Lördag efter första jobbveckan

Det har varit så roligt att vara tillbaka! Jag har gjort saker, pratat med folk, löst problem, åstadkommit saker… Efter att i tio veckor känt mig lika rörlig som ett kylskåp är det underbart att få stå upp och göra.

Rent praktiskt har jag mått ganska bra, med hjälp av Galieve och nån form av mat varannan timma har jag klarat dagarna helt utan illamående. Två dagar har jag kommit hem och behövt kräkas men who cares lixom?

Periodvis har jag varit så trött att jag nästan somnat på min stol 😉 och kvällarna har varierat mellan ”hyfsat pigg” och ”jag döööör”. Igår slocknade jag nio, framför tvn. Vaknade sporadiskt för att kolla att världen fanns kvar för att därefter somna om lika fort igen.

Drömt har jag gjort dessutom. Jag har blivit jagad av nazister i bruna lackstövlar. Jag har köpt en formpressad läderbustier á la domina fodrad med turkos frigolit (för bekvämlighetens skull). Jag har haft… hrm… umgänge med min man. Jag har sprungit på kullerstensbelagda gator och bott i ett gammalt hus uppe på en brant, mörkgrå och livsfarlig klippvägg.

I skrivande stund ligger jag i soffan och försöker hålla ordning på en tjurig mage. Just nu önskar jag att det helt enkelt ville komma upp så jag fick vila från äckelkänslorna. Men efter en första vecka på jobb som gått så jävla bra så känns livet rätt bra!!

Ps; har fått tid till specen på torsdag

Svar från doktor och bild på Klumpen

För att börja med det viktigaste – klumpen lever och frodas! Idag stod den på huvudet och lekte akrobatiska övningar, lite vift lite spark lite nick. Hjärtat mitt smälter ytterligare lite även om jag inte kan FATTA att det är en liten människa som växer i magen… (Bilden är rättvänd, hen står verkligen upponer egentligen <3)

Sen vad läkaren sa… Jag har ”höga värden” som – om jag förstod henne rätt – betyder antingen proppbenägenhet eller nåt autoimmunt. Allt som allt tror hon på överflyttning till specen. Jag frågade henne behöver jag vara orolig och hon svarar att hon inte kan säga varken det ena eller deg andra – men du kommer bli hårdbevakad.

Allt som allt kan man väl säga att om hon varit jätteorolig hade hon inte släppt mig utanför dörren istället för att vänta in en remiss. Så resultatet är inte bra, men det är knappast akut.

Redan idag kom remissbekräftelsen, så det är bara att vänta in en kallelse. Förhoppningsvis går det fort.

Idag har jag fö varit modig. Testade att hoppa över lunchdosen primperan…

Ooookeeejjj det var oväntat

BM ringde och pratade (tyvärr bara) med min telesvar. Doktorn har fått provsvaren från trombosutredningen och remitterar mig till specen på Östra. Huh.

Tur jag har UL imorgon så jag kan fråga doktorn vad det här innebär och vad de där proverna egentligen visade.

Orolig? Näh, inte egentligen. Däremot lite konfys.

Zzznark

Tredje dan på jobbet. Allt går hur bra som helst! Magen uppför sig hyfsat, det är roligt att träffa folk igen och jag har redan lyckats göra mig själv riktigt stolt ett par gånger om!!

Men attans vad jag är trött.

Har precis sovit mig igenom större delen av lunchen. Heja sköna sofforna!

Bra stunder och dåliga

Igår var en sån där blandad dag – egentligen mådde jag inte så bra, men trots det var jag hos frissan sen kom fina mannen för upphämtning och en fikastund på Linnégatan i förmiddagssolen! Mysigt!!

Kvällen var halvdan med ljusa stunder som taco lindat i salladsblad istf tortillabrödem. Sååå gott! Kan rekommenderas 🙂 Mannen brukar ju köpa romansallad och det blir små fräscha paket av lite hemgjord vitlökssås, tacofärs, majs, grönisar och salsa. Mmmmmm…

Somnade tidigt för att undkomma den tjuriga magen.

Idag har varit… mja. Näh vi kan väl hoppa över den.

Imorgon är första gången klockan ska ringa på mig på åtta långa veckor, håll gärna tummarna för mig!

TGIF!

För visst var det en bra fredag!!

-Illamåendefri hela dan, ja fram tills nu – men det känns helt ok att säga kl tio på kvällen…
– Snabbfika med kollegorna på kontoret, lite uppvärmning inför måndag. Välkomnande kramar, skratt, prat och frågor.
– Middag med sötaste bästaste finaste mannen hos mina föräldrar. Vet ni, idag känner jag mig lixom lite kär ❤

Varför sova, lixom?

Efter veckor med sömn i tvåtimmarsstötar (upp, kissa, äta yoghurt, somna om) så har jag haft två nätter på raken med sextimmarspass. Halle-bloody-lujah!!! En hel natt!! (Nästan) Tjohoo!

