Månadsarkiv: januari 2011

Funderingar, hemligheter och fredag!!

Standard

På mitt inlägg om akupunktur fick jag ett jätteintressant svar från bland andra jenny_maria som jag tänkte svarat på i kommentarsfältet. Sen insåg jag hur långt det skulle bli….

Först och främst. Akupunkturen gick jättebra, gjorde inte ont. Kändes knappt ens!! Hon stack mig med 11 nålar, en i skalpen, en i pannan, tre på magen och resten på vardera ben, vad och fot. Sen fick jag ligga där en halvtimma och bara andas. Som Puma skrev – frågan är vad som egenligen hjälper?! Men sålänge något gör skillnad är jag nöjd… När jag gick därifrån kände jag mig faktiskt uppfriskad. Inbillning? Verkligt resutlat? Eller det faktum att jag halvsovit i ett varmt rum en bra stund?

Nåh.

Först och främst har jag inte läst the Secret, jag visste inte ens vad det var. Men när jag slår på Wikipedia får jag upp att ”The tenet of the book is that focused positive thinking can have life-changing results such as increased wealth, health, and happiness.” Jag får oxå upp kritiken mot boken ”The book has also reached a high level of notoriety and criticism from those who claim that the book misleads readers with its claims of positive thinking being able to influence a reader’s life and real-world outcomes

Min spontana känsla är att det finns många sanningar här i världen, att man måste hitta den som passar en själv, den man tror på. Handlar det om att välja metod för viktnedgång? Jag menar, både Atkins, Viktväktarna och Itrim funkar. Men de är väsenskilda till sitt innehåll och metod! Vissa lever livet utifrån det traditionella kinesiska, eller det naturliga, eller vetenskapliga. Och de lever (mer eller mindre) lyckligt! De når sina mål, de är (mer eller mindre) friska… De har valt sin sanning.

Jag tror fullt och fast att positivt tänkande hjälper en i livet, att en grundmurad inställning av att det på något sätt löser sig hjälper även i de mest tunga situationer. Titta på de som har en religion att luta sig mot, att finna tröst i, i glädje såväl som i de fall när det visar sig att lösningen dröjer eller faktiskt inte är den lösning man hade hoppats på.

Samtidigt tror jag att man måste – precis som jenny_maria säger – vara lite försiktig med vilken sanning man väljer. Den måste passa en själv. Det måste finnas en viss realism i det. Annars tror jag att man riskerar att bli bitter.

Bild lånad här
Tror jag att akupunktur magiskt ska göra mig gravid? Nej. Men jag tror att en behandlingsform som har funnits i – jag tror jag citerar akupunkturförbundet ”där traditionell behandling bevisligen använts och utvecklats i tusentals år.” – så tror jag att det ändå har sina meriter och därmed kan hjälpa mig att må bättre. Akupunktören säger att ”min energinivå är låg”. Kan hon hjälpa mig genom att ge mig mer energi och minska stressnivåerna i kroppen så är det mycket värt. I alla fall värt att testa!

Som LadyBond skriver så används ju faktiskt akupunktur flitigt i många sammanhang, även om det verkar som att det – lixom i så mkt annat – tycks skilja sig mellan landstingen/klinikerna. På Carlanderska verkar de inte hysa ritkigt samma tilltro till det som i Falun t ex.

Det jag vet är i slutändan är att jag tycker att det är värt att ge det en chans. Men jag tänker inte hysa en övertro till dess funktion eller resultat.

Nyagamla idéer!

Standard

Ja nu har jag hört ännu en success-story vad gäller fertilitetsutmanades chanser på att lyckas medelst akupunktur! Jisses vilken mening det blev… Jag provar igen

Jag fick ett tips igår… En bekant har kämpat länge länge med barnandet, det tog ett bra tag innan de lyckades!! Och lyckades gjorde de när de började med akupunktur. Hängde det samman? Var det turödeslump? Men så tänkte jag, varför inte? Eller för att citera LadyBond häromdagen – vad gör man inte?

