Category Archives: ledsen

Bullbak!

Standard

Idag var det dax för bakning inför julen 🙂 Det känns som om det är liiiite för tidigt för lussekatter, men adventarna kommer ju snart – och redan nu är varje helg i december uppbokat… Så jag hämtade mormor imorse så att vi kunde invadera föräldrarnas kök för mysbak och lite god middag! 

I rasande takt avverkades nötrutorna – oooooohmygod vad de var enkla! Usch, det ville jag egentligen inte veta. Låt mig se om jag kommer ihåg… äsch det gör jag inte. Men ägg och socker skulle vispas och nötter finhackas. Nåt mer skulle till – smält smör? Sen blandar man allt och kör i ugnen. Färdigt! Och ät tills du kräks. Typ. Och därefter fruktkakan. Den tog lite längre tid, men mellan mormor, mamma och mig så gick det ändå förhållandevis smidigt. Konjaksmarinerade fruktbitar av diverse slag blandades med mjöl och annat kak-görande innehåll och kördes in i ugnen. Medans den bakade gick jag loss på lussekattsreceptet. 

Jag har glömt hur roligt det faktiskt ÄR att baka! Och hur lätt det var… Vi hade hittat ett recept på nätet på lussebullar med kesella – och det var så enkelt och så gott! Jag bara njöt av dofterna – och framförallt den fantastiska färgen!! Och herreminje vilken massa bullar det blev. Skulle bli 30 men vi landade på 47. Skulle tro att receptägaren gjorde lite större bullar *fnissar* Har lussekatter högt och lågt nu! Men de blev så fina, jag måste få skryta lite! Har ätit några stycken oxå. Ajajaj det gör änna ont i magen nu!

Om någon skulle vilja göra lussereceptet rekommenderas att öka saffransmängden och att ta lite extra socker. 

Sen har jag insett en annan sak… Jag trodde någonstans att allt skulle bli bra – eller åtminstone automatiskt väldigt mycket bättre – så snart jag började jobba. Att det där underliggande ledsna skulle gå upp i rök alldeles av sig självt. Men jag insåg idag att det där stämde inte så väldans bra. Satt i bilen och grät på väg upp till mormor… Det gick visserligen över igen men den där av-sig-självt-ledsna stunden påminde mig om något som jag nog behöver komma ihåg. Är man trasig funkar inte plåster. Det krävs lite mer hjälp, och tid, än så. 

 

TGIF och lite till

Standard

Om jag skulle försöka mig på att summera veckan?

  • Jättebra!
  • Lite ostimulerande eftersom jag är i det där mellanläget innan allt kommer igång… så jag har av och till rullat tummarna rätt så friskt tyvärr
  • Kul att träffa alla! Vi har haft så roligt och skrattat massor
  • Jobbigt vakna på mornarna…

Elementgubbarna fick jag så småningom tag i idag, och det visar sig att de hade missat mig. Det var planeringsansvarige som klantat sig. Han hade skrivit min lägenhet som klar… jävla nöt. Han ersätter mig knappast för förlorad tid, men han försökte faktiskt lösa situationen!! Han erbjöd sig att komma imorgon lördag *in shock* Jag umgås dock hellre med mormor enligt plan än att vänta in gubbar, så vi bokade tisdag istället.

Jag är så trött, så trött. Dels är jag trött i grunden nu, dels har jag haft en sjysst omställning. Så igår gick jag och la mig en stund efter nio. Idag blir det nog nåt liknande 😛 Mornarna har gått i ett töcken med kaffe och macka på bussen och sminkväskan nödtorftigt nedstoppad i väskan. Ni vet jag och mornar… Men det finns ändock undantag: imorse mellan 07 och 10 skulle Nordstan ha lite fångajullönenöppet, med lite extra rabatt inne hos en av de stora varuhusen. Så jag var på plats klockan sju!! Jag drog räcervarvet runt och kom därifrån med julklappar till föräldrarna och tre trollungar, till mig själv och till mitt hem 😀 Var på kontoret strax efter åtta. Effektiva jag!!

