Kategoriarkiv: funderingar

Att möla = hämninglöst trycka i sig så mycket som möjligt på en gång.

Standard

Har ni blivit stoppade i en poliskontroll någon gång? Blåsa alkoholtest? Jag har faktiskt aldrig råkat ut för det (vilket ger ett rätt så dåligt betyg åt frekvensen på kollarna, jag har ändå kört vääääldigt mycket bil!) men varje gång jag ser en kontroll får jag hjärtklappning. Herregud, jag drack ju ett glas vin förr-förra fredagen! Idag upplevde jag nåt liknande, jag som inte ens känner igen lukten av marijuana och inte skulle märka om någon försökte sälja nåt till mig skulle göra ett drogtest imorse. En del av mig åkte dit i full panik, tänk om!!! Den andra delen mest bara fnissar, faktiskt.

Kiss-besök följdes av ikea-besök. Jag käkade min sedvanliga tiokronorsfrukost och promenderade sen hem i strålande höstsolen. Fick tom med mig några värmeljus, är ju trots allt säsong nu!! Jag somnade på soffan. Jag städade köket. Jag plockade grejer.

Sen bosatte jag mig i köket med datorn för att kolla på film. Tänk, jag älskar verkligen den här lägenheten! Jag för som förldrarnas katter, glider runt och hittar en favoritplats, för att sen utforska nästa. Har faktiskt sovit i lilla rummet i ett par veckor nu 😀 Det känns lite busigt, som när jag var barn och byggde koja i garderoben. Har aldrig någonsin sovit så tryggt som jag gjorde där! I lilla rummet ligger jag på mina något för mjuka madrasser och känner mig innesluten i den där mjukheten. Vaggar nästan till sömns…

Men nu tappade jag tråden. I köket satt jag med dator, tekopp och… tja, allt jag kunde få tag i. Har tryckt i mig en halv påse lakritspärlor. Det är tur att det inte fanns så mycket kvar, för jag hade gladeligen satt i mig hela – och sen mått rätt så dåligt. Men det hjälpte ändå inte. Jag försökte med lite av den mörka chokladen, men för en gångs skull funkade inte ens det. Jag behövde TRYCKA I MIG något. Messade med söta loba medans jag förtvivlat försökte komma på hur jag skulle lösa situationen. Kom plötsligt på…. Gjorde en räd i skåpet… Popcorn!!! Poppade påsen och mölade i mig hela innehållet på mindre än tio minuter. Efter det var jag ärligt talat rätt mätt.

Jag är redo för sängen igen nu. Försöker trycka undan de där envisa arga känslorna som så gärna vill glida ut. Just nu känns det rätt ok, så jag ska nog ta och passa på att krypa ner och somna. Igår låg jag och vred mig till tre – och problemet är när jag ligger sådär är att hela kroppen börjar klia. När jag vaknade imorse hade jag långa revor längs hela vaden. Snyyyyygt. Och det sved inte alls i duschen. Nejdå. Det gjorde inte ytan mellan tårna eller baksidan på vänsterhanden heller. Så inatt tänker jag preparera mig; allergitablett och alvedon. Hade jag haft en sömntablett hade jag tagit den, men jag får lita på att John Blund gör ett bättre jobb inatt än igår.

Ha en fin torsdag på er!

Acce, det är lika bra att du lägger ner…

Standard

Jag konstaterade redan igår att jag inte tänker publicera något mer inlägg från dig – oavsett vilket nick du använder, oavsett om du ”råkade” fylla i en annan mailadress eller inte. Jag. Kommer. Inte. Publicera. Mer. Skit. Från. Dig.

För även om jag gör det, även om jag försöker ge dig svar på dina ”funderingar”, så kommer du hitta en liten detalj i det stora hela och avsiktligt misstolka och gå till attack. I slutändan blir det då bara tjafs, som möjligen roar dig men jag har bättre saker för mig.

F.ö. har jag redan svarat på dig en gång – på ditt mycket konstruktiva inlägg om huruvida jag är en avelsko eller inte. Helst då en som inte är riktigt hundra?

