Månadsarkiv: december 2016

Gott slut och Gott nytt! 

Standard

Ja det här året… sammanfattningsvis ett av de värsta och ett av de absolut bästa i hela mitt liv.

Jag sitter just nu i fåtöljen med lillstrumpan vid bröstet. Fis leker på sitt rum med köket han fick i julklapp. Rätt vad det är kommer han ut mamma, jag lillar inte när de skjuter smällare!! Maken pillar i köket och förbereder nyårsmiddagen. Min familj.

Året för mig började med öroninflammation och inläggning på akuten för att få dropp. Jag mådde så dåligt så dåligt så dåligt… jag räknade sekunder och minuter snarare dagar och veckor. Jag misströstade stort, varför gjorde vi det här? vad kommer fis komma ihåg av sitt andra år – en sängliggande och illamående mamma som bara säger nej? 

Graviditeten är fö fortfarande ett obearbetat hål. På kontrollen på BVC tickade jag av tillräckligt många markörer för förlossningsdepression för att vår tant satte mig på observation även om jag inte kvalar in ”på riktigt”. 

Det fanns lättnader i illamåendet. Lite jobb, lite socialt liv och framförallt lite efterlängtat familjeliv. 

Sen kom bebis.

Lillstrumpan som började livet med att vråla har successivt blivit en otroligt glad, leende och kramig tjej. Hon pratar och sjunger non stop, skrattar så hon kiknar när man kittlar henne. Hela hon lyser upp när storebror är i närheten. 

Vår ettåriga bröllopsdag. Wow. Gift alltså. 

Jag har blivit så Svensson, på ett sätt jag aldrig hade kunnat tro för några år sen – då singel, brustet hjärta, arbetslös och tangerade hopplös. Nu – visserligen ingen villa, ingen Volvo, ingen vovve, men gift med en underbar man, trygg anställning, och två  fantastiska barn. Hur gick det till? Jag är återigen så fantastiskt tacksam.

Tänk hur annorlunda livet hade kunnat blivit om jag inte hade fått det där vikariatet. Om inte slumpen hade gjort att min korridorsgranne hamnat bredvid mig istället för i andra änden av kåken. Om inte vi hade gått och kollat på Hobbit. Om. Om. Om. 

Men det blev.

Undrar vad 2017 har att överraska oss med?

Ta hand om er och ha ett härligt slut och ett lyckosamt nytt 💚

Humor

Standard

Alla har vi olika syn på saker och ting och det är ok. Dock är det många som inte riktigt klarar av att andra tycker olika. Det ser man inte minst i bloggvärlden när folk ibland kommenterar rätt ohövligt när de inte håller med.

Saker som gärna dyker upp i diskussionstrådar och blir väldigt infekterade är t ex om alkohol+amning,  amning i allmänhet och vaccin. Den senaste tråden jag följt (men inte kommenterat i, för gudars den djungeln ger jag mig inte in i!) handlar till en början om långtidsamning men som vanlig urartar det nånstans på vägen.

Här fick jag den roligaste läsningen på länge…

Person A hävdar att vi är däggdjur

Person B svarar mycket upprört kalla mig inte däggdjur, jag är en vuxen människa och du kan vara ett däggdjur.

Jaaa. Vad svarar man på det? 

God jul! 

Standard

Jag vaknar upp till en pigg och glad familj, strumpans första jul och lillfis tredje. Ja jösses. 

Det har stormat bra inatt men det har mojnat nu, dock är kyla och snö väldigt långt borta!

Tomten har tydligen varit här inatt och lämnat en liten klapp till fis. Mycket lägligt så han får sysselsättning hela dagen, haha. Det är ett duplo flygplan. Hejdå mamma, vi ses! Jag ska flyga till lek- och buslandet! Heja tomten!

Jag önskar alla en fantastisk dag, kväll och helg med familj, vänner, god mat, lugn och ro eller massa stök – att ni får det precis som ni önskar 💚

Toaletteri när man är nästan tre

Standard

I början av året skaffade vi en potta till fis och började så smått introducera den. Han var nyfiken men eftersom jag var så dålig orkade vi inte fullfölja och hans intresse flöt ut i sanden. Sedermera har vi försökt lyfta fram den av och till men han totalvägrar.

