Category Archives: lånedjur

Skriva något kanske?

Standard

Tittar i bloggen och inser att jag inte skrivit nåt på flera dagar!! Men hjälp vad hände?? Vart tog tiden vägen??

Jag har varvat glada och ledsna stunder med trötta och inte så trötta stunder.

Jag har fått gravidbesked – och mf-besked; och båda svider lika mycket. Jag vill ju inte bli ensam kvar – men ärligt talat vore det väl bättre att få minus på stickan än att luras på plusset?? Nu väntar jag dessutom på barnbeskeden… Jag har åtminstone tre bebisar som bör se dagens ljus inom kort! Varav en är lilla pumpan, som åtminstone jag väntar spänt på!

Jag har fikat MASSOR känns det som 😀 Med en ekonomi som är som den är, så är jag liiite handikappad på fikafronten – så tack vare goda vänner så har jag fått både mat och kaffe och supersköna promenader ute på stan!! Promenader har jag f ö även gett mig själv, igår blev det 1,5 timma runt området där jag bor *stolt*

Jag har oxå rensat bland lådorna och packat upp fyra lådor med vinter-/fin-/jobbkläder, en låda med vinter-/höstskor. Som jag iofs inte har någonstans att göra av… Men det känns skönt att få lite styrsel på vad jag har i huset! Nästa projekt är att fixa hem typ en Billy bokhylla eller två så att jag kan börja packa upp och i ordning alla mina böcker. I så fall försvinner ju ytterligare typ fem lådor. För ja, jag har jävligt mycket böcker! Och då har jag ändå gått hårt åt inventarierna för att rensa ut de fyra fem kassarna med böcker som står i källaren och väntar på transport till stadsmissionen eller nåt.

Just i skrivande stund tittar jag på sommarkrysset där Agnes visar upp sin USA-inspirerade look… jag menar, det märks att hon försöker slå däröver. Hon ser ut som en kopia av Beyonce!! Och jag slappar med gott samvete i soffan. Föräldrarna blev bjudna på budgetmiddag – kikärtssoppa – och hjälpte i gengäld till att bära ner min stora kista till källaren. Med lite rensningshjälp kvar så börjar faktiskt lilla rummet se ut som ett RUM och inte ett bombnedslag. Fint, va?!

Eftersom jag fortfarande dras med huvudvärk och allmänna infektionsindikationer som inte leder någonstans, så gick jag på en god väns rekommendation till farbror doktorn. Hon påminde om att min operation inte är så långt bort nu – hjälp!! jag trodde den var typ nästa vecka igen, men det är ju nu på torsdag redan… – och det vore väl fasligt dumt om de ställde in pga sjukdom. Men med mitt livs mest effektiva vårdcentralsbesök så avverkades både blodprovstagande och läkarsamtal på under en halvtimma. Det fanns inget som påvisade en infektion, vad han kunde se, och det bör inte påverka op.en. Så vad det än är så är det bara att vänta ut.

Lite spontant är det Ullaredsutflykt bokad imorgon! Yay! Jag sa till min blivande chaufför att jag är pank, pank, pank. Jag följer hemskt gärna med och tittar på, men jag kan inte bidra till bensinpengar och har inga pengar att shoppa för heller. Men jag fick följa med ändå *fnissar* Vi packar matlåda istf att köpa mat där och får iaf en trevlig utflykt! Vid hemkomst sen blir det kattvakteri över natten.

Tur! För jag har slut på toapapper 😀

Annonser

Alper och raviner

Standard

De senaste par dagarna har sett skratt och glädje varvat med totala sammanbrott.

Det har gjort bloggandet lite svårt – för beroende på när jag valt att skriva skulle det bli antingen bottenlös förtvivlan eller skrattfyllda ord. Lätt skitso.

Igår var det sammanbrott som gällde.

Jag skulle hämta pappa i stan och agera chaufför. Istället agerade jag som en galen kvinna och draperade mig över ratten på parkeringsplatsen och grät tills hjärtat trillade ur kroppen och pappa tittade på helt förtvivlat…

Efter föräldraterapi i form av god middag, bubbel och en glasspromenad kändes det hela lite bättre. Sov gott på soffan och vaknade med en katt i famnen. Mys.

Dagen har sen ägnats åt Elida och fina H. Imorgon blir det utflykt!! Jag gillar avledningsmanövrar 😉

Jag tror jag lossar nu för övrigt. Jag har inga stickor att dubbelkolla med, men har ont i magen och är väldigt trött. Typiskt tecken. (Antar att ni känner er berikade av den infon 😀 )

Och just det – har bokat tid för däckbyte. I grevens tid dessutom! De stänger visst imorgon för semester…

Endast JVJK är vaken…

Standard

Det är faktiskt rätt så ohyfsat att vakna halv sju en lördagsmorgon. Helt onödigt, om ni frågar mig! Jag försökte verkligen somna om men nu är klockan halv åtta och jag ger upp…

Så jag tänkte istället passa på att skriva ner några av de tankar som fladdrat runt de senaste dagarna.

