Category Archives: glad

Bullbak!

Standard

Idag var det dax för bakning inför julen 🙂 Det känns som om det är liiiite för tidigt för lussekatter, men adventarna kommer ju snart – och redan nu är varje helg i december uppbokat… Så jag hämtade mormor imorse så att vi kunde invadera föräldrarnas kök för mysbak och lite god middag! 

I rasande takt avverkades nötrutorna – oooooohmygod vad de var enkla! Usch, det ville jag egentligen inte veta. Låt mig se om jag kommer ihåg… äsch det gör jag inte. Men ägg och socker skulle vispas och nötter finhackas. Nåt mer skulle till – smält smör? Sen blandar man allt och kör i ugnen. Färdigt! Och ät tills du kräks. Typ. Och därefter fruktkakan. Den tog lite längre tid, men mellan mormor, mamma och mig så gick det ändå förhållandevis smidigt. Konjaksmarinerade fruktbitar av diverse slag blandades med mjöl och annat kak-görande innehåll och kördes in i ugnen. Medans den bakade gick jag loss på lussekattsreceptet. 

Jag har glömt hur roligt det faktiskt ÄR att baka! Och hur lätt det var… Vi hade hittat ett recept på nätet på lussebullar med kesella – och det var så enkelt och så gott! Jag bara njöt av dofterna – och framförallt den fantastiska färgen!! Och herreminje vilken massa bullar det blev. Skulle bli 30 men vi landade på 47. Skulle tro att receptägaren gjorde lite större bullar *fnissar* Har lussekatter högt och lågt nu! Men de blev så fina, jag måste få skryta lite! Har ätit några stycken oxå. Ajajaj det gör änna ont i magen nu!

Om någon skulle vilja göra lussereceptet rekommenderas att öka saffransmängden och att ta lite extra socker. 

Sen har jag insett en annan sak… Jag trodde någonstans att allt skulle bli bra – eller åtminstone automatiskt väldigt mycket bättre – så snart jag började jobba. Att det där underliggande ledsna skulle gå upp i rök alldeles av sig självt. Men jag insåg idag att det där stämde inte så väldans bra. Satt i bilen och grät på väg upp till mormor… Det gick visserligen över igen men den där av-sig-självt-ledsna stunden påminde mig om något som jag nog behöver komma ihåg. Är man trasig funkar inte plåster. Det krävs lite mer hjälp, och tid, än så. 

 

Annonser

TGIF och lite till

Standard

Om jag skulle försöka mig på att summera veckan?

  • Jättebra!
  • Lite ostimulerande eftersom jag är i det där mellanläget innan allt kommer igång… så jag har av och till rullat tummarna rätt så friskt tyvärr
  • Kul att träffa alla! Vi har haft så roligt och skrattat massor
  • Jobbigt vakna på mornarna…

Elementgubbarna fick jag så småningom tag i idag, och det visar sig att de hade missat mig. Det var planeringsansvarige som klantat sig. Han hade skrivit min lägenhet som klar… jävla nöt. Han ersätter mig knappast för förlorad tid, men han försökte faktiskt lösa situationen!! Han erbjöd sig att komma imorgon lördag *in shock* Jag umgås dock hellre med mormor enligt plan än att vänta in gubbar, så vi bokade tisdag istället.

Jag är så trött, så trött. Dels är jag trött i grunden nu, dels har jag haft en sjysst omställning. Så igår gick jag och la mig en stund efter nio. Idag blir det nog nåt liknande 😛 Mornarna har gått i ett töcken med kaffe och macka på bussen och sminkväskan nödtorftigt nedstoppad i väskan. Ni vet jag och mornar… Men det finns ändock undantag: imorse mellan 07 och 10 skulle Nordstan ha lite fångajullönenöppet, med lite extra rabatt inne hos en av de stora varuhusen. Så jag var på plats klockan sju!! Jag drog räcervarvet runt och kom därifrån med julklappar till föräldrarna och tre trollungar, till mig själv och till mitt hem 😀 Var på kontoret strax efter åtta. Effektiva jag!!

