Category Archives: Myom

Underbara fantastiska!

Standard

Mitt fokus idag har ju egentligen legat på inskrivning på arbetsförmedlingen och sen avslut på jobbet… Var ju dit för officiell avtackning – fick ett jättefint smycke, och framförallt ett väldigt gulligt kort från kollegorna 😀

På arbetsförmedlingen kom f ö dagens obehagligaste överraskning – hade jag fått in EN VECKA till på min arbetsplats hade jag fullgjort arbetsvillkoret och blivit berättigad till en ny a-kasseperiod. Som det ser ut nu så fortsätter jag istället på det gamla, vilket oxå innebär att min inkomstförsäkring torde upphöra rätt så snart. Woo-fucking-hoo. Mailade min chef och frågade om han kan trolla fram ett par veckor till nånstans, om inte annat som inskriven – och så tar jag ut mina semesterdagar som kontrakterad istf som arbetslös. Jag har inte fått svar så jag får ringa honom imorgon… Kom oxå på det som jag hade förträngt – man har ju en karensperiod på 7 dar ovanpå allt. Bajs.

Hur som, det var ingen kul nyhet.

Jag kom hem från dagen beredd att sjunka ner i soffan och deppa lite. Magen är upprörd – lite magkatarr på G kanske? – och huvudet värker som sju svåra år.

Men vet ni vad? Istället fick jag ett litet adrenalinburet lyckorus – jag har fått en operationstid. I SEPTEMBER. Kan ni fatta? Med den handskrivna notisen jag vet att du är angelägen om snabb behandling, jag ringer om det dyker upp återbud*. Underbara, fantastiska!!! Jag som såg framför mig att jag skulle få en optid i november eller nåt…

 

 

*jag vet inte om jag skrivit det här, men jag ringde dem när remissen gått iväg och sa att jag ber på mina bara knän om det behövs, jag vill så väldigt gärna få det här gjort så snart det går…

Frustrerande

Standard

Ligger i sängen och tänkte sova. Ska ju upp tidigt imorgon.

Pfffffttt!!!

Nähä. Nej det skulle jag tydligen inte alls. Varit uppe och kissat typ fem ggr. Lyssnar på hitchkocks samtliga fåglar som flyttat in i trädet precis bortanför mitt fönster. Lyssnar på vaden som bråkar och stökar – något inne i vaden som trycker på och gör ont och får foten att vibrera både kallt och varmt beroende på humör.

Sova? Äsch. Fånigt.

Bussen går 06.52…

Fick besked från kliniken idag att de inte vill genomföra FET innan min inkräktare är fjernad. Skit. Trodde iofs att de skulle säga så men man får ju försöka. Juni nu och ff ingen remiss ivägskickad. Jävla skitsommar. FET i november då?

Soliga räkor

Standard

Sol ute, sol inne och sol i hjärtat! Var det så du skrev för ett tag sedan?

Jag känner mig rätt nöjd idag. Nöjd med livet. Trots hormoner och besvikelser och eländiga kollegor så är livet bra idag! Så jag tänkte passa på och behålla den känslan lite, det känns ju så bra!

Jag har mer eller mindre bestämt mig för att åka till Gaia ändå, enligt tidsplan och allt. Oavsett om jag fått en operationstid eller inte. Jag menar, mirakel kan ju ske! Or not. Men då har jag åtminstone försökt 🙂 Jag gav min räka en chans! Har den mitt lokalsinne finns ju förstås lätta hinder… Men jag hittar ju det mesta med en GPS förstås. Kanske ska göra någon räkmotsvarighet och sätta en magnet mot den motsatta sidan av kroppen från myomet för att dra den till sig?, eller kanske en chokladbit om den har fortsatt ärva mina gener?

Då aktualiseras åter frågan om öppen kontra anonym donation.

Hur viktigt är det att kunna spåra sitt biologiska ursprung? Enligt doktor Gyn så är för övrigt ett av problemen med donation i sverige att det donerade barnet har arvsrätt (!!). Tro 17 att det är svårt att få donatorer i sverige då…

Men. Som sagt – öppen eller anonym? Från början var jag helt klar över att öppen was the way to go. Självklart ska man kunna spåra sitt ursprung! Men ju mer tiden har gått så har jag mer och mer dragits åt att välja anonym. Alla jag pratar med har sin uppfattning klar för eller emot det ena eller andra alternativet, väl underbyggda av väl genomtänkta argument. Så det är bara att bestämma sig. Vad är rätt för mig? Och vad kan jag stå för inför min räka?

Nästa sak är hur specifika krav man vill ha på donatorn; Läkarstudent? Svart hår? Spikrakt hår? Gröna ögon? Fem tår och fyra fingrar? Minst 2 meter men max 2,01 meter? Vid en öppen kan man i vissa fall få fram bilder och allt möjligt. Jag ser framför mig en postorderbrudkatalog. ”Jag heter XX, är 27 år gammal och gillar nallebjörnar, chic flics och varm mjölk. På fritiden bygger jag bilar eller planterar blommor” Hur ska man bestämma sig då? ‘Älskling, jag valde dina gener på grundval av att din donator var snygg och hade lockiga polisonger’. Huh? Hjälp!

