Månadsarkiv: februari 2019

Det där med att få vara med

Standard

Lillfis – som ju inte är så liten längre, men som ändå är så himla liten ibland – har problem med att bli inkluderad i barngruppen. Maken har pratat om det länge men dagmammorna har hela tiden sagt att nejdå det är inget problem! Sen kröp det ju fram förra vintern att han hade det jobbigt i gruppen, mest troligt för att vi hade det jobbigt hemma. Som vuxen kan man se ett samband men det hjälper ju inte barnet. De andra barnen ser ju bara en som är besvärlig.

Det har runnit vatten under broarna sen dess och fis har det mycket bättre socialt men de andra barnen släpper ändå inte till. När han går dit går de därifrån. När han blir ännu mer intensiv ”se mig se mig” så tycker de han är ännu jobbigare. Förstås.

Jag tog upp det med dagmamman, berättar att min unge inte vill gå dit för jag får inte vara med. Hej krossat mammahjärta. Hon säger att de börjat uppmärksamma det oxå (NU???) och nystar i varför. De ser att Kalle och Pelle är väldigt tighta och att de per definition vänder ryggen till de andra. De säger oxå att när alla är samlade är det mycket ”nej fis du får inte!” och de är oklara på om han (fortfarande) gör dumma saker eller om han inte får helt enkelt.

Idag var det barnkalas. Grabbarna lekte med dinosaurierna. När de gått därifrån gick fis dit. Då först. Grabbarna kom sen tillbaka. Först försökte de köra bort honom ”du sitter på min stol” men då surnade jag till och föreslog att de skulle hämta en till stol istället. Ett tag såg han ut att vara med men så kom det där ”nej fis sluta!”. Alltså det blir så jävla tydligt; Fis hade en dino som han ”högg” med på Kalles dino (”åt upp”). Neeej sluta! ylade hela gänget. Sen började Kalle hugga på fis dino. Jaha, det var visst okej. Fis högg då igen på Kalles dino NEEEEEJ!! men Kalle fick hugga på fis. Men vafan! Jag frågade faktiskt varför det var ok åt ena hållet men att inte fis fick. De är fem, självklart fick jag inte svar på det.

Han får verkligen inte vara med.

Jag pratade med de andra föräldrarna om det och en pappa berättar att han reagerat över att fis aldrig är med de andra pojkarna på bilderna på Instagram som dagmammorna lägger ut.

Till och med andra föräldrar har alltså märkt att han inte är med medans dagmammorna inget ser.

Jag ska egentligen sova nu men jag kan inte släppa efter. Jag är ledsen och jag är arg. Ledsen för min lilla kille, det känns ju som om det är jag som förstört honom genom mitt dåliga humör/mående sen lillasyster kom till. Arg för att tanterna är blinda.

Ovanpå det har jag sen jag började skrivs fått en ledsen och kvidande kille. Jag tror han kan ha fått i sig gluten idag.

Jag vet inte vad jag ska göra. Man kan ju inte tvinga barnen att leka…

Vissa dagar är bättre än andra. Det här är kanske inte en av dem. Fast bra saker oxå.

Standard

Idag kom byggföretaget hit för att kolla vår ritning på tilltänkt kök för att se dels om vi tänkt rätt och dels ge en offert på installation därav.

Mötet i sig var bra. Han som kom var sympatisk och en säljartyp. En sån där som man känner jajajajaaaaa när han för andra gången säger saker som ”oss emellan så fick jag elektrikern att sänka priset för er…” erbjuder pris á 600 kronor i timman ”jag prutade ner honom från 1000 för er skull!” när det står i deras underlag att fast pris är 695 kronor i timman. Äääääh geeee diiiiig! Jävla bilsäljare hela bunten. (*disclaimer; jag menar då nidbilden av bilsäljare sen 80-talet typ).

Vi ska riva det gamla, bygga upp det nya, måla, ta ner en väggstump och fixa elen. El är antingen ett litet projekt ”funkar bra men sas en temporär lösning” eller ett stort projekt ”vi gör det ordentligt”. Jag vill göra det ordentligt men det framgick av samtalet att det självklart är väsentligt dyrare.

Oh. My. Fucking. Lord. Ja.

Köket kostar ca 70 tusen och vi har höftat att totalen kan landa på 150, dvs kanske 80 tusen för bygget. Utan att vara byggare själva kändes det rimligt utifrån tidigare erfarenheter. Jag skulle önska 120 men det är förstås en uppenbar önskedröm. Nåja offerten kom – en från-kostnad på 120 tusen. FRÅN 120. Plus kök blir det 190 och ingen marginal i vårt lån på 200 för att fånga upp eventuella dolda problem eller göra nåt annat i lägenheten. Tvåhundratusen för ett kök jag inte ens vill ha? Det är fan inget lyxkök eller en lyxkåk utan ett mindre parallellkök i en lägenhet ute i familjetråkförort.