Kanske ytterligare en anledning till att jag är trött som fan idag…?

Ikväll har jag druckit lite bubbel och ätit pasta med kyckling i ädelostsås med glass till efterrätt. Gott gotteli gott gott! Jag VAR nöjd och glad. Sen blev det lite sådär. Jag antar att det är just pga tröttheten. Jag antar oxå att det är som sist, efter första dan på jobbetsominteblev. Glad och lättad = andra känslor som smiter ut. Jag känner mig både ledsen och lite sur. Usch. Det här som var en sån bra dag. Det är i sånt här som jag märker att saker och ting ändå inte är som de borde även om det automatiskt kändes bättre så snart jobbet började.  

Snart börjar det för övrigt komma fler längtansbebisar. Jag är SÅ GLAD att de äntligen kommer, samtidigt markerar de hur tiden gått för mig. Det är lite kluvet. Jag läser inte era bloggar så mycket nu, men jag väntar med spänning på sms:en att Maja och Sebastian anlänt.

Krama om er och ha en strålande fin fredagskväll! För tack till allt som är gott – det ÄR fredag, det ÄR helg och det ÄR en dag som skiljer sig från gårdagen och morgondagen. Så skönt att ha ett jobb igen ❤

Endast JVJK är vaken…

Standard

Idag var en bra dag, med massor av prat, skratt och mat. Och nu är jag så trött så trött… Klockan ligger på fel sida om halv två på natten och jag är äntligen nedkrupen i sängen efter en riktigt bra dag!

I förmiddags fika med mina fina, den här gången hade vi ett par extra tillskott i gänget. Roligt!! Som vanligt skrattades det en hel massa.

Lagom tills det började dra ihop sig till hemgång var jag så trött att jag knappt kunde hålla mig vaken på vagnen till föräldrarna. Skulle hämta budbilen – ska ju buda en hög med skräp till tippen imorgon 😛

Eftersom jag skulle få finfrämmat tog jag mig sen för att plocka/damma/skura här hemma. F*n vet när jag gjorde det sist… Vid det laget jag landade i soffan var jag inte direkt piggare, men väldigt nöjd!!

Fina vännen och jag gjorde varm macka aka hemgjord pizza till middag och kollade på ett gäng artister som tolkade Magnus Uggla. Darin imponerar verkligen, men vem tusan är egentligen kycklingen Sylvia Vrethammar?

Eftersom vi var läskigt mätta blev det en promenad runt kvarteren här, och gode tid vad skönt det var!!!

Några timmars prat, skratt, allvar, film och morötter med god dip senare så är hon tryggt nedbäddad i soffan och sover säkert som en Gud. Jag för min del är vaken och browsar bloggar, FL och tidningar. Kanske skulle jag sova?

Imorgon blir det ju bärasläpaslänga. Det kommer bli en enorm befrielse att bli av med åtminstone en del av skräpet… Tänk om det varit lika lätt att dumpa lite mentalt bagage? Storstädning bland känslorna?

I lurarna går just nu, ironiskt nog, Everybody Hurts med REM. Är det någon som vill påminna mig om något kanske?

Nåja. Sov gott med er!!

Jobbig måndag på gång :D

Standard

Nedräkning pågår

På måndag blir det åka av!! Alla papper är inkomna, underskrivna och ivägskickade. It’s official!! Har det väl iofs varit hela tiden, men jag har ju som sagt haft lite trust issues

Kollegan har redan ringt ett par gånger, bara för att stämma av, du börjar åtta på måndag. På tisdag är det resdag, onsdag mötesdag. Nästa vecka är det hittills bokat en resdag och veckan därpå en jättespännande resa med övernattning. Barasåatt du är beredd… Kolla kalendern om du kan åka. Fniss, det blir flygande start!!

Jag känner mig lite mindre tillplattad idag. Det känns, åtminstone just nu, som om det har vänt. Jag vet ju att sorg gärna dansar tango, så det kan svänga lite hur som!, men åtminstone idag har jag hopp om att det blir bättre igen.

Progesteronet hälsar så gott!

