Monthly Archives: november 2011

Vill ändå berätta…

Standard

Först – tack alla ni för stöd och kramar!!

Det har betytt så hemskt mycket att veta att ni finns där…

varning för långt inlägg;

Idag har jag ont i hjärtat och ont i magen – framförallt då i tarmarna. (Men det är väl inte så konstigt, har inte direkt varit snäll mot magen i det senaste.) Men idag, för det mesta, är jag rätt så lugn. Jag har lekt lite struts. Varit på IKEA med syster och letat drömmar till den där nya lägenheten som jag hoppas på!! Jag vill inte känna efter. Läste precis FCs fina inlägg och kände att däääär var tårarna på väg. Så den sidan stängde jag ner rätt så fort 😉 Ni förstår vilken nivå det ligger på! Jag har gråtit tills jag nästan kräkts, bokstavligt talat, och idag har jag inte lust med mer.

Men hur det än gick så vill jag berätta lite om Aagardklinik – de tog nämligen så vansinnigt väl hand om mig! Kanske gör de så med alla, kanske var det för att jag kom dit ensam, kanske för att jag var förstagångare? Men oavsett…

Jag har ju hört en massa skräckhistorier om smärtsamma ÄP där man knappt hinner dra av byxorna innan man får gå ut genom dörren igen. (Och visst var det så att när jag träffade doktorn för första gången i fredags så låg jag i stolen inom en minut från det att vi skakade hand 😉 )

Nåh, jag kom dit 8.00 på morgonen, hade tid 8.15. Det dröjde dock till nästan kvart i nio innan jag blev hämtad. Då blev jag förd till ett litet rum där jag fick dra av byxorna för att istället svepa in mig i ett frottélakan. Blev uppmanad att lägga mig en stund på den supersköna dagbädden och slappna av.

In till doktorn, upp och hoppa i stolen. Fortfarande lakanet över mig så att jag kände mig skyddad och inte behövde frysa. Doktorn satte en nål i handen just-in-case jag skulle behöva morfinet. Bio-teknikern och sköterskan kom fram och hälsade. Lustigt att skaka hand med en leende kvinna som approachar förbi mina bara… eehh… ja.

Upp med VUL staven, och så började han böka. Jag trodde faktiskt att han fortfarande höll på att lägga lokalbedövningen när jag insåg att han var mitt i att tömma follikel nummer två! Trean på vänster sida låg i utkanten av området så den sved rejält, men i bemärkelsen ajajAJJJ inte gemigmorfinjagdör. Smärtan skrämde mig lite så att jag spände mig rejält. Därmed blev högersidan lätt mer obehaglig, men fortfarande på en helt hanterbar nivå. I bakgrunden hojtade teknikern till varje gång hon hittade ett ägg. Under tiden höll sköterskan mig i handen, stilla och rolig nu!

Alltså: hela ÄP utan en droppe morfin. 

Tillbaka till rummet, med hjälp av sköterskan som höll mig i armen utifall att jag bestämde mig för att dimpa i golvet.

Jette, klinikföreståndaren, kom efter en stund och pratade med mig. Satt väl tio minuter, frågade hur det hade gått och bytte tankar om vädret och om svensk fertilitetsvård. Hon hade med sig saft och lite knäckebröd. Sen kom doktorn, klappade mig på handen och berättade att jag hade klarat mig flott. Jag sa tackdesamma 😀 Han såg lite förvånad ut! Därefter kom teknikerna. De förklarade hela processen från ägg i petriskål till vilka delmoment på vägen till vilka resultat de förväntade sig att se vid olika tidpunkter. De frågade oxå om donator; jag bad att få någon som är lång, som är snäll och gillar hundvalpar. De skrattade och sa att njaaaa så mycket information har de ju inte om donatorn… *fniss* Kan förresten tillägga att bioteknikern var sååå bekymrad över att jag inte hade helt klart vart jag skulle sova den natten ”I have a guestroom if you need”. Säger ju det – omsorg!! 

Efter ungefär en timma? En och en skvätt? I den där behagliga sängen var allting till slut klart och jag kunde klä på mig och gå därifrån. Jag visste att de skulle ringa på morgonen – inte det där fasade samtalet ”ringer vi så är det med dåliga besked” utan ”vi ringer oavsett så du får en update”. Men visst, jag var inte lugn, varken på natten eller på morgonen. 

Det som är positivt med beskedet är att det kanske förklarar mina sju missar? Om skalen är för hårda? Om äggkvaliteten fortfarande är bra, så kanske en ICSI kan vara en ”enkel” lösning. Men vi får se. Ska maila kliniken imorgon. Vad skönt om något kunde vara enkelt för en gångs skull!

kram på er!

