Författararkiv: Jagvilljagkan...

Uppackning pågår och maränger i ugnen

Standard

Det känns fantastiskt. På riktigt heltunderbart! Vi tar en liten låda i taget och fyller långsamt på skåpen. Egentligen hade vi väl velat tömma balkongen och fylla köket förra seklet men vi orkar inte så fort. Även sniglar kommer ju som bekant i mål.

Vi är dock på gång. Undersöker skåp och lådor och klurar på vad som ska vara vart. Just dessa lådor är jag sällsamt lycklig över, ett riktigt skafferi. Tänka sig.

Apropå mål är det nu ett år sen jag gick i mål som viktväktare. Eller ja… rent tekniskt var det några veckor sedan men jag har inte ätit bra så jag ville inte gå. Jag gick med bävan till mötet idag för att väga mig, dags att ta tjuren vid hornen osv, och ni kan inte tro min förvåning: ner 2.3 kilo och tillbaka på målvikten. Wihoo!

Jag firade det med att gå på barnkalas och äta korv och prinsesstårta. Oops. Imorgon fyller maken år så jag följer upp med marängbak och senare ikväll tårtbak. Som tur är behöver jag inte väga mig igen på ett tag, haha.

Annonser

Baka liten kaka och andra saker

Standard

Jag har blivit en bullmamma.

Usch.

Bakning är iofs vansinnigt trevligt men det är ju det där med att äta resultatet… Mitt Viktväktande har gått rasande dåligt och bakandet hjälper inte. Men jag är en woman on a mission, jag vill baka till mitt barn som har celiaki och till min svåger som är spannmålsallergiker. Det är viktigt för mig att alla ska kunna äta allt (så långt det över huvud taget är möjligt) hemma hos mig. Några av mina bästa recept har gått bort eftersom svåger även otål mandelmjöl numer så jag har fått ”börja om”.

Så jag betar mig nu igenom det ena receptet efter det andra.

Idag blev det citronkaka med glasyr.

Igår blev det pannkaksmuffins med proteinella.

Japp. Dålig viktväktare.

De flesta av mina recept kommer från bakbloggen glutenfriagodsaker. Hon är toppen! Enkla recept som nästan alltid lyckas.

Nåt annat som lyckats var dagen idag. Barnen och jag tog en tur till Universeum och sprang benen av oss. Somliga med fel sko på fel fot.

Finmiddag på Ikea och enkla läggningar. Ljuva kväll.

Helg igen! Och utvecklingssprång?

Standard

Den här veckan åkte rally, så konstigt fort tiden går ibland!

Kollegorna har börjat anmärka på jobbet att jag ser så trött ut jämt. Häromdagen höll jag på att somna vid lunchen och hemfärden den dagen kändes rent otäck. Jag körde ju bil. I duschsilen ligger merparten av peruken varje morgon till makens förfäran.

I dagarna gjorde jag min årliga kontroll av sköldkörteln och mitt TSH har gått upp från 1,6-1,7 där det legat sen 2015, till 2,7. Aha. Läkaren envisades med att det är normaaaaalt men nej, för mig är det helt klart inte det. Högst motvilligt gjorde han en minimal höjning av levaxinet men jag litar inte riktigt på honom så jag har bokat tid på min vårdcentral. Jag är över lag inte så förtjust i VC läkare men vår verkar ha koll på det endokrina!

Vi får se.

Köket är klart. Nästan iaf! Målaren ska in på måndag och elektrikern på torsdag. Sen.

Lillstrumpan är fortfarande extremt svängig i humöret. Hon är tröttare än vanligt och äter lite dåligt. Hon är dessutom blivit fullständigt nappgalen igen. Vi undrar om man har utvecklingssprång som 2,5-åring? Hon har på bara några dagar börjat prata mer sammanhängande, längre meningar och över lag renare. Bebisar har sina omtalade sju språng första året och efter det pratar man inte mer om det – men hon visar samma tecken som då med ökat trygghetsbehov och allt annat omkring. Med lite tur betyder det att vi kommer få tillbaka vår glada tjej hyfsat snart.

Igår kväll var fö maken iväg på middag och häng med en kompis. Jag nattade barnen och hade en lugn kväll – vilket alltså innebar att jag somnade i soffan med fis och sov minst nån timma med honom i famnen. Höjden av mys. Sova med ett litet hjärta tätt intill.

