Monthly Archives: maj 2016

Ofrivilligt barnlösas dag

Standard

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag, en dag att skänka en extra tanke åt de som längtar eller som faktiskt fått ge upp sin kamp av en eller annan anledning. 

Det känns både otroligt avlägset och väldigt nyss som jag låg ihopkrupen som en boll på sängen och kved av smärtan i hjärtat. Jag försöker allt som oftast låta bli att tänka tillbaka för tårarna kommer med en gång, jag vill inte känna de där känslorna igen. Men de finns där, det där  såret är kvar. 

Plåstret som sitter på är inte fy skam,  det är en fantastisk make jag inte i mina vildaste drömmar trodde jag skulle få, det är barnet jag började tvivla över att jag skulle få krama och det är fotbollsspelaren på jäsning i magen. Tänk jag fick min familj till slut och den är på alla plan mer än vad jag trodde var möjligt. Så lyckosam jag är! Vilket mirakel livet ändå blev 💚

Ändå ligger jag här och gråter. Hålet finns kvar, locket blev lyft. Jag sörjer med alla som får kämpa med de där känslorna och som längtar med rädsla att aldrig nå målet. 

Den här dagen är er

Soffhäng 

Standard

Klockan närmar sig nio en fredagskväll och det hade varit perfekt med lite soffmys med maken. Men maken sover bredvid skrutten i stora sängen, haha. Det är jobbigt med läggning! 

Själv ligger jag i soffan och halvsover jag oxå. Dagen har varit riktigt bra på jobbet och kvällen var lugn. Vi fortsätter att utforska det glutenfria sortimentet så ikväll blev det pizza från lokala pizzerian. Jättegott! Tyvärr är eftersmaken hemsk – det är något som är riktigt jobbigt med den här graviditeten faktiskt, jag är superkänslig för eftersmaker. Skitknepigt! Jag har bl a riktigt svårt för choklad… Nåja jag är rätt säker på att jag kommer hitta påsen med salmiakgodisar i skåpet. Mmmmmm. 

Morgonen var ganska jobbig, jag kräktes flera gånger varav en på jobbet. Blä och dubbelblä. Men sen dess har det faktiskt varit lugnt på den fronten!! 

Bebis lever rövare i magen igen och jag tror jag ska gå på salmiakjakt. På tv rullar Hunger games nummer nåt eller annat. Småtrevligt. 

Hoppas ni har en skön kväll! 

Det rullar på (varning för magbild) 

Standard

Jag ligger just nu i ‘tora ‘tängen med en snarkande tvååring. Herregud vad trött han varit ikväll! Gick från skrattande överlycklig liten skrott till världens mest förtvivlade. Vi brukar säga att han ”går sönder”när han trillar över den där trötthetskanten. Lilla hjärtat! Rekordsnabb läggning med andra ord ❤ 

Jag mår ganska bra. Mår fortfarande illa och kräks en hel del av och till, men en bra dag kanske det bara är två! 

Foglossningen ger sig allt oftare till känna men tackolov är det inte något som hindrar mig. Eller jo det gör det förstås men jämfört med illamåendet så känns det överkomligt! Jag vaknar ofta på nätterna av att det gör ont och det är ankvarning på mig när jag går. 

Det jag tycker är jobbigt är att det gör så ont i magen. Jag har köpt ett bälte som stagar upp nu och det har hjälpt enormt mycket! Men det är oskönt. Jävligt oskönt. 

Sen är jag sådär trött igen. Jag har börjat med järntabletterna, igen, och hoppas jag inte spyr upp dem, igen. Vi var hos dietisten idag, sonen har fått celiaki, och efteråt åt vi lunch. Sen körde jag min fina man till kontoret, meningen var att jag skulle fortsätta till mitt jobb. Men jag blev så trött! Hemfärden var de mest obehagliga 20 ministrarna på länge, jag satt och kämpade med sömnen hela vägen… Väl hemma slocknade jag i sängen och sov fyra timmar. Hoppsan. 