Annonser

Change of plans

Standard

Tanken var att jag skulle hoppa på en båt tillbaka till Gøteborg vid två-tiden idag før att læmna av pappas ærende, før att packa om væskan och hoppa på samma færja tillbaka hit imorgon bitti igen…

Men med utlovad storm øver havet imorgon så vågar jag inte riskera att bli sittandes på en båt som inte går. Så jag stannar hær. Jag har pratat med Stena och de flyttade utan knussel – eller extra kostnad – fram min biljett några dagar. No prob! Dæremot har jag ju inte med mig min Ovitrelle. Faaan! Men som tur ær finns det en på Gaia, men det ær surt att betala før något så dyrt IGEN. Men men, desperate times och allt det dær… Så jag ær inbokad i Gaias øvernattningslægenhet, åtminstone delar av tiden mellan nu och onsdag 😉 blir lite pussel av det hela *fniss*

Det jag tænkte berættat mer om nær jag kom hem var hur jag uppfattade kliniken nær jag kom dit igår. Men den historian får væl vænta lite till dårå 😛 Nu ska jag till den internetløsas land – hur jag ska klara mig i flera dagar utan vare sig internet eller min TV vet jag inte. Frågade fina Loba førut hur man egentligen brukade gøra førr, innan internet, innan konstant stimulans? Det hær var f ø den øvervægande anledningen till att jag valde att bo på the Reef; wifi till telefonen och itnernet i lobbyn 😉

kram på er! Vi hørs troligen igen på torsdag.

Kort rapport från æggfabriken…

Standard

På hotell i Fredrikshavn nu, har precis ætit en medioker men svindyr middagsbuffet 😉

Allt har gått strålande idag, alla på kliniken ær hur sympatiska som helst – från skøterska till doktorn sjælv. Stællet var øverhuvud taget inte som jag væntade mig, jag såg framfør mig något litet som Gaia… men det hær ær stort, modernt, vitt med svart, gigantiska fønster.

Kænns vældigt tryggt!

Har 3 klæckfærdiga folliklar på vænster sida och ”7-8” på høger sida – så visst blir ÆP på måndag! De har dessutom lovat att de ska igge gør ont!!

Nu ska jag krypa upp i min førhoppningsvist jætteskøna hotellsæng och somna som en gris!

Trevlig fredag på er!

kram

Hormonhäxan har tagit ledigt?

Standard

Jag skriver ju rätt så ofta om hur mina hormoner styr min vardag – jag har räknat ut att jag i princip reagerar på varje hormonövergång som över huvud taget sker i kroppen… Vilket ger mig ungefär en vecka (utspridd över en månad) där jag är relativt opåverkad av min cykel. Med det i åtanke kände jag en viss bävan inför IVF-behandlingen; om jag reagerar såhär på mina egna hormoner, vad händer när man tillför en massa utifrån? Nå, med facit i hand kan jag säga att jag sällan haft ett sånt här stabilt humör! Den där underliggande känslan av tyngd och ledsenhet som normalt genomsyrar varje tanke vid den här tiden i månaden är härligt frånvarande. Det är lugnt i skallen och lugnt i hjärtat! Jag har inte gråtit en endaste gång! Det är inte så att jag är mindre orolig än vanligt – för jobb och för IVFen – men allt känns ändå så väldigt mycket bättre.

Imorgon bär det av till Danmark och Aagaardkliniken. Det känns att slutet närmar sig – det måste det göra! Jag är så svullen om magen nu, övar helt klart på graviditetslooken. Jag går lite som en anka och tycker det är allmänt jobbigt att sitta… och byxor ska vi inte tala om! 😉 Ja kära nån.

Men det som jag framförallt tänker på när jag försöker reflektera över den här processen är; gravid-lookalike-mage, svullna och tunga bröst, trötthet… Kroppen ger mig en massa övnings-symptom på graviditet. Tänk om det sen inte blir något? Vad lurad man måste känna sig!!  Men jag är tacksam över att det har gått så smärtfritt. Jag är tacksam över att ha fått göra det korta protokollet, av det jag hört så finns det inte något som direkt får mig att längta efter en nedreglering.

För övrigt så har jag idag lagt bud på en lägenhet 😀

Officiell visning är inte förrän nästa vecka men då är jag förhoppningsvis i ett morfinrus så vi, trogna systeryster och jag, bad att få komma dit ikväll istället! Den är i rätt så risigt skick, men oj vilken potential!

Min förhoppning är att de andra spekulanterna inte kommer se potentialen…

Dax att krypa i säng nu, ska ju upp tidigt imorgon!!

Förresten – Profetiskt?