Standard

Först – tack tusentals massa tack för att ni finns där med kloka ord och pepp!
It means the world to me, som det skulle heta på engelska. (Kommer inte på nån bra översättning just nu…)

Ja och nu är man ju _där_ igen. Progesteronet… Huanamig. Jag har ju använt prog en gång tidigare, ett desperat försök i samband med en insemination. Då kände jag inte av några biverkningar alls, och det kanske jag inte gör nu heller. Det där allmänna illamåendet kanske kommer alldleles av sig självt, vad vet jag?

Däremot går jag runt med en ständig känsla av att ha kissat på mig. Det finns ju olika sorter och varianter, men de jag har är vaggiatorier som på alla sätt och vis ser ut som en vanlig suppositorie. Ett suppositorie? En? Nåja. Stolpiller. Man trycker upp den där den hör hemma (vagiatorie, som sagt) och sen börjar den smälta. Jag undrar hur mycket av det där över huvud taget stannar i kroppen och verkar enligt plan?

Jag är så himlans glad över att jag fick med mig i alla fall EN liten möjlighet hem. Jag är så lycklig över att iaf ha en CHANS. En chans.

Sen fö, vet ni när man åkt samma båt för många gånger? Det är när man går till restaurangen och får ett tjena, hur är läget? Vi ger dig bord nummer fyra, där har du ju suttit förut

Serverat; tinad räka!!

Standard

Jag övervägde även; FET för att bli fet. Jag vill, jag kanske kan, men jag vågade i alla fall!? Eller kanske helt enkelt Jag ruvar.

Som recept betraktat tänker jag mig
Baktid; minimum 3 år,  förhoppningsvis inklusive 9 månaders jäsning
Svårighetsgrad; hög
Ingredienser; hormoner, färgade papperslappar med fina bilder på (pengar), en motsträvig kropp och ett sugrör med spermier.
Todo; sammanför i väl vald ordning. Skaka. Vänta. Hoppas.

Gårdagen var överjävlig. Natten änu värre.

Gick hela dagen och väntade på att få det där samtalet. Som inte kom. Åkte båt, körde bil. Kom till Hobro lagom till 23 ungefär. Tittade på film på datorn till halv tre. Kunde inte komma till ro. Vred, vände, suckade. Varje gång jag lyckades stänga av hjärnan dök det upp en ny ”tänk-om” tanke. När klockan nådde 06 gav jag upp. Jag slog på datorn och låtsades titta på mer film, när jag egentligen bara döstirrade på mobilen. Ju närmre hon kom 08 desto räddare blev jag. Det är ju då därikring som teknikerna börjar jobba. Det är då de ringer.

Men inget samtal.

Lagom till halv nio hade jag städat ut mig ur rummet och körde bortåt Århus. Jag skulle ju bli väldans tidig till kliniken, men jag tänkte att likväl som att stirra blint på telefonen i Hobro kunde jag stirra blint på väggen på kliniken.

Jag har ju fått lära mig att man ska vara kissenödig när man kommer till en återföring. För att det ska bli bättre UL-bilder eller nåt. Men jag behövde ju inte vara kissenödig… så jag roade mig med att nojja över att det här var upptakten till samtalet att det inte blir någon transfer.

Tio hämtades jag in av teknikern som förklarar att av de första två så dog ju det ena, och det andra levde fortfarande idag. Av de andra två hade båda gått hädan. Så jag skulle få tillbaka ett idag – och det var 6-celligt och klassades som en ”tvåa” på den femgradiga skala där ett är toppklassat. Det frystes in fyrcelligt och har alltså fortsatt dela på sig.

När teknikern och jag pratat en stund och jag hade fått fotat mitt lilla mirakel så flöt det bort ur bild (jag väljer att tolka det som att mitt blivande barn kommer vara extremt intelligent och välutvecklat; började simma redan i cellstadiet ju!)  och doktorn kom in. Tjoff tjoff låg jag i stolen och fick lite kateteraction.

När allt var klart låg jag kvar på britsen en stund innan det var dags för återfärd. Tack och lov fick jag bokat om färjan, jag hann med två-båten – annars hade jag fått vänta till åtta på kvällen. URK! Det enda hindret var att komma upp till båten i en bit. Fy farao vilken jobbig körning. Öppet fönster och musik på hög nivå.

