Category Archives: femmis

Skillnaden mellan anonyma forum och öppna…

Standard

I en artikel i dn diskuteras möjligheterna som finns till familjebildning.

I kommentarsfältet öser det in åsikter som till största delen handlar om hur förfärliga vi singelresenärer är. Somliga är råare än andra. Andra är mest rent komiska. Gemensamt är att alla dylika artiklar får sån här respons, men vi får det sällan live…

20120928-225834.jpg

Och dessutom. Från samma nick. Ska jag bli orolig för landets framtid??

20120928-231156.jpg

Whoppeee!!! Dumj*vlar!! Whoppeee!!!

Standard

Alltså det får plats mycket i en enda rubrik idag… Men ändå inte tillräckligt!

1. jag är med kök. Det är äntligen, äntligen beställt!! Arbetsytan blir inte jättestor men det gör lixom inget, det finns så väldigt mycket möjligheter i övrigt. Och det blir sååååååååå fint. Lycka, yay, yay, yaay!! Jag missade visserligen hela eftermiddagen på jobbet, och var alldeles för trött när jag kom hem. Så det får bli lite övertid den kommande veckan för att rädda upp. Men gud vad det är spännande – blir ju på riktigt nu!!

För att fira gjorde jag linsgryta med kokosmjölk igen. Den här gången skar den sig inte utan ser precis lika god ut som den är!!

2. har surfat runt och läst diverse artiklar för och emot lagförslaget om singelinsemination. Först och främst förstår jag inte riktigt valet av terminologi – för att citera en radiokille artificiell befruktning, annars kallat inseminering – bortsett från att han är ute och cyklar något undrar jag om det ÄR bara inseminering det talas om? Eller handlar det om alla former av assisterad befruktning? För det andra vacklar kommentarsfälten mellan upprörande och skrattretande.

De gastar om att vi vill förbjuda kärnfamiljen, att vi vill göra staten till avelshingst, att vi vill lagstifta bort männen, att vi feminister ropar högt så fort det går oss emot men vi har inget emot att diskriminera män.

Men… ärligt talat. Vilken sten har de krupit ut under?

  • Vi vill inte förbjuda någon annans valda familjeform för att vi vill berättigas vår egen.
  • Statlig avelshingst? Tror de att män tvingas donera sperma plötsligt? Pffft. Dumjävlar.
  • Jaha, om vi får detta ska de minsann ha rätt till äggdonation och surrogat. Jamenhallå. Äggdonation? Vad ska de göra med ett donerat ägg, tro? Sätta sig på det och se om de bokstavligt kan ruva fram en unge? Lagstadga surrogat? Jamenförfan kämpa för det om det är vad ni vill!
  • Det är inte, är inte och är inte vårt ansvar att kämpa för deras fråga. Femmis har ägnat åtta år åt att kämpa för vår fråga. Var är singelmännens intresseorganisation? Om de  nu vill ha sin fråga framförd, varför finns inte Peppis? Privilligt ensamstående pappor ped surrogat?
  • De återkommer igen och igen till att de minsann inte vill betala mina barn med sina skattepengar. Men att jag betalar för deras är helt ok. *harklar*

Inte alla är män. Eller vad sägs om fjantinnan som i sin blogg skriver: ”Kvinnor har i alla tider i alla länder gift upp sig. Än i dag är det faktiskt norm i Europa. Men det blir allt svårare att gifta upp sig när alltfler kvinnor spelar på samma planhalva som männen. Vem vill ha en medioker man när man kan sukta efter perfektion? Denna utveckling leder till att alltfler kvinnor kommer att leva som ofrivilligt barnlösa alternativt som ensamstående mammor. Det kommer också leda till att många män ratas” Om jag får citera femmis; Kommer vi att få ett köttberg av män (som ingen vill ha) om rätten till assisterad befruktning av ensamstående kvinnor går igenom i Sverige?

Men det finns en hel del kloka röster oxå. Eller vad sägs om Åke Bonnier, präst i svenska kyrkan, som skriver under rubriken Vem får föda barn?