Kanske ytterligare en anledning till att jag är trött som fan idag…?

Ikväll har jag druckit lite bubbel och ätit pasta med kyckling i ädelostsås med glass till efterrätt. Gott gotteli gott gott! Jag VAR nöjd och glad. Sen blev det lite sådär. Jag antar att det är just pga tröttheten. Jag antar oxå att det är som sist, efter första dan på jobbetsominteblev. Glad och lättad = andra känslor som smiter ut. Jag känner mig både ledsen och lite sur. Usch. Det här som var en sån bra dag. Det är i sånt här som jag märker att saker och ting ändå inte är som de borde även om det automatiskt kändes bättre så snart jobbet började.  

Snart börjar det för övrigt komma fler längtansbebisar. Jag är SÅ GLAD att de äntligen kommer, samtidigt markerar de hur tiden gått för mig. Det är lite kluvet. Jag läser inte era bloggar så mycket nu, men jag väntar med spänning på sms:en att Maja och Sebastian anlänt.

Krama om er och ha en strålande fin fredagskväll! För tack till allt som är gott – det ÄR fredag, det ÄR helg och det ÄR en dag som skiljer sig från gårdagen och morgondagen. Så skönt att ha ett jobb igen ❤

Pavlov och hans hundar

Standard

Jag är rädd, men jag gör det ändå.

Jag sitter i soffan med tårar som bara rinner och rinner… På tv rullar sluttexterna till Bröderna Lejonhjärta.

Det är en av min barndoms absoluta sanningar att jag är programmerad att börja gråta så fort jag hör musiken.

Hjälp mig, rädda mig, säg att du är min farfar!

Jag är glad att jag tittade, jag behöver gråta lite… Jag är spänd och orolig. Jag är rädd.

Men det finns ett hopp i filmen, ett budskap att livet kanske suger men det kommer alltid bli bättre.

Jag ser ljuset!

Jag har förstås inte tänkt göra som bröderna och hoppa från ett stup/Angeredsbron för att hitta ljuset, utan har snarare tänkt hitta hoppet i mitt nu levande liv.

Men jag tänker försöka lita på Astrid, och säga att det finns ett ljus.

Måste kanske bara vänta lite.

”No news is good news” f@n heller…

Standard

Sitter i bilen på terminalområdet med darrande hjärta och likaså darrande knän. Söta pappa ringde och jag fick gråta en skvätt. Jag är så rädd nu.

Det är en timma tills båten går. Tänk om de ringer nu??

Såvitt jag vet har kliniken stängt vid den här tiden – vilket jag antar betyder att även labbet stängt… Så det är bara att slänga sig in och försöka ha förtröstan.

Skitenkelt.

Det är såna här dar jag tänker på orättvisan i att tvingas utomlands. Att hoppa på bussen till Carlanderska tar mig en halvtimma och kostar inget extra eftersom jag ändå har månadskort. Och framförallt. Om det skiter sig kan jag hoppa av nästa hållplats och vända hem igen.

Båten kostade hälften av vad jag räknat med och boendet är billigt. Men jag oavsett vad som händer imorgon kommer jag vara 20 mil bil + 3:15 h med båt hemifrån. I ett annat land.

När hopp byts till oro…

Standard

Teknikern från kliniken ringde precis. Av mina fyra små har hon tinat två – och det ena är efter en timma redan dött. Så hennes undran var om hon skulle tina även de andra två för att försöka öka chanserna att få tillbaka något.

Båten går klockan 18, det är lixom min point of no return. Om mina embryon ska dö, kan de väl åtminstone göra det innan dess så jag slipper sitta nere i Hobro och ta emot fler skitbesked…

Jag hade lite tillförsikt i den allmäna oron. Men den där tillförsikten krymper.