Och mitt svar är, och var; du har jävligt fel. Mycket är jag men inte en avelsko. Med eller utan knullhjälp eller labhjälp så har jag svårt att producera EN unge. Än mindre fler, vilket ju torde vara vitsen med att avla på någon?!

Kanske behöver du oxå läsa upp dig på biologin lite. En kärring är jag möjligen, men inte en ko.

Skillnaden mellan anonyma forum och öppna…

Standard

I en artikel i dn diskuteras möjligheterna som finns till familjebildning.

I kommentarsfältet öser det in åsikter som till största delen handlar om hur förfärliga vi singelresenärer är. Somliga är råare än andra. Andra är mest rent komiska. Gemensamt är att alla dylika artiklar får sån här respons, men vi får det sällan live…

20120928-225834.jpg

Och dessutom. Från samma nick. Ska jag bli orolig för landets framtid??

20120928-231156.jpg

3-6+9×2=???

Standard

En livsviktig fråga dök upp; vad blir ovanstående egentligen??

Jag menar att
3-6+9×2=12

Men min motpart i denna mycket tunga diskussion menar att svaret är 15. Hon menar att det bör läsas
3-6+(9×2)=15

I min värld läser man det i den ordning det kommer, alternativt om det uttryckligen är skrivet annorlunda, ex med en parentes – hon har lärt sig att ”gånger läser man först”.

Att frågan över huvud taget är relevant är den ursprungliga frågeställaren är sju år gammal och läxhjälpen blir mycket lättare om alla är överens om hur det ska räknas 😉

Och vi blev nyfikna 😀

Snåriga regler…

Standard

Idag har jag pratat med a-kassan.

Det visar sig att min arbetsförmedlare inte hade hundra koll på det där med a-kassereglerna ändå; när man varit borta från arbetslöshetsersättningen mindre än ett år fortsätter man på sin gamla period – det är först när den tar slut (om runt 180 dagar eller vad det blir, alltså åtta månader eller nåt) som ett nytt arbetsvillkor behövs…

Sen spelar det ingen roll att jag har ett halvår med högre lön än tidigare, för när man gör en ny uträkning så baseras det på de senaste 12 månaderna även om delar av den perioden är a-kassa eller annan ersättning. Vilket för mig alltså skulle innebära 6 månader med inkomst och 6 månader utan (för tydligen räknas a-kassan som 0 om jag fattade henne rätt). Dvs en månadslön i snitt på kanske 12 000? 80% av det minus 33% skatt låter väl roligt……… Men av ett antal regler som jag inte kommer ihåg så gör man inte den uträkningen. Tror det hade att göra med ”om det blir en väsentlig sänkning”. Och det blir det ju. Jag hade för mig att det gick på inkomsten, dvs 6 månader nu som anställd plus 6 månader sist som anställd. Så i mina fåfänga fantasier skulle jag få några kronor mer att leka med varje månad. Meeeeeen så är det inte (längre?).

Jag har även upptäckt en annan kulig grej. Inkomstförsäkringen har ett arbetsvillkor på 12 månader, dvs jag måste jobba ett halvår till för att få ihop till ett nytt. Vilket innebär att jag har mina pågående 140 dagar att beta vidare på. Vilket minus förra årets runda alltså ger mig runt 20 dar till att få ersättning för, sen är det grundersättningen som gäller. 10 400 kronor ungefär. Woo-fucking-hoo.

Saker och ting behöver nog lösa sig fort.

Ilar iväg ytterligare några ansökningar och håller tummarna.

 

Alper och raviner

Standard

De senaste par dagarna har sett skratt och glädje varvat med totala sammanbrott.

Det har gjort bloggandet lite svårt – för beroende på när jag valt att skriva skulle det bli antingen bottenlös förtvivlan eller skrattfyllda ord. Lätt skitso.

Igår var det sammanbrott som gällde.

Jag skulle hämta pappa i stan och agera chaufför. Istället agerade jag som en galen kvinna och draperade mig över ratten på parkeringsplatsen och grät tills hjärtat trillade ur kroppen och pappa tittade på helt förtvivlat…

Efter föräldraterapi i form av god middag, bubbel och en glasspromenad kändes det hela lite bättre. Sov gott på soffan och vaknade med en katt i famnen. Mys.