Jag fick ett jättebra tips på klink – AM-klinken i Göteborg. Men deras hemsida ser ju ut, tja, som alla andra alternativa enmanskliniker. Hur i helskotta vet man om den är bra? Urkass? Skadlig? Så jag ringde till Carlanderskas fertilitetscentrum och sa att jag ska till DK för insemination och fått tips om akupunktur. Vad säger de? Barnmorksan jag fick fatt i sa att det inte finns något egentligt bevisat samband mellan akupunktur och fertilitetsframgångar, så det är inget de går ut och aktivt rekommenderar. Men många av deras patienter använder det, ”och har då gått till AM-kliniken som är specialiserade på fertilitesbehandlingar och har varit väldigt nöjda”.

Om Carlanderska tror på AM, så gör jag det nog oxå. Så ikväll ska jag iväg och bli stucken av nålar. Jag som avskyr sprutor över allt annat! Det ska öka blodgenomströmningen och minska stress.

Undrar lite hur ostressad man blir när man är en nålfobisk nåldyna?

Trött, tröttare, tröttast

Standard

ja kära nån… körde hemifrån imorse klockan 07. Kom hem 19:45. Har bara kört 37 mil – vilket ju inte är så farligt egentligen. Men fy tusan vad jag är trött…

Ungefär hälften av det gick i nattsvart smålandsskog. Det är som att köra in i en märklig mardröm – helt omgiven av kolsvart mörker, vad som helst kan krypa runt däri!! Inget ljus någonstans. Inget liv. Någon enstaka bil, visst, men för det mesta helt tomt. A woman and her car! en filmtitel? Tänker på Mio min Mio, när han går runt i skogen och säger att den är så stor, så stor och han själv så liten och ensam… Fö en bok som får mig att gråta så snart jag tittar på den. Samma gäller filmmusiken för Bröderna Lejonhjärta!! Pavlovs hundar? Hjärntvätt?

I soffan nu. Borde gå och lägga mig, ska iväg igen imorgon bitti. Sovmorgon!! Behöver inte åka förrän halv åtta. Hrm. Är lite hungrig. Skulle gärna ha en kopp te. Men köket är så vansinnigt långt bort.

Säkert tre meter.

Om igår var måndag är det nog tisdag idag…

Standard

Hillerstorp. Eller är det Värnamo? Mellan två träd i alla fall. Snö. Nej, regn! Eller förresten, uppehåll. Grått är det oavsett. Snorkallt!! Vädret vill inte bestämma sig, känns lite tonårstrotsigt…

Körde hemifrån sju imorse. Fyyyy tusan för tidiga mornar!

Har mycket att tänka på idag. Var på intervju igår. Tjänsten är jätteintressant! Men samtidigt – är hos ett jätteyttepyttelitet företag… ungefär som idag. Jag hade ju hoppats gå till ett större företag – med trygghet, stabilitet. Kollegor. Julfester. AWn… Men det var en sån ego-boost. Han beskriver mig som TUNG (ja kompetensmässigt tillägger han fort :D)!

Ventilerade länge med fina A, tack för bollplanket! Men hon har ju ingen erfarenhet av sälj. Så jag frågade min kollega. Han ser bara fördelar egentligen. Jag var jätteöppen under intervjun om att jag är 33 och barn är på kort horisont "spelar inte mig någon roll, är en del av livet, viktigast för mig att hitta rätt person"… Tog upp även detta med kollegan, jaa säger han "om du får barn inom fem år…" Naah sa jag, snarare inom ett år. "Jaså är du så långt fram? Visste inte ens att du har en pojkvän". Nääh nån sån behövs faktiskt inte! Oj vad tyst det blev. Jahaaa… nähää… okeeejjj… Hade gett mycket för att se hans min!!

Så vad göra?

Tänker tänker…