Category Archives: musik

Fantastisk helg!!

Standard

Efter alldeles för få timmars sömn skuttade jag upp på lördag morgon vid fem för att tåga upp mot Stockholm och det efterlängtade bröllopet 😀

Via knöligt tåg, trånga bussar och sura busschaufförer kom två vuxna och en barnvagn så småningom fram till målet. Då var klockan runt 13 och jag var helt tom i hjärnan…

Festen började vid fyra. En välsignelse full med värme, glädje och skratt. En gåva att få vara med och dela denna dag!! Maten var självklart fantastisk och serverades med intressanta diskussioner och ännu mera skratt. En vacker och supercharmig man fick hjärtat att banka lite extra – men hans pojkvän var precis lika ljuvlig. Och dessutom skittrevlig. Så bortkastat!! #avundsjukaisabitch

De galna skottarna som studsade runt som duracellkaniner och bara skrattade nonstop flörtade järnet och försökte… tja… med deras accent kunde de läsa telefonboken för mig och jag skulle dregla – men det är inte alltid jag förstår. Iiiiinga problem, var svaret, jag förstår inte svenska heller, but we don’t need words. Jag bara väntade på att han skulle följa upp med ”the language of löööööööv”…

Framåt kvällen började jag få ont i magen och medhavd bebis började bli trött. Eftersom alla ändå trodde att bebis var gemensam egendom för mig och bebis mamma så kändes det naturligt att ta bebis som ursäkt att dra sig tillbaka. Jag hade såååå roligt! Men lite trött till slut 😛

Några Facebookkontakter utbyttes, brudparet kramades, maten åts, danser dansades… Sov som en gris.

Hemresan var lika lång och åbäkig som ditresan. Ett par timmar på Stockholm C gjorde att vi hann få till lite fika med gamla kompisar. Så bra det blev!!

Inne på centralen hamnade några grabbar i slagsmål. När de låg och rullade runt vilt på golvet insåg vi att det nog snarare var vi bönner från landet som inte kände igen storstans parningslekar…

Hemma sent igår. Trött, tröttare, tröttast. Så till den milda grad att jag lyckades snooza i två timmar imorse utan att vakna till alls, jag tror inte ens jag registrerade att det ringde. När ögonen till slut flög upp vid tio så blev det till att flyga… Fikade ikeafrukost med mysiga kusin vitamin. Sen åkte jag hem med all intention att göra nåt vettigt av livet.

Somnade runt två och vaknade igen halv åtta. Mycket vettigt.

Undrar hur mycket sömn jag får inatt?

En sån fin helg ❤

Färgglad kärlek

Standard

Sist jag fick vara med och uppleva en regnbågarnas och kärlekarnas dag var för – konstigt nog 😉 – precis ett år sen. Då sken solen på ett obamhärtigt sätt. Jag hade på mig min fina klänning och svettades inte så fint… Men partyt, draget, var precis detsamma!!

Den här gången hade jag oxå planerat en fin klänning men huuuuuanamig vad kylslaget det var när jag gick hemifrån. Näh det blev jeans och jacka. Inte så ”fint”. Framförallt inte när man träder in i glamourens och de brighta färgernas land. Det är underbart att se när göteborg invaderas av de som normalt sett bor där – men som kanske gör det lite mer i det tysta. Eller så är det så att man, jag, inte ser dem? 

Regnbågspromenaden började ner i stan och vandrade upp till Liseberg där jag mötte upp med kära vännen. Det var helt otroligt mycket folk! Glada färger högt och lågt, flaggor i klassisk regnbåge såväl som flaggor med lite varianter. För det visste ni väl? Att även regnbågarna har olika färg? Haha jag hade aldrig haft en aning 😀 Jag undrar vilken färg vi skulle ha om vi gick med i tåget. För det borde vi väl? Vi borde väl någonstans falla in under Q. Queer. Jag tror jag frågar mina vänner varje gång jag hör ordet – vad menas egentligen med queer? Vad finns kvar när homo-bi-trans är avklarade? Det måste väl vara de som helt enkelt är udda. Lite konstiga. Och det borde väl vara jag? Jag som inte gör som alla andra? Eller?

Nå i alla fall. Upp på scen kom de. Och det var fantastiskt!!

Här fanns utrymme för allt. Inklusive de som kanske inte hör så bra. Det är en häftig upplevelse att se någon teckentolka musik, det är kroppspråk, rörelseintensiteten, ansiktsuttrycken… Den här väldigt söta tjejen fick nöjet att teckentolka Dead by April. Stackaren måste ha varit helt sluuuut efter 😀 hon fick allt kämpa för att få fram den där aggressiviteten!

