Monthly Archives: november 2016

Julbak och julstök – glutenfritt! 

Standard

Eftersom min lilla kille börjar bli så stor att han förstår att julen är en grej så vill jag göra det ordentligt. Vad ”ordentligt” egentligen innebär har jag ingen aning om, haha, men i det ligger i alla fall att jag vill pyssla och baka med honom. 

När jag tänker efter så handlar det delvis om celiakidiagnosen. Jag vill utforska det glutenfria sortimentet och visa honom att celiaki inte är ett hinder.

Jag hänger därför i forum för föräldrar till glutenintoleranta barn och följer lite bloggar. Det som därmed har hamnat på to do listan är

– pepparkakor; Jag har köpt Frias färdiga deg och den ska vi pilla med idag. Den finns i den glutenfria frysdisken. Min lilla lokala Ica hade den inte men däremot stora Coop.

– lussekatter; i föräldragruppen tipsades det om det här receptet från Ica. (Den innehåller durramjöl så är väl rimligen dessutom naturligt glutenfri?)Det östes lovord så vi måste ju bara prova! Ett annat som fick lovord var detta. Hmmm.

– småkakor; jag gillar ju enkel bakning. Så dessa vill jag prova.

– pepparkakskladdkaka; vem kan motstå? Finns här.

Jag har även hittat en saffrans- och vit chokladkladdkaka. Snålvattnet rinner vid blotta tanken men nånstans får jag väl hejda mig?

Om orken tar slut kommer jag strunta i bakningen och ta ut pepperkaksmuffinsen och lussekatterna från Fria ur frysen, fniss. Det funkar oxå! 

Trevlig advent på er! 

Filmrecension #2, Tarzan

Standard

Föregående inlägg skrevs i förrgår men såg inte ut att ha blivit publicerat. Så jag gjorde ett nytt försök med det och här kommer då nästa. För kvällen efter blev nämligen oxå en filmkväll.

Hade jag haft en flaska vin och ett gäng fnissiga tjejer hade kvällen varit komplett. Vi hade gottat oss åt Alexander Skarsgårds magnifika magrutor och det omtalade v-et. Vi hade dreglat över den perfekta rumpan lixom de fantasieggande miljöerna.

Men det är egentligen det enda värt att gotta sig åt, haha. Storyn är tunn, effekterna av och till riktigt dåliga, på gränsen till pinsamma. Karaktärledes är de väl okej. Alexander t ex håller sig till sin broody look som funkade så väl för honom i True Blood. 

Lustigt nog är den kvinnliga huvudrollen även med i Suicide squad som vi såg kvällen innan. Hur kvinnorna i filmerna porträtteras är milsvida ifrån varandra, jag föredrar Tarzan.

Plotten går ut på att skurk 1 vill ha pengar, skurk 2 vill ha Tarzan. De gör en byteshandel och en lustiger jakt drar igång. Det är väl knappast att räkna som en spoiler när jag säger att Tarzan vinner, va? 

Även denna filmen har några ologiska drag (spoilervarning!);

* Jane flyr från ångbåten, simmar i land, springer genom skogen. Rätt vad det är får hon stanna i en glänta och då kommer förföljarna ikapp. Alltså har de tvärnitat (?) en ångbåt, fått av kanske 30 man och sprungit samma sträcka som hon – på exakt samma tid. Mjä.

* samma ångbåt har åkt uppför en fors full med platåer och vattenfall för att komma till målet uppe i bergen. Va? Tog de rulltrappan upp då eller? 

Filmen är härligt förutsägbar och hade som sagt varit fantastisk med lite (mycket) vin. Nu vart den mest medioker. 

Mitt betyg? 💣💣💣 får bli tre här oxå. Passabel matiné som slinker förbi obemärkt. Sålänge man inte tittar för kritiskt kan man njuta av utsikten och sen glömma…

Trevlig kväll! 

Filmrecension; suicide squad (OBS spoilers)

Standard

Efter några jobbiga läggningar har vi nu haft två på raken där min stora lilla kille somnat snabbt och enkelt!  Det har ju betytt att vi plötsligt haft kvällen för oss själva. Nåja någorlunda, strumpan är ju vaken. Vad gör man då? Spelar yatzy? Läser Krig och fred? Nä vi kollar på film. Gärna enkel underhållning! Den här gången blev det Suicide squad. 

Plotten; ett gäng skurkar samlas ihop och  the good guys vill få dem att använda sina talanger för rättvisan istället.  

Tanken är god och den är förbenat snyggt utförd! Men det dräller av ologiska plothål… Här kommer ett par exempel och därmed spoilers. 

* varför i hela friden skicka in våra hjältar/skurkar om de ändå har med sig specialstyrkan? Då faller grejen. Fast förstås, filmmakarna behövde folk att skjuta av, jag menar nån måste ju dö i eldstriderna och det kan ju inte vara våra huvudpersoner. 