Dagen har sen ägnats åt Elida och fina H. Imorgon blir det utflykt!! Jag gillar avledningsmanövrar 😉

Jag tror jag lossar nu för övrigt. Jag har inga stickor att dubbelkolla med, men har ont i magen och är väldigt trött. Typiskt tecken. (Antar att ni känner er berikade av den infon 😀 )

Och just det – har bokat tid för däckbyte. I grevens tid dessutom! De stänger visst imorgon för semester…

Endast JVJK är vaken…

Standard

Det är faktiskt rätt så ohyfsat att vakna halv sju en lördagsmorgon. Helt onödigt, om ni frågar mig! Jag försökte verkligen somna om men nu är klockan halv åtta och jag ger upp…

Så jag tänkte istället passa på att skriva ner några av de tankar som fladdrat runt de senaste dagarna.

Jag är så lättad över mina eskimåer. När mina ägg inte ville bli befruktade förra varvet såg jag framför mig hur mina chanser att bli bio-genetisk mamma seglade bort med danmarksbåten. Jag har varit med i fertilitetskarusellen för länge för att inte känna till alternativen. Jag vet att man kan bära en fullgången graviditet genom donerade ägg, jag vet att man kan ta emot en lite knatte via flygplan snarare än stork och vara precis lika lycklig.

Men jag kände mig inte redo att ta sorgen. Jag var skräckslagen för att upptäcka att jag inte skulle kunna titta på ett barn och säga ”sedär, det är ju mina ögon!”.

Min mamma sa när man väl har barnet så spelar det där ju ingen roll. Tack mamma för att du bekräftar mitt barn, hur än det kommer till!!!!!

Det slog mig nämligen som en slägga för ett tag sen, vi var hemma hos systerfamiljen och hennes hord. I stora barnet ser man sååå tydligt pappas släkt, i mellanbarnet ser man vår släkt (barnet är dessutom ruskigt lik mig :D). Minstingen är den som är mest välblandad skulle jag tro, för jag har svårt att ”identifiera” någon i honom. Annat än honom själv, naturligtvis 😉 Ska jag inte få chansen att titta på ett barn och säga gud vad du är lik mig?

Nu har jag möjligheten.

Efter operationen får jag se om de där äggen kan ge något när det kommer till kritan, men jag har åtminstone möjligheten. Jag behöver inte ta ställning till sorgen, i alla fall inte ännu.

Såhär några dagar senare börjar magen återta icke-gravid form. Jag har i flera dar gått med en arg och svullen mage där tarmarna tycks ha trängts med äggledarna. Eller nåt. Jag har haft svårt att räta på kroppen och att vara kissenödig har varit ren tortyr eftersom ytterligare utrymme har krävts därinne i röran. Jag har haft ett midjemått som ligger åtminstone tio centimeter över det vanliga – och dessutom med den där typiska rundningen framåt istället för allmän rultighet. Nu börjar jag istället återta allmän rultighet. Jag vägde mig ju hos gyn och inser att jag kan göra nåt vettigt med de kommande åtminstone-tre-månaderna i väntan på op. Jag kan gå ner i vikt. Jag behöver loosa åtminstone åtta kilo nu. Tio hade varit trevligt men shit då får jag jobba. Åtta blir jobbigt nog. Blir jag arbetslös finns ju fördelen att jag kan ägna dygnet runt åt min mathållning. Finns fördelar med allt, serni!

Jag är inte en av dem som säger att allt har en mening – men jag tror att man kan hitta en mening i allt.

ps. nu är jag inte ensam vaken längre. Jag stängde dörren till ovanvåningen för att inte väcka föräldrarna… tror ni inte kattfan ställde till med ett SÅNT LIV för att få ner mamma. Så var det med den sovmorgonen 😉

En liten update kanske?