Den här väldigt söta grabben fick i sin tur tolka en sensuellt långsam disco (finns den kombinationen verkligen?) av Donna Summers.  Det såg faktiskt väldigt roligt ut!

Alltså… Förlåt den usla kvalitén – jäkla sol… 😀 Men det här är alltså Youngblood. OjojojOJ vad småflickorna tyckte om de här boyzen. Jag fascinerades mest av att det över huvud taget existerar den här typen av grupp fortfarande! Men de är ju sockersöta. Töserna skrek sig hesa, nästan som bebisar gör ni vet. Skrik-andas-skrik-andas-skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik. *fnissar* Lika mycket om inte mer lät det förstås när Anton Hysén äntrade scenen. Den bilden blev så p*ssusel att jag inte bryr mig om att ladda upp den förstås 😀

Kvaliteten blir ju inte direkt bättre nu, haha, men även det här tatuerade gängen gjorde tjejerna tossiga. Dead by april. Skulle jag gärna möta i en mörk gränd nån gång… 😀 Mamma kan ta hand om ifall de blir rädda!!

 

Le Grande Finale var Lili & Sussi som återupplevde sina fem minuter i solskenet med bland annat What’s the color of love. Inte så oväntat, vah? Haha halva gängen där har ju aldrig hört talas om dem och tittade lite udda på oss gamlingar när vi dansade loss till Oh Mama… Roligast med detta var nog faktiskt att alla förväntades vifta så fint med flaggorna – och DbA tyckte mest det var jobbigt och pinigt. Droppen var dock när ena syrran – men gud, hur stavas det? Päivirinta? Äsch. Var nog Sussi 😀 gick runt och viftade med micken på scen för att få lite allsång. Då vände de tatuerade coolingarna och sprang *skrattar mig av stolen*

Nästa år hoppas jag att jag kan gå med regnbågsfamiljerna. Jag och min räka? en familj som inte är som alla andra?! 

alltså… jag bara måste.

Nostalgi…

Standard

Låt mig tänka…

Grease
Dirty Dancing
Stand by me
Top Gun
Forrest Gump
Dieselreklamerna

…och så förstås mamma.

Jag har blivit matad med 60-talsmusiken ända sedan innan jag var gammal nog att veta vad jag lyssnat på 🙂 Så att få gå på coverspelning ikväll med mamma var väldigt roligt!! Tanken var att de skulle köra 50, 60 och 70-tal. Men det var nog snarare 70- och 80-tal. Men jag ska inte vara grinig. För det var skitkul!

Spelningen gick av stapeln på ett lokalt kulturhus och bandet hade tänkt sig att publiken skulle dansa och rocka kvällen lång. Men de som kom och faktiskt var med på 50-, 60- och 70-talet kom ju med kassa ryggar, fotriktiga skor, lite framåtböjda och med kryckor/käppar. Det blev inte så mycket dans… 😉 Till bandets förtvivlan släpade 3/4 av publiken fram stolarna och satte sig i ring runt scenen. Jag fick underbara associationer till pensionärsföreningens konserter på äldreboenden. (Sen höll jag på att gråta för att det var synd om bandet. Vaddå hormondax?)

Om halva gruppen satt i ring, satt resten på rad längs väggen. Har ni sett Grease och panelhönorna?? Gud, jag höll på att skratta på mig 😀

Naturligtvis var inte alla skröpliga. Flera vågade sig fram emellanåt och rockade i ental såväl som i flertal loss på det lilla dansgolv som fanns. Högstadiedisco anno 40-talister? Lövely! En av pantertanterna är nästpå 60 bast och svängde sina lurviga i rena porrklackar i supertajta byxor, urringad tajtare än tajtas topp och vältuperat långt blonderat hår. Fan, jag vill oxå vara cool när jag blir hundra!

Men jag väljer nog en annan outfit 😀

Det var så skönt att få tänka på nåt annat än lägenhet en stund. Bara komma ut och mysa med mamma!! Men nu är det väl dax att sova, för imorgon blir det städa av… Yippe.

Godnatt!

Somliga straffar Gud med detsamma…

Standard

Jag har suttit hela kvällen med öppen dörr för att kunna njuta av kvällsluften, men med insikten att jag egentligen borde dra igen den, för; mörkt och kallt ute + varmt och ljust inne = sexbenta och/eller bevingade besökare. Meeeen jag kom mig inte för att göra något åt det.


