Månadsarkiv: juli 2010

Imorgon åker jag till italien!!

Standard

Och det ska bli ljuvligt!! Jag tänker slappna av, äta god mat, dricka massor av italienskt rödvin – eller kanske limoncello? Och jag tänker under en hel vecka lägga bort tankar på barn, barnande, jobb och livet i allmänhet :0)

Jag kommer därmed ha mindre koll på datorn och på bloggen – kanske blir det något inlägg via mailen nerifrån, kanske inte… Om inte hoppas jag att vi ändå ses på andra sidan 🙂

Stor kram och arrividerci!!

Tack!!!

Standard


Jag såg precis att jag har haft min 1020:e besök på min blogg!! Eftersom jag själv och min mamma antagligen stått för 99,5 procent av hittarna så innebär det att jag ändå haft ett tiotal ”främlingar” här…

Tack, vad roligt att ni är med och delar min resa!!

Manligt och kvinnligt?

Standard

Jag jobbar som säljare och min motpart i förhandling är VD för medelstora företag. Oftast män. Eller snarare, nästan enbart män. För det mesta är de 50+are men i enstaka fall är de runt 40 – och då tänker jag alltid ”oj, vad ung han är!”…

Emellanåt får jag komplimanger av dem – vad du är duktig! vad bra du presenterar! osv – vilket i och för sig är trevligt och jag tar verkligen åt mig av allt sånt!! (Bekräftelse bekräftelse bekräftelse… ge mig gäääärna mer!!) Men jag undrar samtidigt om de hade sagt samma sak till mig om jag varit en kille typ-30?

Idag var jag inne hos Hedin Bil här i götet eftersom min bil bråkar lite med mig. Mannen bakom disken tittar på mig – tjej, klänning, klackar – och frågar ”kommer du ihåg registreringsnumret?”. På Bra Bil brukar de åtminstone fråga ”har du regnummret?”. Inte kommer du ihåg det. Och min första fundering blir – hade han ställt den frågan på det sättet, till min pappa? Jag fick en sanslöst stark impuls att svara något riktigt våpigt. Du menar när den registrerades? Hmmm, det var i typ oktober 2009… eller förresten, var det februari? Jasåååå du menar numret baktill? Är det samma som på framsidan?

Till hans försvar måste jag säga att jag veet att många många kommer in i dylika situationer utan att ha någon som helst aning om knappt ens sitt bilmärke!! Men samtidigt. Jag har ju som bekant tolkningsföreträde i den här bloggen.

Sol och resförberedelser

Standard

Igår hade jag en sån där somrig sommardag… var nere på stranden och blev allmänt sandblästrad av vinden :0) Solade, tjôtade och följde upp med världens goaste paj!!

Idag. Klockan är snart tolv – och jag har inte ätit frukost ännu. På min uteplats håller en citrongul liten fjäril på och fladdrar runt min vackra blomma (som jag av någon anledning inte har lyckats ta död på ännu!!) Kaffet är på gång, och snart blir det något gott till. Solen har kikat fram ordentligt igen, så det blir nog frukost ute.

På fredag bär det av på resa! Och det ska bli så kul!!! Tvättmaskinen är i gång, (halleluja för tvättmaskin i lägenheten! Tvätta när man vill, hur ofta man vill…) väskan är framplockad och pengarna växlade. Jag tänkte göra saker i god tid för en gångs skull :0)

Bubblig lycka

Standard

Tänk ikväll mår jag så bra! Sitter på en somrig uteservering med en bok och ett glas italiensk prosecco och tittar på turister… Om fem dar vid den här tiden är jag på väg till Italiens goda mat, vin och bad!!! Då är det min tur att leka turist :0)

I lurarna har jag the Boss och Jersey Girl. Lycka!! Efter kommer Barcelona med Freddy Mercury och Montserrat Caballe. Halleluja!! Därefter Lollipop med Lil Wayne. Den är något snuskig… Jag är danssugen och sitter och gungar med musiken. Ett tidigt tecken på galenskap?

Snart dax att fylla på glaset och njuta lite mer av semestern!!

Mysko frukt passar en mysko dag…

Standard


Har ni sett en pitahaya någon gång? Jag upptäckte den av en slump för ett litet tag sedan. Kallas även för drakfrukt pga ”fjällen”. Den ser så exotisk ut, så stark, så vacker! Innanför det knallrosa skalet finns ett saftigt vitt fruktkött översållat av små små svarta kärnor. Lustigt nog smakar det ingenting. Eller nja, nästan ingenting. Men den är så god!

Morgonen började med en superduper märklig dröm. Fula färger, fula former. Konstiga funderingar. Ännu konstigare slutsater. Jag skulle flytta, men jag hade bara två timmar på mig att packa lägenheten. Själv. Och jag tyckte att det var så konstigt – sist hade jag ju massa hjälp!!!

Sen gick jag hemifrån och kände mig ful, fet och äcklig. Ja, ni vet. En blä-dag. Möjligen kopplat till de där hormonerna som jag nämnt i ett tidigare inlägg…

Men när jag kom fram till mitt mål fick jag blickar. Såna där – oj, hon är åtminstone inte ful nog att skrämma livet ur gamla eller små barnblickar! En riktigt bra bild (tack mamma!) blev ny profilbild på facebook. Och jag fick såå mycket fin feedback på den!

Plötsligt började jag känna, att ja – spegeln kommer nog inte spricka idag heller!!

Det var en ganska skön känsla.

Nu mumsar jag på min pitahaya och tittar på en dokumentär om en man som genom att delta i en viss ritual vill joina en ursprungsbefolkning. Känner på något sätt igen mig, detta att vilja komma med i en gemenskap. Mödraskapet skulle kunna sägas vara rätt ursprungligt. Och en definitiv gemenskap. Känns rätt bra.

