Category Archives: arbetslös

TGIF och lite till

Standard

Om jag skulle försöka mig på att summera veckan?

  • Jättebra!
  • Lite ostimulerande eftersom jag är i det där mellanläget innan allt kommer igång… så jag har av och till rullat tummarna rätt så friskt tyvärr
  • Kul att träffa alla! Vi har haft så roligt och skrattat massor
  • Jobbigt vakna på mornarna…

Elementgubbarna fick jag så småningom tag i idag, och det visar sig att de hade missat mig. Det var planeringsansvarige som klantat sig. Han hade skrivit min lägenhet som klar… jävla nöt. Han ersätter mig knappast för förlorad tid, men han försökte faktiskt lösa situationen!! Han erbjöd sig att komma imorgon lördag *in shock* Jag umgås dock hellre med mormor enligt plan än att vänta in gubbar, så vi bokade tisdag istället.

Jag är så trött, så trött. Dels är jag trött i grunden nu, dels har jag haft en sjysst omställning. Så igår gick jag och la mig en stund efter nio. Idag blir det nog nåt liknande 😛 Mornarna har gått i ett töcken med kaffe och macka på bussen och sminkväskan nödtorftigt nedstoppad i väskan. Ni vet jag och mornar… Men det finns ändock undantag: imorse mellan 07 och 10 skulle Nordstan ha lite fångajullönenöppet, med lite extra rabatt inne hos en av de stora varuhusen. Så jag var på plats klockan sju!! Jag drog räcervarvet runt och kom därifrån med julklappar till föräldrarna och tre trollungar, till mig själv och till mitt hem 😀 Var på kontoret strax efter åtta. Effektiva jag!!

Kanske ytterligare en anledning till att jag är trött som fan idag…?

Ikväll har jag druckit lite bubbel och ätit pasta med kyckling i ädelostsås med glass till efterrätt. Gott gotteli gott gott! Jag VAR nöjd och glad. Sen blev det lite sådär. Jag antar att det är just pga tröttheten. Jag antar oxå att det är som sist, efter första dan på jobbetsominteblev. Glad och lättad = andra känslor som smiter ut. Jag känner mig både ledsen och lite sur. Usch. Det här som var en sån bra dag. Det är i sånt här som jag märker att saker och ting ändå inte är som de borde även om det automatiskt kändes bättre så snart jobbet började.  

Snart börjar det för övrigt komma fler längtansbebisar. Jag är SÅ GLAD att de äntligen kommer, samtidigt markerar de hur tiden gått för mig. Det är lite kluvet. Jag läser inte era bloggar så mycket nu, men jag väntar med spänning på sms:en att Maja och Sebastian anlänt.

Krama om er och ha en strålande fin fredagskväll! För tack till allt som är gott – det ÄR fredag, det ÄR helg och det ÄR en dag som skiljer sig från gårdagen och morgondagen. Så skönt att ha ett jobb igen ❤

Jobbig måndag på gång :D

Standard

Nedräkning pågår

På måndag blir det åka av!! Alla papper är inkomna, underskrivna och ivägskickade. It’s official!! Har det väl iofs varit hela tiden, men jag har ju som sagt haft lite trust issues

Kollegan har redan ringt ett par gånger, bara för att stämma av, du börjar åtta på måndag. På tisdag är det resdag, onsdag mötesdag. Nästa vecka är det hittills bokat en resdag och veckan därpå en jättespännande resa med övernattning. Barasåatt du är beredd… Kolla kalendern om du kan åka. Fniss, det blir flygande start!!

Jag känner mig lite mindre tillplattad idag. Det känns, åtminstone just nu, som om det har vänt. Jag vet ju att sorg gärna dansar tango, så det kan svänga lite hur som!, men åtminstone idag har jag hopp om att det blir bättre igen.

Skräck och förväntan.

Standard

Jag står just nu på bussterminalen i grannstaden där min gynekolog huserar. Knäna skakar och jag försöker förtvivlat andas ner illamående, huvudvärk, adrenalin, spänning, glädje…

Min scanning visade en follikel på 18 mm. Vilket ju innebär ett antal saker
– min kropp producerade en något så när normal cykel trots det anovulatoriska; den landade på 30 när den faktiskt hade kunnat bli väsentligt längre
– min kropp producerar en något så när normal cykel igen. Idag är CD10, så jag bör ha en follikel på 17-18 mm. Och tänka sig, den var 17,5 ”vem fan använder halva millimetrar, vi rundar upp det till 18
– att funderingen om FET plötsligt blir både aktuell och akut. Jag måste bestämma mig nu. Alltså nu.

