Monthly Archives: juni 2013

Fint toagolv han har, min söta man.

Standard

Värmeledning under golvet och värmeledning bakom ryggen. Frysa behöver jag iaf inte göra.

Annonser

11-14 (ungefär) *gnällinlägg*

Standard

Mellan elva och fjorton är alltså den tid jag mår okeeeejj, om än inte bra. Morgonen är jobbig, eftermiddagen från tre/fyra är jobbigare och kvällen/natten är rent förfärlig. Två nätter nu har jag sovit halvsittandes i soffan – med en ensam och lätt förtvivlad man som sover i sängen – medans jag ytandas mig till sömns, flämtar som en fisk på torra land.

Jag äter konstant för att hålla det under kontroll. Och visst, jag kräks inte! Men har en lika konstant sur smak i munnen och mår ändå kalssilla.

Just nu längtar jag efter den 22 juli när jag går på semester. Först ska jag försöka överleva 15 arbetsdagar till. Igår klarade jag inte av att gå till jobbet.

Hur semestern kommer bli vete fan. Ni är ju flera som spytt hela graviditeten och jag ber på mina bara knän att jag istället brås på mamma och syster som hade en relativt kort och framförallt tidsbegränsad tid av illamående.

Usch jag blir trött på mig själv när jag läser mina egna ord, men just nu ÄR det skitjobbigt.

Ps. Klockan är åtta och jag är inne på min andra frukost. Vaknade halvsex idag!

Isch…

Standard

Alltså det där illamåendet överskuggar det mesta. Allt handlar om att stävja det så att det inte eskalerar.

Ni som kräkts igenom en hel graviditet – hatten av för er!!! Jag har mått illa i tre dar i sträck och känner mig rätt ynklig här på morgonen idag. Att behöva kräkas oxå och göra det i 30+ veckor till är inget som jag skulle längta efter… Nej, hatten av för er!!

Nu ska jag ta min snurriga mage och rulla försiktigt mot jobbet.

Ha en fin dag därute!

Redan??

Standard

Jag tror papperskex, postafen och samarin kommer bli mina nya bästa vänner… Är det verkligen meningen att jag ska börja må dåligt redan??

Usch.

Min söta man tar så bra hand om mig och bekymrar sig konstant; fryser jag, har jag druckit tillräckligt, behöver jag en tablett…………?

Börjar fatta (lite)

Standard

Hörni… TACK för den fantastiska respons jag fått!!!!! Tack tack tack ❤

Det sjunker in, litegranna. Nästan. Lite. Två dagar efter positiva testet börjar jag ana att jag faktiskt är gravid. Just här, just nu. Tiden får ju utvisa hur länge förstås men jag har trots allt aldrig någonsin sett ett positivt gravtest, på alla dessa resor har det enda som någonsin dykt upp varit det där jäkla Ei Raskaana…

Jag har ju en cykel på 28 dar i snitt, vilket innebär att på lördag för en vecka sen borde min mens ha kommit. Men inget. Trots mensvärk, ömma bröst och dåligt humör ingen tant röd som sjunger. Jag tänkte att den längsta cykel jag haft – ever – var visserligen 32 dagar men det är ju fullständigt onormalt. Så den 32:a dagen bestämde jag mig för att testa.

Resultatet var väl ingen förvåning i sig kanske, trots alla signalerna verkade inte tant röd vilja visa sig. Men att jag HAR ett resultat lämnade mig flämtandes och skakandes på golvet uppemot en kvart medans tårarna strömmade och katten jamade hysteriskt utanför toadörren. De skulle ju inte vara möjligt det där, jag har ju hårda äggskal, jag har aldrig sett ett positivt test, jag får relativt få ägg vid stimulering… jag trodde inte det skulle gå!!!

Men där var det; raskaana, 2-3 veckor. Vilket ju stämmer precis, i onsdags borde jag varit på 4+4. Jösses.

Jag vet ju inget om vad det innebär att vara gravid, vad händer? vad gör man? vem ringer man – och när???? Så jag ringde min lokala MVC. Jag har hört skräckhistorier om långa väntetider, och det är ändåså semestertider, så jag slog en signal. Och blev erbjuden en tid redan nu på tisdag!!! Jag hade helst velat haft en tid idag, för att göra det officiellt, för tänk om graviditeten hinner ångra sig tills dess? När jag kommit dit måste ju den stanna kvar, eller hur?

Nojandet har i alla fall börjat. Varje hicka, hostning och andetag kroppen ger ifrån sig analyseras, vrids, oroas och accepteras. Funderas. Diskuteras.

Den här processen är ett fullständigt mysterium.

Men som fina mannen sa: oavsett hur detta går har vi börjat ett nytt kapitel. Nu vet vi att det går.

Utflyktsmåndag!!

Standard

Denna soliga vackra måndag är inte riktigt som alla andra… Vi smet nämligen från jobbet, hela gänget, och åkte på utflykt!!!

Imorse åkte alla till jobbet och låtsades att den här dagen var fullt normal. Vi kom, hälsade på folk, la lunchlådan i kylen, kopplade upp våra datorer och genomförde våra diverse möten. Fram tills lunch.

Då fick fötterna vingar. Lunchen intogs i rasande fart och bilen anfölls med andan i halsen.

En dryg timma senare var vi i Ullared 😀

Vi hade tippat att såhär precis i examenstider dock ej riktigt semestertider skulle en måndagseftermiddag vara rätt lugn. Och tänka sig, vi hade rätt!!

Vi gurglade runt några timmar, plockade praktiska och opraktiska ting. Hemresan i stilla mak i strålande sol. Hemma i mannens soffa är jag helt dunderslut men ändå energifylld efter en riktigt bra dag!

Kan tilläggas att den här soffan sov jag i inatt. Jag vaknade mitt på natten och var rastlös och vilolös, jag insåg att jag måste flytta på mig för att inte väcka min söta man. Jag tänkte att en stilla förflyttning till soffan och en stunds umgänge med paddan var precis vad jag behövde. Paddan blev liggandes orörd på bordet eftersom jag somnade så fort jag lagt mig någorlunda rakt. Soffan är ju kortare än jag… Men jag sov som ett (krokigt) barn och vaknade utsövd och o-stel 🙂

Tänka sig!