Så här satt jag i godan ro och lyssnade på en fantastisk Glee-version av Tina Turners Rivers Deep Mountains High och hjärtat hoppar ur kroppen!!


För på min datorskärm sitter plötsligt en två centimeter lång grön sexbent sak med vingar och kontemplerar livet. Jag tyckte det såg ut som en gräshoppa, men har jag såna här? (Som jag sagt till FC ett antal gånger så är jag ju stabo in i själen, inte farao vet jag vad insekter heter…)


Snabbt som f*n tre händelser;

  1. öppna upp balkongdörren ordentliget
  2. slänga igen sovrumsdörren för jag tänker INTE sova här om jag inte får ut eländet
  3. och hämta en plastkopp och ett vykort för att kunna fånga in och släppa ut.



Halleluja. Mission Accomplished. Bugg utslängd och dörrar låsta.


Hjärtat bankar fortfarande. Bläääääääääääääääääääääääääääääääääää!!!


Tröstar mig med Glee, igen



PMS och ensamma hjärtan, nej jag menar herdar!

Standard

Plötsligt ikväll kände jag mig lite nedslagen. Undrar om jag någonsin får bli mor. Om jag någonsin får någon att krypa upp i famnen hos. PMS och lite avundsjuka så här på kvällningen när mamma och syrran kommer hem brunbrända från utlandet. Samtidigt åkte en god vän till ett annat utland. Och när vi ändå håller på kan vi skicka iväg pappa nu till veckan. Och jag. Ja, jag har ju åkt danmarksbåt några gånger. Det är väl att likställa med en vecka eller två bland svajande palmer och paraplydrinkar???

Som tröst plockade jag fram en av de vackraste melodier jag vet – Lonley Sheperd/Einsamer Hirte av rumänske pan-flöjtisten Gheorge Zamfir. En tår växer fram i hjärtat, men den är av lugn och tröst. Jag hittade den här i mina föräldrars skivsamling när jag var barn, och spelade den ofta. Framförallt om jag var ledsen…

Den har alltid kunnat lyfta själen ett snäpp eller två.

Livräddare…

Standard

Jag skulle ut och promenera med en kompis idag, och inser att jag inte fått med mig en av livets väsentligheter hem till lånekatterna. Promenaden fick genomlidas ändå – och det gick riktigt bra! Ända till slutet när jag höll på att lida en långsam död… Men jag återkommer till detta!

Vi möttes vid utkanten av vackra Slottskogen och knatade upp till vattentornet i Guldheden. En av de billigaste fikaplejsen i Göteborg, med en absolut oslagbar utsikt!! Solen strålade, så vi satte oss på utsidan och bara njöt. Höll nästan på att somna där en liten stund… Med jämna mellanrum trillar det in en hög människor som troligen är avsläppta från någon form av turistbuss. De fikar, ooo-ar och aaa-ar och försvinner igen.  
När vi var färdigfikade så knatade vi vidare in emot stan. Mitt slutmål var Lindex och, vad det visar sig, mina livräddare… You see – jag har ben. Lår, ni vet. Och det gör att jag behöver någon form av avskiljare för att inte behöva lida alla helvetets kval och till slut kvida av smärta vid en varmdagspromenad i kjol. Jag inbillar mig att jag inte är ensam om att ha det så här, men trots att problemet är relativt lättlöst (och då menar jag inte att hala fram en osthyvel) så är det omöjligt att hitta vad jag behöver!! Tills idag… Heja Lindex!!  Halleluja… ni ska veta att jag letat efter såna här i flera år! Men det finns ju sjutton aldrig. Hon sa att de här kom in nu i sommar, och hade gått som smör i solsken. Men de har inte planerat att ta in mer ”för våra kunder frågar inte efter det”. Nähä. Det är förstås därför de säljer slut? 
Men men. Jag är nöjd. Köpte ett par extra, för säkerhets skull. Och ett mönstrat par. För att det är kul att variera. Det är nästan så att jag rodnar när jag öser ut pengar på det här sättet!! *fnissar*
Jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag vill göra med ett- kontra tre-packsförsök. Varför ska det vara så svårt? Varje gång jag tänker på det får jag huvudvärk, som aldrig slutar i något konstruktivt. 
Så jag ger upp den tanken även för ikväll.
Istället såg jag något på tv som fick mig att trilla ur stolen. Vad håller Kåmark på med? Behöver han oxå en livräddare? (En ekonomisk sådan?) För nu måste han väl ändå vara desperat…