Fram tills jag satte mig i stolen hade jag ingen aning om hur jag skulle hantera resultatet. Men så snart han sa ”18” gick pulsen upp och adrenalinet rusade. Det bestämde sig själv.

Jag är skräckslagen. Tänk om det inte funkar? Tänk om det faktiskt funkar? Tänk om de inte överlever upptiningen? Tänk om de faktiskt gör det?

Jag vet att min familj oroar sig för hur jag ska klara det ekonomiskt. Jag är tyvärr en gnällare när det kommer till ekonomi. Så det är klart att de är oroliga! Men jag är faktiskt inte orolig. (Och jag ska sluta gnälla!) Jag har jobbat hårt för att skapa förutsättningar för ett tvåsamt liv.

Nu får vi se på tisdag om min kropp, mina celler, tänker jobba lite de oxå.

Ps. Jag vägde mig hos gyn. Känner mig svullen och allmänt otäck, trodde faktiskt jag hade gått upp. Men jag ligger stabilt på samma vikt som innan förra IVF. Sådetså. (Vilket ff är för mycket, ca 7 kilo el nåt, men jag har iaf inte ökat mer.)

Just another f*cking day

Standard

Nej, det blev ingen TGIF-rubrik den här fredagen heller. Det är ju bara en dag, som vilken annan skitdag.

Gud, jag är så arg på dig *och nu får Gud klä skott för vartenda deitet som på något sätt är eller är inte involverad i mitt och andras liv*

I Bibeln lär det stå ”den han älskar agar han”. Jag börjar tro att han i så fall är jävligt förtjust i mig.

Det sägs att ”motgång danar karaktär”. Men jag vill inte ha mer karaktär nu. Jag vill kunna slappna av och glida lite genom livet.

Det sägs att ”det som inte dödar, härdar”. Ja. Det jag gör nu, och jag upprepar övningen som en tok, är att visualisera en mur omkring mig och mitt hjärta. En riktigt hård, stabil och gedigen mur. Sen trycker jag den ifrån mig med alla känslor kvar inne i. Jag trycker bort dem för att stoppa ner dem i ett svart hål, så att jag inte behöver kännas vid.

Jag påminns om Maslow och hans behovstrappa. Att det allra mest grundläggande behovet hos oss är vår trygghet. Även om jag självklart har tak över huvudet och mat för dagen så känner jag att den trygghet och den stabilitet som några månaders jobb kunde ge mig i form av reda pengar, erfarenhet och framtida möjligheter bara precis rycktes bort från under mina fötter. Som en annan trasig och luggsliten gammal matta.

Jag försöker hålla mig upprätt känslomässigt. Men fy satan vad jag önskar att jag för en gångs skull kunde få slappna av lite.

Räcker det inte snart?

Jag är så glad och tacksam för allt ert stöd! Alla fina kommentarer som kommit in här, på mail, på Facebook och inte minst telefonen. Är det något jag ÄR välsignad med, så är det att ha människor som bryr sig och som engagerar sig.

Tack ❤

Skriva något kanske?

Standard

Tittar i bloggen och inser att jag inte skrivit nåt på flera dagar!! Men hjälp vad hände?? Vart tog tiden vägen??

Jag har varvat glada och ledsna stunder med trötta och inte så trötta stunder.

Jag har fått gravidbesked – och mf-besked; och båda svider lika mycket. Jag vill ju inte bli ensam kvar – men ärligt talat vore det väl bättre att få minus på stickan än att luras på plusset?? Nu väntar jag dessutom på barnbeskeden… Jag har åtminstone tre bebisar som bör se dagens ljus inom kort! Varav en är lilla pumpan, som åtminstone jag väntar spänt på!