Standard

Jag kom på i eftermiddags att jag inte skrivit på tre dagar -TRE. Hur gick det till? Vart tog dagarna vägen? I mångt och mycket har de försvunnit i ett trött töcken. På jobbet är vi extremt överbelastade just nu, det gäller inte bara mig utan hela linjen. Så jag tror väl inte annat än att min chef kommer komma med ett förlängningsbesked, frågan är hur länge det kan bli. Det är klart, han kan ju bryta mig om tre veckor men då blir det nog myteri.

Lägenheten kryper långsamt framåt. Jag har kontaktat IKEA igen apropå mitt händelselösa kök… det har gått en vecka förbi dagen när målarchefen skulle höra av sig med besked till mig. Inte ett pip. Och nu börjar jag bli sur! Jag blev lovad ett kök som skulle vara i princip klart, ”med bara detaljerna kvar” lagom till inflytt. Men icke. Sovrummet är nu iaf färdigmålat – whoppeee!! Förhoppningsvis kommer tapeten upp innan helgen, sen ska det till golv och nya dörrar och rummet är klart. Klart! Sen kan jag flytta hem. Tänk, hem. Ett trevligt ord det där! Jag är sååå tacksam för att jag får bo hos föräldrarna såhär, och jag är så tacksam för att det fungerar så bra. Men samtidigt känner jag ett absolut behov av att komma hem till något eget och jag är övertygad om att föräldrarna gärna skulle vilja ha tillbaka sitt hem 😉

Stimdag fem idag, eller vad det nu är. Första dagen med Orgalutran i all fall. Jag har upptäckt att om man sprutar in vätskan låååååångsamt – gärna väntar lite och sprutar lite till – så gör det inte ont. Svider inte alls faktiskt. Och att nålen är lite tjockare än gonalen märks inte så farligt, jag har tydligen läderhud i magen (eller så är det all den goa vadderingen som hjälper till :D) Men jag är fundersam på tisdag när jag ska flyga från Landvetter…. gå igenom säkerhetskontrollen med kanyler och vätska. Chansen är väl att jag får visa upp det, och jag har en kollega med mig som jag inte vill ska veta vad jag håller på med. Hmmm… plus att jag inte vet om det räcker med oöppnade förpackningar med mitt namn på för att flyga. Det kom ju lixom lite snabbt så jag har ingen direkt koll på vad som gäller för att flyga med mediciner. Sen på onsdag ska jag tåga hem, och då får jag spruta på tåget. Hmmm… känns väl lagom bra 😛

På torsdag blir det första scanningen, ska väl egentligen göras på onsdag men det är omöjligt eftersom jag är ute på resande fot… Det blir spännande att se vad som händer därinne.

Ha en fin vecka!

Rubrik idag?

Standard

Tänk en sån dag!! Kan ni fatta – 18 grader påstod bilen mitt på eftermiddagen. 18!

Ett par timmar av den eftermiddagen tillbringades på föräldrarnas balkong, såååå varmt och skönt! Jag låg på balkonggolvet och lekte grillspett. Tills jag somnade förstås 😉

På förmiddagen hade jag hunnit köpa väggfärg, handla mat till både mig och katterna, dreglat över en iPad och måla taket ett varv till. Nu vet jag förresten varför det blivit skitresultat – jag har klantat mig med rollern. Jag har ju aldrig målat något förut så jag är egentligen inte speciellt upprörd över att jag inte vet renoveringssaker sådär spontant men jag bröt ihop en liten stund ändå. Bara för säkerhets skull, eller nåt.

Men det gick ju över! Framförallt med hjälp av min goda middag; lax som stekts långsamt i teriyakisås, serverat med pasta och soyabönor. Dvs det som fanns hemma 😀 Och, och, och. Chokladglass med browniebitar i. Mmmmmm…

20120429-214506.jpg

Men jag måste ju berätta om dagens garv; var inte på Hornb*ch för att titta på balkonglådor. Det står ett helt gäng lådor i olika former och färger staplade på varandra bland ett ologiskt gytter av prisskyltar. Jag försöker pussla ihop rätt skylt med rätt låda och frågar den anställde killen som står där om den här lila lådan är ”blomlåda 75 cm, 229 kronor”. Ja om den är 75 cm är den det, är vad jag fick till svar.

Fniss.