Monthly Archives: maj 2017

Så himla trött, men glad ändå. 

Standard

Jag kan se parallellen med inte äta ordentligt och vara trött – Premalexen gör att jag inte är så sugen på att äta – men jag tror oxå tant röd är på ingång. Hela kroppen känns som tung sirap. (Men jag känner det inte på humöret så medicinen måste ju funka! Däremot känner jag en minskad sexlust oxå och det är inte så kul.)

I helgen var det ofrivilligt barnlösas dag. Jag firade den med en nybliven trettioåring, vad bättre än en födelsedag? Det kändes så rätt att uppmärksamma att någons längtan tog slut iom en fantastisk varelses födelse på just denna dag. Jag åkte utan man och barn eftersom fis vart bjuden på sitt livs första kalas. Det kändes enormt stort! Min lilla kille! 

Tyvärr vaknade jag med baksmälla i form av en förkylning men vad ska man göra? Snörvlar lite, snyter massor och tycker synd om mig själv. Det var det alla gånger värt! 

Just nu åker jag iaf buss. Strumpan ska döpas på lördag så jag har varit i stan och fixat fransarna. Hemma hänger bästa mormor med lilltjejen medans stora verkar ha rymt till grabbarna igen. Han har tydligen flyttat hemifrån vid tre års ålder, haha. 

Annonser

Föräldrahäng

Standard

I vårt underbara familjevänliga lilla förort har vi upptäckt en riktig Bullerbykänsla i närmsta längan. Grannungarna springer numera in och ut här hemma, fis jagar efter och springer in hos dem. Nästan varje morgon säger han jag vill leka med pojkarna. Det är otroligt mysigt! 

De är framförallt tre bröder som lockar. Den största är sju och väldigt redig av sig, mellisen är fem och minsta fyller snart tre. De har tagist fis under sina vingar, leker, fnissar och håller bland annat på att lära  min lilla kille att dela med sig. Äntligen, haha. Jag frågade deras pappa sist om vi gör något fel ”den är MIN” lockar ju inte direkt andra barn till lek. Kloka pappan sa att han snart kommer upptäcka att det inte är så roligt att leka med sina saker helt själv. Och visst börjar han lära sig. Wow. 

Efter middagen idag frågade jag maken om vi skulle bjuda in oss på fika hos grannen. Vi har ju glutenfri Almondy tårta i frysen? Sagt och gjort frågade jag om de ville dejta oss ikväll. 

De har en fantastisk uteplats. De har ungar överallt (inte bara deras och vår utan även andra) som lekte med vatten, sparkade boll och emellanåt kom in för lite påfyllning. Fis var överlycklig och vi hade rent ut skittrevligt! 

Hemkomst blev motvilligt halv åtta. Strumpan brukar somna sju så vi behövde verkligen sänka henne. 

Fis är uppe i varv och har svårt att somna. Strumpan verkar ha missat sovtåget. Skräp oxå. Men kvällen har varit så himla bra så det var det värt. 

De gamla otillräcklighetskänslorna

Standard

Jag har sjukt mycket kläder som måste bort nu. Preggo- och amningskläderna samt ett batteri med urvuxna barnkläder. 

Att mecka med fota/sälja är bland det tråkigaste jag vet men jag tänkte ändå göra ett försök. Bland 50-60 utlagda plagg har jag fått sålt tre. Ja, tre. Jag la ut en kommentar om det i min mammagrupp på fejjan inklusive en inbjudan att komma och gräva om någon vill. Det var några som visade intresse varav en mycket konkret sa ”torsdag”. Vad mig anbelangade kom vi alltså överens om torsdag efter lunch och att hon skulle ta med sin stora så kunde kidsen hänga medans vi drack kaffe. I tråden hörde några andra oxå av sig. 

Jag skrev igår och undrade vilka som skulle komma och när på dagen – vi har städat som tokar och fixat fika. Inget svar. Idag kom heller ingen. Vi har för säkerhets skull väntat hemma hela dagen på, ja, inget tydligen. 

Det är fullt möjligt att det bara var i min tankevärld som något var överenskommet. I såna fall kan jag knappast lasta dem för det, MEN jag ställde en direkt fråga till dem med taggar och fick ändå inget svar. 

Så just nu känner jag mig ganska liten faktiskt. 

Vardagsterrorism

Standard

Jag har aldrig varit speciellt rädd av mig (så länge man räknar bort zombiefilmer, mörker och småkryp) men sen jag fick barn är jag harigare. Jag sneglar ut i mörkret utanför lägenheten med en helt annan skepticism än förut och jag avskyr att somna utan min man. 

Sånt som jag tänker på är, förutom min familjs väl och ve naturligtvis!, hur det politiska läget kommer utveckla sig. Blir det världskrig? Kommer det orangea monstret i väst reta upp Kina eller Korea tillräckligt för en smäll? Kommer SD sitta med majoritet i regeringen efter nästa val? Kommer jorden leva och må bra när mina förhoppningsvisa barnbarn ska bebo den? Kommer nån galen sjukdom bryta ut så alla dör? 

Men jag har aldrig egentligen funderat på terrorism. Det har varit en verklighet för så många i väldigt många år, men här har det inte varit. Nu är det utanför knuten plötsligt. Lastbilen i Stockholm, bombmannen i Manchester igår och misstänkt bomb på Landvetter härom dagen. 

Jag vägrar vara rädd i min vardag. Men hur gör man det? Det är klart att t ex Liseberg en högsommardag lockar inte riktigt lika mycket just nu… Hur tänker ni? 

