Monthly Archives: januari 2016

Myssöndag

Standard

Lugn start på morgonen med fnissig och kramsugen nästantvååring 💚 Han kröp upp hos mig fisas kama mamma. Hjärtesnöret… Ett ganska mysigt sätt att vakna på! 

Fis och tillhörande far åt frukost medans jag långsamt tog mig upp. Ett tag undrade  jag vart illamåendet var – och hann undra om allt var väl med graviditeten. Sen fick fis anledning att säga mamma hoshta toolen. 

Efter en livsnödvändig utflykt till Ikea – lunch! – är vi nu utslagna på varsitt håll av lägenheten. Mina två killar snarkar och jag slöar i soffan. Enda molnet på himlen är påsen med dajm bredvid mig. Jag KAN inte låta bli den… 

Annonser

Första dagen

Standard

Idag är första dagen på hela graviditeten som jag inte känt av aktivt illamående… Dels är jag ju medicinerad upp över öronen och dels har jag provat att fylla på med losec. Det slog mig nämligen att en del av obehaget som får mig att kräkas kan vara halsbränna. 

Det var en skakig morgon efter en kräkig natt – men mellan nio och nu klockan fyra har jag inte kräkts en endaste gång. Jag har knappt ens känt av magmunnen! Visst nu börjar det bränna och sticka igen så losecen börjar väl tappa stinget, men herregud jag har haft flera timmars hyfsad respit!! 

Men wow. Jag har tom ätit semla. 

Iaf inga zombies

Standard

Härom morgonen gick jag upp med tuppen – dvs man och barn – la mig i soffan med förfrukost och tv kontrollen. Efter någon timma somnade jag och sov tungt, riktigt tungt. 

Jag kämpade länge med att vakna! Under tiden drömde jag urmärkligt. 

Jag sprang runt på ett hotell och letade efter makens och mitt hotellrum. Jag hade hälsat på hos föräldrarna i deras rum och kunde sen inte hitta tillbaka… 

Jag såg så suddigt att jag inte kunde läsa numrena på dörrarna… Jag vet att jag så småningom hittade rum 520, men vårt 519 fanns ingenstans.

Jag var som bäst halvklädd – hade på mig mitt lillaste nattlinne. Naturligtvis inga trosor. 

Mina föräldrars rum var f ö plötsligt en konferenslokal. Jag försökte be folk om hjälp men ingen kunde eller ville – massa byggjobbare var där eftersom de höll på att göra om inför en mässa. 

Samtidigt var en morgon-tv spels presentatör där live. Hennes intensiva svada ”ring nu in och gissa ordet” var högljutt och ofantligt stressande. Jag tror jag vrålade åt högtalarna flera gånger att hon skulle vara tyst. Vid något tillfälle sprang hon förbi mig i korridoren och jag fick hicka – vill ju inte synas halvklädd i tv.

När jag så småningom vaknar är hon på tv – högljutt, stressigt nonstop tjatter, haha! 

Vaddå stressdröm? Nåja, i alla fall inga zombies. Än. 

Wow! Utflykt till annat än sjukhus!! 

Standard

Idag har jag – hör och häpna – varit utanför dörren utan att det rört som om någon form av sjukhusbesök! Min kära mor hämtade mig här och vi åkte till Frölunda torg. Tack mor! 

Vi åt lunch, vandrade lite och åkte hem. Allt som allt kanske 1,5-2 timmar? Men så mysigt! Visst kom lunchen upp så fort vi kom hem och jag har mått skunk sen dess, men så himla värt det 🙂 Jag storshoppade; preggotights och psylliumfröskal. 

Vår lillfis har förresten nått en ny milstolpe – jag får minsann inte ta av skorna för fisas kan säger han. Det är så gulligt så jag spricker. Byxorna fixar han själv men tröjan utkämpas det fortfarande svårvunna strider med. 

Han har oxå börjat kämpa emot vid läggning. Det tar lite tid och lite tårar men till slut så. Lilla gurkan 💚 

Äventyr en lördagskväll – gynakuten.

Standard

Jag har i två veckors tid haft stora problem att få magen att jobba som den ska. Jag har nog aldrig varit såhär förstoppad! 

Igår och idag har jag av och till haft fruktansvärt ont i nederdelen av buken. Alltså sitta och gny rätt ut och flämta-ont. Jag ringde till 1177 och även om de höll med om min teori att det troligen var tarmarna som protesterade mot innehållet så sa de att jag behövde uppsöka läkare för säkerhets skull. 

Så hej gynakuten. Tjobloodyhoo. Men det gick faktiskt relativt fort. Läkaren undersökte mig och visade ett litet viftande och sparkande pyre med finfina hjärtslag 💚 

Hon konstaterade oxå att tarmen är bra full… 

Hej superlaxermedel.

Hej success!!!!

Hej lättnad.

Hemma igen nu, njuter av att vara typ två kilo lättare. Jag hoppas att jag kräks lite mindre ikväll med tanke på att proppen i tarmarna inte tar emot längre. 

Upp upp o tama pappa!

Standard

Ja alltså – upp upp och krama pappa.

Eller hur en två-åring totalt spelar ut pappsen vid läggning! 

Vår fisgroda hade bestämt sig för att inte somna. Vi har kommit överens om att vara stenhårda, att inte släppa upp honom ur sängen! Så därför blev jag lite paff när jag hörde små fötter komma travandes… mamma komma! Nåja. 

Efter det följde krig. Ner i sängen, stå upp och vråla. Jag lägger honom, han står upp och vrålar.  Han märker att jag inte ger efter, då vrålar han efter pappa med stora stora tårar. När han började vråla upp krama pappa så lyfter maken upp honom och började vagga. Mys. Naturligtvis blir det kris när han lägger ner sonen i sängen igen. 

Egentligen höll vi inte på så länge, kanske en halvtimma?, men till slut var ungen genomsvettig och förtvivlad. 

Jag frågade om han vill ha en till (OBS – liten!) flaska. Jaaa

Vi pratade igenom; pappa hämtar ny blöja och flaska. Först byter vi på dig, sen lägger mamma dig i sängen och så får du flaska. Förstår du vad mamma säger? Jaaa. Vill du att vi ska hålla handen? Jaaa. Ska mamma eller pappa hålla hand? Mamma

Ok sagt och gjort. Barnet sover.

Han har fått protestera och bråka och sen göra det han helst ville – somna. Lillskrotten!  Det är inte lätt att vara typ två 💚 

Nu ska jag kräkas lite. Har ni en trevlig kväll?