Hämnden är ljuv säger John Blund, och väcker mig efter varje 1,5 timma inatt. Tack för den lixom. Dessutom är det upp, kissa, yoghurt, ligga vaken som gäller. Dubbeltack.

Idag var annars en bra dag! Kräkfri om än inte illamåendefri… Fick fika med mina kära FC och Wilda! Jösses det var inte igår… Tack tjejer!!!

Näh nu ska jag ta dust med JB igen och försöka somna om. Gäspar i takt med växande text och gäsptårarna rinner i strida strömmar och suddar skärmen.

Bredvid snarkar mannen min ❤

En ledsen dag

Gårdagen var ingen hit. Kudde och jag tillbringade merparten med att kramas, hårt och länge…

Förmiddagen var väl ok förstås, tvättade vad som kändes som hundra maskiner och promenerade till Apoteket för att köpa senaste illamåendetipset Galieve.

Men så snart jag kom hem, runt tretiden, började det. Jag kräktes jag vet inte HUR många gånger. Allt jag satte i mig kom upp. Till slut åt jag chokladkaka med glass. Jag tänkte att om jag ändå skulle kräkas upp det kunde jag iaf få njuta först. Men jag tog bara lite – slöseri annars.

Men jag kräktes och grät och kräktes och grät med mormors gamla kudde i ett fast grepp. Fina mannen kramade, klappade och suckade, det fanns ju inget han kunde göra.

Miserabel jävla skitkväll.

Underbara nyheter och lite allmänt krafs.

Jag har fått kalasfina nyheter två dar på raken nu!!! Två längtansbebisar är födda och jag är överlycklig ❤

I övrigt har jag haft två nästan illamåendefria dagar, det har bara varit stökigt runt magmunnen vilket fått mig att kräkas ett par gånger men de är ju inte illamåendebaserade kräkor – så när de är borta är det lixom klart…

I fredags var jag på strövtåg i stan med fina H, vilket sen avslutades med middag ute – med H, min fina man och några till. Men ni förstår väl storheten? Middag. Ute. Krog. Folk. Tjohoo! (För kvällarna är ju normalt min uscheltid.)

I lördags blev det Frölunda torg med mannen, lite ärenden och sen en tur till lånekatterna. Vegosushi följdes därför av kattmys utan illamående – perfa kväll!

Natten är den jag sovit mest sammanhängande på länge… Ni förstår, jag brukar vakna 23, 01, 03 och 05. Men inatt var jag inte uppe efter fyra – fick sova till 07:15, wihaa! Wohoo! Tjohoo! osv.

Att sitta på golvet och kontemplera livet känns plötsligt mycket bättre när jag hör om vänner som når sina mål. Det blir lixom lite mer påtagligt vad det hela handlar om. Det lyfter tankar hos mig hur vi blir som föräldrar, hur vi blir som par när allt ändras? Hur kommer livet förändras? Jag vet ju mycket men räknar ändå kallt med att bli överrumplad.

För just det. På golvet sitter jag. Jag har utvecklat en sjuhelvetes halsbränna som nyss annonserade att den hade ett mål. Fine. Eller hade varit om den hade slutfört. Eländet retas tydligen bara, så här sitter jag och väntar en liten stund.

Just in case.

Det där med ingefära…

Jag har läst och hört att man ska vara försiktig med ingefära för att det kan orsaka sammandragningar i livmodern. Men när jag söker på det så hittar jag bara länkar till gamla diskussioner på tex familjeliv… (Nu ska det förstås tilläggas att jag gjort snabbsökningar i stil med ”ingefära gravid” snarare än djuplodande, intensiva sökningar) Jag frågade i alla fall min barnmorska om hon känner till detta, och möttes med storögd förvåning. Tipset att inta ingefära mot illamående kommer fö från en annan BM liksom från en sköterska på 1177.

Så till saken. I förrgår var jag på stan och fikade med en gammal kollega och vi kikade in i kryddaffären i Haga. Där finns bla ingefärste och kinesisk soltorkad ingefära med diverse smaker.

Tjejen i kassan lät mig dock inte handla innan hon tagit reda på hur långt gången jag var. Affärens ägare tillika inköpare är kinesisk och han har sagt att ingefära används som abortmedel i hans hemland och ska således inte användas för tidigt i graviditet…

Mer information än så hade hon inte – så hur mycket, hur ofta, hur tidigt osv framgick inte för att det varken ska vara farligt eller ofarligt. Men jag undrar varför informationen är så olika?? Är det någon som vet?

Igår fick jag fö återkoppla till inlägget om snuttefiltar. Jag tillbringade hela dagen med att vandra mellan säng och toalett (och delvis toagolv). När mannen sen kom hem och fiskade upp en darrande utslagen JVJK från toan så grät jag hysteriskt en stund och bad att få min Kudde. Kudde är bäst.