Jag har fikat MASSOR känns det som 😀 Med en ekonomi som är som den är, så är jag liiite handikappad på fikafronten – så tack vare goda vänner så har jag fått både mat och kaffe och supersköna promenader ute på stan!! Promenader har jag f ö även gett mig själv, igår blev det 1,5 timma runt området där jag bor *stolt*

Jag har oxå rensat bland lådorna och packat upp fyra lådor med vinter-/fin-/jobbkläder, en låda med vinter-/höstskor. Som jag iofs inte har någonstans att göra av… Men det känns skönt att få lite styrsel på vad jag har i huset! Nästa projekt är att fixa hem typ en Billy bokhylla eller två så att jag kan börja packa upp och i ordning alla mina böcker. I så fall försvinner ju ytterligare typ fem lådor. För ja, jag har jävligt mycket böcker! Och då har jag ändå gått hårt åt inventarierna för att rensa ut de fyra fem kassarna med böcker som står i källaren och väntar på transport till stadsmissionen eller nåt.

Just i skrivande stund tittar jag på sommarkrysset där Agnes visar upp sin USA-inspirerade look… jag menar, det märks att hon försöker slå däröver. Hon ser ut som en kopia av Beyonce!! Och jag slappar med gott samvete i soffan. Föräldrarna blev bjudna på budgetmiddag – kikärtssoppa – och hjälpte i gengäld till att bära ner min stora kista till källaren. Med lite rensningshjälp kvar så börjar faktiskt lilla rummet se ut som ett RUM och inte ett bombnedslag. Fint, va?!

Eftersom jag fortfarande dras med huvudvärk och allmänna infektionsindikationer som inte leder någonstans, så gick jag på en god väns rekommendation till farbror doktorn. Hon påminde om att min operation inte är så långt bort nu – hjälp!! jag trodde den var typ nästa vecka igen, men det är ju nu på torsdag redan… – och det vore väl fasligt dumt om de ställde in pga sjukdom. Men med mitt livs mest effektiva vårdcentralsbesök så avverkades både blodprovstagande och läkarsamtal på under en halvtimma. Det fanns inget som påvisade en infektion, vad han kunde se, och det bör inte påverka op.en. Så vad det än är så är det bara att vänta ut.

Lite spontant är det Ullaredsutflykt bokad imorgon! Yay! Jag sa till min blivande chaufför att jag är pank, pank, pank. Jag följer hemskt gärna med och tittar på, men jag kan inte bidra till bensinpengar och har inga pengar att shoppa för heller. Men jag fick följa med ändå *fnissar* Vi packar matlåda istf att köpa mat där och får iaf en trevlig utflykt! Vid hemkomst sen blir det kattvakteri över natten.

Tur! För jag har slut på toapapper 😀

Snåriga regler…

Standard

Idag har jag pratat med a-kassan.

Det visar sig att min arbetsförmedlare inte hade hundra koll på det där med a-kassereglerna ändå; när man varit borta från arbetslöshetsersättningen mindre än ett år fortsätter man på sin gamla period – det är först när den tar slut (om runt 180 dagar eller vad det blir, alltså åtta månader eller nåt) som ett nytt arbetsvillkor behövs…

Sen spelar det ingen roll att jag har ett halvår med högre lön än tidigare, för när man gör en ny uträkning så baseras det på de senaste 12 månaderna även om delar av den perioden är a-kassa eller annan ersättning. Vilket för mig alltså skulle innebära 6 månader med inkomst och 6 månader utan (för tydligen räknas a-kassan som 0 om jag fattade henne rätt). Dvs en månadslön i snitt på kanske 12 000? 80% av det minus 33% skatt låter väl roligt……… Men av ett antal regler som jag inte kommer ihåg så gör man inte den uträkningen. Tror det hade att göra med ”om det blir en väsentlig sänkning”. Och det blir det ju. Jag hade för mig att det gick på inkomsten, dvs 6 månader nu som anställd plus 6 månader sist som anställd. Så i mina fåfänga fantasier skulle jag få några kronor mer att leka med varje månad. Meeeeeen så är det inte (längre?).

Jag har även upptäckt en annan kulig grej. Inkomstförsäkringen har ett arbetsvillkor på 12 månader, dvs jag måste jobba ett halvår till för att få ihop till ett nytt. Vilket innebär att jag har mina pågående 140 dagar att beta vidare på. Vilket minus förra årets runda alltså ger mig runt 20 dar till att få ersättning för, sen är det grundersättningen som gäller. 10 400 kronor ungefär. Woo-fucking-hoo.

Saker och ting behöver nog lösa sig fort.

Ilar iväg ytterligare några ansökningar och håller tummarna.