Hjärtat sjönk som en jävla sten och humöret följde med.

Jag mailade med vändande post och sa att det kan vi omöjligt lösa, vad är offert med lilla el-jobbet? Svaret blev ca 90 vilket funkar med vår budget. Det är ff ett från-pris men ett enklare jobb borde bli färre överraskningar.

Resten av dagen var en pina i att försöka vara trevlig och leverera utlovade grejer. Jag var gråtfärdig när jag väl kunde åka hem, men jag har lyckats behålla en fasad av humör gentemot familjen och barnen hade en bra kväll och bra läggning. Toppen!

Däremot är jag inte hungrig. Iofs bra med tanke på att jag tröstätit för länge och midjemåttet vuxit, men att inte äta är sällan en bra lösning på just det problemet. Jag gjorde en kaffe och ett knäckebröd till middag men mackan var mest bara äcklig så kaffe fick duga.

Det bra då; min lilla kille börjar bli stor!

2,5-åringen

Standard

Idag hade vi kontroll för lillstrumpan på BVC. Vår underbara men ack så pensionsfähiga sköterska presenterade först vad vi skulle göra och inhämtade barnets tillåtelse att göra och prata både med henne och om henne. Jättekul! Hon har förvisso inte en susning vad hon svarar på, men hon får tidigt veta att hon har input i sin vård. Det känns jätteviktigt.

Sköterskan gick igenom sin lilla väska med grejer. Fialottan förväntas kunna svara på runt hälften – men kunde allihop. Hon pratade och bubblade och visade sina språkliga förmågor. Oftast har hon treordsmeningar men kan lika gärna komma med resonerande fem-till-tio-ordsmeningar. För en star wars nörd är det dessutom roligt att se henne kanalisera Yoda med en hel del riktigt roliga baklängesmeningar. Hon visade på förmåga att leka, att låtsas, att följa instruktioner. Genom att försöka använda skötbordet som klätterställning och hoppborg visade hon på sina motoriska färdigheter.

Det är självklart ingen tävling hur fort en unge utvecklas. Men det är alltid skönt att veta att ungen gör vad hon ska och gör det bra. Hon började prata senare än storebror men har precis som han gjorde tagit det i sin egen takt. Nu har det släppt ordentligt och hon går runt och låter non stop. Antingen sjunger hon eller pratar eller hummar eller sjunger eller pratar eller pratar eller pratar eller… herregud det tar aldrig slut haha.

Nåja en bra sak att ticka av. Det var ju det där med att försöka skriva om det positiva oxå.

Jobb-ig dag och thats lööööv

Standard

Imorse ringde klockan 0420 och det var rent smärtsamt att gå upp haha. Att stå ute på busshållplatsen 0453 var lite lätt smärtsamt det också…

Kvällen innan hade maken och jag pratat om mina kläder för dagen och jag nämnde att jag var sugen på min nya klänning – men det är klart du ska ha den! Väck mig så hjälper jag dig med dragkedjan! Men du… är du knasig eller? Ska jag väcka dig halv fem på morgonen för att dra upp en dragkedja? Jag gör vad som helst för dig, det vet du! Min älskade knäppgök. Det är kärlek på riktigt – att frivilligt vakna till sådär.

Dagen har gått i utvecklingens tecken. Precis sånt jag efterfrågar så ofta! Hela enheten samlad och vi har skrattat massor och filat på hur vi jobbar. Vi är ju utspridda på fyra orter och det är inte så ofta vi ses allihop. Jag har haft jättekul!

På vägen ut passade jag på att byta några ord med min chef. Hon sa nåt i stil med att det är kul att jag är engagerad och alltid säger vad jag tycker. Jag berättade att kollegan sagt det bästa med dig är att du är så himla ärlig och säger rakt ut vad du tycker! samt att min spontana reaktion var att jag nog tappat ett filter och kanske är för ärlig. Min chef skrattade rätt ut och sa att jag vet att så länge du är tyst är allt bra. Hahahaha! Ja herre.

Nu sitter vi på tåget på hemväg och jag önskar att jag låg raklång i soffan med mysbyxor på och kunde fisa fritt. Alltså förlåt TMI men jag får så fruktansvärt ont i magen av såna här resor, jag svullnar nåt kopiöst om tarmarna. Knepigt, jag vet. Men ofelbart.

Förhoppningsvis sover kidsen när jag kommer hem runt 21-tiden. Farmor är hemma med maken och barnen, tydligen blev det tur till simhallen ikväll. Lillfians första!! Det ska bli så roligt att höra hur det gick! Men som sagt, jag hoppas de sover så jag kan lägga mig raklång i soffan. Sen sover jag gärna med antingen min make eller nåt av mina barn. Vart jag än landar kommer jag somna som en gris.

