Monthly Archives: april 2017

Rymmare!

Standard

Min kille är ju rena Houdini. Skitunge. 

Jag släppte ut en julpyjamaspepparkaka i trädgården förut med stränga order att inte gå iväg (igen!) utan att säga till först. Ett par minuter inser jag att det är misstänkt tyst där ute.

Japp. Grinden är öppen. 

Skitunge, som sagt. 

Jag såg hans röda jacka borta på lekplatsen så speciellt ”borta” var han ju inte. Lillstrumpan låg och pillade på golvet och jag hängde tvätt så jag lät honom vara där. Till slut måste han hämtas in och ges en rymmaravhyvling men just där och då var det enklast att låta honom leka.

Efter en stund hörde jag fiiiissaaasss följt av MAMMMAAAAA! Då stod min lille därute och ville ha sin cykel. Lilla grannen från fyra dörrar bort stod i sin tur på gräsmattan och vrålade efter honom.

Först och främst du FÅR INTE gå iväg sådär.  Nej, ingen cykel utan oss. Men visst gå du tillbaka och lek lite. 

När maken kom hem spanade vi mot lekplatsen efter den röda jackan. Plötsligt kom den farandes i en sjuherrans fart. Hoppsan. Fis hade hämtat sin balanscykel – men utan hjälm!!!! och for runt i 110 med lilla grannen.

En mycket upprörd förälder tog in lillfis. En mycket upprörd lillfis fick inte leka mer. 

Dagens rymning avklarad.

Lite intimt 

Standard

Det här är lite under bältet, haha, bara så ni är förvarnade – men jag upptäckte en sak i torsdags. Inför operationen har man rakat mig, helt och hållet alltså. Asså… en vuxen kvinna ska inte se ut som ett barn i de nedre regionerna. Fy. Det känns inte det minsta iffy att nån rakat mig, kan de dra i livmodern kan de raka området omkring, men utseendet? Blä och dubbelblä. 

Mina sår verkar läka jättebra, det kliar lite av och till och det stramar när jag rör mig. Men det är en markant skillnad från idag till igår och igår till i förrgår. Heja mig! Eller snarare heja kroppen! 

Jag är fortfarande sjukt svullen om magen. Mitt midjemått från min smalaste punkt är ca 10 centimeter större än vanligt. Min tjockaste punkt har jag inte mätt, haha. Jag har beställt hem ett par klänningar från Shock (en för varje äggledare. Synd att jag bara har två!) och jag hoppas svullnaden har lagt sig tills de kommer, det lär bli svårt att prova dem annars. Fniss. Jag fick frågan idag om jag var gravid… Det är ju inget att bli arg över men jag fokuserade på mina klänningar 😂

Hoppas ni har en fin lördag! 

Hejdå kondom!

Standard

Ja för nu är det gjort. 

Igår inställde jag mig på östra sjukhuset för operation. Jag togs emot av underbar personal som med värme och leenden lotsat mig hela vägen. 

Kvällen innan åkte jag till mina föräldrar vilket var fruktansvärt mysigt. Jag har inte varit där själv och sovit över på flera åt! Jag gjorde min dubbeldusch – antibakteriell historia – och kröp sen ner i gästsängen och lät stormen vagga mig till sömns. Jag trodde faktiskt inte jag skulle somna men en trött småbarnsmorsa kan inte motstå sömn när chansen finnes, haha. 

Väl på hospitalet var det minst tre timmars väntetid. Jag hade med bok och en film på paddan som jag somnade ifrån. Herregud jag kan verkligen sova vart som helst!

När det var min tur fick jag förts tens på handleden för att motverka illamående. Sen traskade jag upp i min läckra landstinget outfit till operation. Jag önskar jag hade fotat, haha!

Väl där uppe packades jag in som en koldolme och fick sova gott. Operationen tog ungefär en halvtimma och jag öppnade så småningom ögonen på uppvaket. Öm i halsen efter intubering, med tunga ögonlock och ett nytt hål i magen.

Vid 15-16 tiden var jag nere på avdelningen igen och då började min stora utmaning; att vakna. Narkos och jag går inte ihop. Jag sov och sov, var vaken och pratade med personalen korta stunder men sen försvann  jag igen. 