I magen lever lillskrutt rövare och spelar fotboll med inälvorna ❤ 

​ 

*suckar av välbehag*

Standard

Fram tills att jag behövde springa iväg och kräkas upp middag/kvällsmat så satt jag i soffan med min fina man bredvid – i en halv evighet klappademasserade han min rygg. Hade jag varit katt hade jag lagt mig ner och purrat! Som det var hade jag svårt att hålla mig vaken, haha. Min rygg är ju ganska så obekväm av och till och den där massagen tar bort allt. Åtminstone så länge han håller på… och som den pärla han är står han ut ganska länge ❤ 

Idag har jag häckat på östra och antenatalen. Jag åkte upp för att försöka få klarhet i varför jag har så satans ont i magen. Det tog förstås sin lilla rundliga tid men till slut hade jag gjort CTG, kissat i en kopp och fått prata med läkaren. Doktor vadhennuhette gjorde dessutom ett snabbt ultraljud. Kontentan av besöket är att det inte finns nåt mätbart fel så det är en ”sån där preggogrej” och doktorn säger att jag ska ta en alvedon. Suck. Det är otroligt skönt att veta att pyret mår bra och att det inte har med det att göra men det är frustrerande samtidigt att inte ha en förklaring. 

Nåja. Doktor säger alvedon. BM föreslog att prova ett graviditetsbälte av något slag för att stötta magen. Jag åkte därmed och köpte mig ett men det var bara obekvämt, jag får väl leta runt.

Efter gårdagens totala härdsmälta så mår jag  idag ändå förhållandevis bra. Vi sov bra inatt! Vi hade glömt att bädda lillfis säng så han fick sova hos mig och maken intog gästsängen. På så sätt fick alla sova någorlunda ostört. Tro det eller ej men jag var den som vaknade först imorse…

Jag kommer inte ihåg några drömmar men i det senaste har vi överlevt jordbävning och jag har shoppat kläder. Haha fortfarande inga zombies!

Kram och gonatt 

MVC och dagen JVJK tog slut 

Standard

Igår var jag på MVC för min vanliga besiktning. Jag blev vägd (minus nästan ett halvkilo), mätt (SF27) och stucken; HB 115, BS 5.4, BP 111/74 och återigen +1 i ketoner. Min vanliga BM var hemma med VAB och det kändes på nåt sätt befriande att även vårdpersonal behöver göra sånt 😉 Hon jag fick istället var rar och trevlig och säkert väldigt kompetent – hon hittade bebis hjärtslag på första försöket utan att ens känna efter först! Det var som vanligt urhäftigt att få lyssna på ❤ 

Vi pratade lite om att jag får riktigt ont i magen, framförallt när jag på nåt sätt anstränger mig. Hon var inne på att det har med förstoppningen och tarmarnas läge att göra men jag tror inte det är hela sanningen. Det ligger som ett bälte under magen och är ganska otrevligt. Det känns inte som ligamenten och jag tror inte riktigt på sammandragningar heller. Jag får fundera lite, behöver kanske kontakta dem igen. 

Idag när jag vaknade kände jag mig lugn och harmonisk, men den känslan och orken försvann omgående. Det kändes som att gå i sirap till och från dagmamman och det ömmade lite varstans i kroppen. Jag bestämde mig för att ta bilen in för att slippa ansträngningen av att gå – satt och grät hela vägen till jobbet. Jag bara ville inte. På kontoret fick jag inte så mycket gjort och när kollegorna kom in till mitt rum och jag bara grät så skickade de hem mig… 

Tårarna sprutade hela vägen hem, min fina man fick komma och hämta mig vid bilen. Jag orkade inte gå in själv. 

Nu ligger jag i sängen. Vad jag än gör resten av den här dagen ska den inte innehålla nån större rörelse… Jag har slutat gråta tackolov, det krävdes många långa kramar för det. Jag är leden att min käraste är sjuk men är väldigt glad att han är hemma. Jag behövde honom lite extra just nu.

Mutter putter

Standard

Sen igår kväll är jag på ett urknepigt humör. Jag har verkligen noll tålamod, jag hänger på explosionens rand hela tiden. 

Jag känner mig med andra ord som världens sämsta mamma eftersom mitt toleranssnöre för sonen varit fasligt kort – vilket han troligen känner av, för han har uppfört sig som en liten apa… Rivit, vält, gjort sönder, petat, ignorerat osv i en lite större utsträckning än vanligt. 

Jag blir tokig!

Och lite ledsen. För det är inte speciellt kul att gå runt och känna sig fräsig åt världen.

Jag har hittills inte känt av nåt ”gravidhumör” men det här är som värsta sortens pms och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Min man har jag ju varnat men min tvååring förstår ju inte sånt. Nån med nåt tips?

PS. Idag fick jag för ”lugnt jobb”. Jösses en sån hög… Tjohoo!