Monthly Archives: mars 2013

Öppet var det här!

Standard

Vart i all världen tar tiden vägen? Herregud…

I fredags var jag på AW med en gammal kamrat och jag fick uppleva hur mötet med en kall fisk går till. Jag får väl säga så här; man har olika vänner till olika saker, en del gråter man hos, en del festar man med, en del byter man förtroligheter med, och en del kör man kallprat så det stänker. Den här personen är kallprat deluxe. Men det är helt ok, för nu vet jag till nästa gång.

Jag berättade för henne att jag har träffat en snäll man. För jo, det har jag. Och nu skriver jag det här högt och (dessutom) offentligt! Det känns jätteläskigt 😉 Men innan jag berättar mer om det så måste jag återge reaktionen; *tystnad*…. *mera tystnad*… kommer du ihåg NN? Hon har varit singel i flera år, och för ett år sen träffade hon en kille och nu är de gifta och har barn… *tystnad*…

Jaha. Ok. När du för första gången på tio år hör mig nämna ordet MAN så svarar du med att din kompis oxå träffat nån? Wow. Grattis till NN.

Nåja.

Snäll Man.

Jag vet inte vad jag ska säga. Korridorsgrannen som blev fikasnackare. Sen plötsligt prata lite mer, lite oftare. Och lite till. Vi var ju på bio den där gången, och lustigt nog kändes det väldigt dejtigt även om det ju inte ALLS var meningen. Sen en fika här och en fika där, lite bio och middag ovanpå. Alltid väldigt roligt, väldigt långdraget pratigt – vi har lixom haft svårt att skiljas. Varje gång har han följt mig till hållplatsen och väntat med mig på att bussen ska gå. Om det är kallt får jag hans mössa. Inom inte alltför lång tid började jag fundera på huruvuda jag över huvud taget var singelförsökare längre.

Han är några få år äldre än jag, och en riktig pärla. Det är svårt att sätta ord på någon sådär, hur beskriver man en hel människa på papper?

Snäll. Genomsnäll. Omhändertagande. Fnissig. Glad. Stöttande. Trygg. Förstående. Rolig. Kunnig. Stark. Söt. Varm. Klok. Barnslig. Genomtänkt. Opretentiös. Fånig. Respektfull.

Han är väl insatt i mitt danmarksåkande, det har han redan från början. Han stöttar fullt ut och sa senast i förrgår att han kan köra mig nästa gång jag åker… jag tror inte han inser hur mycket hellre jag skulle åka med honom till Carlanderska än till en anonym klinik i ett annat land. Samtidigt är det skitläskigt. Jag har haft honom i mitt liv i ett par månader max, hur drar man slutsatser på det? Jag har dessutom varit inställt på att försöka bli mamma på egen hand så himla länge att jag har lite svårt att ställa om till tanken mamma på dubbel hand. Tänk om, tänk om, tänk om? Men samtidigt. Tänk OM!

Det som oxå är skitläskigt är frågan om kärlek. Vad är kärlek? Hur känns kärlek? Jag känner ett välbefinnande hos honom, jag somnar gärna i hans famn med huvudet mot hans bröst. Men ska det inte pirra? (Jag har fått en massa kloka tankar i mina skyddade inlägg om det där med pirr, jag kontemplerar.) Sist jag var sådär riktigt dunderkär var nånstans runt 1812… det var sådär härligt tonårsaktig förälskelse där en timmas frånvaro var helt förfärligt smärtsam. Jag grät nästan. Så är det ju inte ALLS nu, jag ”känner” inget direkt, alls. Men samtidigt är han ständigt i bakhuvudet på mig. Finns där, tryggt och leende. Är det att sakna?

Jag har egentligen ingen aning om hur jag ska tänka/göra/vara så just nu är jag i nuet och bara mår bra här och nu. Nu. Jättebra.