* uppdraget var att tråckla sig igenom stadens farliga och läskiga gator för att rädda en viktig person. De fightas med fienden, slänger snabba repliker och dör av en efter en. Soldaterna då, förstås. Det hela är ytterst dramatiskt! När de når fram går de snabbt och lätt upp på taket och ringer helikoptern. Eeeh what? Om det var så enkelt att det gick att gå ut på två minuter varför gick Viktiga Personen inte bara ut? 

Ovanpå det är det ett par karaktärer jag inte förstår. En som inte tillför något över huvud taget men som i making of beskrivs som the Id of the team. Va? 

Det som retar mig mest kan jag inte skriva ut för då avslöjar jag för mycket av upplösningen, haha. 

Det känns som att kvinnoporträtteringen är lite fadd. Deadpool såg vi häromdagen och den har en genomgående kaxig ton som är medvetet väldigt-inte-PK men den här lyckas inte riktigt med det. Jag tycker det bara lämnar nåt lite unket efter sig. 

Mitt betyg? 💣💣💣 (av fem) 

Lurad! 

Standard

Vi hade en riktigt förfärlig natt mellan tisdag och onsdag. 

Lillfis har sovit oroligt ända sedan han blev förkyld – mycket hosta som stör nätterna. Han vaknar av att det är jobbigt, av att det gör ont. Han vill ju inte vara vaken, stackaren, och gråter förtvivlat.

Konsekvensen har blivit att maken och jag turats om att sova med antingen strumpan i lilla sängen eller fis i vår stora. Det är en krävande manöver att få lugn en stormförtvivlad kille utan att den lilla vaknar, och stormförtvivlad har han ju då varit flera gånger per natt. Så det enklaste har varit att dela på oss. 

Natten som gick var förfärlig. 

Det började med att vi försökte sova alla på rätt ställe, jag saknar lixom min man. Men han snarkade som en galen timmerhuggare så jag intog lite lätt frustrerat lilla sängen i alla fall. 

Sen vaknade fis. Jag hade sovit en timma. 

Mellan 01 och 05 var det hela havet stormar. Lillhjärtat vrålade än efter mig, än efter pappa. Vi provade hans säng, vår säng, lilla sängen (alltså gästrummet) och soffan. Varje gång han kom till ro och vi tänkte JA! Äntligen!! så vaknade han igen.  Han hostade och hostade och klagade över värk i örat.

Då vaknade förstås även lillasyster och jag satt i fåtöljen med två vrålande barn. Skjut mig. Maken trollade på nåt sätt bort vår stora och på nåt annat sätt somnade jag till. När maken sen gick till jobbet hade jag sovit 2.5 timma och mannen inte en blund. Hur han orkade jobba är ett mysterium, jag har knappt varit vid medvetande. 

Självklart fick fis vara hemma från dagmamman och jag ringde hit farbror doktorn. Det finns inget som vi kan se just nu som förklarar natten. Den var helt enkelt bara pannkaka.  

Eftersom energi föder energi har jag försökt hålla mig i rörelse idag. Jag har plockat, tvättat, diskat och plockat. Sen tog jag en lång dusch, rakade benen. Jag gjorde lite nagelvård och målade dem lite glittriga. Smorde in mig från topp till tå. Fixade håret. Jag ville känna mig pigg genom att se lite pigg ut. Och jag ville förföra min man.

Hej tant röd.

Taskmört.

Privilegium del två; framsteg

Standard

Apropå privilegier som jag skrev om förut så har jag en sak till… Efter förra inlägget skrevs har det nämligen hänt nåt stort!

Lillstrumpan har upptäckt nåt nytt 💚 

Hon jobbar numer på att sätta sig och ställa sig i knät – och gör det med ett gigantiskt leende. Hon har hoppat i mitt knä som en lysande, skrattande tok! Normalt sover hon runt 22-23 men idag har hon sprattlat, viftat och fnissat istället. 

Igår hade hon spaghettiben, idag har de plötsligt lite substans och att få vara med henne och upptäcka livet är i sanning både ett privilegium och ett mirakel. 

Wow.

Privilegiet

Standard

Mina små och jag kurade i soffan idag. 

Lillstrumpan är lite snorig, men inte så farligt ännu. Fis däremot är inte så fräck. Det började med att han kom krypandes igår kväll (och… hrm… avbröt) med en hosta som skar och andningen lät som en perkulator. Stackars mitt lilla lilla hjärta! Han somnade tackolov om ganska snart och vi lyssnade länge på hans andning.

Maken förkyldsnarkar och sonen kokade kaffe med andningen – det fanns inte en chans att jag kunde somna så jag flyttade till gästrummet. 

Vi ville hjälpa honom med andningen men ville inte behöva sitta timtals på Hisingsakuten eller Östra. Jag fick tipset om appen KRY och på fem minuter var problemet löst. Heja teknikens framsteg! 

Tyvärr försvann inte febern på köpet. 

Så jag har suttit och kurat med mina små. En sov på mig och en sov hos mig. Det är verkligen ett privilegium att få vara dessa små människors trygghet och närhet. Kärlek.