Kan säga att jag somnade på restaturangen…

Nu sitter jag i min soffa och undrar hur mycket jag vågar hoppas. Men jag är glad och lycklig över att jag åtminstone fick med mig nåt hem. Något jag kan klappa på genom magen och säga snälla du, stanna hos mig!!!

Mätt och belåten

Standard

Ja herregud vilken helg…

Eftersom DK-planeringen plötsligt hoppade in i mitt liv försvann allt vad tanke- och planeringsförmåga all världens väg. Så när jag drog hemifrån på fredagen visste jag bara att jag behövde förbi apoteket. Att jag behövde planera kläder, smink och hår för både lördagsdagen och lördagskvällen fanns lixom inte på kartan. *suckar* Så när lördag morgon kom och jag satt med en purrande, gosande, katt i knät och insåg att jag inte hade koll på något alls, så var det något av en rude awakening.

Efter bussresan hem blev det en studie i räcerduschandepackandefixande. Iväg på rekordtid, påklädd men inte sminkad och bärandes en väska med kvällens planering (som f ö kastades ihop i all hast. Det är ren tur att jag inte glömde nåt väsentligt. Det är oxå ren tur att klänningen inte skrynklar, för den hamnade längst ner i en hög med sminkväska och skor staplade ovanpå 😉

40-års firandet var jättemysigt! Jubilaren har ju dessutom en väldigt söt lillebror, vilket jag var alldeles för upptagen med goda maten och sällskapet för att upptäcka… hrm… Efter alldeles för kort tid fick jag rusa iväg för att rulla upp till till nästa fest.

Kom fram med en kvart tillgodo – lagom för att byta kläder, lägga på ett ansikte och ta ett glas bubbel. Temat för kvällen var hollywood-glamour. En del är mer kreativa än andra – dvs jag är totalt ovan vid att tänka i tema. Jag siktade på rödamattanlööken med svart långklänning, tolv-cm-klackarna och lite bling. Andra kom i karaktär, skithäftigt!!!, vi mötte bl a Kate Hudson, Princess Leia och Sandy från Grease… Maten var som alltid fenomenal och vinet flödade. Eftersom de andra tycktes föredra vanligt vin ställde jag upp och uppoffrade mig för bubblet Ana de Cordonieu. Det var förstås ett tungt ok att bära, men jag ställde upp. One for the team, osv. Klockan var nog en bit efter fyra innan jag fick min dejt med mäster Blund. Och tio när jag vaknade.

Sen började nästa räce. Att komma hem innan svåger och trollungarna kom hit för att sätta upp lister och fixa el/bli barnvaktade och matade. (Ni får gissa vem som gjorde vilket.) Men f*ck vad jag var trött. Efter lunchen, som jag f ö inte åt något av – jag hade ju rätt så nyss käkat frukost,  satt ungarna i soffan och kollade på tv medans svåger kämpade på andra rummet. Själv satt jag i köket på pallen lutad mot en vägg och försökte att inte välta 😆

Väl ensam igen så försökte jag somna en stund i soffan, men jag hade rätt så svårt att slappna av. Det blev ett långt och varmt bubbelbad, dels för att det var skönt, dels för att min ÄL-mage skriker högt. Så länge jag var i badet var magen så lugn, så lugn. Men så snart jag reste mig upp så föll lugnet bort och magen började gasta igen… vad fasen…

Nu vart jag iaf hungrig igen. Sisådär sex på kvällen alltså. Logiken påtalar att pizza är bästa lösningen, så även om jag bortsett från tröttheten mår alldeles strålande idag så hör det till att äta pizza. Eller hur??? Men lokala pizzerian ligger faktiskt på fyra minuters gångavstånd, så det fick bli utkörning. Och den var SÅ GOD. Men fy farao vad mätt jag blev. Allstå… godegud. Nu sitter jag och svajar igen.

Kanske dax att sova snart? Snälla?

Hoppas ni haft en fantastisk helg!