Monthly Archives: februari 2013

05:03

Standard

Det är tiden när taxi hämtade mig imorse… Tåget till Sveriges södra delar avgick 05:40. Woo-fucking-hoo! Somnade till slut vid halv ett igår så hela fyra timmar hade jag fått när klockan ringde.

Jag ser ut och mår som ett komplett ras idag. Blek och blek. Trött.

Haft två riktigt bra möten!!!! Men det hela försvårades och förvirrades av att den som satt inne med alla svar behagade vara febrig och hemma. Hen hade dock fattat väldigt KONSTIGA beslut utan att meddela oss andra. Gick sådär.

Sen ringde en annan kund. Hade PLÖTSLIGT kommit på en lång lista som måste göras. Att hen egentligen hade lovat ta hand om hälften hade hen bestämt sig för att glömma. För jag kan ju det så mycket bättre. Samtidigt trycker apskaftet på hur VIKTIGT det är att tidplanen hålls.

För att göra det hela lite roligare har jag i några veckor ensamt ansvar för regionen eftersom de andra är bortresta. Listan över saker som måste göras i förrgår växer…

Toleransen är tydligen låg utan sömn. Jag strejkade. Gick ut i solen och promenerade genom söta Malmö centrum i solen. Tröstshoppade en topp.

Nu snart dax för sista mötet innan tåget går hem. Till min säng.

Smekande bussresa…

Standard

Ikväll var en helt ny upplevelse för mig!

Låt mig måla upp bilden; sen kväll, halvtom buss, JVJK på ett säte långt bak. Sen helt plötsligt kommer en mycket stor man och slår sig ner… på sätet bredvid mig!

Som den svensk jag är drar jag mig lite åt sidan och undrar i mitt stilla sinne varför i helskotta han slår sig ner bredvid mig när det finns massor av tomma platser?!?!?! Men sen förstår jag. Benet hamnar väldigt nära mitt. Sen kom handen. Den började med att landa på hans eget lår, så att den per definition snuddade vid mig. Den gled lite lagom nonchalant ner emellan våra ben, sådär så att knogarna lite försiktigt rör utsidan på mitt knä. Och där stannar den. Och sen börjar den röra sig. Knogarna och utsidan på fingrarna som lite försiktigt rätar ut sig så att de kommer åt att känna på vecken som bildas på mina jeans vid knät. Vid det här laget fnissar jag gott för mig själv. Alltså JA det är obehagligt och inte så lite creepy. Men samtidigt, det var så oskyldigt i nån slags desperation! Han ville klämma på en tjej och det närmsta han kom var utsidan på mitt knä med baksidan på fingrarna…

Hade han vänt på handen eller försökt komma åt nåt lite mer privat än utsidan på mitt knä så hade han fått en avhyvling och eventuellt en käftsmäll. Men nu vart det mest löjeväckande. Däremot såg jag till att ringa min kompis innan jag skulle hoppa av bussen så att det var uppenbart att jag inte var ensam om gubben skulle behaga gå av på samma hållplats.

När jag sedermera skulle ut från min sittplats fick jag ”ursäkta” mig så jag kom ut, han flyttade snällt på sig. Jag undrade just om jag skulle få en hand med på vägen men det enda jag fick var en lång, lång blick.

Ja jösses.

 

A baaaad day to die hard

Standard

Jag var på bio igår kväll, och det var riktigt roligt!!

Vi skrattade gott filmen igenom, men det var nog inte på de ställen som filmmakarna tänkte sig…

Stor och stark hjälte åker till Ryssland för att leta efter strulputte till son.

Strulputte är ju egentligen inte så strulputtig som man skulle tro – men för att inte blåsa filmen för den stackare som faktiskt tänker utsätta sig för eländet så tänker jag sluta där.

Men tighta t-shirts, pinsamma oneliners, orealistiska scener (ja OM man hoppar genom ett fönster och landar två våningar längre ner torde det vara rimligt att bryta ett ben eller två, eller åtminstone stuka nåt? Om de inte är Stålmannen in disguise förstås! Så kan det ju vara. Sant.) och allmänt fåneri genomsyrade en och en halv timma av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.

Efteråt kände vi ett akut behov av en drink. Vi tog oss uppför avenyn till en krog jag gått till sen urminnes tider… Som den gamla tant jag är bänkade vi oss i ett hörn och tittade på underhållningen!

Det var parningslekar i form av allt från oskyldiga blickar till bruttan två steg bort som säger till grabbarna aaah määh vill du ligga ikväll älle?? *höll på att sätta vattnet i halsen* Det var drama på HÖG nivå, när alkoholen ersatte både förnuft såväl som ordningssine Nej jag säger ju att jag HAR inte tagit din telefon!!! Och det var väldigt mycket dansglädje. Helt plötsligt hade klockan passerat tre på morgonen och jag höll på att somna där jag satt.

Klockan var fyra innan jag sov. Och idag har jag varit ett sömnigt vrak 😛 Men jag är glad ändå. Trots CD1 som får mig att må som en tjurig gammal kofta.

Nåja. Imorgon är första helt obokade dagen sen 10 januari. Vad ska jag ta mig till med all tid??

Trevlig måndag!!

TralalallaaaaAAAA!!!

Standard

Nej tant röd är inte här än, hon har annonserat sin ankomst i några dar nu men hon retas mest. Hela kroppen, hjärnan och humöret skriker meeeeeennnnssss men det händer inget.

Skit.

Jag känner mig trött, less och tjurig. Jag är väldigt glad att jag är hemma hos kära föräldrarna som kan krama om mig och ge mig mat, vin och sällskap.

It ain’t over til the fat red lady sings

Så sätt igång och vråla nu för fan så jag blir av med det!

Lustigt…

Standard

Först: klockan är sju och jag är på hemväg efter en lite väl lång arbetsdag, kanske.

Men det har för det mesta varit bra! Ett par överraskningar, ingen av dem rolig även om båda _som mest_ faller under kategorin ”shit happens”.

Den jag reagerade mest på är den som oxå förvånade mig mest. Jag hade ett inkommande besök. Det första jag får höra – även om det absolut INTE var fokus för, eller knappt ens av intresse, för mötet – är att han är aktiv kristdemokrat.

Det var som ett slag i magen.

Visst är det konstigt?!?! Religion och politik hade inte på mötet att göra och ändå krullade sig själen på mig hela mötet. Jag var bannemig argsint när jag kom ut. Allt som surrade i min hjärna var förhalning, lagförslag och skitstövel. Som om hela singeldebatten (snigeldebatten? Den kommer ju ingenstans….) vore hans fel. Dessutom tyckte jag inte om honom, han svamlade utan att komma till skott, så det blev lixom inte bättre.

Men jag blev verkligen förvånad. Jag respekterar hans tro lika mycket som Elidas och Cecilias. Men jag kan inte hjälpa det, KD stryker mig mothårs så det skriker…

Nu tror jag iofs att det är jag som svamlar. Det är tur att bussen snart är hemma så jag kan hoppa ner i badet!

Ps. Jag anar att tant röd håller på att värma upp rösten. Skulle eventuellt, kanske, möjligen kunna ha nåt med det hela att göra.