I samma ögonblick som jag skriver ovan mening spelas triss-reklamen på tv ”är det din tur nu”.

Ja, det är ju den stora frågan.

Det där med vänner <3

Standard

Gårdagen var riktigt bra, mina nära och kära sysselsatte mig precis hela dagen. Från det att jag gick upp tills dess att jag slocknade alldeles för sent så hade jag folk hos mig på ett sätt eller annat ❤

Det blev mycket telefon igår! Och jag lovar, söta jenny_maria, jag gör mitt bästa att ta hand om mig!! Och det blev mycket tv. Fina H kom hit och plöjde en herrans massa timmar film på tv medans vi mööööölade (jo där kom det igen!) hennes medtagna ostbågar med chilismak. Shit vad gott! Och fullständigt omöjligt att sluta äta.

Idag har i gengäld varit något av en Blä-dag. Jag har varit hängig och oinspirerad. Jag gick upp runt lunch, men det var mest för att jag var kissenödig… Jag parkerade häcken i soffan och satt sen kvar, hade det inte varit för min allmänt aktiva blåsa (vilket är väldigt irriterande när man vill sitta still och tjura) och det faktum att magen knorrar ibland så hade jag bara nog suttit still.

Framåt eftermiddagen kom jag att sms.a med en av mina kära fd kollegor; och jag fick värsta peppsamtalet! Det slutade med att jag tog telefonen med mig ut i höstrusket och sträckte på mina trötta ben i halvrask takt i en hel timma!!! När jag så småningom satt i soffan igen började det trilla in sms och mail – hon satt på ute på platsbanken och letade jobbannonser åt mig…

Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna alla dessa underbara människor jag har omkring mig, men det är fantastiskt att veta att ni finns!

Det känns som att jag kommit ur den akuta krisreaktionen som torsdagens samtal medförde. Jag mår inte speciellt stabilt, jag ÄR inte speciellt stabil. Det vore väl kanske att ta i… Nej.

Men jag känner att det mest akuta gått över.

 

 

Just another f*cking day

Standard

Nej, det blev ingen TGIF-rubrik den här fredagen heller. Det är ju bara en dag, som vilken annan skitdag.

Gud, jag är så arg på dig *och nu får Gud klä skott för vartenda deitet som på något sätt är eller är inte involverad i mitt och andras liv*

I Bibeln lär det stå ”den han älskar agar han”. Jag börjar tro att han i så fall är jävligt förtjust i mig.

Det sägs att ”motgång danar karaktär”. Men jag vill inte ha mer karaktär nu. Jag vill kunna slappna av och glida lite genom livet.

Det sägs att ”det som inte dödar, härdar”. Ja. Det jag gör nu, och jag upprepar övningen som en tok, är att visualisera en mur omkring mig och mitt hjärta. En riktigt hård, stabil och gedigen mur. Sen trycker jag den ifrån mig med alla känslor kvar inne i. Jag trycker bort dem för att stoppa ner dem i ett svart hål, så att jag inte behöver kännas vid.

Jag påminns om Maslow och hans behovstrappa. Att det allra mest grundläggande behovet hos oss är vår trygghet. Även om jag självklart har tak över huvudet och mat för dagen så känner jag att den trygghet och den stabilitet som några månaders jobb kunde ge mig i form av reda pengar, erfarenhet och framtida möjligheter bara precis rycktes bort från under mina fötter. Som en annan trasig och luggsliten gammal matta.

Jag försöker hålla mig upprätt känslomässigt. Men fy satan vad jag önskar att jag för en gångs skull kunde få slappna av lite.

Räcker det inte snart?

Jag är så glad och tacksam för allt ert stöd! Alla fina kommentarer som kommit in här, på mail, på Facebook och inte minst telefonen. Är det något jag ÄR välsignad med, så är det att ha människor som bryr sig och som engagerar sig.

Tack ❤