Månadsarkiv: november 2018

Vad i helsefyr har jag glömt?

Standard

Jag ligger i soffan. Timmen är sen. Maken sover i sonens rum, förhoppningsvis sover… Hans leder håller honom vaken natt efter natt, så ikväll stoppade vi i honom en propavan och hoppas på lite riktig vila.

Barnen sover sen åttatiden. Lillstrumpan snurrade, fjantade och stretade emot. Haha först när jag sa men lägg av, det är dax för dig att somna!! somnade hon. På ungefär tre sekunder. Knasbulle. Storebror vägrade somna alls, han skulle bli nattad av mamma minsann oavsett vad pappa försökte sig på. I slutändan kom han ut och la sig bredvid mig i soffan och jag slog över till Engelska Antikrundan. Funkar varje gång! Tre minuter och barnet snarkar som en gris. Han rörde sig knappt när jag la honom i vår stora säng.

Min fina man och jag har officiellt fyllt tant. Vi var uppriktigt glada att På Spåret börjat igen och slog på SVT play så fort kidsen var ur vägen. Vi var urkassa som vanligt och fick väl ihop en fyra-fem poäng emellan oss. Vi skyller på att hjärnan inte är påslagen än, vi får återkomma efter program två med huruvida det blev en förbättring eller inte.

Imorgon tänkte jag åka till viktväktarna och väga mig. De senaste veckorna har varit tunga psykiskt för mig så jag har inte ätit bra. Det lär vara ett plus imorgon och det ÄR okej, men jag behöver veta. Kanske därför jag är lite orolig? Resfeber, sas? Men jag har den där lite stressade känslan, det känns som om jag glömt något. Eller gjort något dumt.

Ute hällregnar det i alla fall. Det är mysigt att lyssna på. Jag ska snart krypa ner bredvid min lilla kille. Snart fem, va. Fem?

Då är man ju stor.

Black fri-pay

Standard

Uuuuusch jag blir överöst med reklam från alla som vill att jag ska handla hos dem den hör veckan. Mailen kommer dagligen och jag behöver en outlet för all frustration och ledsenhet jag bär på nu.

Jag kan inte shoppa mig redlös. Jag FÅR inte. Men det killar i köpfingret… alla dessa vackra kläder… men istället äter jag.

Ooops.

Det är inte gott ens längre men middag idag blev rostad macka med ost. Inte så matigt kanske men ur viktväktarperspektivet en dyr middag. Inte minst när jag åt pannkakor till lunch (ooops igen dårå) och kaka till kaffet. Ja tjena. Jag tänker då inte väga mig imorgon… däremot tänker jag laga en jättebytta med linssoppa, kikärtssoppa och tacobåtpajer. Ni vet stand’n’stuff? Häll i valfri fyllning och äggstanning och kör i ugn så har man härliga minipajer. Perfekta med lite sallad! Jag kan ha lagt i en massa ädelost sist, så pointsvänlig blev den inte haha men attans så god!

Maken mår rumpa vilket gör att jag går på knäna. I veckan avsa jag mig allt ansvar för livet och sjukskrev mig några dagar. När både Företagshälsan och ens chef uppmanar en att stanna hemma får man lyssna.

För att gå i linje med något jag skrivit om tidigare – det där med att lyfta fram nåt positivt när allt suger lite lagom (för inget suger väl helhjärtat?) så tänkte jag berätta om några ljuspunkter;

Idag pratade jag med en av cheferna jag jobbar med. Hen sa jag är så otroligt glad att jag får ha dig på min sida!

En annan chef sa efter vårt möte idag det är alltid lika roligt att jobba med dig, du är så bra på det du gör!

När jag hämtade barnen idag frågade jag dagmamman hur det går för fis; precis som det ska, och hennes kollega fyllde i med jag ser dem (fis och strumpan) aldrig bråka med varandra och det är väldigt mysigt.

Min egen chef lyfte fram ett initiativ jag tagit och kommer blanda in mig i ett nytt projekt. Det kanske blir pyttelitet, kanske massor, vem vet? Men alltid lika kul att bli upplyft.

Till lunch idag åt jag ärtsoppa och pannkakor.

Pannkakor… mmmmm….

Hmm. Det var ju några bra saker med dagen iaf!

Hoppas er dag haft soliga ljuspunkter oxå i höstrusket!

Måndag igen

Standard

Kollegan är fortvarande en padda.

