Monthly Archives: oktober 2015

Tumanhand

Standard

Lite lagom lägligt i livspusslet fick vi till en dejtnight 💚

Mannen och jag har busat på stan medans sonen hänger hos farmor. Jag får tillägga att med ”bus” menas hemkomst vid 21-tiden. Det är det mest spännande de här två tröttisarna orkar med *fniss* Vi såg en föreställning och följde upp med middag och bubbel. Lite lagom sprängfulla och illamående i magen vandrade vi långsamt genom stan för att smälta maten och njuta av kvällen, syret och alla människor.

Jisses vad vi behövde det här!

Vi har fått kramas och pussas och  prata allt utom föräldraskap. Vi har ätit alldeles för mycket tapas – vi käkade på Vinotapas på Husargatan och jä%lar vad deras risotto är god!!! Vi har druckit bubbel och fnissat åt bordsgrannarnas djuplodande diskussioner om bland annat Melodifestivalen och svenska skådisars utseende i olika produktioner ”hon är inte lika snygg live som i Solsidan” 

Sen kom bilden som fick hjärtat att smälta. Farmor har fotat en liten rumpa (vart resten av barnet tog vägen vet vi inte). Ett sovande litet mirakel! Vi båda ville helst slänga oss dit och krama på honom… Vi ska hämta imorgon vid lunch.  

 Jag hade egentligen tänkt försöka förföra min make men ärligt talat funderar jag på att lägga mig och sova. Tänk er – en hel natt, ostört, och sovmorgon…

Annonser

Domlös doktor 

Standard

Jag har nu träffat en dr M. Tre meter lång och max 40. Ska min gyn nu vara en karl  får han gärna hellre vara en gammel get…

VULet visar på tomhet, ekande tystnad. Och en väldigt fin treskiktad slemhinna. Men vafan – slemhinnan borde väl ha blött ut? Kan man verkligen tappa bara själva graviditeten??? 

Han säger att det inte går att avgöra något. Är det tomt eller bara för tidigt?

Jag är ordinerad att ta ett till gravtest så ska vi höras igen imorgon. Om det fortfarande är positivt ska jag börja med fragmin och komma in igen om två veckor. 

Fan fan fan, jag ville ju ha ett avslut åt endera hållet. Nu sitter jag lika mycket i limbo som innan. Ska jag sörja? 

Sitter just nu utanför sjukhusets apotek. Jag stannade till för att prata med min make. Jag kommer inte upp, vill bara lägga mig ner och somna. Så trött, ont i huvudet och ont i hjärtat.

Förvirrad. Vad har ni för erfarenheter av tidiga missfall?

Standard

Efter knappt fyra dagar med kraftiga blödningar så har det nu avtagit. Jag är inte redo att gå skyddslös, men snart. 

Jag har ont i magen. 

Det spänner och drar ihållande i livmodern ner mot venusberget, det gör ont uppemot magmunnen och jag har en oroskänsla i kroppen. 

Ni som har erfarenhet av tidiga missfall – hur har det varit för er? Fanns några gravkänslor kvar efter blödningen avtagit? 

Oavsett kommer jag testa igen i veckan, om inte annat för att få ett avslut. Men vad ska jag tro nu? 

Dag tre

Standard

Jag blöder. Ganska mycket. 

Ändå är det odramatiskt, inga gigantiska smärtor, ingen filmisk domedagsliknande bakgrundsmusik. Livet rinner i stilla takt ut. 

Det gör ont att gå på toa när nummer två är inblandat – typiskt mens (och en av antydningarna till endo). 

Många upplever blödningar under graviditet men att den ändå överlever. Som jag skrev i en kommentar ”if it walks like duck…” – med det menar jag att det är få. Om man blöder så här mycket är det troligen missfall. Visst kommer jag undra när jag blött färdigt, kanske testar jag igen bara för att få ett avslut.

Den akuta sorgen har lagt sig. Ibland dyker den upp och jag blir riktigt ledsen, däremellan känns livet som vanligt. Det är svårt att lägga sig under en filt och stanna där när en fnissig 1,5åring rycker i filten och vrålar MAMMMAAAA BAAAJJJSSSSS! 

Jag har behövt få lite tid för mig själv. 

Igår kände jag mig som världens sämsta mamma med alla känslor precis under ytan. Sonen fick en och annan skrapa där en tillsägelse hade räckt. När mitt vrål fick honom att gråta (snarare än skratta, vilket han oftast gör när vi säger ifrån på skarpen. Sketunge) så fick det vara nog. Min fina man tog emot honom på jobbet och jag åkte till Frölunda Torg för lite planlös egentid. 

Idag fick fisas åka till mormor och morfar medans mannen och jag intog soffan. Vi hade stora planer på att åka till stan men i slutändan blev det soffan och den där filmen vi aldrig orkar se när sonen väl somnat.

Nu är vi på väg för att hämta och mysa lite middag.