Vi har suttit fastsydda vid höften i nästan två veckor. Sen förrförra torsdagen har vi sovit isär två nätter. Varje natt har jag legat mot hans bröst och lyssnat på hans hjärta medans han stryker mig över ryggen. Varje natt har jag sovit uppkrupen antingen i hans famn eller rygg mot rygg. Den natten när han faktiskt inte sov hos mig vaknade jag på morgonen med huvudet på ”hans” kudde. Jag hade flyttat mig tvärs över min stora 180-säng och vaknat på andra sidan. Att dela vardagen är smidig och naturlig, vi kryssar runt varandra i köket eller vardagsrummet utan att krocka på vägen. Vi hjälps åt med matlagning, bäddning och handling. På ett sätt känns vi som ett gammalt gift par 😉 Vi är för gamla för att fjärta runt och vara generade inför varandra.

Häromdagen fick jag ett besked som satte mig på golvet i en pöl, när han hörde det släppte han vad han hade i händerna på sitt (nyfådda) jobb och slängde sig hem till mig och höll om mig hela resten av dagen, kvällen och natten och lät mig gråta ut. Vi har kunnat prata om allt som känns lite jobbigt, lite tungt och lite pinigt. Jag har låtit honom läsa utdrag ur bloggen – i utklippt och anonym version – för att han ska förstå mer vart jag kommer ifrån. Och det känns aldrig egentligen jobbigt. Han har träffat min familj, och jag har träffat delar av hans. Hans vänner har godkänt mig ”hon är grym, grattis” stod det i sms:et 😛 (man måste ju älska manlig kommunikation).

Ja jag vet inte vad mer jag ska säga. Jag är nog inte singel längre.

Framtiden ser just nu lite annorlunda ut än vad jag hade trott.

Tiden får utvisa om vi blir gamla tillsammans eller om det är är ett ”interlude”. Men jag mår jävligt bra under tiden.

puss på er

Ps! Torsdagsitrim.

Standard

Jag glömde ju!

Jag var på itrim igen på torsdagen för ”startsamtalet” (vi hade ju kommit överens om att glömma att förra stället någonsin existerat och börja allt från början) och det var JÄTTEbra. Grabben jag pratade med var kunnig och engagerad med ett tydligt lösningsfokus.

Han gav precis det där trygga stödet som andra centrat inte klarade av. Han drog andra slutsatser och hade en helt annan kunskap om både målet och vägen dit. Efter det mötet kände jag absolut att jag är villig att stanna kvar! Jag räknar ju ändåså med att antingen bli arbetslös eller (förhoppningsvis) gravid inom en inte oöverskådlig framtid. Och då tänker jag ändå bryta…

Roligt nog hade jag gått ner nästan ett kilo mellan tisdag och torsdag. Även om det bara handlade om vätska får jag säga att det var längesen jag vägde så här lite! Wohoo!

Myslördag!!

Standard

Oj så försvann ytterligare en vecka i ett töcken… Jag har haft en super vecka! Massa skratt, lite frustration, mycket jobb och många sena kvällar.

Igår var det lite spontan AW, jag frågade mina närmsta, och för dagen enda, korridorsgrannar om de ville ta en tur efter jobbet. Vi skulle bara ta EN. Hrm. I slutändan var vi fyra och alla bjöd ett varv, sen kom det plötsligt en runda till – vilket på fastande mage visserligen gick jättebra men är kanske inte så klyftigt. Vi lämnade kontoret fyra noll sju och avslutade kvällen vid halv tolv. Vi blev mao inte jättesena men jag är inte skitpigg idag 😀

Nu sitter jag på bussen hem, jag har varit hos frisören och pimpat mig; klippt och färgad med plockade och färgade bryn. Jag undrar om inte alla frisörer nånstans långt inne egentligen är sadister? För fy satan vad ont det gör med plocket! Men jag är jättenöjd och känner mig skitsnygg.

Väl hemma ska jag krypa ner i ett bad och dra igång ritualen; pimpa resten. Raka benen, måla naglarna osv. Jag ska ut ikväll! En st Patricks day spelning med tillhörande dans 😉 Ska bli så kul!!

