Monthly Archives: november 2014

Nedslagen inför nytt kapitel

Standard

I förra veckan var jag på vårdcentralen för att följa upp mina TSH värden. När läkaren frågade mig hur mår du så svarade jag glatt bra, men trött! Men efteråt har frågan gnagt i mig, hur mår jag? Hur har jag mått senaste månaderna?

Svaret är väl egentligen sådär. Jag har ju tänkt ”strulig nattsömn = självklart trött”. Men jag undrar om det är hela sanningen. Självklart är det lite olika från dag till dag, men överlag senaste tiden har jag känt mig ofokuserad, utmattad och oinspirerad.

Jag har haft svårt att ta mig för saker utöver de som måste ske. Jag har begränsat med ork att känna saker och delta. Ibland när min fina man, eller någon annan, berättar nåt kul så söker jag ögonkontakt och skrattar. Mest för att jag borde. Men egentligen känner jag inget.

Senaste veckan har det måendet blandats ut med nedslagen och nära till gråt. Tårarna har väl inte undflytt mig än, men det beror mest på en rejäl ansträngning. Plus att vi har haft så mycket omkring oss att jag inte hunnit 😉

Imorgon börjar ett nytt kapitel i livets bok och det påverkar självklart oxå.

Jag börjar jobba.

Jag är superglad att få komma tillbaka till en vuxen tillvaro som innehåller både utmaningar och bekräftelser. Jag tror att jag blir en bättre mamma för lillfis när jag får stimulans utifrån igen.

Men jag har samtidigt fasligt ont i hjärtat och i magen. Ska jag inte vara hemma och upptäcka världen genom hans ögon nåt mer?

Separationsångest när man går på ångorna känns i hjärtesnöret.

Jag är skitledsen.

Annonser

Hjälp! Jag har en bitbebis…

Standard

Är det någon som har tips på hur man stoppar bebis från att bita? Jag ryter och flyttar bort, men då skrattar han och kommer igen.

Jag fattar att det kliar i mun, framförallt nu när tre tänder samtidigt är i olika stadier av utbrott. Men SATAN vad ont det gör.

IMG_6646.JPG
Fö så älskar vi nya lägenheten!! Vi har bott här en vecka idag. Jag har påbörjat typ tre inlägg längs vägen men något kommer alltid emellan. Återkommer om det. Just nu är jag upptagen med att försöka undvika fem sylvassa tänder…

Tredje natten nalkas

Standard

Ja, i nya lägenheten alltså. Flytten har faktiskt gått väldigt smidigt! I fredags blev det hela officiellt – nycklar utbyttes och papper skrevs under. Pengar som egentligen mest känns som virtuella fantasisiffror flyttades runt och fick nya ägare.

Vi gick därifrån och hade en ny lägenhet, ett hem att flytta in i tillsammans.

Nästan direkt efter mötte jag upp med flyttisarna, de som skulle ta alla de tunga sakerna – säng, soffa, matbord osv. Det tog inte många timmar så var en väldigt stor del av tre år av mitt liv förflyttade de dryga tvåhundra meter som krävdes. För nej, nån långväga flytt är det inte *fniss*

Resten av helgen har ägnats åt att packa ner, flytta och packa upp. Tack vare stora insatser från vänner och familj är bohaget nu på plats om än kanske inte på sin slutgiltiga plats.

Dagens kulinariska storkok bestod av runt trettio korvar med tillhörande bröd, ett antal liter dricka och två rullar med ballerinakex samt en hoper clementiner… En shoppingvagn som fö genererade ett herrejävlar från en imponerad liten grabb i affären. Men så blev sju stadiga bärare, en mormor och en mamma utfodrade efter en helt otrolig insats!

Lillfis gillar helt klart sin nya omgivning, han går på upptäcktsfärder och är allmänt en solstråle. Skönt! Jag har varit lite orolig för hur flytten ska påverka honom.

Nu ligger vi här alla tre i sängkammaren. Somliga susar tungt och tryggt (än så länge…) medans andra väntar och längtar efter att få sjunka in i dimman.

Jag är så lycklig!