Humor i en småbarnsmammas liv 

Standard

Lustjakt som jag nämnde i tidigare inlägg säljer ju leksaker som ska göra det intima livet lite roligare. När kvällen var avslutad och visningsväskan packad så drog demonstratrisen fram en lottoring. Jag köpte fem lotter och lyckades vinna en orange vibrerande grej. Den hittade fis imorse och ville absolut att jag skulle packa upp, för den såg ju spännande ut. Och en plastig sak i bjärt färg måste ju bara vara en treårings leksak. 

Fniss. 

Det påminner mig om den här bilden

Besvikelse 

Standard

Den här mamman kommer inte ut så ofta men ikväll var det dags för efterlängtad och sen länge planerad mammakväll med mat, vin och en massa fniss – lustjakt.se presenterade sina produkter. Bäddat för energipåfyllning!! Finklänning på, bara för att, och lite klackar. 

– – – 

Dagen började dock med en treochetthalvtåring på sitt allra mest treåriga humör. Från första minut var det en kamp att hålla alla sysselsatta och på någorlunda gott humör. Det blev ändå bra till slut, riktigt bra! Med häng hos grannen och hennes härliga kids. Men vägen dit. Herrejävlar. 

Sen vart det rallypåklädning och åka in till stan för skiftbyte; maken fick barn och bil och jag tog vagnen till min destination. 

Väl hemma drabbades maken av treåringen. Jag lär väl få höra imorgon men vad jag förstår var fis på sitt allra värsta humör. Egentligen helt väntat efter en lång dag med massor av lek med nya vänner i alldeles för varmt väder. Men inte mindre jobbigt för det. Jag hade sett till att det fanns Risgröt i kylen, det brukar vara bra nödmat för akuthungrig kille. Jag hade oxå föreslagit att ge ungen en flaska ersättning direkt vid hemkomst. 

Maken ringde mig och var arg. 

Det var minsann ostädat på toa. Fis hade uppfört sig jätteilla och vi borde ha planerat maten bättre!! Va? Men alltså. Toan må ha varit ostädad men idag har jag mest försökt överleva och inte tänkt på toalettstolen. Mat HADE jag planerat men att det inte dög för den lille kan ju inte jag veta på förhand?  Det dåliga humöret och underförstådda anklagelserna gjorde att luften gick ur mig. 

Nog för att vi ofta har jobbiga stunder med fis men just vid utgång brukar vi försöka vara noggranna med att inte sprida det negativa till den som är iväg. 

Visst var kvällen rolig och maten heeeeelt fantastisk. Men det var nåt som var förstört och jag lyckades inte helt ta mig ur det. Jag kände mig lite lurad på min efterlängtade kväll. 

Tjejerna avslutar just nu kvällen med en drink på stan, men jag orkade inte följa med. Jag vill bara sova.

Premalex 1 – JVJK 0

Standard

Min PMS är inte speciellt kul och har aldrig varit. Jag sa till min man när vi började dejta att jag ju ÄR väldigt påverkad av alla hormonövergångar men normalt sett upptäcker jag det rätt fort så det brukar inte bli några större explosioner. Men det är viktigt att han säger till mig om jag beter mig konstigt. 

Efter den här graviditeten har min PMS varit vidrig. Trötthet och en nedstämdhet har förstärkt alla de där negativa dalarna till den milda grad att jag ibland undrar om jag är galen. Svängningarna går fort och hårt. Min man tycker jag är nyckfull och lite svår att leva med, mitt humör kan ändras så fort. Lillfis är väl den som fått ta hårdaste smällen eftersom hans dåliga uppförande ofta triggas av min bristande ork och sen har vi cirkus.

Jag gick ju hos psykolog i våras men hon menade på att mitt mående troligen var mest somatiskt. Hon menade på att jag först behövde en gynekolog och skulle därefter återkomma till henne vid behov. 

Nåja det tog 1,5 månad att få en tid men så var jag där. Läkaren skrev ut Premalex med instruktion att ta från ägglossning till mens. Hela besöket tog nog fem minuter. 

Jag upptäckte sen att jag inte fått med mig hur exakt ”från ÄL” är. Typ ÄL? Precis ÄL? I instruktionen står från beräknad ägglossning och jag beräknar att jag har ägglossning nu. Typ. Äggviteflytningar, ont i äggstockarna och livmodern som sjutton. Plus att det stämmer med kalendern. Så i samråd med maken tog jag första tabletten igår. 

Jag brukar alltid läsa fass när jag får en ny medicin. Eller nästan alltid får jag väl säga… den här gången vart det nämligen Google. I jakten på något mer exakt än ”typ ÄL” hittade jag nämligen flera inlägg om Premalex som menade att illamående är en vanlig biverkning. Jag har nog av illamående och lyssnade därför på tipsen att ”ta den på kvällen”. Vad jag missade var att läsa fass. En annan vanlig biverkning är sömnproblem. 

Jag var klarvaken till 0230ish inatt. Vid 04 började strumpan härja runt och 0452 bestämde hon att det var morgon. Jag hivade in henne till maken med förhoppningen att få sova lite till men mellan min kurrande mage och lillfis fötter i ryggslutet så gav jag upp. Halv sex kom sonen och sen var det åka av.

Jag sa till maken att jag klarar inte en till sån här natt. Jag kan inte ta tabletten igen! Men vi kom fram till att prova igen. Men den här gången tog jag den mitt på dagen istället. Illamående är du ju ändå varje ägglossning så hur mycket värre kan det bli? 

Nu är det vänta och se. Önska mig lycka till! En sömndepraverad småbarnsmorsa funkar väldigt dåligt på under två timmars nattsömn. 

PS. Tackolov har jag fått in nästan två timmars sömn under dagen och ytterligare 1,5 timma här på kvällen. Annars hade jag nog gått av på mitten…