Hmmm. Drömgenerna? Lång, stilig, mörk med blå ögon. Trevlig. Humor. Smart. Gillar ironi och glass. Snäll mot små barn och hundar. Glad. Gillar att läsa. Tycker om dåliga actionfilmer. Helst varken synfel eller allergier eftersom jag har båda 😉 Vad tror ni om den önskelistan till kliniken?

Besviken

Standard

Jag har idag fortsatt min sjukhusjakt. Fy bubblan vad irriterande. Upptaget, upptaget, upptaget, upptaget. Yes – det ringer!! ”Hej! Du har kommit till XX, våra telefontider är…” Telefontider. Vem har uppfunnit något så fånigt?

Sköterskan på SU kommer ihåg mig och mitt hopp om en räka från sistgång och var precis lika trevlig och hjälpsam idag. ”Myomet buktar in i kaviteten” – men om det betyder att det ligger på utsidan eller insidan kan inte hon se. Läkaren har bedömt det som ”ej prioriterat”. Skitstövel.

Fick till slut tag i operationskoordinatorn i Varberg. Hon är snäll och rar men inte lika hjälpsam. Neddragning pga sommar, egna patienter prioriterade. Självklart! Det är ju likadant överallt. Hon trycker på att gå via SU, de är ju trots allt specialister. Det är ju de som har fått remissen. Det är ju i göteborg som jag hör hemma. Hon säger ju inget dumt och inget otrevligt och inget ohjälpsamt egentligen.

Men jag hade nog hoppats att hon skulle kunna trolla.

Känner mig just nu besviken och vill inte alls jobba. Vill mest sätta mig och tjuta. Vill gå hem.

Man kanske inte ska ringa såna här samtal dagen innan mens när man av naturen är en lipsill av stora mått? Lägg på lite hormoner och en reklam kan få mig att lipa. Suck.

Glädje, oro och förvirring

Standard

Jag hade en bra dag igår, och sen började den här – tja, bra!

Jag har funderat på hur mycket jag kan skriva här, men ni som känner mig vet det mesta redan. Ni som inte känner mig – ja ni känner mig inte så då spelar det lixom ingen roll ändå… :0) Mitt jobb – vi överlevde förra året men det börjar komma ikapp oss nu och det är tungt att ständigt kämpa i uppförsbacke. Det är svårt att få in möten, det är svårt med motivationen. Och det är ännu svårare med kundernas motivation, de börjar få loss pengar igen, men precis som för oss så finns det många hål att stoppa dem i!

De senaste dagarna har jag fått jättekonstiga vibbar av min chef. Jag vet inte om jag får 1+1 att bli 3 eller kanske 14, men jag börjar undra hur säker min anställning är. Han har egentligen inte råd att säga upp mig, men frågan är om han har råd att hålla kvar mig?

Med tanke på min önskan efter en räka så har jag haft ett öga på arbetsmarknaden ett bra tag. Jag vill ha ett stabilt jobb på en stabil arbetsplats! Idag har jag blivit kallad till en telefonintervju (för nästa vecka).

Pirr i magen!

Gällande remissen fick jag f ö ett brev från VG-regionen igår. Jag slet upp kuvertet med spänd förhoppning att det skulle stå något bra, något konkret. Hah! Vad fel jag hade. Det var en remissbekräftelse, typ – hej vi har fått den. Du blir kallad inom 3 månader. Suck! Kände mig allt lite lurad först. Men men, nu är bollen i alla fall officiellt i rullning.

Thank god its friday 🙂

Myom och sommar

Standard

Timing är intressant. Det står till och med i bibeln att var sak har sin tid.
Man brukar prata om att saker sker i tid och otid. Vad är då egentligen otid? Är det när man vill få tid och det inte går?

Jag pratatde precis med sjukhuset om min remiss för myomet – och inser att min omtalade tidslinje inte bara kanske utan snarare ganska konkret går åt helvete. Remissen ligger hos farbror doktorn som ska bedöma, sen ska man boka tid och då ska det ligga rätt i cykeln – och helst allt detta innan de stänger för sommaren vecka 26. Om 3 veckor alltså. Visst mirakel kan ju ske, men njae. Tror väl inte det! Sen öppnar de igen vecka 33. Med den semestern skulle man kunna tro att de är lärare och inte läkare…

Den rara rara sköterskan som jag pratade med säger att hon ska försöka jaga på lite, men från tidsbokning till ny (!) spolning till operation på så kort tid… Jaja. Sköterskan från Storken berättade ju dessutom att myom gillar graviditetshormoner, dvs de trivs och växer till sig.

Då blir frågan – är det någon idé att prova ändå? ”Kan hindra fostret från att sätta sig” är väl inte samma sak som att garanterat hindrar?