Skräpdag, flyttstök och förväntan

Standard

Nu är det bara två dagar kvar till flyttlasset går och jag längtar. Det handlar dels om nya lägenheten i sig, dels om att få det här kapitlet i livets bok överstökat och lagt till handlingarna.

Lillfis som sovit riktigt bra i över en vecka fick sputt och spader igår. Från tidig eftermiddag gnälldes det hela resten av dagen/kvällen. Emellanåt skreks det, emellanåt skrattades det. Mest av allt gnälldes det.

Eftersom dagen började vid nollsex och min avlastande man kom hem först vid tjugoett så var jag färdig att krevera, brisera och explodera innan barnet efter tusen om och men somnat för kvällen.

För att öka på glädjen vaknade han en gång i timman inatt – och tyckte återigen att det var morgon vid sex. För mig var inte det ytterligare en tidig morgon utan snarare bara en ren fortsättning på ett alldeles för långt pissdygn. Jag var och är ett vrak.

Mannen stannade hemma ett par timmar så jag fick sova lite, vilket var välbehövligt. Men dagen var ändå en total katastrof. Mina föräldrar kunde inte komma och avlasta, svärmor hade åkt ifrån sin mobil. Egentligen skulle jag fika med två andra otroligt efterlängtade morsor med tillhörande spädisar, men jag stod utanför kafét och grät och grät. Insåg att det bara var att åka hem igen.

Eftermiddagen var helt okej, kvällen en katastrof.

Och nu? Lillfis vägrar somna. I skrivande stund – halv tio – har min fina man lagt honom i vagnen och gått ut med förhoppning om att lyckas söva. Sketungen vägrar och vägrar.

Bådar gott inför natten, verkligen.

Min gubbe och jag har inte bytt många ord ikväll, vi har turats om med lillfis. Dessutom har han försökt förmå mig att lägga mig tidigt – när femte försöket inleddes med ”jag vill inte tjata, men…” så avbröt jag med men GÖR inte det då. Jag har sagt fyra gånger redan att jag behöver ligga i soffan raklång lite. Jag måste få en paus. Herregud. Så därför slutar dessutom kvällen i irritation. Jättekul.

Bajs.

Mmmamma!

Standard

Lillhjärtat ljudar mest hela tiden. Han pratar, vrålar, tjuter och bubblar. Vi brukar säga att vi inte har ett barn utan ett monster. VRRRÅÅÅÅÅÅLLL kommer alltsom oftast ur munnen på honom. Annars är det ba ba bwa bwwhhh bwwhhh bwaaa gadadada, theee the the, aarrgh och nåt som låter som brrr drrrrrr.

Men när han blir ledsen, riktigt ledsen, t ex när han drattar med huvudet före i golvet eller livet kommer ikapp och tröttheten slår till – då kommer mam mam mam. (Drattar gör han f ö ofta, om än inte så ofta med just huvudet före. Det där med att stå mot saker är fantastiskt roligt, men fötterna och golvet har ibland lite taskig kommunikation.)

Idag när jag inte vaknade fort nog efter förmiddagsvilan stod han upp i spjälsängen, fast grepp om kanten, stora krokodiltårar i alla riktningar, knallröd i det hopskrynklade ansiktet och ropade MAMMA. Jag har sällan hört nåt så ynkligt. Och så hjärteknipande. Första riktiga mamma?

Mitt älskade lilla troll!

Tjohooo!! På flera plan…

Standard

Papper är påskrivna och rekordet är satt. När två personer verkligen vill ha samma objekt händer det spännande saker med budgivningen. Jösses Amalia.

Vi klarade vår lägsta smärtgräns med en marginal som till och med förvånade mäklaren. Jag är löjligt glad och ofantligt lättad! Vinglaset igår somnade jag ifrån – så ikväll blir det bubbel. Finbubbel. Som fö föranledde att jag fick visa leg på systemet!! Fniss!!

I röran som uppstod mellan budgivning och att hålla lillfis på gott humör missade vi en milstolpe igår.

Vår älskade sambagroda är nu nio månader. Han har varit längre på utsidan än på insidan… Kan ni fatta? Vem trodde det för ett par år sedan??

IMG_6440.JPG