3. Sist men inte minst; Ni måste kolla på SVT Debatt ikväll klockan 22 – kloka Elida är med!!! 

Bittert matintag

Standard

Idag har vi varit på Hedens Hörna och ätit amerikansk brunch – för 169 kronor får man smälla i sig så många kolhydrater som det bara går, sen rullar man därifrån under allmänt stånk och stön med magen spänd i alla väderstrecken… Buffén har ingen riktig logik; hamburgare, bröd, pannkakor (namnamnamnam!!!) och efterrätter står arrangerade i en salig blandning. Ceasarsalladen delar bord med browniesarna och den färska frukten, och hamburgarna slåss med doughnutsen. Är det typiskt amerikanskt? Bristande logik och efterrätt efter varje möjlig matig rätt? Men det är sååå gott!!

”Vi” var några av göteborgs kämpare, dvs fertilitetsturister som efter allt för lång tid på resande fot fortfarande inte har kommit i hamn. Det var så skönt att sitta med andra i samma sits och gnälla lite, skratta mycket. Få lov att vara bitter och tjurig utan att någon tar illa vid sig. Det är dessutom ytterligare ett exempel på vilka spännade och roliga människor som jag fått lära känna genom hela den här processen!

Det blev promenad hela vägen hem från stan sen. Tanken var att försöka övertala cellerna i kroppen att ägna sig åt lite förbränning istället för lördagsmys med alla de där underbara kalorierna! Men förstås, egentligen skulle jag väl ha promenerat till Kiruna i så fall istället för bara hemåt… 

Det börjar eka lite tomt i magen igen, men jag känner mig samtidigt lätt illamående vid tanken på att äta igen idag 😉

Sprutan tagen. Nummer fyra. Den här gången räknade jag mycket ordentligt till tio, elva och tolv för säkerhets skull. Ändå fanns en droppe kvar längst ut på nålen när jag drog ut den. Men den här gången hamnade vätskan iaf garanterat där den skulle 😛 

Imorgon ska jag på lägenhetsvisning. 

Solig dag…

Standard

Min konstiga dag har blivit solig!! Inte för att något egentligen har förändrats, men jag börjar vänja mig vid tanken på att saker och ting ändras. Tidslinjer förskjuts. Planer som planerar (om) sig själva 🙂

Så jag känner mig redo att backa ett steg och konstatera att tanken på barn funnits länge…

Men det var nog i höstas som det började bli en mer konkret fundering, jag tog upp det med min syster som var stöttande från första sekund. Som den trogna internetgrävare hon är tog det inte lång stund innan det damp ner en länk till FEMMIS – frivilligt ensamstående mammor med insemination. Att det fanns andra visste jag! Men här fanns de. Genom femmis har jag fått träffa andra ”funderare”, har träffat ”försökare” och mammor med telningar i olika ålder. Jag har gradvis kunnat bilda mig en uppfattning om hur det går till, hur det känns, vilka utmaningar som dyker upp längs vägen och hur viktigt det faktiskt är med ett bra nätverk!!

Tack Gud för min familj och mina vänner, det gjorde Hon bra!

Jag har också insett att de kvinnor som valt att gå den här vägen till familj – och det blir fler och fler för varje dag! – är inga misslyckade kvinnor. Den som ingen valde. Den som inte klarade av ens något så enkelt som att hitta en redig karl. Utan det är starka kvinnor som av många olika anledningar väljer sin framtid själva.

Alltså är inte jag misslyckad heller.

Jag har stött och blött frågan om igen, med familjen, med andra femmisar, och med vissa utvalda kompisar. För varje gång som frågan har lyfts har det blivit mer verkligt. Mer konkret. Jag pratade barnsäng med min svåger. Eeeehhhh, vad läskigt! En säng i trä är inte speciellt abstrakt. Sen bokade jag tid hos dr Gyn. Ännu mera eeehhh!!! Sen pratade jag med Gaia-kliniken i Danmark.

Hej hopp nu är något på gång!