Långt om långe var jag vaken och tog en prommis till köket för att hämta mer saft – en lång promenad á ca 30 sekunder – men jag var så snurrig i kroppen och i bollen att jag fick sätta mig och vila. Det kändes som värsta blodtrycksfallet, som om narkosen fortsatt försökte sänka mig. Jag fick åka rullstol tillbaka till rummet… suck. 

Först vid 2030 på kvällen var jag såpass vid liv att det var läge att åka hem. Min rara usska som haft koll på mig under dagen körde mig ner i rullstolen, hon litade inte på att jag skulle klara att gå. 

Hemmavid fikade jag kvällsmat med maken, stiftade bekantskap med en gammal (o)vän och kröp i säng.

Jag har varit vaken och sovit ungefär lika mycket under natten. Jag vilade ju bort en hel del sömnbehov under gårdygnet!

Lillstrumpan tyckte det var morgon strax efter fem och vid sex var det bara att ge slaget förlorat och gå upp. Fis ville inte bli lämnad kvar så sen sex ligger jag i soffan med två kids som kollar på tv med mig. 

Ute är det kallt och räligt med frost på marken. Frost. 26 april.

Hurra för mig! 

Standard

Igår fyllde jag 39 och är nu så nära 40 man kan komma… 

Önskedrömmen är att väckas med frukost på sängen som i barndomen, men det blir svårt när lillstrumpan tyckte det var morgon runt 06 redan, haha. Hon sov nämligen med mig i gästrummet och fis sov med sin pappa i stora sängen. De kom upp först runt 07 och det första fis säger till mig är du fyller år idag, var är dina paket? 

Det var visst viktigt för honom, lilla gubben frågade flera gånger efter mina paket.

Jag fick en heeeelt fabtastisk klänning av min man. Jag är ju väldigt förtjust i 50-tals stuket. Formspråket tilltalar mig, det är feminint och är smickrande för mina kurvor till skillnad från större delen av det nutida modet. Jag hänger mycket på PUG och miss Candyfloss (som fö är svenskt!) och drömmer drömmar. Den här kom från Shock och märket Voodoo Vixen. I löööv 😻

Mina föräldrar kom efter lunch och åt lite tårta, tjôtade, hängde, mös. 

Framåt seneftermiddagen sen kom svärmor och svärbror. De hade nöjet att komma mitt i en treårings sammanbrott så det dröjde ganska länge innan vi kunde göra nåt. Det vi gjorde i slutändan var att gå ut och leka medans maken började greja med mat. 

Strumpan och jag låg i gräset och farmor gungade storebror. Jag försökte fota den fantastiska dagen men lillan ville absolut vara med på ett hörn, haha. 

På kvällen sen sa fis mamma jag vill gå och lägga mig. Är det vanligt med treåringar som gör så? I alla fall får man ta ögonblicket i farten och sju minuter senare sov han. Innan klockan sju! Då hade vi bytt blöja, satt på pyjamas, lagt honom i sängen och gett flaska. Han var mao hyfsat redo… 

Strumpan däremot hade ingen lust att sova. Hon valde att bajsa precis när jag lagt ner henne så det var bara att ta upp och börja om, men då var inte hon intresserad längre.

Halv tio hade maken och jag avlöst varandra några gånger om på golvet med henne och hennes leksaker. Då äntligen började hon visa riktiga trötthetstecken och jag tog in henne i sovrummet. 

Puh. 
Äntligen.

Kvällen för oss själva.

Dagen var verkligen så himla bra. Det är gott att fylla 39. 

Idag vaknar man till hällregn. Vädergudarna har tydligen grälat med varandra inatt och är på dåligt humör…

Idag är en transportsträcka. Imorgon ryker min förmåga att bli gravid igen. Det känns helt galet att det ska vara en issue efter alla dessa år med försök och sorger, men en sterilisering känns just nu som den bästa presenten av alla. 

Ha en fin dag därute! Försök att inte regna bort. 

Stockholm. 

