Monthly Archives: september 2014

Säger som sist – fanfanfanfan osv

Standard

Klockan är nästan tre och jag har inte sovit. Vad i hela helvete är det som händer när jag bara inte KAN SOVA???

För en dag utan sömn är precis vad jag behöver. Verkligen.

Jävlarjävlarjävlarjävlarjävlarjävlarjävlar

Annonser

Mäster Blund, var är du idag då?

Standard

Pigg som en lärka, det är jag det.

Attans.

Sköna sängen blir lustigt obekväm när sömnen inte vill infinna sig. Bakom mig ligger en liten kille och susar tryggt, ena foten stadigt parkerad i mitt ryggslut. Fina mannen spelar dataspel, njuter av egentiden (men glömmer att bebis snart vaknar morgon).

Lillfis är verkligen en sambagroda på nätterna, han rullar, vrider och vänder. Alltsomoftast ligger han på tvären, så en fot i nacken/på ryggen/på hakan är vardagsmat 😉

Dagtid är han en glad liten skit som ständigt fnissar, skrattar, ålar och försöker charma alla han möter. Förkylningsastman är konstaterad så rosselbebisen medicineras nu regelbundet.

I övrigt har väl inget nytt och omvälvande hänt senaste veckan… Vi fikade med två andra mammor och deras telningar häromdagen. Det var nog en av de trevligaste utflykterna på länge! Det skrattades, fikades och kivades. Eller alltså, min son snodde lilltjejens leksak. Han ryckte den ur handen på henne!! Hon är hela tre veckor yngre…

Vart ska detta sluta? Blivande ligist?

Tröttmössa och inhalator

Standard

Ja idag har jag inte varit fräck. Jag fick till hela tjugo minuter på morgonen vid sex..’ Sen var det bara att göra dag av det hela!

Sambagrodan hostar, rosslar och jobbar med andningen. Så vi tog en tur till barnläkaren och fick andas adrenalin, igen. Den här gången fick vi i alla fall medicin utskriven så att vi kan ”andas” honom hemma istället för att lägga så mycket tid varje gång. Gudars så skönt!! Nu kommer vi kunna hjälpa honom direkt istället för att kuska runt och väntaväntavänta. Plus att vi inte behöver utsätta honom för akuten och alla dess infektioner.

Tiden vi fick var ju mitt i hans sovtid så det blev två låååånga timmar med uttråkad, trött, sur och troligen hungrig liten kille. Men vi överlevde! Tjohooo! Hem, åt, somnade.

Eftermiddagen har fortsatt vara slö. Fina mannen kom hem lite tidigare och är just nu ute och går med sin son ❤

Och jag? Ja ingen aning. Chokladsugen. Trött. Färdigvilad och rastlös men utmattad.

Fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan. Fan.

Standard

Halv två inatt vaknade jag och insåg att fina mannen knatat i sömnen igen. Han sov gott i lilla rummet och lillfis sov gott bredvid mig. Men tänk om han börjar snurra? Fick lägga mig på andra sidan barnet (mannens sida) så han var inlåst just in case – på min sida står ju spjälsängen. Jag vill ju helst inte att prutten snurrar ner på golvet.

Nåja mutter mutter, flytt flytt = vaken.

En stund senare, precis när jag tänkte somna igen, vaknar mannen till och knatar tillbaka igen. Problemet är ju då att jag måste flytta på mig. Inte för att ”våra sidor” är heliga utan för att han helt enkelt inte fick plats.

Flytta flytta = vaken.

Fina mannen buffar och knölar eftersom han ”inte får plats”. Mehvafan jag sover alltsomoftast som ett snöre längs kanten med lillfis mot ryggen. Och HAN måste ha normalbredd?

Flyttar bebis till mitten av sängen. Flyttar mig till ”min” kant.

Klarvaken.

Sur.

Sur.

Sur.

Fina mannen sover. Lillfis sover. Jag är klarvaken, huvudet värker och humöret glöder.

För att göra en onödigt lång historia liiite kortare så är klockan numera nollfem och jag sitter i soffan. Kaffet är urdrucket, mackan äten. Paddan streamar Netflix och bredvid mig sover bebis.

Jag har ont i huvudet. Jag har ingen aning om hur den här dagen kommer bli. Jag har sovit tre timmar.

Jag upprepar. Fan.