Puss på er mina vänner, och ha en strålande fin lördag!!!

Itrimföljetong och lite annat

Standard

Idag var jag och träffade nya itrimcentret, de var proffsiga och välformulerade!! De får en chans, åtminstone ett tag till… Viktmässigt ligger jag på samma nivå som för två veckor sedan, har inte rört mig alls (vilket med tanke på att jag varit noga men inte följsam i min kosthållning känns skitbra!!!) totalen nu ligger på 4,5 kg ner. Inget världsomvälvande förstås men jag är så nöjd att jag inte riktigt orkar engagera mig i den där sista spurten…

I övrigt är jag så trött på att vara TRÖTT. Jag vet inte om det är normal vinternästanvårtrötthet eller jobbaförmyckettrötthet eller nåt annat. Men jag känner mig hängig nästan jämt. Jättekul att umgås med folk och bara klaga på jag är trött… Om inte annat blir det ju toktjatigt! Igår var jag på kontoret från 08 till 19. Jag kan säga att det hjälpte inte riktigt. Så idag åkte jag in sent. Just nu önskar jag att jag hade haft datorn med hem – för då hade morgondagen blivit en köksdag i pyjamas istället för hela baletten…

Härliga måndag!

Standard

Ojdå det var inte meningen att gå under jorden… jag har haft mycket för mig vilket har gjort att jag inte umgåtts så mycket med min dator.

I göteborg strålar solen denna fantastiska och SNORkalla måndag, jag vaknade upp till 12 minus ungefär. Fifan det var jag inte beredd på *gaaaaaaaaaahhhhhhh*

Igår var en vän och jag och såg på RöjarRalf med min söta systerson. Han var så uppspelt!! Och en pärla att ha med 😀 Jag tyckte att filmen mest var helt förfärlig men det blir så himla värt det när ungen sitter framåtlutad med blicken rakt fokuserad framåt en timma och fyrtioåtta minuter i sträck. Handen gick upp och ner till popcornpaketet på ren autopilot, jag är osäker på om han kände smaken av dem?? På utvägen så sa han att det BÄSTA med filmen var… öööhhh… jag kommer inte ihåg. Jag var upptagen med att försöka att inte frysa ihjäl på väg till bilen, satan i gatan vad rått det var i vinden!! Men han var så glad! Avlämning av uppspelt men ändå trött unge avrundades med middag som duktiga svåger kokat ihop. Mmmm…

Det andra stora som hänt här i helgen är ju annars melodifestivalen!! Heja Robin!! Jag tyckte faktiskt jättemycket om You, men jag hade inte skämts alltför mycket om Yohio hade gått vidare. Sean Banan däremot?? Jag hade nog emigrerat. Copacopacabanan, mera confetti, mera dans, blir en svettig gul allians. Alltså, skjut mig.

Ofta är ju behållning en med deltävlingarna mellanakterna, jag älskade t ex bollywoodnumret de gjorde! Men den här gången? Vad. Tänkte. Carola? Hon hade på sig en missklädsam gul blöja som gjorde att hon såg gravid ut. Jag tror inte ens jag hörde låten eftersom jag var för upptagen med monstrositeten. Även om jag ofta tycker att hon lever upp till ordspråket ”bättre vara tyst och låta folk tro att man är korkad än att öppna mun och bevisa det” så är hon en sanslöst snygg kvinna. Men även en sanslöst snygg kvinna kan ha rejält med otur när hon tänker kläder. Uppenbarligen.

20130311-113158.jpg

I övrigt så rullar livet på, jobbet är lika fullchokat som tidigare, jag trodde ju i min enfald att det skulle lugna sig nu men tusan heller. Lite lugn har jag iom att tre av mina projekt håller på att avslutas! Men det lugnet är en illusion, egentligen har jag sketamycket. Fast idag gör det inget, jag sitter på min stol och tittar ut genom fönstret på solen som strålar – och låtsas att det är vår!