo!*

Dagen var mysig, sådär som den är när man inte är utmattad, långfrukost tillsammans alla tre, ärenden på stan och lugn filmkväll hemma.

Natten som följde var däremot prutt. Fram till fyra var det stökigt men ändå under relativ kontroll. Mellan fyra och fem ville lillfis vara vaken. Morr. Dubbelmorr. Min käraste tog ju barnet, men det är ju inte så att det vår att sova när liten kille alternerar mellan ilskna tjut och joller 😛 Det kanske hade ordnat sig ändå om det inte hade varit för att klockan ringde åtta imorse. Prutt igen.

Vi skulle ju till Viktväktarna för första vägningen efter en veckas jobb. Vi har väl inte jobbat ihjäl oss direkt men jag HAR verkligen försökt. Jag har dessutom jagat efter mannen att han ska tänka mer. Han har gjort lite som han vill… Gissa vem som gått ner mest? Han låg ner 1,4 och jag hade krympt ynkliga 0,3. Blev ärligt talat helt gråtfärdig. Självklart fattar jag att man inte kan jämföra sig, men det hjälper inte.

Igår och idag har jag varit ledsen och lättretad. Trots fika med trevliga vänner, trots härlig massage. Jag har ingen som helst motståndskraft mot när saker går mig emot. Det är väl hormoner (häxhelvetet är på besök) och trötthet som konspirerar, men trist är det.

Igår löste jag det med ett bad, hårinpackning, raka benen, fixa naglarna… Pampering!! Idag vet jag inte hur jag ska göra. Jag kommer väl på det, ska inte sova förrän om en timma 😉

Trodde jag skulle få sluta klaga snart, men det blir bara värre

Standard

Det känns helt hemskt att säga det, men de två bästa nätterna vi haft på över en månad var när bebis mådde som allra sämst och inte orkade äta… Få uppvak, ingen nattamning.

Nu är vi alla på bättringsväg men sömnen går rent åt helvete.

Natten till igår väckte han mig varje 1.5 timma. Sen tyckte han att det var morgon klockan sex, Det var rena drömmen jämfört med inatt. Mellan 22 och midnatt vaknade han fyra gånger, nu är klockan snart halv fem och jag har tappat räkningen.

Jag kan knappt somna om mellan varven eftersom jag vet att han snart vaknar igen.

Stackaren hostar och rosslar fortfarande så jag undrar om det är vad som väcker? Men varje gång ska han ha bröstet annars krisar han helt. Suck.

Han vrider, vänder, ålar och sparkar. För varje rörelse skjuter han sig längre från bröstet och med huvudet före rätt in i min kudde, vilket ger förbannad liten kille som A. fastnat och B. inte når bröstet. Alltså blir han högljudd. Alltså vaknar alla. Jag får manövrera honom i position, igen, och amma på allt ömmare bröstvårtor, igen. Han somnar till, sen börjar vi om.

Nu halvligger jag i soffan och försöker få honom att somna på mig. Kanske ett mer upprätt läge hjälper hand amning? Men han är jätteorolig och vaknar varannan minut känns det som. Jag lär ju inte sova mer inatt iaf.

Rossel, host, host och snörvel

Standard

Vår lillfis är förkyld. Det började med lite smårossel och feber och blev storrossel och feber. Dessutom hosta som borde riva sönder halsen på honom och en rinnig näsa!

Stackars liten har det jobbigt 😦 Mat är han inte så sugen på och jag antar att det är hans ömma hals som spökar. Usch jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa honom! Han får alvedon och brikanyl.

Igår var vi hos läkaren och andades ventolin och adrenalin. Idag ska vi tillbaka för kontroll.

Som grädde på moset har älskade lillfis delat med sig av sina bacillusker. Jag mår prutt! Bihålorna bultar, huvudet likaså och näsan tror att den är en kran. Urk. Men det heter ju att delad glädje är dubbel glädje *suckar och fnissar och snyter mig. Igen.*

Ps. Apropå mitt SUR inlägg – när bebis sov hann jag ta fem minuter och ösa in allt i lilla rummet. Sen på söndag flydde jag hemmet för en ljuvligt ensam kaffe på stan. Då passade min fina man på att dammsuga. Hej presto är här respektabelt igen! Ja åtminstone vardagsrummet. Ni skulle se lilla rummet… 😉

Sur.

Standard

Jag är på riktigt dåligt humör.

Min fina man är på jobb idag och jag är hemma med förkyld bebis.

Eftersom lillfis kräver konstant uppmärksamhet kan jag inte göra nåt annat.

Här ser ut som fan. Vi försöker ju fortfarande samköra två hushåll på 70 kvadrat vardera på 70 kvadrat yta – som dessutom saknar förvaring. Det står grejer överallt och jag har börjat hata att vara hemma. Jag hatar min lägenhet jag hatar röran jag hatar att vara instängd här.

Röra stressar mig. Jag har aldrig varit bra på att jaga dammråttor men ordning vill jag ha. Jag mår dåligt i magen av det här. Och jag kan inget göra åt det.

Fan.

Fortsättning om gångna natten

Standard

Jag sov som ett barn (dock ej mitt…) till strax innan sju på morgonen. Shit, fem och en halv timma på en gång!!!

Vaknade av att brösten sa ifrån. Jag låg med fina små runda pölar omkring mig, fniss!

Jag tog mig upp och tittade in till mannen och barnet, de sov som stockar. Lillfis hade världens sötaste lilla leende. Pappa såg utslagen ut.

De hade haft en ok natt, enligt min standard, men fina mannen är kaputt. Natten hade innehållit lite stök men även en lång pratstund där knasbebisen legat och pratat med sin pappa – klappat på armen och uppfordrande krävt uppmärksamhet ❤

Idag är alla trötta utom lillfis. Men vi har trots det varit på Viktväktarna och skrivit in oss. Utmaningen är antagen!

Bebis 1 – spjälsäng 0.

Standard

Vi hade sovit en timma när han vaknade.

Gråt gråt skriiiik. Upp i min säng, liggamma. Börjar somna. Jag byter position – sittammar och försöker lägga bebis i spjälsängen igen.

Gråt gråt skriiiik. Upp i min säng. Somnar tätt intill mig, på mig. Vi försöker lägga i spjälsängen.

Gråt gråt skriiiik.

Nu har det gått över en timma. Längre än vad jag sovit.

Upp i min säng. Tätt intill mig, på mig.

Bebis somnar omgående.
Pappan somnar omgående.
Mamman gråter. Vill bara få sova.

Pappan kör ut mamman ur rummet, lägg dig därinne, jag tar lillfis. men avslappning är körd. Jag bara lyssnar efter sammanbrottet, jag vet ju att det kommer. Det svider i ögonen, dunkar i huvudet. Sova? Jomemvisst.