Jag är så lättad över mina eskimåer. När mina ägg inte ville bli befruktade förra varvet såg jag framför mig hur mina chanser att bli bio-genetisk mamma seglade bort med danmarksbåten. Jag har varit med i fertilitetskarusellen för länge för att inte känna till alternativen. Jag vet att man kan bära en fullgången graviditet genom donerade ägg, jag vet att man kan ta emot en lite knatte via flygplan snarare än stork och vara precis lika lycklig.

Men jag kände mig inte redo att ta sorgen. Jag var skräckslagen för att upptäcka att jag inte skulle kunna titta på ett barn och säga ”sedär, det är ju mina ögon!”.

Min mamma sa när man väl har barnet så spelar det där ju ingen roll. Tack mamma för att du bekräftar mitt barn, hur än det kommer till!!!!!

Det slog mig nämligen som en slägga för ett tag sen, vi var hemma hos systerfamiljen och hennes hord. I stora barnet ser man sååå tydligt pappas släkt, i mellanbarnet ser man vår släkt (barnet är dessutom ruskigt lik mig :D). Minstingen är den som är mest välblandad skulle jag tro, för jag har svårt att ”identifiera” någon i honom. Annat än honom själv, naturligtvis 😉 Ska jag inte få chansen att titta på ett barn och säga gud vad du är lik mig?

Nu har jag möjligheten.

Efter operationen får jag se om de där äggen kan ge något när det kommer till kritan, men jag har åtminstone möjligheten. Jag behöver inte ta ställning till sorgen, i alla fall inte ännu.

Såhär några dagar senare börjar magen återta icke-gravid form. Jag har i flera dar gått med en arg och svullen mage där tarmarna tycks ha trängts med äggledarna. Eller nåt. Jag har haft svårt att räta på kroppen och att vara kissenödig har varit ren tortyr eftersom ytterligare utrymme har krävts därinne i röran. Jag har haft ett midjemått som ligger åtminstone tio centimeter över det vanliga – och dessutom med den där typiska rundningen framåt istället för allmän rultighet. Nu börjar jag istället återta allmän rultighet. Jag vägde mig ju hos gyn och inser att jag kan göra nåt vettigt med de kommande åtminstone-tre-månaderna i väntan på op. Jag kan gå ner i vikt. Jag behöver loosa åtminstone åtta kilo nu. Tio hade varit trevligt men shit då får jag jobba. Åtta blir jobbigt nog. Blir jag arbetslös finns ju fördelen att jag kan ägna dygnet runt åt min mathållning. Finns fördelar med allt, serni!

Jag är inte en av dem som säger att allt har en mening – men jag tror att man kan hitta en mening i allt.

ps. nu är jag inte ensam vaken längre. Jag stängde dörren till ovanvåningen för att inte väcka föräldrarna… tror ni inte kattfan ställde till med ett SÅNT LIV för att få ner mamma. Så var det med den sovmorgonen 😉

Trött positivitet!

Standard

Idag har jag varit duktig, jätteduktig!! Jag har betat av varenda surdeg som hängt och dinglat över axeln på mig… Betabetabeta woohoooooooo!!! Så imorgon är jag i prinicip helt ren – så att jag kan ägna dagen åt att göra lite admin åt en kollega som är överkörd med grejer. Praktiskt, eller hur!

Jag kontaktade en ny kund idag, som sa men vänta, var det inte du som jobbade med XX? Hon var så himla nöjd med ert samarbete! Wohooo igen! Det snackas om mig!! Jag hade anledning att prata med min chef på eftermiddagen och berättade helt skamlöst om det där samtalet. Jag menar på att syns man inte, finns man inte. Och min chef ska banne mig veta om att jag syns – även utanför vår egen organisation *förläng mig förläng mig förläng mig förläng mig*

Sen promenerade jag hem.

Strålande sol men disigare ju närmre jag kom hemåt. Man skulle kunna tro att det är vår!!! Men för varje steg jag tog bort från stan, ju tätare började det där diset bli. Så småningom försvann riktmärken, landmärken och allmänt all sikt bortom 50-meterssträcket. Nu Tror jag inte jag har ens hälften av den sikten. Det är en lustig känsla, som om jag plötsligt flyttat in i en liten låda bestående av vitt och mera vitt. Eller ja, blågrått nurå förstås.

Häckar framför tvn och undrar när jag får gå och lägga mig. Långa långa gårdagen och inte riktigt lika långa idag-dagen kommer ikapp och pockar på vila. Vem hade kunnat tro att det redan är fredag imorgon? Jösses…

Ha en skön kväll!

ps. nånstans gastar en katt. Måste leta…

Flyga, flög, leksaksflygplan

Standard

0630 kom taxin imorse. Urk! Efter någon halvtimma kom vi upp till Landvetter och flygplanet som någon snott från en lekstuga. Jag tog en bild på det, och hade jag lyckats få en bättre vinkel skulle ni sett att planet var ungefär lika stort som tankbilen… Ett yttepytte propellerplan där frukosten leveraras ståendes i en korg på ett av sätena. Man får alltså hämta den själv så snart planet lyft. Eller hämta och hämta? Pfft. Bara sträcka ut armen och plocka.