Min man vantrivs på jobbet. Kan ni fatta att en människa kommer tillbaka till jobbet efter över ett års sjukskrivning och blir totalt ignorerad av kollegorna? Inget hej, ingen fika, svarar knappt på tilltal. De är så sjukt inkompetenta på sina jobb att de tom är inkompetenta socialt. Jag spanar med ljus och lykta efter jobbannonser. Det har gått en vecka och jag ser hur missmodig han är.

Men varför förvänta sig hyfs från kollegorna när vännerna försvunnit helt. Det är inte en jävel som hör av sig till honom och frågar hur han mår eller om han lever. Jag fattar inte. Out of sight out of mind osv. Ledsen make.

Näää vilket grådassig inlägg.

Jag gör kaffe istället.

Puss på er

Arkivtripp

Standard

I söndags satt jag och surfade i bloggens arkiv. Det var så roligt! Jag läste om hur jag träffade min fina man och hur vår första tid var.

Sen stötte jag på ett par av de egentligen rätt så få elaka kommentarer jag fått här. Jag fnissade lika mycket nu som då och läste högt för min man

Öppet brev till Måndag

Standard

Hej Måndag

Allt väl med dig idag? Jag tycker att du är lite onödigt grå och rå. Du kanske skulle fundera på lite rouge, låtsas få lite sol på kinderna iaf?

Idag skulle jag önska att du kunde ta dig nån annan stans. Det är inte jag, det är du. Ta gärna med dig min kollega när du går. Just nu räknar jag ner dagarna till när hon går på föräldraledighet i december. Maken till stingslig jävla apa… hon verkar tycka att jag är dummast på två ben och det är möjligt att hon har rätt, men jag brukar åtminstone inte låtsas om när jag tycker folk är korkade.

Förut fick jag en Excel-fil och en fråga att göra ”det där”. Ja visst, vad vill du att jag ska göra med den? Men du har ju fått filen? Jaaa men VAD vill du att jag ska göra, jag är faktiskt inte någon tankeläsare. Ahaa jag trodde du visste. Då hade jag väl inte frågat. Idiot.

Imorse ställde jag en fråga på teammötet, sen försvann ljudet (Skype) och när det till sist kom tillbaka hör vi ”och för att återkomma till frågan”. Jag frågar vilken fråga – eftersom de kunde vandrat över till nästa punkt under de X minuter vi tappade kontakten. Kollegan i fråga väser din fråga. Jaaa men de kanske gått vidare?

Inför mötet berättade jag att jag mött X i hissen som berättade om ett missförstånd mellan vår avdelning och hens. Min kollega slänger avfärdande ut jag har den bollen! Jaaa… så därför ska jag inte berätta hur de upplevt det?

Det känns som om jag blir ifrågasatt hela tiden av den människan. Hon får mig att känna mig dum för att jag frågar eller över huvud taget yttrar mig.

Måtte december komma fort. Måtte hon få ett annat jobb och dra åt helvete under tiden.

Och du, måndag. Försvinn du med. Idag gillar jag dig inte alls. Vi kanske kommer bättre överens nästa vecka?

När man blir lite glad

Standard

Idag är det söndag. Igen. Galet hur de där dagarna har en tendens att komma tillbaka, och fort går det oxå.

Lillstrumpan och jag promenerade till centrum förut för att fika. Jag hade glömt att cafét har stängt söndagar men även Ica har bullar och vi fick en promenad i höstsolen. På vägen stannade vi till i lilla kiosken.

De hade en halloweentävling i förra veckan där man kunde skicka in bilder på sina utklädda ungar varpå några väl valda fick ett pris. Jag blir så glad när de lokala handlarna engagerar sig i invånarna – vilket oxå gör att invånarna engagerar sig i sin lokala butik. Men i alla fall. Vi klädde inte ut våra barn och deltog därmed inte i tävling.

Fis tyckte i fredags att en grön tuschpenna var ett JÄTTEBRA sätt att måla ett kattfejs på sig själv. Han ser knasig ut, haha.

Nåväl, strumpan och jag gick alltså in till kiosken. Jag brukar tjingsa på hon som äger kiosken och pratas vid lite emellanåt. Jag visade henne bilden på min son med motiveringen ”mest skrämmande varelsen; fyraåring med tuschpenna!”. Jag tyckte mest det var kul men vi fick faktiskt ett pris för deltagande! En fin vattenflaska till lilla fröken och en mall att rita utifrån till tuschpennemarodören.

Jag blev riktigt glad. En sån där sak som inte behövdes men gjorde/kommer göra mina barn riktigt glada.

Strumpan fick sen sin bulle, jag fick en kaffe och nu ska förhoppningsvis ongen sova. Storebror äter lunch med pappa och ska sen till simskolan med farmor. Bra dag.