Standard

När vardagen rusar på med barn som vaknar mitt i natten och en trött förälder ska till jobb/ska ratta överlevnaden så är det lätt att fastna i en bubbla. Man märker inte riktigt vad som händer utanför, orken – min ork – räcker inte till att känna en massa andra människors smärta. 

Jag såg bilderna från lastbilsattacken. Jag förfasades. Jag ringde eller messade alla jag kände för att se att de och deras kära mådde bra. Sen tittade jag på några nyhetssändningar. Några till. Sen stängde jag av. 

Sociala medier skickade runt bilder på flickebarnet som dog. Tackolov slapp jag se just dem. Jag vill inte. Jag fick se andra istället. Jag tänker intala mig att det var statister ur en dålig b film. 

Jag vill glömma. Det är ett strutsbeteende som inte är speciellt konstruktivt, det vet jag oxå. Men jag orkar inte. 

Flödet exploderar med länkar och förslag på grupper. Bland de som dyker upp var bla stå upp för Peter Springare, en skitgrupp som öser hat. Jag förstår inte varför jag får dylika eländen som förslag. Jag blir bara arg. Jag anmäler igen och igen till Facebook och konsekvent får jag besked att det inte bryter mot deras gemenskapsregler. Helt jävla vansinnigt. 

Mina kära i Stockholm mår bra. Mina kollegor där borta dito. Min familj här hemma mår bra. Det får lixom räcka. Jag tänker inte gå runt och vara rädd. Jag tänker inte gå med på att hata.  


Det här är min verklighet. En liten kille som gick till dagmamman imorse. Plötsligt så stor 💚

Dejt!!! 

Standard

Igår var en sån där bra dag. Fis och jag hade det mysigt tillsammans, strumpan åt och sov och skrattade där emellan. Allt bara funkade.

Strax efter 13 kom farmor och vid 14 hoppade jag på en buss till stan. Jag skulle på dejt med min man. Åååh vad jag var glad och lite sprallig! 

Vi började med bio. Det kändes helgalet att sitta i en biosalong klockan 15 men vi vet ju med oss att vi (framförallt jag) inte orkar så mycket, så vi får börja i tid, haha. Vi såg Skönheten och odjuret. Så bra! Passade oss perfekt! Bra musik, söt historia, snyggt gjord… feelgood.  Det var roligt att se gamla minnen presenterade på ett helt nytt sätt. 

Strax efter 17 var vi ute på gatan igen. Apropå helknasigt så var det lite udda att komma ut från en film och det både är dagsljus och shoppingflanörerna är i full fart. 

Vi joinade lämmeltåget och promenerade i sakta mak till restaurangen Vino tapas på övre husargatan. Det stället är lite nostalgiskt för oss, en av våra första middagsdejter var där… Vi har iaf inte varit där sen innan jag blev gravid och vi har båda längtat tillbaka.

En glad och härlig servitris, cava och tapas för en armé senare så rullade vi ut från restaurangen. Herre. Gud. Vad. Gott. 

Vi hade tänkt promenera ett varv till men jag ville köpa en dricka först. Vi såg en affär tvärs över gatan som jag trodde var 7-Eleven men som visade sig vara den mest fantastiska godisaffär jag sett. 

Normalt sett tycker jag godisaffärer är stora, luktar lite trist och har gigantiska mängder lösgodis. På sin höjd finns en drickakyl och lite chips oxå. 

Men här… vegansk choklad, lakrits i massa olika former, amerikanska hörnan med bland annat  ”fluff” och flytande reeses (waaaaaaaw),  en herrans massa ätbara presentgrejer i tex Star Wars format och lösgodiset förstås. Med mera. Jag säger igen – herregud vilken butik. Jag sa till mannen i kasssn att det är en jäkla tur att vi inte bor i närheten…

När vi kom ut var det plötsligt både mörkt och blött så vi tog snabbaste rutten till närmsta buss. Halvsovandes gled vi hemåt i mörkret och jäste av avslappnad nöjdhet. 

Jag tror inte klockan var mer än 2230 när vi satt i soffan i mysbyxor igen. 

Så bra. Så himla bra.

Och jag kom på att jag önskar mig en ensam hotellövernattning i födelsedagspresent. Nu ska jag bara komma på hur jag ska föra fram det, haha.