Det är inte bra att försöka vara smart… men honung funkar bra

Standard

Ja nu är helgens danmarksresa bokad, ut fredag och hem lördag!! Det ska bli jättskönt att få se kliniken i förtid, så att säga. Jag vet med mig att jag kommer vara lätt panikslagen inför äggplocket, och att inte hitta har ju alltid varit en av mina stora ångestladdare. Så nu får jag chansen att reka lite först. Härligt! 

Men det roliga i sammanhanget har varit färjebokningen…

Vet ni – DK-över dagen kostar 900 kronor ca. Tur-och returen, alltså med två separatbokade enkelresor, däremot kostar 2400 kronor. Så då tänkte jag; om jag bokar två stycken DK-över dagen, men nyttjar bara ena utresan och andra hemresan så sparar jag pengar!!! Är ni med? 

Sen kom jag på att jag lika gärna kan bo i Fredrikshamn och istället för… ööööhhh… vart jag nu ska utöver Aarhus. Och då tänkte jag på the Reef. 

Ringer till Stena och frågar om jag kan omvandla mina två bokningar till en bokning inklusive hotell (finns ju käcka paket, you know). Där får jag höra
1. nej det går inte. Jag kan självklart avboka dem, men till fullpris. 
2. man får inte lov att boka som jag gjort, hemresan annulleras om man inte är med på utresan. Sorry. Använd den eller köp ny. Till fullpris. Möjligen kunde hon flytta den till ett annat datum. Punkt. 

Jag går i taket, för inte har jag NÅGONSTANS sett att biljetten funkar på det sättet!! Ringer bokningen; jo det funkar så, men nej jag hittar inte vart på sidan. Ring till reklamationen istället. Ringer reklamationen; jo det funkar så, ring bokningen. Ringer bokningen, igen; jo det funkar så – får jag ringa tillbaka till dig när jag hittat exakt vart det står

Jag inser ju att om det står – och jag inte sett – så får jag acceptera. Inte deras problem om jag är blind. Så jag skäller inte på någon, åtminstone inte ännu 😀 

När trevliga hon är tillbaka vid datorn och ringer upp så pekar hon ut precis vart det står, och jag backar. Är ju som sagt inte hennes problem att jag är blind. Men jag passar på att berätta om varför jag hade ringt i första taget, dvs det där med boendet. Och hon säger jo men då återlöser jag biljetterna, så kan du göra om bokningen. Tjoff tjoff, färdigt. Det gick ju visst att lösa!

Sen sitter jag framför Stenas bokningsgrej på nätet och känner mig lite korkad, vill ju få det rätt den här gången!! Känner mig lite ofokuserad allmänt, plus att jag inser att jag faktiskt inte ätit sen frukost. Way to go, lixom! Ringer till bokningen, får fatt i en go kille som förklarar vad jag behöver veta och följer upp det med erbjudandet att göra bokningen åt mig – minus bokningsavgiften på 150 kr som det egentligen kostar över telefon. Så med lite service och ett glatt leende så är biljett och hotell bokade, minus bokningsavgift, tack vara en rar kvinna som löste biljetterna åt mig och en rar kille som fixade min ny-bokning åt mig. Tur att jag inte är en gastare, för jag undrar om de fixat det lika lätt åt mig då? Fast å andra sidan var jag trevlig även mot den första dingpellen…

Men heja serviceminded stenapersonal!

Nästa gång ska jag ge fan i att försöka vara smart.

 

Jag är en höna…

Standard

Idag kom domen på delmål 1; antal och storlek på folliklar. 

Min stora rädsla har ju varit att det ska visa sig eka tomt inne i magen, så när jag satt på bussen upp till gynekologen idag så skakade det rätt så bra i knäna! Ja, när det inte knakade i magen vill säga. Idag är officiellt sista dagen jag tänker ha byxor på mig innan ÄP. För fy tusan vad det har varit obekvämt! det är ont om plats bakom linningen nu… 😉

Men jag kunde lämna gyn med ett visst lugn – det fanns 14 folliklar i lite varierande storlek; fyra av dem får väl räknas som pygméer eftersom de bara ligger på 8-9 millimeter. Övriga ligger mellan 10 och 14 millimeter – så expertisen tror att det kommer landa på tio stycken ut. Sen får vi la se vad som finns i dem oxå, men det är nästa delmål… 

Så nu ska jag fortsätta med både gonalen och orgalutranet i oförändrad dos. På fredag blir nästa VUL – och eftersom jag ändå ska till Danmark, i ett helt annat ärende, så kommer jag åka förbi kliniken och göra VULet där. Det känns faktiskt väldigt bra, att få se dem innan! Kunna hälsa på dem, se vart det ligger osv. Betryggande 🙂 Jag antar att det kommer landa i ÄP på måndag?

Orgalutranet sved för övrigt som sju svåra år även idag.