Monthly Archives: september 2016

Rädslor och nojjor

Standard

Alla föräldrar har saker de nojjar över. Det är normalt och hör lixom till rollen som förälder, jag tror det fortsätter tills man går till sin egen grav haha. Aldrig får man slappna av!

En av mina nojjor har varit att servera fis morötter. De är ju stenhårda! Men hos dagmamman äts det tydligen morötter mycket och gärna – och överlever han det hos henne så gör han det även här. Klarar han morötter så kan han få smaka cashewnötterna oxå, de är ju faktiskt mjukare. 

Jordnötter tror jag att jag väntar med dock. 

Med strumpan funderar jag ständigt på om hon får i sig tillräckligt med mat och om hon får tillräckligt med stimulans. 

Alla har som sagt rädslor och nojjor. Så även jag.

Men en del oroar sig för såna konstiga saker! Alltså konstiga i mitt tycke, MITT sätt att göra och tänka är ju inte det allenarådande enda rätta sättet. (Så högfärdig är jag inte) Men en del oroar sig för att handla på Ica eller ta bussen till mormor på grund av rädsla för smitta. De låter sig begränsas nåt så vansinnigt och jag blir så ledsen å deras vägnar. Observera att jag menar  självklart inte de som faktiskt är sköra – t ex prematurer. 

Om man är skräckslagen så fort man går utanför dörren blir det inte mycket utrymme kvar att njuta av bebistiden. Antingen blir man ofrivilligt inlåst eller så ilar man igenom alla moment utan att njuta av det som faktiskt går.

Det är faktiskt skitmysigt, tycker jag, att ta en kaffe på stan med bebis i ena handen och en bok i andra. 

Jag tror det var min svåger som en gång i världen påpekade att man måste ta sig tid att njuta av guldkornen. Jag är urkass på att komma ut och promenera, men en tur till lokala affären är en perfekt ursäkt för en liten prommis plus att jag slipper bära min shopping eftersom jag har vagnen med. Det är dessutom fasans mysigt att spana på den lilla under promenaden. 

Min syn har alltid varit att försöka använda sunt förnuft. Men man kan inte skydda sig mot allt. Maken tar bussen till jobbet och nu när influensa-/kräksjuketider börjar närma sig så kan det lika gärna komma hem med honom som att bebis plockat upp nåt själv ute på tur. I och med att vi har storebror i familjedaghem så är vi dessutom ändå ”körda”, det droppar in otroliga mängder baciller nu som det är och framåt vintern lär det bli mer. 

Med det sagt är vi än så länge friska. Halleluja! Lillstrumpan fortsätter växa till sig, vägde idag in på nästan 4.2 kilo. Minus några gram eftersom hon kissade en redig pöl på BVCs skötbord direkt efter vägningen haha. Min duktiga tjej! Hon har vattnat skötbordet där varje gång. 

Just nu sover båda mina små och maken är iväg för kvällen.

Jag har druckit kaffe för en armé idag men jag tror jag ska göra en kopp till. Jag försöker att glömma den glutenfria chokladkakan som är i frysen. Det går sådär. Den får ligga kvar där oavsett men jag tycker att det är tortyr… 

Hoppas ni har en trevlig kväll! 

Fler grå hår på gång

Standard

De här heldagarna där lillfis är hemma utan dagverksamhet driver mig till vansinne.

Idag har varit en bergochdalbana utan dess like… Vi har kramats, lekt, läst, gosat och bråkat bråkat bråkat. Han har gjort allt han inte får och jag har gång på gång lett in honom på hans rum och stängt dörren. Till slut bröt jag ihop och grät. Fis tittar på mig vad gör du mamma? Varför är du ledsen? Jag är ledsen för att du bråkar så. Är det bra nu mamma? Jag tror relationen osams-sams har legat på 60-40. 

Räddningen idag har varit bästa K som kom förbi med sin lilla skrott och var sällskap framförallt men även avlastning. Utan henne hade jag nog låst in mig eller barnet på toaletten och inte öppnat igen förrän kvällen… 

När min fina man kom hem var alla nöjda och glada efter nån timma på diverse lekplatser i området. Fis ääälskar att gunga! 

Väl hemma fixade jag med kvällsgröten när vi upptäckte att fis satt i fåtöljen med tårar i ögonen. Mitt lillhjärta. Jag vet inte om det var trötthet eller nån form av reaktion på dagen men när jag frågade hur det var fatt slängde han sig om halsen på mig och vi kramades ordentligt innan tårarna torkade upp igen och gröten blev äten. Vid sju sen sov han som en stock.

Lillstrumpan har faktiskt inte varit fullt så vrålapig idag. Hon har varit lite mer vaken och alert och i alla fall periodvis på riktigt gott humör. Hon har gurglat och jollrat och fyrat av ett gäng lysande leenden. Roligast idag var apropå vrål när Ks lilla skrott och min vrålapa låg bredvid varandra i varsin vagn och skrek ikapp i väntan på utgång. Jag stod där i hallen och försökte nappa och lugna två småttisar samtidigt. Det gick sådär. Jag skrattade rätt gott, det var så knasigt och väldigt högljutt!  