Hoppas att det snart blir min tur!

De egna valen…

Standard

Jag har en startsträcka som en jumbojet. Det ligger nog i generna tror jag :0) När jag väl kommer igång så går det av bara farten, och det brukar bli riktigt bra!

Ibland går jag på pumpen ordentligt.

Andra gånger är jag rädd för att misslyckas, och gör därför ingenting. Man kan ju inte misslyckas med det man inte gör? Det mesta går att förklara bort, hann inte… skulle ändå… blev bättre så här…

Att fega ut så där driver mig till vansinne.

Så ibland kör jag en väg jag egentligen hade velat undvika – på ren pin kiv. Jag tänker fanimig vinna över mina fåniga rädslor, jag tänker inte låta mig hindras! Därför blev temat för våren ”göra saker jag inte brukar”. Det handlar oftast om enkla saker… men slutmålet är att jag valt själv. Att jag utmanat mina gamla vanor och medvetet styrt, istället för att låta mig styras.

Under resans gång stötte jag på en skribent, Ulrika Gabriel, som så tydligt i både språk och tidpunkt formulerade mina tankar när det kommer till detta med att ta kontroll över livet och inte styras av små rädslor…

Visst, du kan vänta ut så att omständigheter och förutsättningar förändras, men det är ett ganska osäkert kort. Då lägger du dessutom allt ansvar på någon annan och gör dig själv till ett offer. Lev inte ditt liv som ett offer utan ta mer ansvar.” hon skriver vidare ”Det bästa är att du funderar på VAD som behöver förändras och sedan tittar på vilka alternativ du har. Sedan måste du bestämma dig för någon sorts aktiv handling. […] att de bästa handlingarna ofta sker i små steg
(http://ulrikagabriel.blogspot.com/2010/04/forandring-kraver-handling.html)

Jag har tänkt mycket på hennes ord, just för att det stämde så väl in i mitt liv. Just då. Just nu.

Obetänktsamhet eller elakhet?

Standard

Apropå detta med att sätta foten i munnen…

Det är så lätt att såra med en förflugen kommentar. Ofta har talaren ingen aning om hur det uppfattas av mottagaren, hur det kan skära i själen av något som de kanske var tänkt som meningslös artighet? Men ibland undrar jag om det är medvetet. Ojdå, sårade det?

Inte helt sällan diskuteras detta med förhållanden och barn, framförallt när man träffar människor man inte sett på ett tag. Hur mår maken/barnen/katten? Min personliga favorit ”hur går det med kärleken”.

När det kommer till vissa frågor är det som om världen anser sig ha rätt att veta, rätt att ställa frågor. Ni som har ett fotbollslag med pojkar, är det inte dags för en flicka snart? Jahaaa, en till pojke i magen? Vad tråkigt, då kan du inte köpa de söta små klänningarna på bäbyflickavdelningen! Nu har ju ni vart tillsammans i två,tre,tio år – är det inte dags för barn? Nu är ju knodden tre år gammal, ska ni inte ha en till? Vännerna med endometrios kämpade i många år för första barnet, miraklet. Nu frågar man efter andra. Vännerna som varit förlovade i tio-någonting år och fick ständigt frågorna om kommande barnen. Vad visste de om fertilitets-utmaningarna? Eller ens viljan till barn? Vännen som valt bort barn, 50+aren som inte ville ha några. Hon måste ju vara konstig! Vännen som pratade lån hos banken och fick höra ”att ja, det vore ju naturligtvis bättre om ni vore två”
Kollegorna på jobbet som frågar ”och när ska du bli mormor då? Vill inte du ha barnbarn?”

Och ibland vill jag svara – är du medvetet elak eller bara dum?

En fråga…

Standard

jag förstår hormoners syfte. De är bland annat kopplade till reproduktion. Till kön. Att saker funkar som de ska i kroppen. Östrogen, testosteron… massa spännande funktioner påverkas av att de gör vad de ska.

Så här skriver hälsosidorna.se; Hormonerna reglerar ämnesomsättningen och immunförsvaret, förbränning av fett, musklernas tillväxt mm. Hormoner har visat sig påverka de mesta processerna i kroppen och har därmed en väldigt viktig funktion att fylla. […]Hormonerna är därför en central kommunikationsbärare av stora mått för bra hälsa … Okej, jättebra.

Men vad faaaan har pms för funktion?

På wikipedia finns en definition, om än ingen förklaring – Stämningsläget förändras i riktning mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan ”att känna sig olycklig” (vara dysforisk) till verklig depression. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, grälsjuk och aggressiv. […] Vid dessa perioder kan en del kvinnor bli sugna på choklad.

”…kan en del kvinnor bli sugna på choklad. Är detta vetenskapligt bevisat? I så fall har jag nog pms jämt. Typ alltid.

Forskare tror idag att PMS kan bero på en överkänslighet i hjärnan för progesteron och dess nedbrytningsprodukter. Även syntetiska gestagener (som finns i vissa p-piller) omfattas av överkänsligheten. Graden av känslighet avgör graden av besvär

”Kvinnan blir känslomässigt instabil”. Jag? Näääääh. Faaaaaaannnnnnnn mjölken skruvas upp medsols!!!!! Blääääää det blåser från höger!!!! Och ovanpå det så tar pajjäveln en halvtimma innan den blir klar. Känner mig gråtfärdig. Funderar på att sparka på soffan en stund, hittade en SMULA i den. Telefonen höll på att åka i golvet eftersom batteriet tagit slut. Kände för att knocka min granne i golvet när han sa Hej! när jag mötte honom i korridoren.

Känslomässigt instabil? Moi? I should think not!