Monthly Archives: december 2017

Inför det nya året

Standard

Jag har funderat så på hur jag ska sammanfatta året som gott. Det är en blandning av bra och det värsta jag varit med om. Det här året kommer nog ändå alltid kännas som skitåret 17, men jag vill inte glömma glädjen och kärleken heller.

Jag har suttit och läst igenom det gångna årets inlägg och kommit fram till att jag har varit osedvanligt nedslående tyvärr. Men det är inte så jag tänker avsluta det!

Positiva saker med det här året;

Alltid – min familj

Goda vänner som bekänner färg i svåra tider. Jag hoppas jag kan återgälda dem 💚

Mina barn. Igår skulle fis lägga sig, jag frågad efter en kram och ifall han hade några pussar kvar. Han tänkte nogsamt efter och berättade att han hade tre pussar kvar. Han räknade högt på fingrarna och försökte räkna ut vilken av pussarna jag skulle få. Den, nej den, nej DEN! Jag fick en puss på kinden och var nöjd och glad – men fis utropade nej du skulle ju ha DEN DÄÄÄR och gav mig en puss på munnen. Lille hjärtat!

Min man. Först och sist. Jag älskar honom! Vi har det tufft nu och jag vet att han kämpar, men jag är och kommer vara här för honom. Jag har bestämt att 2018 är vårt år, året när det nya hjärtat kommer och vi kan gå vidare.

Jag önskar er alla ett gott slut på 2017 och ett fantastiskt 2018!

Varma kramar och tack till alla er som varit med och skickat stöd och kramar längs vägen. Ni är fantastiska 💚

Annonser

God jul!

Standard

Det var underbart att få fira in julen med min man och min familj. I år var vi hos min klan på julafton – som vanligt massor av mat och massor av julklappar (ovh fn hel massa points 🙈). Bästa julklappen var nog handväskan som syrran ansvarat för – lila, blommor och döskallar. Alla braigheter här i livet!

Maken opererades ju på onsdag men kom inte hem på torsdagen. Det kändes som ”i elfte timman” när han till slut blev utsläppt på fredagen. Det var först efteråt som jag insåg hur spänd jag varit – jag har varit trött och lite avslagen hela helgen.

Julafton tyckte strumpan att det var läge med lite feber. Min mammiga och just nu lite gnälliga tös var mammig och gnällig i kubik. Skitjobbig, haha. Men även det löste sig. Jag älskar verkligen min familj!

Igår kom makens bästa kompis förbi och jagade våra barn ett par timmar så jag fick vila lite. Herregud vilken fantastisk vän han är! Idag blev det utflykt till svärmor och den klanen. Det slutade med att maken säger att han ALDRIG vill sitta till bords med släkten igen – förutom sin närmsta familj förstås. De är fan inte kloka, men men lite högljutt gräl bland julklapparna har väl ingen dött av? De lyckades få mig riktig arg och det är bannemig en bedrift. Fråga min man – sur kan jag bli, men arg är sällan.

Vi går mot slutet av det knasigaste året hittills. Hjärtsvikt, hjärtinfarkt, defibrillator, ständiga smärtor och allmän oro. Ja tjena. Om tre veckor eller vad det blir ska jag börja jobba igen. Blandade känslor för det, kan jag säga. Jag längtar efter att bli vuxen igen, men min knasiga vardag är ju vad jag är van vid nu. Det kommer bli bra.

Jag önskar er alla en riktigt god jul! Jag hoppas året slutar bra och börjar bättre! Ta hand om er 💚

Lite lättare

Standard

Jag förväntade mig att ronden skulle titta till makens sår vid 16-tiden, men faktum är att de kom vid 12 redan. Efter lite väntan så hade jag honom plötsligt i mina armar igen. Lycka. Han har ont som sju svåra år och är fruktansvärt trött, men han är så glad att vara hemma hos barnen igen.

Jag känner mig lite överväldigad. Det är så mycket känslor att både kropp och knopp har svårt att hänga med. Jag har pendlat mellan full panik och tillkämpat lugn så många gånger nu att jag är helt slut. Vännerna som tog hand om barnen och mig igår fick se både tårar och skratt, sen somnade jag av ren utmattning nånstans runt midnatt.

Magen är i uppror, jag har noll matlust – men det jag har ätit har återigen varit helt pointsgalet så jag har helt enkelt bestämt mig för att hoppa vägningen nu på lördag.

Svåger är här och hänger med barnen, så jag flydde hemifrån ett tag och gjorde naglarna julfina. Jag kommer hem till uppspelta och nypannkakade barn och en glad make med storebror. De bondar lite medans jag gömmer mig på toa lite.

Extrasängen är i alla fall bäddad och redo för maken. Han får sova själv några nätter så ingen klättrar eller sparkar på honom mitt i natten.