Gonatt!

Kökslig uppdatering och lite annat.

Standard

Ja det här ser man inte varje dag…

Vi är nu igång med projekt kök!

Idag var vi på banken och lämnade diverse autografer och fick klart vårt lån. Som vanligt har jag svårt att skriva min ”nya” signatur. Efter tre år skulle man kunna tro att jag var van vid efternamnet men nej, tydligen inte.

På måndag kommer en gubbe från byggföretaget hit för att kontrollmäta vårt kök för att se huruvida det stämmer med vår ritning och kolla vart alla rör osv går nånstans. Förhoppningen är att redan på måndag eftermiddag sen kunna göra beställningen. Ärligt talat tycker jag köket vi kommer beställa är toktråkigt men det kommer vara rent, helt och fastskruvat ordentligt. Blir bra. Jag är nöjd. Det ska tydligen ta 4-5 veckor att leverera köket så nästa fråga blir när byggföretaget kan installera. Vi måste ju oxå välja kakel, golv, färger. Helst vill jag ha en fin fondvägg i nån varm färg men jag tror maken helst vill ha vitt. Vi får se!

Jag minns förresten inte om jag berättade att jag var på intervju för ett par veckor sedan? Jobbet lät roligt, delvis det jag gör idag, delvis mer utmanande bitar.

Jag tror nog inte de går vidare med mig, de var väldigt korrekta och jag tror de uppfattar mig som för yvig. Jag sköter mitt jobb väldigt professionellt och strukturerat men alltid med skratt och humor, jag kan ”tramsa” om jag känner att folk slappnar av på grund av det. Jag försökte förklara det men jag tror ärligt talat inte de fattade.

De hummade och ha-ade på alla rätta ställen när jag berättade om mina tankar och sa flera gånger att det du säger är precis vad vi jobbar med nu. Med det sagt har jag alltså helt rätt kompetens och tankesätt. Samtidigt är det så att de ligger ljusår efter oss vad gäller dokumentation, digitalisering, planering. Får jag jobbet kommer jag antagligen bli gråhårig. Jaja, mer gråhårig.

Lönemässigt var det hela en överraskning som inte är odelat positiv. Deras fackliga rep angav ett spann som är ordentligt högre än vad jag har idag. Och vad gäller vår familjeekonomi så är det så att om vi nånsin ska få det bättre är det min lön det hänger på – maken kommer aldrig ha nån vettig löneutveckling. Hur som så lät det väldigt bra. Sådär chockerande att ryggraden nästan gled ur led. På intervjun angavs spannet lägre, ganska rejält. Om de skulle placera in mig i det övre är det fortfarande ett lyft för mig, men inte i paritet med de första siffrorna jag fick. (Jag gav faktiskt det som feedback att de borde se till att vara överens när folk ringer in. Det bör de kunna ta tänker jag.) Till saken hör att de försökte sälja ut tjänsten genom att sänka nivån/benämningen på den och därmed sänka lönespannet. Fult tycker jag. Men men.

Svar kommer hur som haver så småningom. Är det ett positivt besked blir jag glad. Är det inte ett positivt besked finns det fördelar med det oxå. Jag sökte för att se om jag är attraktiv på marknaden – och jag blev kallad. Alltid bra med en egoboost.

Kaffet kallnar märker jag, så go’kväll på er!

Jag hatar det

Standard

Jag hade så gärna velat skriva om vår mysiga dag och kväll. Men allt vad mysigt heter har gått ut genom dörren i en skrikfest med sonen. Klockan är nästan 21 och han är klarvaken, vägrar somna. Vi hade världens jätteexplosion förut vilket får mig att känna mig riktigt ledsen och misslyckad som människa och förälder. Jag är dessutom bitter på sonen som återigen fått mig att tappa hatten. Jag är bitter för att han vägrar somna så jag INTE FÅR NÅN TID FÖR MIG SJÄLV. Jag är bitter, arg och ledsen. Jag älskar honom till döddagar men just nu tycker jag inte om honom eller hur han får mig att känna/vara. Jag bara hatar alltihop. Kan jag inte få en jävla break nån gång?

Grattis älskade femåring!

Standard

Tänk att du fyllt fem. Mitt mirakel. Det jag inte vågade tro kunde ske.

Den där uteblivna mensen var mitt livs största överraskning! Sen kom du. Du är klok, rolig, empatisk och alldeles underbar. Du är oxå en utmanande pisspotta. Inget i livet ska väl vara enkelt?

Vi är tacksamma varje dag även om vi börjar bli lätt gråhåriga, haha.

Grattis älskade lilla människa!!