Monthly Archives: mars 2016

Nej, nej, nej!!! 

Standard

Min stora lilla kille är två. Japp, två. Vi närmar oss trots med stormsteg! Än så länge är det verkligen ingen större fara, han bara hävdar sig lite – har lite egen vilja och egna åsikter och det tycker jag är både bra och skitviktigt! 

Meen han har upptäckt ett nytt ord; nej. Nu ska vi äta; nej. Du behöver strumpor; nej. Det är fint väder ute; nej. Vill du ha vatten? Nej. Säg tack; nej. Är nej det enda ordet du kan?? Nej! Jösses. 

Det är jättekul å ena sidan, men samtidigt skapar det konflikter, han blir ju lixom lite överkörd ibland då. Till exempel ska man faktiskt ha byxor på sig när man går ut… 

Jag brukar hålla upp två tröjor/pyjamassr/whatever och fråga vilken han vill ha. Jag gillar tanken på att han får ha en åsikt och vara med och påverka – utan att få förvirringen av att välja fritt ur sortimentet. Oftast blir responsen Hmmmm… eeehhh.. den! Men nu kan det lika gärna vara tvärnej rätt av. På vad jag än föreslår. 

Jag undrar vart vi kommer landa med detta viljestarka barn, haha! 

RUL idag 

Standard

Ett sånt mirakel ultraljuden är egentligen! Jag har förstås tänkt tanken förut men jag slogs verkligen av det idag. Vi tittade på hjärnan och dess avskiljare. Vi såg hjärtat med sina kammare, njurar, magsäck, näsa, läppar… Lite tryckningar på rätt knappar och färger fyllde bilden – de visade på flödena i hjärtat och ut till njurarna. Skithäftigt! 

Fladder var inte helt med på noterna utan försökte mest smita undan. Det slogs kullerbyttor och ormades runt. Eller så la sig sketungen med ryggen nedtryckt mot bäckenet för att slippa visa upp sig (i det fallet; hjärtat). Det var en jäkla fart på lillpyret i alla fall. Och jag grät mest hela tiden.

Det blir så verkligt att det är en liten person därinne. Någon att ha en relation till istället för den abstrakta magen som bara ger ett illamående. Någon som så småningom ska ut!

Så jag grät. 

Jag är framflyttad tre dagar så är nu plötsligt på 19+1 och nytt BF är 21 augusti. 

Vårt Fladder är ett riktigt pyre!

Öroninflammation och halsfluss 

Standard

Jomen varför inte göra livet lite mer spännande och blanda? 

Vi hade tänkt vänta ut öroninflammationen men imorse såg jag en tjock beläggning på lillgrodans tunga. Lite Google is your best friend och jag började misstänka halsfluss, då måste vi ju åka in. 

Tyvärr hade jag rätt, visst är det halsfluss men även öroninflammation som extra bonus. Skit. Vi har ju inte hittills fått i ungen penicillin i någon form – och inte heller den här gången. Första dosen kräktes han upp direkt, sen har vi inte lyckats igen. Vad fan gör vi? 

Ja så kan man ju fira påsk 

Standard

Långfredag minns jag knappt 😉 så den kan jag inte säga så mycket om. Påskafton däremot var väldans trevlig! ”Trots allt” får jag nog säga. Vår gäst har en hjärtsjuk partner på sjukhuset med lite oklar prognos… Men hen kom hit ändå och lät oss vara avledningsmanöver. Vi skrattade, pratade, åt oss proppmätta och skildes åt. Så snart hen lämnade oss somnade jag på sängen och sov i två timmar. Jag vaknade lagom till att börja dra igång lillfis nattningsprocedur.. 

Idag vaknade jag trött, gick upp med man och barn, åt frukost, somnade. Tar tröttheten aldrig slut? 

Så småningom lyckades vi ändå ta oss till svärmor för lite traditionellt påskfirande. Fis var gnällig, trött och drog sig successivt mer och mer i örat. Attans, öroninflammation. Prutt. Gnället blev tårar och vrål neeeej neeeej mamma neeeeej!! Stackars lilla killen, jag grät nästan själv, så förtvivlad var han. 

När han så småningom slocknade av utmattning i min famn så gjorde vi upp planer; vi ska hitta alvedon suppar. Vi hade den fanatiska turen att lokala Ica hade! En supp senare satt han i mitt knä och sa fisas bättre nu. Halleluja! 

Vi åkte från svärmor vid 19-tiden (enligt hans sovklocka) men vi kom hem med en strålande pigg och glad unge. Härligt! Men han lär inte sova i brådrasket. Synd, jag hade hoppats att trumhinnan skulle spricka i sömnen under alvedonbedövningen. Gud vet hur natten blir! 

Min lilla kämpe 💚

Solsken i blä-et

Standard

Jag kräktes precis fruktansvärt illa och känner mig som en trulig unge. Vill mest sätta mig i ett hörne och tjuta.

Därför tänkte jag försöka hitta nåt positivt;

– sambagrodan kom hem på ett strålande humör idag 

– när han skulle lägga sig igår sa han mamma ska snälla sitta med. Idag fick pappa äran och det hela är så gulligt att jag smäller av

– dagen har varit fantastisk! Jag har visserligen knappt varit utomhus men jag har suttit med altandörren vidöppen med solen rätt i ansiktet 

– och viktigast av allt; en bebis är född! En väninna som mår tusen reSor värre än jag har äntligen fått sin lillskrutt 💚 Dels säger jag halleluja och grattis på födelsedagen till skrutten! Dels säger jag halleluja och hejdå illamående! Du är min målbild.