Monthly Archives: oktober 2013

Tänk vad ett litet blodprov kan leda till…

Standard

Jag börjar känna mig som pandoras ask. Kanske lämpligt i Halloweentider, i och för sig; ”Vågar du lyfta på locket kommer oväntade saker ut”…

Blodprovet hos första MVC visade ju proppbenägenhet. Utredningen säger ”kanske SLE”.

När vi börjar nysta i SLE säger läkaren att det nog inte är det (vilket jag inte trodde) men det kan debutera under en graviditet. Så hon vill ha koll under en period.

Sen följer hon upp med ”fast du har blåsljud på hjärtat, har du nånsin blivit kollad?”. Kan flicka in där att det föddes jag med, men friskförklarades. Så nu har jag fått prova EKG oxå! Och remiss för ultraljud av hjärtat är ivägskickad.

Som mamma sa ”har de kollat lilltån på dig oxå?” 😉

Ps. Man hör så ofta om folk som blir konstigt bemötta i vården, eller som får slå sig fram för att få gehör. Som fd fertilitetsturist vet jag ju hur det känns att hamna utanför vården. Men nu är jag i den, och alla jag mött hittills är superengagerade, sympatiska, kompetenta och helt enkelt skitbra!!!

Går grav-mående i skov?

Standard

Jag har funderat… kanske nån därute som har lite koll?

Jag märker egentligen bara av att NU mår jag illa. Nu är jag trött. Nu är det jobbigt att vara engagerad och närvarande på jobbet. Men min fina man ser mönster – det går i vågor. Gärna ca en vecka åt gången med ordentliga svackor.

Det senaste har ju varit en sån period… jag mår mer illa och är mer kräkbenägen. Jag har lägre tolerans mot den tomma magen – börjar gärna dagen med en liten kräka. Eftermiddagarna är ostadiga från runt tretiden. Än har jag inte kräkts på jobbet men det känns som att dagen kommer. Snart. Just nu sitter jag på bussen och gör allt jag kan för att distrahera en jävligt tjurig mage, det riktigt värker i bröstet.

Ovanpå det är jag tröttare, mycket tröttare. Kom hem från jobbet igår och somnade lite lagom oväntat, sov två timmar utan att ha minsta hinder mot att somna halv tio och sova hela natten…zzzznark!!

Vad säger ni som kan detta?

Så kan man oxå tillbringa en måndag

Standard

Det här har väl inte varit min mest produktiva arbetsdag någonsin… Jag skulle jobba hemifrån eftersom elektrikern skulle komma klockan åtta.

(Jäkla karl kom förstås halv åtta redan, vad är det med hantverkare och bokade tider?? )

Nåja här var han medans jag satt i med datorn i knät och pinnade på. Sen slog klockan till och blev elva. Då började fas två; dagens bussåkaräventyr. Jag har i regnrusket åkt tur och retur till hospitalet för blodprover – ett ”före fragmin” och sen ett ”efter fragmin”. Fyra timmar gick till bussåkande, väntan, hukande för regnet och nålstick. Tjohoo.

Mitt i allt stormrapportering och funderingar. Tvingade hem mannen från jobbet lite tidigare – trots allt uppmanade bla Göteborgs kommun sina anställda att ta sig hem snarast…

Här på kvällen ser jag förstås fortfarande inte röken av någon storm, men senaste rapporteringen hävdar att den kommer lite senare än utlovat. Vi får väl se! Och vara lite tacksamma, södra Sverige har det visst inte så kul just nu.

Jobblördag i soffan

Standard

Jag kommer knappt ihåg den gångna veckan, den har inte gjort nåt bestående intryck på mig utöver det där envisa illamåendet.

Började två dar den här veckan med att spy och avslutade en jobbdag med samma sak (jag hann dock hem!!). Satt hos barnmorskan med tårar på kinderna i fredags över att inte riktigt kunna känna glädje över graviditeten och sparkarna i magen. Jobbet har avklarats under protest och med långsamma rörelser.

