Monthly Archives: september 2010

Cykel cykel på väggen där…

Standard

Eller hur det nu kan låta. Jag är sååå på väg in i min cykel nu. Ni vet mina omtalade hormoner? Ja tjena. Höll på att börja gråta igår när jag pratade med vitt främmande – om än ack så trevliga – människor om det där med öppen kontra anonym donation.

Min indikation på det hela, ja det är just hormonerna. Rubbningen, annars kallad. Den milda blir den vilda… jag kan nog hålla på ett tag till. Men jag har ingen egentlig aning om när min mens faktiskt börjar. Jag har ju gått med småblödningar ända sen operationen. Fullt normalt! Men det gör livet svårt att avgöra… har min mens redan börjat? Vilken var dag ett? Har jag ens haft dag ett? Eller är den på gång? Eller…

Just den här månaden vill jag ju att det ska komma, så att jag kan börja räkna ner till ÄL.

Det får bli lite kalenderräkning… så får vi se vad som händer.

Dagen har f ö varit lugn och trött. Det har känts som om jag konstant vadat genom knähögt vatten i konstant motvind. Alla rörelser är tunga. All tankeförmåga har varit tung. Långsam.

Snart hemgång. Ska förbi posten och hämta paket… tror att det är bidrottningelen som har anlänt. Väntar då bara på paketen från testlagret och apoteket…

Hoppas de inte dröjer!!

Award :0)

Standard

Jag har fått en award! Av Lila, och häromdan av Jenny ;0) Jag är så tacksam och så glad att ni snälla rara därute faktiskt orkar läsa och engagera er i mina tankar och funderingar!!

Eftersom jag faktiskt slutfört halva uppdraget ;0) så skriver jag inte 7 nya saker…

Enligt reglerna ska man ju nämligen;
*Som awardvinnare ska du kopiera in awardbilden i din blogg, för att visa att du fått den.
*Tacka och länka till den du fick awarden av.
*När man får den ska man skriva 7 intressanta saker om sig själv.
*Ge awarden till 7 andra bloggare. Skriv till dem att de fått en award.

Min svårighet är nu att skicka den vidare till 7 andra bloggare… Jag läser ju så många!! Hur ska jag kunna välja? 
Mina Söta Barn – om livet med diabetes och massor av kärlek i familjen
Karin Ketchupmamman – som får mig att garva
Fröken Vilja – som äntligen fått sin Mini!
Single Mother By Choice – som var den första bloggen jag började läsa…
Loba – som aldrig ger upp!
Jag kan helt klart inte räkna… det här är bara fem! Men. Det här är fem stycken som på olika sätt inspirerat mig till att skriva själv och till att vara envis och kämpa mot min dröm. Så det får räcka! Annars kommer det sluta med att jag räknar upp varenda en…
Stor kram till er och till alla andra!!

The circle of life…

Standard

Hösten är här! Varma röda färger sprider sig över grönskan, men kommer snart att tas över av det bruna och vita… Det får mig att minnas våra första katter. Lillan som såg sin mor komma hem med allt från små skogsmöss till kopparsnokar som bidrag till hushållskassan! Lillan som ville göra som sin mor, jägaren. Och kom in med döda löv. I massor. Döda löv överallt. Under soffan. I sängen. Bakom bokhyllan. Hade man fönstret öppet så kom där en vindil, rörde om i löven och skrämde livet ur kattan…. tills hon fann sig igen och kunde anfalla… Hon var onekligen mycket modig!

Idag fick jag nyheten att en kär vän brutit ett förhållande. En annan har inlett ett nytt. En har förlorat sin farmor… Och här sitter jag med min resa mot ett nytt liv – bildligt och bokstavligt – som blir mer och mer konkret i planeringen. Vem som ska med. När jag ska åka (enligt kalendern åtminstone, så får vi se vad kroppen säger ;0)…). Vad jag ska ha med mig…

Jag känner mig poetisk idag, så jag går och nynnar på The circle of life ;0)

Aj aj…

Standard

Min aj-fåne är alldeles för svår att kommentera med, så SMCs fråga om Gaia får ett eget inlägg! Så kan jag ta ut svängarna lite oxå :0)

Min första fundering när det kom till val av klinik var ju huruvida jag ville ha öppen eller anonym donation. Det påverkar ju möjligheten till BM eller läkarklinik. En luddig förklaring för er som inte vet – dansk lag låter inte läkare genomföra öppna donationer. Men något i lagformuleringen lämnar ett kryphål för barnmorskor att göra det, de är ju inte läkare…

Jag var från början helt inne på öppen, och därav BM. Jag var då dessutom helt inne på Storken.

Men sen började jag omvärdera båda de besluten. Som jag tidigare skrivit så känner jag mig trygg i valet av anonym. Men jag vill fortfarande ha en BM klinik. De känns helt enkelt mysigare, mindre… ja… kliniska. Enligt vad jag hört lär läkarklinikerna gå lite med löpande-bandet-principen. Snabbt in, snabbt ut. Lycka till med befruktningen. Next please!!! Och "alla andra" har ju warm n fuzzy minnen av sitt barns tillblivelse. Så det vill jag oxå! Ge mig rosa fluff och tända ljus…

Så började jag höra om Stork att de är lite dyrare än de andra. Att de börjar bli så stora att de inte riktigt hinner med myspyset längre. Det kanske är rent sk-tsnack, vad vet jag? Men lite började jag ändå dra åt mig öronen.

Det finns många kliniker vid det här laget… Allt jag har hört om Gaia och Pernille har varit positivt! De ger snabb respons och är rara att prata med. Bilderna är fina, beskrivningarna är fina… De ÄR faktiskt ngt billigare än Stork. Och numer har de ju dessutom utrustning för ultraljud så att man kan dubbelkolla att man är ute i rätt tid…

Egentligen har jag valt mest på känslan i magen. Inte så mycket fakta… :0) Men det känns bra och jag hoppas att det även BLIR bra!!!