Månadsarkiv: oktober 2015

Tumanhand

Standard

Lite lagom lägligt i livspusslet fick vi till en dejtnight 💚

Mannen och jag har busat på stan medans sonen hänger hos farmor. Jag får tillägga att med ”bus” menas hemkomst vid 21-tiden. Det är det mest spännande de här två tröttisarna orkar med *fniss* Vi såg en föreställning och följde upp med middag och bubbel. Lite lagom sprängfulla och illamående i magen vandrade vi långsamt genom stan för att smälta maten och njuta av kvällen, syret och alla människor.

Jisses vad vi behövde det här!

Vi har fått kramas och pussas och  prata allt utom föräldraskap. Vi har ätit alldeles för mycket tapas – vi käkade på Vinotapas på Husargatan och jä%lar vad deras risotto är god!!! Vi har druckit bubbel och fnissat åt bordsgrannarnas djuplodande diskussioner om bland annat Melodifestivalen och svenska skådisars utseende i olika produktioner ”hon är inte lika snygg live som i Solsidan” 

Sen kom bilden som fick hjärtat att smälta. Farmor har fotat en liten rumpa (vart resten av barnet tog vägen vet vi inte). Ett sovande litet mirakel! Vi båda ville helst slänga oss dit och krama på honom… Vi ska hämta imorgon vid lunch.  

 Jag hade egentligen tänkt försöka förföra min make men ärligt talat funderar jag på att lägga mig och sova. Tänk er – en hel natt, ostört, och sovmorgon…

Domlös doktor 

Standard

Jag har nu träffat en dr M. Tre meter lång och max 40. Ska min gyn nu vara en karl  får han gärna hellre vara en gammel get…

VULet visar på tomhet, ekande tystnad. Och en väldigt fin treskiktad slemhinna. Men vafan – slemhinnan borde väl ha blött ut? Kan man verkligen tappa bara själva graviditeten??? 

Han säger att det inte går att avgöra något. Är det tomt eller bara för tidigt?

Jag är ordinerad att ta ett till gravtest så ska vi höras igen imorgon. Om det fortfarande är positivt ska jag börja med fragmin och komma in igen om två veckor. 

Fan fan fan, jag ville ju ha ett avslut åt endera hållet. Nu sitter jag lika mycket i limbo som innan. Ska jag sörja? 

Sitter just nu utanför sjukhusets apotek. Jag stannade till för att prata med min make. Jag kommer inte upp, vill bara lägga mig ner och somna. Så trött, ont i huvudet och ont i hjärtat.

Förvirrad. Vad har ni för erfarenheter av tidiga missfall?

Standard

Efter knappt fyra dagar med kraftiga blödningar så har det nu avtagit. Jag är inte redo att gå skyddslös, men snart. 

Jag har ont i magen. 

Det spänner och drar ihållande i livmodern ner mot venusberget, det gör ont uppemot magmunnen och jag har en oroskänsla i kroppen. 

Ni som har erfarenhet av tidiga missfall – hur har det varit för er? Fanns några gravkänslor kvar efter blödningen avtagit? 

Oavsett kommer jag testa igen i veckan, om inte annat för att få ett avslut. Men vad ska jag tro nu? 

Dag tre

Standard

Jag blöder. Ganska mycket. 

Ändå är det odramatiskt, inga gigantiska smärtor, ingen filmisk domedagsliknande bakgrundsmusik. Livet rinner i stilla takt ut. 

Det gör ont att gå på toa när nummer två är inblandat – typiskt mens (och en av antydningarna till endo). 

Många upplever blödningar under graviditet men att den ändå överlever. Som jag skrev i en kommentar ”if it walks like duck…” – med det menar jag att det är få. Om man blöder så här mycket är det troligen missfall. Visst kommer jag undra när jag blött färdigt, kanske testar jag igen bara för att få ett avslut.

Den akuta sorgen har lagt sig. Ibland dyker den upp och jag blir riktigt ledsen, däremellan känns livet som vanligt. Det är svårt att lägga sig under en filt och stanna där när en fnissig 1,5åring rycker i filten och vrålar MAMMMAAAA BAAAJJJSSSSS! 