Igår tog jag ledigt för att kunna fixa. Det blev tusen ärenden och till slut kollaps i soffan. Tackolov höll sig magen någorlunda i schack! Kvällen rundades av med mannen och mig i varsin ände av sagda soffa och Top Gun på tv! Jösses. Den var bättre när jag var tonåring! Vilket mansideal!!!! Gode tid. Budskapet ”var ett arrogant arsel och få tjejerna” får mig att må dåligt in i ryggmärgen. Tur jag somnade med huvudet i fina mannens knä istället…

Idag har gått i en flygande fläng! Min käraste och två av hans polare river tapet, målar tak och fixar loss. Jag har skött markservicen och ligger nu raklång och flämtar framför tvn och ”hela Sverige bakar”. Hjälp vad jag är trött!

Killarna jobbar på. Mina hjältar!!!

Zzzzznark

Standard

Står på perrongen och väntar på ombordsläpp. Tåget går om tio minuter, dvs noll sex noll noll. Usch.

De två senaste dagarna har jag mått riktigt, riktigt ruttet. Började dan igår med att gå upp och spy.

*konstpaus*

Dörrarna öppnades, fönsterglasen intogs och resan är igång. Tjohoo! Eller nåt. Uppgiften för dagen är förstås trevlig men oj vad mycket hellre jag hade sovit bort morgonen istället…

Men i alla fall. Jag har mått rumpa från lördag kväll till natten till idag. Natten till igår vaknade jag upprepade gånger och mådde tokilla. Så istället för fortsatt nedtrappning av primperan blev det plötsligt upptrappning.

Jag är faktiskt orolig. Primperan får inte användas i tredje trimestern – och där är jag snart. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan.

Lite kattlycka – en hjälp på vägen

Standard

Lilla kattan är borta för alltid och sorgen är väldigt stor. Det är ofattbart att en hel vecka redan gått… Men lite av hålet har fyllts av en styck lillebror som igår flyttade in hos svärmor.

Han är 13 veckor gammal, tillitsfull, charmig och kärleksfull. Om man skulle försöka sammanfatta honom med ett enda ord så skulle det nog bli gos. Alla former av kel mottas välvilligt med kroppen vräkt och sträckt i möjliga och omöjliga vinklar i syfte att åstadkomma så stor njutning som är fysiskt möjligt.

Han stjäl hjärtan och lagar själar. Men hon är inte glömd för det.

20131019-194928.jpg

Välkommen Tusse ❤

Blädag med positiva inslag (och viss ofrivillig humor)

Standard

Jag vet inte om det var den förskjutna lunchen som ställde till det idag… men den här eftermiddan har inte varit någon större hit.

Jag hade möte från 830 till 1300 idag. Eftersom jag normalt äter runt halv tolv hade jag förberett med vattenflaska och ett par frallor. Det gick rätt bra, trodde jag. Sen intogs lunch 13-1340 ca och det kändes oxå bra.

Men sen.

Trött, trött, trött. Frusen. Trött. Oengagerad. Lätt illamående. Trött. Somnade i soffan under den gemensamma fikastunden.

När klockan var fyra gav jag upp och rullade hemåt. Hann knappt genom dörren innan magen gjorde sig påmind. Jag fick tid att dra av mig jobbkläderna först, vilket jag är rätt så tacksam för! För när jag knäade framför toan och magen krampade som värst så önskade jag att jag hade hunnit kissa först. Istället kissade jag nämligen samtidigt. På golvet. Tjohoo! För den som inte vet kan jag berätta att man får svårare att hålla tätt ju längre fram i graviditeten man kommer. När magen krampar loss försvinner tydligen all antydan till styrsel…

Hade min fina man varit hemma hade han klappat mig på kinden och sen skrattat. Jag gillar verkligen att vi kan skratta i nästan varje situation. Livet blir så mycket lättare. Vi skrattar inte bort och förringar, men vi underlättar. Han hade nog sagt till mig att jag skulle vara stolt över min fina pöl 😉

Nu ligger jag i sängen och funderar på att gå upp någon gång nästa vecka igen. Jag har inte lust med den här dagen längre.

Positivt har dock varit att jag fått slut på tjafset med comhem.

De och återförsäljaren behagade strula och skylla på varandra när min digitalbox dog. Till slut ruttnade jag och begärde att få prata med en chef. Idag fick jag äntligen respons och är numera löst från mitt abonnemang samt får ersättning för tiden jag betalat men varit utan tv. Det är fixat snyggt och prydligt och med trevliga tongångar – inklusive en liten ersättning från återförsäljaren och återbetalning från comhem. Nöjd!

I magen har klumpen dansat samba mest hela dan ❤