Jag hade ju hört så många skräckhistorier om det där jäkla planet som hemskt gärna leker studsboll i vindarna. Men uppresan kändes som mest som en busstur på en grusväg 😉 En timma senare landade vi i den regniga världsmetropolen som vi skulle tillbringa dagen i.

Egentligen ville jag redan där skicka in min bild på planet med texten ”jag överlevde!” Men jag insåg att vi skulle hem oxå. Ville ju inte säga för mycket *fnissar*. Men faktum är att hemresan gick precis lika smidigt! Lycka!

Efter en heldag i en konferensstol var det jätte, jätteskönt att få en liten promenad upp till lokala matbutiken för middagsinköp. Det blev taco! Inte riktigt den klassiska varianten dock – fyllde på med babyspenat, avocado och mozarellaost ovanpå köttfärsen. Gott! Men ändå inte. Urk, det blev en riktigt konstig matdag idag. Jag har knappt promenerat ett steg på de senaste två veckorna och det känns med en gång på både linning och själ. Blääää. Funderar på att fuska med måltidsersättningar till middag ett tag – det är enkelt och det är gott. Nyttigt? Mja. Men man blir smalare av det. Förhoppningsvis.

Just nu håller ena katten på att mörda sin säng. Hon är mycket modig som utmanar den farliga kudden! Den andra katten sjunger förtvivlade och mycket högljudda serenader för garderobsdörren som envisas med att förbli stängd. (som alltid, ska tilläggas)

Sen fick jag ett tips idag… jag får ju faktiskt (delar av) friskvårdspengen även som korttidsanställd och det kan jag faktiskt använda till en dietist! 😀

Att strypa en katt. Eller två.

Standard

Det är verkligen skönt att ha fått flyttat ifrån röran och in i ett riktigt hem igen. Att ha två lånekatter att mysa med är ju bara en jättebonus!! Eller hur?

Inatt väckte stora katten mig när han spelade fotboll med min telefon och nogsamt petade ner den på golvet. Med ett brak. Klockan noll tre noll noll. Sen ägnade han en och en halv timma åt att dribbla runt saker lite varstans. För det mesta sånt som inte studsar speciellt bra – vilket istället fick mig att studsa ur sängen och rädda saken i fråga. Till slut tog jag ett varv runt lägenheten för att kolla om det fanns mat, om det fanns vatten och om toadörren var öppen… Lagom tills dess var jag lagom tjurig. Och snurrig. Den där yrseln tenderar att komma tillbaka när jag är trött, så jag fick ta ett ordentligt grepp om räcket i trappan – för den rörde lixom på sig under fötterna. Mycket ohyfsat av den.

När allt var garanterat påfyllt och öppet la jag mig i sängen igen och lyssnade på diverse serenader, morrningar och utbrott. Godegud, får man slänga ut katten från balkongen?

När klockan ringde halv sju var jag inte fräck. Och inte helt nykter heller, om man ska tro golvens rörelsemönster.

Men dagen var trots detta god! Efter jobbet fikade jag med en gammal kollega och promenerade hem. Det har inte blivit några promenader de senaste två veckorna – har inte hunnit! Och jag har verkligen saknat det… så det var välsignat att få lägga en timma och en kvart på att gå i gråväder och motvind 😀

Nu tänker jag krypa upp med middagsmaten i soffan framför tvn och njuta av att ha överlevt en hel dag på fem timmars sömn.

Imorgon kommer taxin 06:25.

I högform?

Standard

Kosmos största mål idag tycks vara att driva mig till vansinne – mina allergier är nämligen i full språng… Har tillbringat hela morgonen med att nysa hysteriskt och snyta mig konstant. Det är konstigt det där, med allergier menar jag. Jag bodde med katterna i tre veckor utan att knappt behöva ta en tablett men sen jag kom innanför dörren här igår så har kranen min levt upp till sitt (ök)namn! Dessutom lyser tablettens verkan med sin frånvaro.

I övrigt har jag faktiskt en bra dag idag oxå, jag har legat ute en stund i solen och försökt fånga den sista, avgående resten av sommaren. Och där blev jag biten i hakan av en katt. Myyyysigt med kärleksbett! Det märks att sommar, sol och värme är på utdöende. Luften är helt klart kallare!!

Nu hoppas jag att det går fort att få ett nytt jobb, för två månaders sommarlov har helt klart varit underbara,  och välbehövliga!, men jag kan inte fortsätta så här… Det lär knappast vara lika mysigt att vara ledig i ett gråkallt november. *ryser*

Ikväll ska pappa och jag äta middag, ta ett glas vin och mysa, eventuellt blir det en utflykt imorgon. Jag hoppas!

Ha en himlans skön fredag!!!