Jag har behövt få lite tid för mig själv. 

Igår kände jag mig som världens sämsta mamma med alla känslor precis under ytan. Sonen fick en och annan skrapa där en tillsägelse hade räckt. När mitt vrål fick honom att gråta (snarare än skratta, vilket han oftast gör när vi säger ifrån på skarpen. Sketunge) så fick det vara nog. Min fina man tog emot honom på jobbet och jag åkte till Frölunda Torg för lite planlös egentid. 

Idag fick fisas åka till mormor och morfar medans mannen och jag intog soffan. Vi hade stora planer på att åka till stan men i slutändan blev det soffan och den där filmen vi aldrig orkar se när sonen väl somnat.

Nu är vi på väg för att hämta och mysa lite middag.

Städning i vardagslivet 

Standard

Vi bedriver ju städfirma på ideell basis – dvs vi städar och städar och städar. Sen städar vi. 96 kvadrat kan enkelt bli 712, när man gått varvet runt har prutten gått efter och plockat fram antingen samma saker igen eller något helt nytt. Hej nytt varv! 

Saker dyker upp på de mest märkliga ställen – idag petade t ex lillfis ner munstycket till dammsugaren i lilla badbaljani. Mina trosor dyker fortfarande upp överallt. Vad sägs om att hitta dem i kastrullådan? 

Lite extra stolt över städförmågan blir man dock när han kommer gåendes med t ex en bit bröd – när vi vet att varken han eller vi ätit sånt bröd idag. Eller den gången  han valde en fläck med intorkad mat på golvet och blev nyfiken. Han började skrapa på den, men nej inget släppte. Då böjde sig ungen fram och slickade på den *facepalm* 

Jag tror dock lampan är helt grötfri igen. 

Trött, lycklig, gift

Standard

Ja hörni gott folk – mitt liv i synd är över. Jag är numera en redbar kvinna! 

Igår var en av mitt livs häftigaste dagar… 

Jag har gift mig! 

Det blev en sån där perfekt dag. Sol. Ingen stress, ingen oro – bara flyta med. 

Dagen började med hotellfrukost och fortsatte med pyssel och bubbel hos frisören tillsammans med mina käraste. Klänningen kom så småningom på och jag väntade andäktigt på min blivande makes ankomst och reaktion. Vad skulle han säga? 

Wow. Whaaaooow. Wow. 

Mmmm godkänd reaktion. Jag torkade en tår, kysste min gubbe. 

Mina klaraste minnen från vigseln var vår fantastiska präst, min mans stadiga stämma och hans arm om mig när jag grät – och musiken. Solisten framförde bland annat Visst finns mirakel. Hon gjorde det med så mycket känsla att det tog rätt i hjärtat. För visst finns mirakel! 

Med stor sorg saknades en av mina allra käraste och ytterligare några fick bryta tidigt på grund av sjukdom. Men vi som var där fick fantastisk mat, gott vin och en tårta som smalt i munnen. Vi formligen dränktes i kärlek i form av pussar, kramar och innerliga tal. Vi skrattade massor och dansen ryckte i fötterna. 

Tröttheten hade lite att tjoa över efter en lång och intensiv dag och jag kände tidigt att det där med hotellsäng lockade. Det var för roligt för att bryta så vi var kvar ett tag till men sen smet vi helt sonika ut till taxin. Jag var ju åtminstone tvungen att vänta ut 92-åringen… och hon åkte först efter midnatt *fniss*

Jag är fru. Gift. Min fina man är numera en make. Herregud, vad hände? Vem såg det i stjärnorna? 

Vi sov som små barn på änglabolster och vaknade alltför tidigt. Vi saknade vår lille efter två nätter ifrån. Just nu ligger jag för övrigt i sängen med sagda lille – jag kände ett behov av att ha honom nära. Inatt sover han mellan oss. Så det så. Han hade svårt att komma till ro så vi har kramats till sömns… mitt lilla, gosiga mirakel. 

Snart kommer mitt stora mirakel. Då ska jag kyssa, krama och klappa – på min man.