Här på kvällen sitter jag och ammar när strumpan släpper bröstet, tittar upp och ger ifrån sig ett riktigt strålande leende innan hon återgår till kvällsfikat. Så mycket av dagens frustration som försvann i ett ögonblick… 

Kaxpelle

Standard

Nej pappa, gå din väg du får inte ligga hör med oss! *pappa försöker lägga sig i sin säng efter det att sonen dykt upp mitt i natten*

Från små barn, gamla och fyllon lär man få sanningen. Eller vad sägs om mamma sluta, man sjunger inte sådär jag får ont i öronen!! 

Jäkla skruttrumpa!! Fniss. Är man 2.5 så är man. 

Det sker en jätteutveckling hos båda mina hjärtan nu. Lillfis pratar långa, långa meningar. Hans trots lever och frodas men sen vi började avlägsna honom från jobbiga situationer genom att sätta honom i hans rum så eskalerar det inte längre så mycket. Tjohoo vad vi är bra!! (Och ödmjuka förstås. För det funkar förstås alltid!! Eller inte haha)  

Han har skaffat sin första flickvän… jämnåriga W satt hemma hos dagmamman häromdagen ”älskling, äääälskling” varpå lillfis svarar ”jaja jag kommer!! De leker tydligen väldigt mycket ihop och det glädjer mammahjärtat. Som gammalt mobbat barn är jag lixom rädd att min unge inte ska få vänner. 

Vrålapan är otroligt mycket stadigare nu, har börjat le socialt och söker mycket ögonkontakt. Hon kräks fortfarande massor, häromdagen på Ikea la hon en pöl ner i min urringning som plaskade i bh-n. Man känner sig lika läcker varje gång, haha! 

För egen del blir jag mer och mer stabil. Jag har inte sökt den där samtalskontakten ännu. När jag mår bra mår jag ju bra och när motgångarna kommer så orkar jag inte. Men på ett rent ytligt plan har jag fixat mina fransar igen och på lördag ska jag klippa mig – så jag börjar mer och mer känna mig som mig. 

Det underlättar helt klart. 

Dag fyra

Standard

Ja det var ju det där med småätande och att mata sockertrollet.

Fan.

Haha det suuuuger i tarmen! Hela magen och ryggraden skriker efter något gott. En eländig frukt kan ju ge mättnad i magen men gör inget åt suget. Nada. *inre femåringen gnäller högljutt* 

Men efter en helg finns ingen anledning att sluta. Vi måste ju åtminstone sikta på lördag, vem vet – vi kanske hoppar lördagsgodiset då oxå? 

Under tiden gosas det med bebis, det byts blöjor och kläder och det torkas kräks i massor. Stora killen har hängt med farmor sen igår morse och är på hemväg glad som en lärka. Han har blivit superbortskämd i över ett dygn!! 

Jag längtar efter honom ❤  

Mysdag!

Standard

Min dotter har haft en spännande dag idag, hon började nämligen med att få bada i handfatet på Frölunda torg! Sånt där som kan hända när en bajsbomb tar över hand och finkläderna som skulle imponera på moster hamnar i en blöt påse bara för att ersättas med missmatchade reservoutfiten 😂 

Sen fick hon gosa massor med sagda moster på först café och sen på promenad runt torget. Jag har ju inga direkta pengar att handla för så det blev en snabb runda – jag har aldrig förstått mig på fönstershoppande. Titta vilken fin tröja du inte har råd att köpa!! Mjä. 

Eftersom vår städhjälp kom på eftermiddagen valde vi att avvika till Ikea för tidig middag och häng med farmor. Sjalen invigdes som amningstillbehör och lillfis vallade oss alla runt inredningen. Han bjöd på ”kaffe” och kakor. Han lyfte på telefonerna och ”ringde farfar”. Farfar finns inte ibland oss längre, har inte gjort på väldigt många år. Men det är ändå oftast farfar han ringer. Lillhjärtat!

Vid hemkomst visade han överlyckligt farmor sin senaste stolthet; en egen verktygslåda. Maken gjorde glutenfria scones (jag hittade ett nytt recept, jättegoda!!) och jag ammade. 

Sen rasade världen. Mitt i en mening tog mitt stora lillhjärta slut fullständigt. Jag har aldrig sett honom så hysterisk! Det var knappt det gick att nå fram till honom… Jag tog in honom till hans sovrum och vaggade honom och sjöng sov du lilla vide. Så småningom lugnade han ner sig tillräckligt för att ta flaskan. Vid sju redan sov han. Jösses. 

När stormen bedarrat för den ena blåste den upp för den andra, fram med tuttarna igen. Under tiden blev jag servad med kaffe och nybakade scones, gudars vad gott! 

Just nu ylar minsta lillhjärtat igen så det är strax till att hala fram damerna igen, men just nu sitter jag i tysthet och gömmer mig på toa. Njuter av att vara lite själv. Det låter som att maken kommer erbjuda henne ett finger och då lär det bli tyst även därute. Pappas finger är världsbäst! 

Det har verkligen varit en väldigt bra dag! Trots fem timmars sömn fördelat på två pass. Fniss. 

Hoppas ni haft det strålande!