Nu har det dock börjat hända nåt lustigt – han toatränar sig själv. Med ojämna mellanrum går han in på toaletten, drar av sig blöjan och sitter tills han kissat. I sann envis-nästan-tre-stajl får vi inte sätta dit sittringen vi köpte utan han ska sitta direkt på porslinet. Jättebekvämt, säkert. 

Jag tycker det är kanonhäftigt! 

Oxå en uppladdning inför jul. Bajsgluten.

Standard

I familjen kaos hem så har vi långsamt kämpat bort kaoset i förberedelser inför julen. De flesta klapparna är inhandlade och julmaten är planerad tills på torsdag. Tvätthögen fick ge vika för en modig och ridderlig insats. Kläder för barnen är förberedda. Sparkontot har fått ge vika för både egna julköp och Julhjälpen. Det måste väl vara sånt sparkonton är till för? Att hjälpa barn få lite julmagi? Nåja, sidospår.

Meeeeen…

Och bara så ni vet så blir det nu skitsnack. Det finns ju några känsliga läsare därute.

I lördags råkade fis få i sig några smulor äpplekaka. Han var snabbare än vi och norpade en minimal bit. Det är såvitt vi vet första glutenmissödet sen diagnosen – så vi vet inte alls hur han reagerar. 

På lördag inget.

På söndag stenhårda ytte pytte kulor i blöjan.

Måndag halvlös blöja.

Tisdag lite lösare blöja.

Onsdag soppa. Och soppa igen. Och igen. Mellan 0830 och 13 bytte jag ELVA blöjor på honom. Allt ifrån några matskedar till hela oceaner. 

Han har inte oväntat ganska dålig aptit men har annars varit en glad och energisk kille precis hela dagen. Det har hoppats friskt i stora sängen. Han har sjungit, vrålat, gosat och levt rövare. Han verkar inte speciellt sjuk.

Är han magsjuk eller är det ”bara”  tarmarna som pajat? Det är ju omöjligt att veta. Men såhär tre dar innan jul satte jag mig i soffan och grät. 

Jag borde ju veta imorgon om jag åker på nåt så det är bara att vänta. Om fredag kommer utan symptom så är det väl safe men annars får klanen fira jul utan oss. Vi som skulle ha julen här hemma i år. Tjofuckingho. 

Det där med flaskan…

Standard

Jag närmar mig nästa mens och jag är rätt säker på att det påverkar mitt tankesätt nu.

Med det sagt känner jag mig sjukt ledsen just nu.

Hata jävla flaska. Nej absolut inte, flaska är kanon! Men jag avskyr att det behövs. 

Tösen tog båda brösten och sen fick hon 100ml. Hon drog i sig alltihop, vartenda droppe. Trots amning på båda sidorna. 

Fan. 

Men lilla fisen då…

Standard

Vi hade planerat den här dagen ganska länge – lämna fis hos farmor på morgonen, åka till frisören och bli fina, hitta på något, förhoppningsvis få sovmorgon och sen hämta fis igen.

Sagt och gjort, vi lämnade fis och blev sen tillsnyggade. 

Efter det lullade vi i stan, gled planlöst runt och tittade i affärer. Vi åt lunch på ett ställe, tog kaffet på ett annat. Det var så mysigt! Vi insåg att vi kunde inte komma ihåg när vi sist gjorde nåt sånt…

Väl hemma kramades vi i soffan och turades om att flirta med lillstrumpan. Rapporterna kom från farmor; de var och badade, de åt lasagne, de läste Pippi.

Sen ringde farmor. I bakgrunden hördes stor förtvivlan från liten kille! Han ville hem.

Med viss besvikelse över den bortflyende sovmorgonen slängde vi oss i bilen. Vem kan ignorera det där? Vi kom fram till en glad liten fis som ville krama oss båda samtidigt. Han kramade så hårt att han nästan försökte komma in under huden på oss. Kom nu, jag vill åka hem!

Hela vägen hem höll vi handen. Han höll mig hårt! Vid det laget vi kom fram sov han tungt. Maken bar in honom och välte i säng utan att han reagerade, haha.