Tvättiden missade jag tyvärr men jag kommer lägga en filt över tvätthögen och blunda, haha.

Och… ja. Jag har ingen aning. Min tankeförmåga har lagt ner lite.

Tack för alla tankar i det senaste 💜

ICD, blodtunnande och besvikelse

Standard

Jag har hela tiden sagt att det här är en bra vecka för oss! Maken ska få sin ICD/defibrillator insatt och därmed slippa västen och vi ska få besked på huruvida han får ställa sig i transplantationskön.

I tisdags körde vi upp honom till Sahlgrenska och på onsdagen bar det av. Under lokalbedövning sattes manicken in där den hörde hemma. Samtidigt undersöktes hjärtat ordentligt för att utvärdera eventuellt behov och nytta av en pacemaker. Resultatet blev att delar av hjärtat funkar inte alls och det som funkar är för dåligt och för oregelbundet för att en pacemaker skulle göra någon nytta.

Själva operationen var smärtsam som få. Efteråt sattes tryckförband som skulle sitta i 24 timmar och därefter hemgång. Men så blev det inte. Såret blöder aktivt vilket är en gigantisk infektionsrisk. De fick byta bandage uppe på avdelningen vilket är en gigantisk infektionsrisk. Han blir kvar ett dygn till nu. Förhoppningsvis inte mer, för frågan är om han inte blir fast över jul då. Han har dessutom vansinnigt ont i såret, inget hjälper och hab börjar bli lätt panikslagen

Som bonus; Läkaren som ska dra hans fall på transplantationskonferensen kom förbi och meddelade att hen inte hunnit förbereda sig – så hen vill ta det efter nyår istället.

Jävla skitdag.

Jag känner mig ändå välsignad, jag har haft folk här hela dagen som har avlastat med barnen – men framförallt avlett min uppmärksamhet från det jobbiga.

Jag har inte ätit mat men däremot choklad i mängder. Hejdå viktväktarpoints den här veckan, jag skiter i er.

…mer om bil

Standard

Idag ringde jag verkstaden för att boka reparation på skadan vi fick när vi blev påbackade för några veckor sedan. ”Åtta till nio arbetsdagar” ska det ta. Jag höll på att kissa på mig! Men tackolov säger Trygg att vi har rätt till hyrbil eftersom vi bedömts icke-vållande. Halleluja. Pust.

Så i mitten av januari drar den karusellen igång. Nåja, kan släppa just det ett tag i alla fall.

Phew.

”Oljebyte”

Standard

Idag var mamma och jag iväg på lite häng och julklappshopping. Så himla mysigt! När vi körde hem från stan tändes servicelampan i bilen. No prob, den har ju talat om för mig att det krävs ett oljebyte så jag åkte dit för att boka tid.

Men det var inte oljebytestid jag kom därifrån med utan en full service. 6600 kronor. Jag vet inte om de såg paniken – ingen av oss har en vettig inkomst och vi har precis köpt fyra nya vinterdäck och en bilstol till strumpan. Fuck.

Jag frågade om det måste göras nu. Han skakade lite på huvudet och sa nästan småsyrligt att det är din bil. Ja det vet jag, men det var inte frågan svarade jag, jag fortsatte med att vi båda är sjukskrivna så 6600 kronor just nu vid jul suger rejält – men självklart ska vi göra det som bilen behöver. Det skeptiska uttrycket försvann och han sa att vi kan få en tid i januari om det hjälper. Jag blev plötsligt gråtfärdig och sa tack men det finns inget som hjälper, min man behöver nytt hjärta. Tusan vet varför jag sa det men jag blev nog lite chockad av det hela och känslor bröt igenom.

Då säger han till kollegan att lägga in en ”julrabatt” á 20%. Herregud. Jag blev alldeles matt och ännu mer gråtfärdig. Det är fortfarande över 5000 som ska trollas fram nånstans ifrån men tack du vänliga själ!

När man får planera om lite

Standard

Vecka två av min sjukskrivning hade jag planerat att vila så mycket som fysiskt möjligt. Pilla mig i naveln, måla naglarna… men när jag hämtade barnen hos dagmamman i måndags fick jag tänka om.

Ett av barnen i den andra barngruppen hade kräkts… och båda barngrupperna skulle hänga ihop nästan hela veckan. Jösses. Så tisdag till och med torsdag är mina marodörer hemma och fredag kaaaanske de är hos sin DM.

På tisdag var det dock lussefirande i barngruppen och fis hade ju övat så mycket!!! Så i samråd med maken, min kloka och kräksjukepålästa syster och dagmamman kom vi fram till att fis fick vara med på firandet om än inget annat den dagen.

Han var en så stolt pepparkaka! Och jag grät nästan över min duktiga kille. Han sjöng och dansade som ett litet proffs och hade så vansinnigt roligt 💚