Närmsta jag kommit en panikattack tror jag

Standard

Förra året när vi tog sonens celiakiprover (inklusive lever och sköldkörtel) fick vi ta om proverna tre gånger för att de koagulerade på väg till lab. Tre. Gånger. Vår stickrädda lilla fyraåring som grät floder och skakade av rädsla, som blev likblek och inte klarade av att stå på benen utan fick bäras till bilen… Till slut sa vi stopp, det blev ingen fjärde gång utan vi fick klara oss på celiakiprovet, vi kunde inte sticka honom igen.

Förra veckan var vi där och tog proverna igen. Vad tror ni de ringde om idag? Jag gav sköterskan en hövlig men bestämt formulerad avhyvling att de får se över sina rutiner för så här kan de inte hålla på. Hon blev lite stum när hon insåg att det här är fjärde gången de misslyckas PÅ RAKEN med våra prover. Hon ville ge mig en ny tid där och då men jag bröt ihop helt. Jag kände att jag kan inte ta det här oxå, inte mer nu. Låt mig för fan vara, det räcker. Jag vill inte utsätta min lille för det här igen, jag vill inte utsätta mig för det här. Jag sprang in på ett konferensrum och hyperventilerade, storgrät, hela kroppen skakade och jag frös och svettades om vartannat. Pulsklockan visade på 110 bpm jämfört med beskedliga 50-60 som jag brukar ha när jag sitter och jobbar.

Sen ringde jag tillbaka och krävde lugnande eller att de remitterar oss till nån som vet vad de håller på med. Hon nämnde att de bara har flytande lugnande men dels – har ni smakat på det? Jag får kväljningar av det… dels får vi inte i honom medicin nånsin. Det är lika mycket ett övergrepp som nåt annat om jag ska försöka tvinga honom. Han kommer dessutom kräkas upp det. Så. Nåt får de lösa.

De ska ringa mig imorgon.

»

  1. Men!? Hur är det ens möjligt? Är det något i deras rutiner eller utrustning som brister undrar jag ju genast. Och de måste ju absolut kunna hjälpa er att göra situationen mer uthärdlig (om än inte behaglig) för er lille. Antar att det är själva situationen som är läskig, och att ni redan använder emla? Det hjälpte dottern som tvingades till ett antal provtagningar under några veckor i somras att det – med ett undantag – inte stacks. Och om det gör ont att ta bort emla-plåstret så använd handsprit. Räddade dottern som nästan bröt ihop då plåstret skulle av.

    Kräv också att få någon som är erkänt duktig på att sticka just barn.
    För framtiden kanske ni kan få hjälp av lekterapin att bearbeta hela situationen?

    Du har min medkänsla. Jag tror att jag fick en liknande pulsökning bara av att LÄSA om eländet… Styrkekramar till dig 💙

    Gilla

    • Tack 💚 Ja i första hand behöver de kunna hantera prover, att ta om dem för femte gången känns inte hel lockande med statistiken hittills faktiskt… Nåt måste ju vara kapitalfel hos dem!

      Ja… jo… det är nog situationen, jag tror sticket är obehagligt och skrämmande i sig mer än att det faktiskt gör ont. Hittills har de tagit i fingret och min tanke är att ta det venöst men då får de lösa det på ett bra sätt för honom. Sist vi tog i armen var hela upplevelsen vidrig för honom.

      Vi får undersöka. Tack för tips, pepp och för länken!

      Kram

      Gilla

    • Tack för frågan 💚

      Än så länge ingenstans. Jag har pratat med BUM flera gånger och senaste beskedet är att vi har fått en telefontid med läkaren imorgon fredag. Sköterskan jag pratade med menade på att vi får skjuta upp just de proverna (lever, sköldkörtel, hb) till nästa år. Men vi tog de ju inte förra året heller – ska vi skjuta upp till ungen är tio? Usch jag blir arg bara jag tänker på det…

      Gilla

      • Åh, så dumt! De måste ju hjälpa er så traumat inte växer – visst kanske inte proverna måste tas absolut exakt just nu (har ingen aning om hur viktiga de är eller inte är i sammanhanget), men man kan ju inte dra ut på att ta tag i att hjälpa honom bearbeta och få verktyg att hantera situationen i ett år!!! Att bara skjuta upp och inte få hjälp riskerar ju att leda till att allt vad sjukvård heter blir skrämmande och det förlorar ju alla på. Särskilt E 😦

        Hoppas att läkaren har något vettigt att komma med imorgon! Begär annars att få reniss till någon som kan hjälpa er börja jobba med stickrädslan – ingen ska behöva må så dåligt vid en provtagning.
        Blir så arg och ledsen å era vägnar!
        Kram

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s