Nu sover båda mina små och det är min tur att krypa i säng. Strumpan snusar i bakgrunden. Fis ligger spread eagle i sin säng. Det är tryggt och precis som det ska vara.

God natt på er!  

Tutte vs flaska 

Standard

Vi var hos BVC för den obligatoriska vägningen/mätningen här i veckan. Resultatet var lätt nedslående. Hon är stark, pigg och en solstråle! Men hon har knappt växt på längden sen sist och gått upp 400 gram bara. 

Redan förra gången ville BVC att vi skulle börja tillmata men jag ville inte. Jag ville ge brösten chansen att jobba men tyvärr  ville det sig tydligen inte så nu är det till att hala fram flaskan. 

Jag vet inte hur jag känner.

Jag vet verkligen inte.

Fis fick ju kompletterande flaska från start nästan men trots det ammade vi i nästan 19 månader. Och han blev rätt bra ändå. Så jag har ju väldigt positiva erfarenheter av flaska. Det har jag ju.

Men det svider att inte räcka till. Jag försöker reda ut hur ofta jag ska ge flaska och i hur stor mängd. Igår fick hon 1×60 ml. Idag fick hon först 60 ml till lunch och 80 ml nu på kvällen. Alla tre gångerna har hon sugit i sig det med gusto, trots amning innan, utan att det blivit översvämning av det. Jag tolkar det som att hon behövt vartenda droppe! Och känner mig ännu mer otillräcklig. Herregud är min unge svältfödd????

Ska jag ge ännu mer? Ge en skvätt vid varje amningstillfälle? Fis fick ju 30-40 ml per gång, varje gång. Ska jag göra så nu oxå?

Det hjälper väl inte att BVC sa ”hon är en tålig liten tjej som inte klagat”. Tålig. Hon lider tydligen av mitt föräldraskap.

När jag kämpade som mest med storebrors amning och tyckte livet var tungt fick jag en tankeställare i form av en kär vän som förlorade en familjemedlem. I jämförelse är en mätt bebis inget att tjafsa om. Jag försöker påminna mig om det nu. Det finns värre saker här i livet än att behöva ersättning. 

Men just nu värker hjärtat. 

Att räcka till (gnällvarning)

Standard

Den här morgonen känner jag mig som en zombie. Hade ni sett mig hade ni vrålat av skräck och sprungit härifrån… blek och sopsäckar under ögonen.

Inatt fick vi lillstrumpan i säng runt 23 men jag hade ont i huvudet och somnade först efter midnatt. Vid 0330 vaknade flamsan och ville äta. Oftast sover hon i alla fall lite längre men jag kan tänka mig att mina tre dygn  med diarré och illamående gjort att min mjölk inte är lika riklig som vanligt? Vi var klara lite innan fyra. 

Lite efter fyra kommer maken – fis är vaken och ska absolut ha mamma. Vi sover fortfarande i separata sängar med varsin unge, vi har inte kommit oss för att ändra om än. Så det var bara att knata iväg. Det är ju självklart att jag vill vara där för lillfis! Inte minst för att han varit väldigt pappig i det senaste, så det är skönt att vara efterfrågad. 

Väl i säng med honom skulle han ha flaska *suck* och sen lekte han propeller *dubbelsuck*. Jag somnade runt fem. 

Vid halv åtta vaknar jag av makens rörelser i hallen, han ska till jobbet. Sonen och jag ligger tätt intill varandra och det är så mysigt! Men fis vaknar oxå så det är bara att gå upp och se glad ut. Strumpan sover än. Edit: det gör hon inte alls.

Jag känner mig vimmelkantig och sur av trötthet. Jag är orimligt nog sur på maken som bara behövt byta säng medans jag hela tiden förväntas (och för allt i världen vill!) räcka till för båda barnens behov. 

Häromkvällen satt maken med båda två som vrålade och krävde samtidigt. Han tittade på mig och sa miserabelt jag känner mig så otillräcklig som förälder. Jag svarade välkommen till min vardag varje dag innan du kommer hem

Det är jobbigt nog att räcka till för båda dagtid, tänk om jag kunde få ha nätterna ifred? 

*slut gnäll*