Månadsarkiv: oktober 2018

Täcktjuv! Och liten vurpmaja

Standard

Min man berättade att jag nattetid har en tendens att roffa åt mig vårt stora täcke – och när han försöker dra tillbaka lite så håller jag emot för glatta livet. Jag är alltså inte ens nästan medveten i det läget… Mellan sonens ankomst i stora sängen inatt och min fäbless för tjyveri hade han alltså en liten täckstump över fötterna inatt bara. Jag är väl en dålig fru men jag asgarvade rätt ut när han berättade.

Lillstrumpan fortsätter sin vurpkarriär. Hittills har hon klarat sig från besök till akuten men den här gången var det nära. Lilla klantapan rullade nedför trappan till trädgården. Hon ser ut som om hon varit i slagsmål… en sån blåtira hon fick! Parkour och att lära sig trilla är ett framtida mål för henne tror jag.

När jag ändå pratar om henne kan jag berätta att jag sa strumpan, mamma älskar dig! Skitungen svarar mmmm! pappa älsa mej!! Det påminner mig om när jag sa detsamma till fis och fick svaret jag älskar dig mamma! Och jag älskar motorcyklar. Haha, ok tack 😉

Om mitt kaffe säger lillaste bää äckit! Ingen smak alls alltså. Vi brister i hennes uppfostran.,,

Nämen hej höstförkylning!

Standard

Det är förstås alltid trevligt att träffa gamla bekanta, men det var inte så (tillräckligt) längesen vi sågs nu. Det är inte du, det är jag. Eller vem försöker jag lura? Det är du.

Jag tycker vi kanske kan skjuta vår bekantskap på framtiden lite? Kanske vänta ett par år/decennier eller så innan nästa dejt?

Det är förstås alltid roligt att gå runt med en rödsnuten och småsårig näsa. Jag syns ju i alla fall i korridoren. Höstblek i ansiktet och en näsa som skulle göra Rudolf avundsjuk. Allt för dig kära höstförkylning!

Jag har en dejt vid sidan av förstås. Inotyol. Luktar inte så gott men är lite snällare än du mot min näsa. Inotyolen i sin tur känner en kompis som heter Alvedon. Hen tog med Kaffet och Näsdukarna. Plötsligt är det party i soffan och jag börjar fundera på om du inte borde stanna kvar några dagar till. Bara för att du kan. Det var ju ett tag sen sist.

Min motsträviga sköldkörtel

Standard

Jag ska till vårdcentralen om ett par veckor och prata mer om min sköldkörtel. Jag hoppas till all gudar och gudinnor att de tänker LYSSNA på mig den här gången.

Senaste gången jag kollade mitt TSH var det bra och låg på 1,9. Lugnt då va? Men nej.

Jag har läst på om sköldkörtelproblematik och har listat allt jag lever upp till trots levaxin och trots bra värde;

Det kanske är nåt, kanske inte. Men mer och mer känns det som att nåt inte är bra. Förutom att jag är fuuuuuul i håret med tanke på att den korta frisyren är på utväxt har jag insett hur dåligt skick det är. Det är torrt och trött som en kompis sa. Det är så uttunnat att det är löjligt. Naglarna går sönder trots gellack. Är det ens möjligt?

Listan på hypotyreos och dess kompisar är ungefär tre mil lång. Jag är livrädd att min VC läkare inte kommer lyssna. Den privata kliniken jag haft kontakt med tar inga nya patienter på den här sidan året. I våras sa de efter sommaren och nu efter sommaren skjuter se alltså ifrån sig igen. Frågan är om januari kommer ge annat resultat.

Unga Astrid

Standard

Jag var på bio med min BFF idag. Jag skulle gärna säga ”så roligt!” men det var mest en tårfest haha. Jättefin och välspelad men drog i alldeles för många hjärtesnören och tårkanaler.

Jag rekommenderar den starkt! Men gå inte dit nysminkad innan AWn kanske?

Mitt under filmen kom ett minne till mig, när jag efter ett av mina försök sa till min pappa att du blir inte morfar den här gången heller. Där fick jag kämpa hårt för att samla ihop mig. Det lyftes ett lock så det stod härliga till. Usch. Jag är inte så road av lyfta lock men choklad och djupandning fick det tryggt på plats igen.

Efter bion promenerade vi genom stan till våra respektive bussars station. Det är riktigt skönt ute! Jag har frusit dagligen på kontoret och jobbar med halsduk och vantar. Normalt va?

Ha en fin kväll!

Stubinen krymper

Standard

Jag har så vansinnigt kort humör och hela irritationsmaskinen drar igång på samtliga cylindrar väldigt fort.

Aaarrhh!

Jag vill inte vara den arga mamman eller den räliga frun men jag klarar inte riktigt av att styra upp det. Emellanåt lyckas jag bita ihop utan att fräsa till men väldigt ofta brakar det. Ikväll fick lillastrumpan för sig att bara mamma dög – vilket innebar att hon stod bredvid mig alternativ följde efter och gnällde non stop. Samtidigt ville fis klättra upp på mig och kissa in reviret ”mammas knä”. Allt jag ville var att få fem minuter med min bok och kaffekopp, själv. Jag tror jag vet hur Vesuvius kände sig innan hon small. Just sayin.

Jag måste få ordning på mitt humör, kan fan inte ha det såhär.

Bajs.