Ikväll är det lördag. Tror jag. Det borde betyda att det är söndag imorgon och en dag till innan det är dags för vardag igen. En dag att i lugn och ro börja packa upp köket igen. Köra några tvättar. Kanske fixa naglarna? Eller bara vara.

Komplett sammanbrott

Standard

Vi har haft en härlig helg! Det känns som sommarlov… vi har ätit gräddtårta på altanen hos goda vänner och lyssnat på lugn och barnaskratt. Ljuvligt!!

En som dock inte haft det enbart roligt är lillstrumpan. Hon har mycket känslor o kroppen nu, det svajar betänkligt emellanåt. Ikväll hade hon sitt första rediga tantrum. Hon skrek, slet sig i håret så stråna flög, slog och sparkade på mig och var helt förstörd. Så småningom fick jag in en napp i munnen på henne och hon kollapsade i famnen. Genomblöt, knallröd och skakade. Dessa stora känslor i små kroppar 😱

Imorgon fyller jag 41. Herregud vad tiden går.

Kök – JVJK, 1-0

Standard

Här händer saker! Jag har normalt sett problem med en vanlig Billybokhylla men här pusslar kapablare händer än mina ihop ett kök på nolltid.

Tyvärr känner jag ingen större glädje över det. Hade vi haft tid att verkligen grotta ner oss i möjliga detaljer, planera, tänka och tänka om så hade vi haft ett lite annorlunda kök än det som nu växer fram. Mamma påpekade att det kommer vara rent, fräscht och helt. Jag svarade blah blah bläh. Jag är nog mest bitter. Jag hade velat haft en lite annorlunda planering, jag hade haft ett annat kakel (än det som fanns i lager just där och då), jag hade haft en fin fondtapet (som inte fanns i lager där och då).

I en ideal värld hade jag nog haft andra luckor oxå. Blaaaah.

Men ja. Det blir väl bra.

Snickarna sa att det var lätt att plocka ner. Med andra ord satt det inte uppe ordentligt. Surprise surprise.

I övrigt dras vi med en envis förkylning. Timingen är sådär. Meeeen det fortsätter gå bra för mig på jobbet, jag får så mycket upplyftande och rolig feedback! Maken i sin tur är uppe på 75% och jobbar på. Strumpan är en underbart rolig, trotsig potta full med kramar och pussar. Fis fortsätter vara lugnare och gladare och det är en välsignelse.

Äntligen känner jag åh, det är så här det ska vara.

Host, host, snörvel och framgångar

Standard

De senaste dagarna har jag känt mig som den mest ynkligaste i hela världen. Förkyld. Tokförkyld. Näsan rinner, bihålorna ömmar, läppen har spruckit av alla snytningar (hur det nu gick till), halsen svider och jag låter som jag svalt en kråka. Jag hade nog hellre haft en kräksjuka; man mår pyton en natt, sen sover man en dag och sen är det värsta över! Haha nä, usch. Men det får mig att undra lite extra hur maken klarade av att vara så dålig som han var med förnuftet i behåll.

Livet knallar på. Just nu har vi det helt okej. Vårt mående både psykiskt och fysiskt går lite upp och ner men i grunden känns det rätt så normalt. Jag har fortfarande svårt att hålla mitt ätande och har gått upp några kilon. Lätt deppigt med tanke på att min ettårsdag som guldmedlem var för några veckor sedan och jag iddes inte gå dit. Men men. Tiden kommer. Jag mår bättre än på länge, även på väldigt låg dos har sertralinet gjort underverk. Liksom marängerna på aquafaba. Wow alltså.

Jag berättade ju för barnen att jag skulle ta en medicin för humöret. Några dagar efter det frågade fis om jag mådde bättre nu. Lilla killen. Han mår i alla fall bättre, det är tydligt. Han är för allt i världen fortfarande fem men i grunden ser vi mer av den där goa snälla killen alla andra pratar om. Generös, glad, hjälpsam, tar hand om lillsyrran… Han är rolig, klok och så otroligt reflekterande. Det där sista har han nog ärvt av sin far.

Men det är stort. Jag känner plötsligt att är det så här det ska vara att vara småbarnsfamilj?

Lillfian pratar non stop. Skrattar jämt, när hon inte illvrålar av missnöje. Herrejösses en sån bestämd liten dam! Och så rolig. Sjunger, dansar, aldrig nånsin tyst.