Monthly Archives: juli 2014

Som värsta sortens PMS.

Standard

Ja denna värme. Jag avskyr den med livlig och förbannad inlevelse. 31 grader klockan nio på kvällen är mer än vad jag förmår hantera med vettet i behåll…

Det är som PMS gånger hundra – minsta motgång och hela kroppen reagerar med ilska. Jag får igen och igen stanna till och ta ett djupt andetag för att lugna ner mig innan jag sparkar på vagnen eller skäller ut min sambo/mamma/blomma.

Blä, dubbelblä och tribbelblä. Kan slänga in ett par usch när jag ändå håller på!!

Med tanke på skitsommaren jag hade förra året *läs låg på toagolvet och spydde* så borde jag (väl?) vara tacksam för en riktig sommar. Men faktum är att jag känner mig lika instängd. Jag fixar knappt att gå utanför dörren. Lilla sambagrodan dansar inte ikväll, nej han sparkar, viftar och gråter. Det är varmt varmt varmt. Stackars liten.

För att göra det bättre har måsjävlarna familjeträff med storgräl igen. De behöver en bra terapeut eller nån annan stans att bo. De försöker driva mig till vansinne med sitt tjafs och ändlösa diskussioner. Jag har sååå bra motståndskraft mot oljudet. Verkligen.

Gnällig? Vem? Jag?

Annonser

Här var’e sommar! *varmtvarmtvarmt*

Standard

Ja kära nån. Sommar med besked! Tanken är kanske att man ska hoppa, studsa och njuta av värmen – men som den sanna svenska jag är så gnäller jag över kylan när det är vinter och värmen i sommartid… För jag dör. Jag smälter. Jag försmäktar.

Vår lilla sambagroda är inte så förtjust heller. Jag är rädd att min mjölk påverkas eftersom jag har svårt att få i mig tillräckligt med vatten. Heja flaskan!! Och lite banan, det är få saker som lyfter humöret som banan ❤

Imorgon är planen att vi ska bära grejer. Fyra trappor utan hiss. Jag fasar. SMHI varnar ju till och med för värmen imorgon *torkar svetten ur pannan*. Men det kommer vara en gudagåva!! Efter ska här kollas på dålig film och ätas god mat 🙂

Men först ska det sovas. Hoppas jag. Är trots allt något lite varmt här…

TF WAS HERE!! och lite till

Standard

TF as in tandfén 😉 vi har tänder på G! Det är en liten en som försiktigt smyger upp och en annan som fortfarande gömmer sig under tandköttet. Vår tåliga lilla kille har klarat det utan större klagomål. Det har dreglatts något mer än vanligt men inte supermycket. Nätterna är något något något störda men det är nog lika mycket värmen. Plus att jag tror han tröttnat på vaggan, han är redo för något större! Ikväll vid läggningen tjostade och sparkade han – men så fort jag la upp honom i sängen somnade han. På två röda. Jag behövde inte ens erbjuda ett bröst…

Men i alla fall. Tänder. Shit, vilken milstolpe!

Vi började med smakportioner för nån månad sedan, det har varit banan (stående ovationer!!) och barnmatsburkar med puréer. Hittills har allt vi stoppat i honom slunkit ner under utrop av glädje och extas. Helst ska det smetas runt hela ansiktet i processen.

Men man kan ju inte leva på efterrätter… igår testade vi riktig matmat-burk. Det kom ut igen. Man ska ju inte skratta, men gudars vad det såg roligt ut! Där fick jag så jag teg om att ”han äter allt vi ger honom”.

Och den där åsen i pannan. Ja. Det är med all sannolikhet en förtidig sammanväxning av en söm i pannan. Kraniosyntos, nej kranio….äsch. Mellan det att jag googlade rätt stavning och skulle skriva det här så tappade jag – men länken förklarar. Som jag förstår det så är allvarliga fall allvarliga för barnet. Det är skrämmande läsning och jag grät ett antal tårar när jag först hittade infon. Lindriga fall är väl mest kosmetiska.

Sjukgymnasten som vi går till apropå att han var lite sned i nacken och platt i bakhuvudet säger att kraniotjohopp är en rätt så enkel operation (”beror förstås vad man jämför med”) och vi har väldigt duktiga specialister. MEN det är ytterst få fall som faktiskt kräver en operation. Hon var inte speciellt orolig alls faktiskt och hon har ändå sett ett stort antal skallar.

Vi fick en tid hos läkaren på BVC och hen har gett oss en remiss till barnläkare. Jag hade hellre sett en remiss till kraniofasciologen direkt men hen hänvisade stenhårt ill barnspecialisten. Hade jag vetat det hade jag ringt barnläkaren direkt och sparat tid… Meeen med det sagt, vi blev tagna på allvar – vår oro blev tagen på allvar – och vi är i rullning. Det är i alla fall skönt.

Nojjar

Standard

Jag såg igår att vår sambagroda har en ”ridge” som löper från näsan upp på hjässan. Ungefär som de teutoniska plattorna som möts och knör upp en ”bergsrygg”? Den är slät och jämn hela vägen.

Jag är inte orolig egentligen, men samtidigt skräckslagen.

Imorgon ska vi till BVC och kolla upp.

Edit: ja jag ser själv att det är lite… tja… kryptiskt men jag vete tusan hur det ska beskrivas.

Back to reality!

Standard

Nu börjar hösten officiellt för oss. Ja, alltså, min fina man börjar jobba igen. Vår superduperyttepyttekortamini semester är över.

Men han är så glad! Han har verkligen avskytt sitt gamla jobb, det bröt ner honom bit för bit. Det han går till nu är så otroligt positivt! Vi fick höra långt innan hur efterlängtad han var – nytt kontor förbereddes och kontakt togs för ett par veckor sen angående vem som skulle guida honom runt imorse. Jag har stora förhoppningar att jag ska få tillbaka min glada man igen!!!

Lillfis och jag är just nu på solig vandring. Jag har honom i sele så det blir ingen lång historia, men jag lullar så sakteliga framåt medans han snarkar så gott.

20140714-154731-56851944.jpg
Vi har haft besök av en kär vän som jag inte träffat sen innan lillfis flyttade in i magen. Jag fick tårar i ögonen när hon satt med min son i knät – och dessutom berättade sin egen kärlekshistoria. Tänk så livet kan överraska ibland!

Snart är det dax att väcka bilen för att hämta fina mannen i stan. Ikväll står bubbel och lax på menyn med lite chokladkaka till efterrätt. Ska det firas så ska det!

Edit. Från det att jag kom in tog det hela fem minuter innan mörka tunga moln började byggas upp. Än har det inte blivit nåt riktigt regn av det men snart får jag tända en lampa för att kunna fortsätta läsa…